Jakthundarna

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Jakthundarna
Canes Venatici
Klicka för större bild.
Lista över stjärnor i Jakthundarna
Latinskt namn Canes Venatici
Förkortning CVn
Symbologi Jakthund
Rektascension 13 h
Deklination 40°
Area 465 grad² (38:e störst)
Huvudstjärnor 2
Bayer/Flamsteedstjärnor 21
Stjärnor med exoplaneter 0
Ljusa stjärnor 1
Stjärnor nära solsystemet 1
Ljusaste stjärnan Cor Caroli (2,9m)
Närmaste stjärnan Beta Canum Venaticorum (27,4 )
Messierobjekt 5
Meteorregn Canes Venaticiderna
Närliggande stjärnbilder Stora björnen, Björnvaktaren, Berenikes hår
Synlig vid latituder mellan +90° och −40°
Bäst synlig klockan 21:00 under Maj (New York).

Jakthundarna (Canes Venaticilatin) är en stjärnbild på norra stjärnhimlen.[1][2] Den antike astronomen Ptolemaios inkluderade i sitt samlingsverk Almagest stjärnorna i Jakthundarna i stjärnbilden Stora björnen. Stjärnbilden introducerades sedan av den polske astronomen Johannes Hevelius. Den är nu en av de 88 moderna stjärnbilderna som erkänns av den Internationella Astronomiska Unionen.

Klubban som blev två hundar[redigera | redigera wikitext]

I Ptolemaios samlingsverk var Alfa Venaticorum "28 of Ursa Major" och Beta Venaticorum "29 Ursa Major". Under medeltiden skedde emellertid ett misstag, vid översättningen från grekiska till arabiska av hans samlingsverk. I texten representerade några av Björnvaktarens stjärnor dennes påk. Ordet för påk (Κολλοροβος ) översattes med “spjutskaft med krok” (“al-`aşā dhāt al-kullāb”). När den arabiska texten i sin tur skulle översättas till latin förväxlade översättaren ”kullāb” med ”kilāb”, som betyder “hundar.”[3]

1533 avbildade den tyske astronomen Peter Apian Björnvaktaren med två hundar på sin stjärnkarta och på 1600-talet fullbordade Hevelius översättningsmisstaget genom att bestämma hundarnas position på himlen. Den norra hunden fick heta Asterion (“liten stjärna” på grekiska) och den södra Chara (“glädje”). Chara blev senare namnet på Beta Venaticorum.[4]

Objekt i stjärnbilden[redigera | redigera wikitext]

Stjärnor[redigera | redigera wikitext]

I konstellationen finns också två variabler som bildat prototyp för sin typ: AM Canum Venaticorum och RS Canum Venaticorum.[4][5]

  • Cor Caroli – Alfa Canum Venaticorum är den ljusstarkaste stjärnan i Jakthundarna med en magnitud som varierar 2,84 – 2,98. Namnet var från början Col Caroli Regis Martyris och anspelar på Karl I av England.
  • Chara – Beta Canum Venaticorum är en dvärgstjärna i huvudserien av magnitud 4,26
  • La Superba – Gamma Canum Venaticorum är en av stjärnhimlens rödaste stjärnor. Sitt egennamn fick den ac den italienske astronomen Angelo Secchi på grund av sitt vackra utseende. Den är en halvregelbunden variabel som varierar i magnitud 4,8 – 6,3.
M51 – Malströmsgalaxen
Solros-galaxen

Andra objekt[redigera | redigera wikitext]

Det finns gott om intressanta objekt i Jakthundarna. Här är några exempel.[5][4]

  • Messier 3 – NGC 5272 är en klotformig stjärnhop, en av de största och ljusstarkaste på stjärnhimlen. Den innehåller ungefär en halv miljon stjärnor och har magnitud 6,2
  • Malströmsgalaxen – Messier 51 eller NGC 5194 är en spiralgalax. Det var den första galaxen med spiralstruktur som observerades, cirka 1850.
  • Solrosgalaxen – Messier 63 eller NGC 5055 är också en spiralgalax och ingår i samma galaxgrupp som M 51.
  • Messier 94 – NGC 4736 är en spiralgalax som ibland klassificeras som stavgalax.
  • Messier 106 – NGC 4258 är en seyfertgalax med magnitude 9,1.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Ian Ridpath och Wil Tirion (2007). Stars and Planets Guide. Princeton University Press, Princeton. ISBN 978-0-00-725120-9 
  2. ^ ”De nutida stjärnbilderna”. Naturhistoriska Riksmuseet. http://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/rymden/denutidastjarnbilderna.2277.html. Läst 22 januari 2014. 
  3. ^ Kunitzsch, P.; Smart, T. (2006). A Dictionary of Modern Star Names: A Short Guide to 254 Star Names and Their Derivations (andra upplagan). Sky Publishing. ISBN 1-931559-44-9 
  4. ^ [a b c] ”Canes Venatici Constellation”. http://www.constellation-guide.com/constellation-list/canes-venatici-constellation/. Läst 22 januari 2014. 
  5. ^ [a b] Astronomica – Galaxer – planeter – stjärnor – stjärnbilder – rymdforskning. Tandem Verlag GmbH (svensk utgåva). 2007. ISBN 978-3-8331-4371-7 

Externa källor[redigera | redigera wikitext]

Commons-logo.svg
Wikimedia Commons har media relaterad till Jakthundarna.