Skölden

Från Wikipedia
Skölden
Scutum
Lista över stjärnor i Skölden
Latinskt namnScutum
FörkortningSct
Rektascension18,7 h
Deklination-10°
Area109 grad² (84)
Huvudstjärnor2
Bayer/Flamsteedstjärnor7
Stjärnor med exoplaneter1
Stjärnor med skenbar magnitud < 30
Stjärnor närmare än 50 ljusår0
Ljusaste stjärnanAlfa Scuti (3,85m)
Närmaste stjärnanLHS 3398 (41,54 )
Messierobjekt2
Meteorregninga
Närliggande stjärnbilderÖrnen, Skytten, Ormen
Synlig vid latituder mellan +80° och −90°
Bäst synlig klockan 21:00 under augusti.

Skölden (Scutumlatin) är en liten stjärnbildsödra stjärnhimlen nära himmelsekvatorn.[1][2] Konstellationen är en av de 88 moderna stjärnbilderna som erkänns av den Internationella Astronomiska Unionen.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Stjärnbilden namngavs 1690 av den polske astronomen Johannes Hevelius. Hevelius ursprungliga namn på konstellationen var Scutum Sobiescii eller Sobieskis sköld efter den polske krigarkungen Johan III Sobieski av Polen i egenskap av kristenhetens räddare efter hans stora seger över Osmanerna i slaget vid Wien 1683.

Stjärnor[redigera | redigera wikitext]

Stjärnbilden Skölden (Scutum) som den kan ses med blotta ögat.

Det här är de ljusaste stjärnorna i konstellationen.[2]

  • α - Alfa Scuti (Ionnina, 1 Scuti) är en K-stjärna som tidigare tillhörde Örnens stjärnbild och hade namnet 1 Aquilae. Den har magnitud 3,85.
  • β - Beta Scuti (6 Scuti) är en dubbelstjärna med magnitud 4,22.
  • γ - Gamma Scuti (2 Scuti) är en vit jätte med magnitud 4,67.
  • δ - Delta Scuti är en varibel stjärna, som är prototyp för dvärg-cepheiderna. Magnituden är ungefär 4,72.
  • ε - Epsilon Scuti (3 Scuti) är ett flerstjärnesystem 4,88.
  • η - Eta Scuti (9 Scuti) 4,83.[3]
  • ζ - Zeta Scuti 4,68.
  • UY Scuti är troligtvis den största upptäckta stjärnan, 5 miljarder gånger Solens storlek.

Djuprymdsobjekt[redigera | redigera wikitext]

Stjärnhopar[redigera | redigera wikitext]

Nebulosor[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Ian Ridpath och Wil Tirion (2007). Stars and Planets Guide. Princeton University Press, Princeton. ISBN 978-0-00-725120-9 
  2. ^ [a b] Astronomica – Galaxer – planeter – stjärnor – stjärnbilder – rymdforskning. Tandem Verlag GmbH (svensk utgåva). 2007. ISBN 978-3-8331-4371-7 
  3. ^ Wagman, M. (1987). ”Flamsteed's Missing Stars”. Journal for the History of Astronomy 18: sid. 212–213. 
  4. ^ ”Scutum Constellation”. http://www.constellation-guide.com/constellation-list/scutum-constellation/. Läst 18 januari 2014. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


  • Wikimedia Commons har media som rör Skölden.