Norra kronan

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Norra kronan
Corona Borealis
Klicka för större bild.
Lista över stjärnor i Norra kronan
Latinskt namn Corona Borealis
Förkortning CrB
Rektascension 16 h
Deklination +30°
Area 179 grad² (73)
Huvudstjärnor 8
Bayer/Flamsteedstjärnor 24
Stjärnor med exoplaneter 4
Ljusa stjärnor 4
Stjärnor nära solsystemet 0
Ljusaste stjärnan Alfa Coronae Borealis (Alphecca eller Gemma) (2,21m)
Närmaste stjärnan HD 144579 (46,86 )
Messierobjekt 0
Meteorregn inga
Närliggande stjärnbilder Björnvaktaren, Herkules, Ormen,
Synlig vid latituder mellan +90° och −50°
Bäst synlig klockan 21:00 under juli.

Norra kronan (Corona Borealislatin) är en liten stjärnbild på norra stjärnhimlen. Norra kronan var en av de 48 konstellationerna som listades av den grekiske astronomen Ptolemaios i hans samlingsverk Almagest. Den är också en av 88 moderna stjärnbilder som listas av IAU, Internationella astronomiska unionen.[1]

Mytologi[redigera | redigera wikitext]

Kronan har en intressant historia. Hefaistos, smideskonstens gud, smidde den åt sin hustru Afrodite, kärlekens gudinna. Sedan gav Afrodite den till Amfitrite när hon gifte sig med Poseidon, havets gud. Amfitrite gav den i sin tur till hjälten Theseus som skulle ge den till den flicka som han ville göra till sin maka. När han träffade prinsessan AriadneKreta gav han den till henne. Men efter att guden Dionysos hade tvingat Theseus att lämna Ariadne på ön Naxos så att han kunde gifta sig med henne i stället gjorde han kronan till en stjärnbild som en bröllopsgåva åt henne.

I andra kulturer[redigera | redigera wikitext]

Hos Australiens aboriginer kallas stjärnbilden womera ("bumerangen") på grund av den kontur stjärnorna bildar.[2]

De nordamerikanska cheyennerna kallade stjärnbilden “Lägercirkeln”, vilket åsyftade att de ordnade sina läger i en cirkel.

I kinesisk astronomi var Norra kronans stjärnor del I Tiān Shì Yuán (天市垣, ungefär “det himmelska marknadsområdet”) I Polynesien kallades Norra kronan Te Hetu. På Tuamotuöarna kallades den Na Kaua-ki-tokerau. På Hawaii kallades den Kaua-mea och i Nya Zeeland Rangawhenua.[3]

Objekt i stjärnbilden[redigera | redigera wikitext]

Stjärnor[redigera | redigera wikitext]

Det här är de ljusaste stjärnorna i konstellationen.[4]

  • Alphecca (eller Gemma) – Alfa Coronae Borealis, ingår i den rörliga stjärnhopen Collinder 285, en förmörkelsevariabel som varierar i magnitud 2,21 – 2,32
  • Nusakan – Beta Coronae Borealis, en förmörkelsevariabel som varierar 3,65 – 3,72
  • Gamma Coronae Borealis (Struve 1967), en dvärg-cepheid som varierar 3,80 – 3,86
  • Delta Coronae Borealis, en variabel som varierar 4,57 – 4,69
  • Epsilon Coronae Borealis 4,13
  • Eta Coronae Borealis 5,02
  • Zeta Coronae Borealis 5,00
  • Theta Coronae Borealis 4,15
  • Kappa Coronae Borealis 4,82
  • Iota Coronae Borealis 4,98
  • Rho Coronae Borealis 5,4
  • Tau Coronae Borealis 4,76

I Norra kronan finns två variabla stjärnor som varit föremål för särskilt intresse:[1]

  • T Coronae Borealis som är en rekurrent nova, som i modern tid haft två utbrott, 1866 och 1946.
  • R Coronae Borealis som är en RCB-variabel, det vill säga har utbrott av förmörkelsekaraktär. Den har som variabeltypen säger blivit prototyp för den sällsynta variabeltypen.

Andra objekt[redigera | redigera wikitext]

Abell 2065 är en galaxhop, som ligger ungefär en grad sydväst om Beta CrB. Galaxhopen ligger på drygt 1 miljard ljusårs avstånd och innehåller drygt 400 galaxer.[4]

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

Norra kronan är Norrbottens landskapsstjärnbild.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Corona Borealis Constellation”. http://www.constellation-guide.com/constellation-list/corona-borealis-constellation/. Läst 18 januari 2014. 
  2. ^ William Tyler Olcott (2004). Star Lore: Myths, Legends, and Facts. New York, Dover Publication Inc. http://books.google.com/books?id=TIatz2DGXQwC. Läst 18 januari 2014 
  3. ^ Makemson, Maud Worcester (1941). The Morning Star Rises: an account of Polynesian astronomy. Yale University Press 
  4. ^ [a b] Astronomica – Galaxer – planeter – stjärnor – stjärnbilder – rymdforskning. Tandem Verlag GmbH (svensk utgåva). 2007. ISBN 978-3-8331-4371-7 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]