Edvard VIII av Storbritannien
| Edvard VIII | |
|---|---|
| |
| Edvard i Kanada (1919). | |
| Regeringstid | 20 januari–11 december 1936 |
| Kröning | Ej krönt, då han abdikerade före kröningen |
| Företrädare | Georg V |
| Efterträdare | Georg VI |
| Gemål | Wallis Simpson |
| Ätt | Huset Windsor |
| Far | Georg V |
| Mor | Mary av Teck |
| Född | 23 juni 1894 White Lodge, Richmond, London |
| Död | 28 maj 1972 (77 år) Paris, Frankrike |
| Begravd | 5 juni 1972 Frogmore i Windsor |
.svg)
| |
| |
.jpg)
Edvard VIII (engelska: Edward VIII; fullständigt förnamn: Edward Albert Christian George Andrew Patrick David), född 23 juni 1894 på White Lodge i Richmond, död 28 maj 1972 i Paris, var Storbritanniens kung mellan 20 januari och 11 december 1936. Edvard var äldste son till Georg V av Storbritannien och Mary av Teck.
Edvard erhöll titeln prins av Wales 1910. Han efterträdde sin far som kung av Storbritannien, Irland och övriga brittiska dominioner samt kejsare av Indien från 20 januari 1936 till sin abdikation den 11 december 1936. Från 1940 till 1945 var han guvernör på Bahamas. Hans officiella titulatur som regerande kung var Edward the Eighth, by the Grace of God, of Great Britain, Ireland and the British Dominions beyond the Seas, King, Defender of the Faith, Emperor of India.
Hans tidiga år
Edvard utbildades 1909–1911 vid sjökrigsskolan i Dartmouth och 1912–1914 vid universitetet i Oxford. Han tjänstgjorde under första världskriget som officer på olika poster vid västfronten och på andra platser. Efter fredsslutet gjorde han flera utrikes resor, bland annat till olika brittiska kolonier och dominioner.[1]
Utbildning
I början undervisades Edvard i hemmet av Helen Bricka. När hans föräldrar reste i det brittiska imperiet under nästan nio månader efter att drottning Viktoria hade dött år 1901, stannade den unge Edvard och hans syskon kvar i Storbritannien tillsammans med sina farföräldrar, drottning Alexandra och kung Edvard VII, som överöste sina barnbarn med kärlek. När föräldrarna återvände sattes Frederick Finch och Henry Hansell att ta hand om och uppfostra Edvard och hans bröder och en syster under resten av deras unga år. [2]
Edvard hölls i Hansells stränga undervisning tills han var nästan 13 år gammal. Han undervisades i tyska och franska av privatlärare. Han gjorde inträdesproven för Osborne Naval College och började där år 1907. Hansell ville att Edvard skulle börja i skolan tidigare, men dennes far ville inte det.[3] Efter två år på Osborne College, som han inte uppskattade, flyttade Edvard vidare till Royal Naval College i Dartmouth. Planen var att han skulle gå där i två år för att sedan fortsätta i Royal Navy. Under den här tiden drabbades han av påssjuka, vilket kan ha gjort honom infertil.[4]
När hans far besteg tronen 6 maj 1910, efter att Edvard VII hade dött, blev Edvard automatiskt Hertig av Cornwall och Hertig av Rothesay och gjordes också till Prins av Wales en månad senare, på sin födelsedag, 23 juni 1910. Nu påbörjades målinriktade förberedelser för ansvaret som kung. Han togs bort från sjökrigsskolan innan han formellt hade tagit examen där och tjänstgjorde som underofficer i tre månader på slagskeppet Hindustan. Därefter skrevs han omedelbart in på Magdalen College, Oxford, vilket han enligt biografierna om honom inte hade tillräcklig intellektuell mognad för. Han var en entusiastisk hästkarl och lärde sig att spela hästpolo med universitetsklubben.[5]
Abdikation och giftermål
En konstitutionell kris uppstod i november 1936 när Edvard önskade gifta sig med den två gånger frånskilda amerikanskan Wallis Simpson. Som frånskild var det oacceptabelt att hon blev drottning. Edvard föreslog ett morganatiskt äktenskap, vilket skulle göra att Simpson inte blev drottning, men det ville inte premiärminister Stanley Baldwin och andra politiker tillåta. Edvard valde då att abdikera, den 11 december 1936. Den 8 mars 1937 fick han av sin bror och efterträdare, Georg VI av Storbritannien, titeln hertig av Windsor (Duke of Windsor), en titel som dog ut med honom. Edvard och fru Simpson ingick äktenskap den 3 juni 1937 vid en privat ceremoni nära Tours i Frankrike.
Edvard omgavs efter abdikationen av rykten för att ha vissa sympatier för Hitlertyskland och gjorde bland annat ett besök i Tyskland då han träffade Hitler. Vid andra världskrigets utbrott var han med de engelska trupperna i Frankrike, men utnämndes sedan till guvernör och befälhavare på Bahamas av Churchill. Det fanns oro för att han skulle ha utnyttjas av tyskarna. Efter kriget fick han inga offentliga uppdrag, utan levde som pensionär.
Edvard avled av strupcancer 1972 varefter hans kropp fördes till Storbritannien, där han begravdes i Frogmore, nära Windsor.
Utmärkelser
Riddare av Serafimerorden, 12 november 1923.[6]
Anfäder
Edvard VIII var syssling till kung Carl XVI Gustafs båda föräldrar.
Noter
- ^ Svensk uppslagsbok. Malmö. 1931[sidnummer behövs]
- ^ Parker, pp. 12–13
- ^ Parker, pp. 13–14
- ^ Kirsty McLeod (15 February 1999), ”Historical Notes: The lamentable legacy of royal parenting”, Independent, http://www.independent.co.uk/arts-entertainment/historical-notes-the-lamentable-legacy-of-royal-parenting-1071020.html, läst 10 september 2016
- ^ ”Polo Monthly”. juni 1914. sid. 300. http://www.hpamembers.co.uk/document_archive/yearbooks/1914%20Mar%20.[död länk]
- ^ Kungl. Serafimerorden i Sveriges statskalender 1940bih
Källor
- Edward, Duke of Windsor (1951). A King's Story. London: Cassell and Co.
- Donaldson, Frances (1974). Edward VIII. London: Weidenfeld and Nicolson. ISBN 0-297-76787-9.
- Godfrey, Rupert (editor) (1998). Letters From a Prince: Edward to Mrs Freda Dudley Ward 1918–1921. Little, Brown & Co. ISBN 0-7515-2590-1.
- John Parker (1988). King of Fools. New York: St. Martin's Press. ISBN 0-312-02598-X.
- Wallis, Duchess of Windsor (1956). The Heart has its Reasons: The Memoirs of the Duchess of Windsor. New York: Houghton Mifflin.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Edvard VIII av Storbritannien.
| ||||||||||||||||||||
.svg){kind=small}
|