Fenix (stjärnbild)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Fenix
Phoenix
Klicka för större bild.
Lista över stjärnor i Fenix
Latinskt namn Phoenix
Förkortning Phe
Rektascension 0 h
Deklination -50°
Area 469 grad² (37)
Huvudstjärnor 4
Bayer/Flamsteedstjärnor 25
Stjärnor med exoplaneter 10
Ljusa stjärnor 1
Stjärnor nära solsystemet 1
Ljusaste stjärnan Alfa Phoenicis, Ankaa (2,40m)
Närmaste stjärnan Gliese 915 (27,24 )
Messierobjekt 0
Meteorregn Phoeniciderna
Närliggande stjärnbilder Bildhuggaren, Tranan, Tukanen, Lilla vattenormen, Eridanus, Ugnen
Synlig vid latituder mellan +32° och −80°
Bäst synlig klockan 21:00 under november.

Fenix, eller Fågel Fenix, (Phoenixlatin) är en liten stjärnbildsödra stjärnhimlen, som fått sitt namn efter Fågel Fenix i den grekiska mytologin.[1][2] Den fanns inte med bland de 48 konstellationerna som listades av den antike astronomen Ptolemaios i hans samlingsverk Almagest. Den beskrevs först av den nederländske astronomen Petrus Plancius i slutet av 1500-talet. Första gången på bild förekommer den i Johann Bayers stjärnatlas Uranometria, som utkom 1603. Den franske astronomen Nicolas Louis de Lacaille gav de ljusstarkare stjärnorna deras Bayer-beteckningar 1756.

Stjärnbilden är nu en av de 88 moderna stjärnbilderna som erkänns av den Internationella Astronomiska Unionen.[3]

Stjärnor[redigera | redigera wikitext]

Fenix är en liten stjärnbild som är lätt att känna igen.[4][3]

  • Ankaa – Alfa Phoenicis kallas också ibland Nair al-Zaurak. Den är en spektroskopisk dubbelstjärna av magnitud 2,38.
  • Beta Phoenicis är också en dubbelstjärna med den kombinerade magnituden 3,32
  • Gamma Phoenicis är en röd jättestjärna med magnitud 3,41.
  • Kappa Phoenicis är en stjärna i huvudserien med magnitud 3,90
  • Zeta Phoenicis är en förmörkelsevariabel av Algol-typ. Den varierar i magnitud mellan 3,9 och 4,4 med en period 1,66977 dygn.
  • HE0107-5240 är en av de metallfattigaste stjärnor som hittats i Vintergatan. Dess metallhalt är endast 1/200,000 av solens. Den låga metallhalten tyder på att den bildades tidigt i Vintergatans utveckling.
NGC 87 (uppe till höger) tillsammans med de andra galaxerna I Roberts kvartett.
Den största medlemmen av Roberts kvartett, spiralgalaxen NGC 92.

Andra objekt[redigera | redigera wikitext]

Stjärnbilden ligger inte i Vintergatsplanet varför det inte har några större stjärnhopar.[4][3]

  • Roberts kvartett är en grupp av galaxer som omfattar NGC 87, NGC 88, NGC 89 och NGC 92, som befinner sig i en process där de kolliderar och sammansmälter.
  • NGC 37 är en linsformad galax som befinner sig på 137000 ljusårs avstånd.
  • Fenixhopen – SPT-CL J2344-4243, är en av de massivaste galaxhopar astronomerna känner till. Den har en massa av 2,5 \times 10^{15} M (solmassor).[5]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Ian Ridpath och Wil Tirion (2007). Stars and Planets Guide. Princeton University Press, Princeton. ISBN 978-0-00-725120-9 
  2. ^ ”De nutida stjärnbilderna”. Naturhistoriska Riksmuseet. http://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/rymden/denutidastjarnbilderna.2277.html. Läst 27 januari 2014. 
  3. ^ [a b c] ”Phoenix Constellation”. http://www.constellation-guide.com/constellation-list/phoenix-constellation/. Läst 27 januari 2014. 
  4. ^ [a b] Astronomica – Galaxer – planeter – stjärnor – stjärnbilder – rymdforskning. Tandem Verlag GmbH (svensk utgåva). 2007. ISBN 978-3-8331-4371-7 
  5. ^ McDonald, M.; Bayliss, M.; Benson, B. A.; Foley, R. J.; Ruel, J.; Sullivan, P.; Veilleux, S.; Aird, K. A.; Ashby, M. L. N.; Bautz, M.; Bazin, G.; Bleem, L. E.; Brodwin, M.; Carlstrom, J. E.; Chang, C. L.; Cho, H. M.; Clocchiatti, A.; Crawford, T. M.; Crites, A. T.; de Haan, T.; Desai, S.; Dobbs, M. A.; Dudley, J. P.; Egami, E.; Forman, W. R.; Garmire, G. P.; George, E. M.; Gladders, M. D.; Gonzalez, A. H.; Halverson, N. W.; Harrington, N. L.; High, F. W.; Holder, G. P.; Holzapfel, W. L.; Hoover, S.; Hrubes, J. D.; Jones, C.; Joy, M.; Keisler, R.; Knox, L.; Lee, A. T.; Leitch, E. M.; Liu, J.; Lueker, M.; Luong-van, D.; Mantz, A.; Marrone, D. P.; McMahon, J. J.; Mehl, J.; Meyer, S. S.; Miller, E. D.; Mocanu, L.; Mohr, J. J.; Montroy, T. E.; Murray, S. S.; Natoli, T.; Padin, S.; Plagge, T.; Pryke, C.; Rawle, T. D.; Reichardt, C. L.; Rest, A.; Rex, M.; Ruhl, J. E.; Saliwanchik, B. R.; Saro, A.; Sayre, J. T.; Schaffer, K. K.; Shaw, L.; Shirokoff, E.; Simcoe, R.; Song, J.; Spieler, H. G.; Stalder, B.; Staniszewski, Z.; Stark, A. A.; Story, K.; Stubbs, C. W.; Šuhada, R.; van Engelen, A.; Vanderlinde, K.; Vieira, J. D.; Vikhlinin, A.; Williamson, R.; Zahn, O.; Zenteno, A. (2012). ”A Massive, Cooling-Flow Induced Starburst in the Core of a Highly Luminous Galaxy Cluster”. Nature. doi:10.1038/nature11379. http://adsabs.harvard.edu/cgi-bin/nph-data_query?bibcode=2012Natur.488..349M&db_key=AST&link_type=ABSTRACT&high=4ef5ed78ca19802. Läst 27 januari 2014. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Commons-logo.svg
Wikimedia Commons har media relaterad till Fenix.