Andromeda (stjärnbild)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Andromeda
Andromeda
Klicka för större bild.
Lista över stjärnor i Andromeda
Latinskt namn Andromeda
Förkortning And
Rektascension 1[1] h
Deklination 40[1]°
Area 722 grad² (19)
Huvudstjärnor 4
Bayer/Flamsteedstjärnor 65
Stjärnor med exoplaneter 4
Ljusa stjärnor 3
Stjärnor nära solsystemet 5
Ljusaste stjärnan Alpheratz, Sirrah, Alfa Andromedae (2,1m)
Närmaste stjärnan Ross 248 (10,32 )
Messierobjekt 3
Meteorregn Andromedids
Närliggande stjärnbilder Perseus

Cassiopeja
Ödlan
Pegasus
Fiskarna

Triangeln
Synlig vid latituder mellan +90° och −40°
Bäst synlig klockan 21:00 under November (New York).

Andromeda (samma på latin) är en stjärnbildnorra stjärnhimlen.[2] Andromeda var en av de 48 konstellationerna som listades av astronomen Klaudios Ptolemaios i hans samlingsverk Almagest. Den är också en av de 88 moderna stjärnbilderna som erkänns av den Internationella Astronomiska Unionen.[3]

Mytologi[redigera | redigera wikitext]

Enligt grekisk mytologi var Andromeda en prinsessa, dotter till Kefeus och Kassiopeia. Andromeda kedjades fast vid en klippa för att offras till ett havsmonster som straff för sin mors fåfänga. Andromeda räddades dock av Perseus, som sedan blev hennes make, och efter sin död fick hon sin plats på himlavalvet.[4]

Läge[redigera | redigera wikitext]

För att hitta Andromeda är det enklast att utgå från Karlavagnen och de två stjärnor som bildar själva vagnens bakdel. Tänk en linje genom dessa och gå uppåt från Karlavagnen, till nästa starka stjärna. Det är Polstjärnan i Lilla björnen. Fortsätt med blicken tills man ser stjärnor som bildar ett W. Detta är Cassiopeja. Gå nu ungefär lika långt till, där är Andromeda.

Vad ingår i stjärnbilden?[redigera | redigera wikitext]

Stjärnbilden innehåller tre Messierobjekt och bland dessa vår närmaste granngalax.[5][3]

  • Andromedagalaxen, NGC 224 eller Messier 31 är vår närmaste granngalax. Den befinner sig på ett avstånd av ungefär 2,5 miljoner ljusår. Den är det avlägsnaste objekt som är synligt för blotta ögat och har en magnitud av 3,4, vilket också gör den till ett av de ljusstarkaste Messierobjekten på stjärnhimlen. Den består av 200-400 miljarder stjärnor.

Inuti Andromedagalaxen finns stjärnmolnet NGC 206 och också 14 kända dvärggalaxer.

  • Messier 32, NGC 221, är en dvärggalax, tillika satellitgalax till Andromedagalaxen. Den befinner sig på ett avstånd av 2,65 miljoner ljusår. Messier 32 var den först upptäckta elliptiska galaxen (1749). M32 är 6500 ljusår i diameter och består mest av äldre stjärnor. I centrum har den ett supermassiv svart hål med en massa som uppskattas till mellan 1,5 och 5 miljoner solmassor.
  • Messier 110, NGC 205 är också en elliptisk galax på 2,9 miljoner ljusårs avstånd. M 110 visar tecken som stjärnbildning.
Andromedagalaxen, en spiralgalax

av typ Sb.]]

Dvärggalaxen M32.

Stjärnor[redigera | redigera wikitext]

Andromeda är en välkänd stjärnbild med relativt starka stjärnor, där de ljusstarkaste bildar ett utdraget V.[3]

Alfa And har också namnet Sirrah. Stjärnan bildar tillsammans med Alfa, Beta och Gamma Pegasi hörnen i den asterism som kallas Pegasus kvadrat.

  • Mirach – Beta Andromedae är en halvregelbunden variabel som är ungefär lika ljusstark som Alpheratz. Dess magnitud varierar 2,01-2,10 och spektralklassen är M. Mirach ligger endast sju bågminuter från galaxen NGC 404. Galaxen har smeknamnet ”Mirachs spöke” eftersom dess närhet gör stjärnan svår att observera och fotografera.
  • Almach – Gamma Andromedae är ett dubbelstjärnesystem med den kombinerade magnituden 2,26.
  • Delta Andromedae är en dubbelstjärna med magnitud 3,28, där komponenterna är en orange jättestjärna och en gul stjärna i huvudserien, eller en dvärgstjärna.
  • Jota Andromedae är en blåvit stjärna i huvudserien med magnitud 4,29.
  • Ypsilon Andromedae är en dubbelstjärna med åtminstone fyra planeter som förmodas vara av Jupiter-typ.
  • Adhil – Xi Andromedae är också en dubbelstjärna med magnitud 4,88.
  • Nembus – 51 Andromedae har magnitud 3,57 och är därmed den femte ljusstarkaste stjärnan i Andromeda. Den är en orange jättestjärna av spektralklass K. Ptolemais förde Nembus till stjärnbilden Andromeda, men Johann Bayer flyttade stjärnan till Perseus när han gav stjärnbilderna Bayer-beteckningar. Den blev Ypsilon Persei, tills den engelske astronomen John Flamsteed flyttade tillbaka den till Andromeda.
  • My Andromedae är en vit dvärgstjärna med spektralklass A och magnitud 3,86.
  • R Andromedae är en variable stjärna av Mira-typ. Dess ljusstyrka varierar mellan 5,8 och 14,9 med en period av 409 dygn.
  • Ross 248 – HH Andromedae är en röd dvärgstjärna som ligger omkring 10,3 ljusår från jorden och som därmed är den nionde närmaste stjärnan. Om 33 000 år kommer Ross 248 att komma närmare oss än Proxima Centauri och blir då vår allra närmaste stjärna.

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

Andromeda är Gästriklands landskapsstjärnbild.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Andromeda, constellation boundary”. The Constellations. International Astronomical Union. http://www.iau.org/public/themes/constellations/#and. Läst 23 maj 2015. 
  2. ^ ”De nutida stjärnbilderna”. Naturhistoriska Riksmuseet. http://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/rymden/denutidastjarnbilderna.2277.html. Läst 23 maj 2015. 
  3. ^ [a b c] ”Andromeda Constellation”. http://www.constellation-guide.com/constellation-list/Andromeda-constellation/. Läst 20 maj 2015. 
  4. ^ Ian Ridpath och Wil Tirion (2007). Stars and Planets Guide. Princeton University Press, Princeton. ISBN 978-0-00-725120-9 
  5. ^ Astronomica – Galaxer – planeter – stjärnor – stjärnbilder – rymdforskning. Tandem Verlag GmbH (svensk utgåva). 2007. ISBN 978-3-8331-4371-7 
  6. ^ ”Basic data: * Variable Star of alpha2 CVn type”. Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=Alpha+Andromedae&submit=SIMBAD+search. Läst 23 maj 2015. 
  7. ^ T. A. Ryabchikova, V. P. Malanushenko, and S. J. Adelman; Orbital elements and abundance analyses of the double-lined spectroscopic binary alpha Andromedae, Astronomy and Astrophysics 351 (November 1999), pp. 963–972, (bibcode: 1999A&A...351..963R). Se §4 för komponentparametrar och Table 3, §5 för elementförekomster.
  8. ^ Alpheratz, Stars, Jim Kaler.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]