Ernst Linder

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ernst Linder
Ernst Linder
Information
Född 25 april 1868
Pojo, Finland
Död 14 april 1943 (74 år)
Begravningsplats Norra begravningsplatsen
I tjänst för Sverige och Finland
Försvarsgren Svenska armén (1887-1918, 1920-1939)
Finska armén (1918-1920)
Land Sverige
Grad Generalmajor
Befäl Svenska frivilligkåren (1939-40) m.m.
Slag/krig Finska inbördeskriget och Finska vinterkriget
Utmärkelser Se: utmärkelser
Relationer Son till Ernst Linder d.ä.
Övrigt arbete Olympisk guldmedaljör

Ernst Linder, född 25 april 1868 i Pojo, Finland, död 14 april 1943, var en svensk militär (generalmajor). Han tillhörde ointroducerad adel, en ätt som härstammade från Westfalen.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Linder var son till en godsägare, politikern och författaren Christoffer Alexander Ernst Linder och Maria Lavonius. Linder tog studentexamen 1887 och var underlöjtnant vid Livgardet till häst (K 1) 1889, skjutskolan 1889, genomgång av Militär-Reit-Institut i Hannover 1893-1895, Krigshögskolan (KHS) 1900-1902, generalstabsaspirant 1903-1905, militärattaché i Paris och London 1909-1911, stiftare därunder det första svenska flygpriset, (flygning över Öresund), ledde den första ryttarexpeditionen till London Horse Show 1912 (före Olympiska sommarspelen 1912), chef för Strömsh. 1912-1915, överstelöjtnant vid Livgardet till häst (K 1) 1915, överste i armén 1918, generalmajor i generalitetets reserv 1927, med svenska myndigheternas bifall utnämnd till finsk generallöjtnant 1938, avsked från generalitetets reserv 1939.[1]

Linder tjänstgjorde i finska armén 1918-1920. Under finska inbördeskriget förde han som öveste befäl över Satakundagruppen med vilken han bidrog till Tammerfors fall 6 april 1918. Han utnämndes då till generalmajor och chef för Savolaksgruppen, som 4 maj 1918 intog Fredrikshamn. 1919 blev Linder kavalleriinspektör 1919 men avgick följande år ur finsk tjänst.[2]

Han blev inspektör hos riksföreståndaren 1919, under finska vinterkriget 1939-1940 chef för svenska frivilligkåren och senare därjämte chef för Lapplands operationsområde, efter fredsslut utnämnd till finsk general av kavalleriet, hederschef för Tavastlands ryttarregemente och för Satakunda skyddskårer samt för Svartå skyddskår, ledare av Samhällshjälps skyddsgrupp 1923-1928, tog ss. deltog i svenska ryttartruppen vid Olympiska sommarspelen 1924 i Paris[1] där han erövrade guldmedaljen i dressyr med sin häst Piccolomino.[3]

Linder var ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien 1927, hedersledamot av Stockholms fältrittklubb, av Stockholms kapplöpningssällskap, av finska ryttarförbundet, av danska aeronautiska sällskapet, med flera. Han var initiativtagare och ledare av Nordens Finlandsvecka i Stockholm 1925, ordförande i Samfundet Sverige-Finland, vice ordförande i Jockeyklubben, mångårig ordförande i AB Aerotransport (ABA) och en av dess stiftare.[1]

Linder var gift första gången 1894-1904 med friherrinnan Augusta Wrangel von Brehmer (1874-1910). Han gifte sig för andra gången 1905 med friherrinnan Märtha Cederström (1873-1925) och tredje gången 1927 med Wiveka Trolle (1892-1974).[1] Linder avled 1943 och gravsattes den 2 oktober 1943 på Norra begravningsplatsen i Stockholm.[4]

Militär karriär i Finland[redigera | redigera wikitext]

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Linders utmärkelser:[5]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Från Finlands Frihetskrig (1920)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Vem är det: svensk biografisk handbok. 1943. Stockholm: Norstedt. 1940. Sid. 501-502. Libris 10335454. http://runeberg.org/vemardet/1943/0501.html 
  2. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 17. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. Sid. 262 
  3. ^ ”Ernst Linder”. Sveriges Olympiska Kommitté. http://www.sok.se/aktiva/historisktaktiva/ernstlinder.5.aad0b10833d63e5c800042888.html. Läst 9 april 2013. 
  4. ^ ”Norra begravningsplatsen, kvarter 15E, gravnummer 21”. Hittagraven.se. http://hittagraven.stockholm.se/sv/Norra-begravningsplatsen/1/15E/21/1. Läst 2 mars 2014. 
  5. ^ Sveriges statskalender för året 1925. Uppsala: Almqvist & Wiksell. 1925. Sid. 836. Libris 1482379. http://runeberg.org/statskal/1925/0842.html 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]