Vattumannen (stjärnbild)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Vattumannen (olika betydelser).
Aquarius.svg
Vattumannen (Aquarius).

Vattumannen (Aquariuslatin, Aquarii i genitiv och Aqr som förkortning) är en stjärnbildsödra stjärnhimlen och på ekliptikan. Vattumannen var en av de 48 konstellationerna som listades av astronomen Klaudios Ptolemaios i hans samlingsverk Almagest.

Synlighet i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Vattumannen är helt synlig från Sverige söder om Piteå och Storuman. Klockan 00:00 börjar den dyka upp på vår himmel omkring den 1 maj. Från och med omkring den 20 augusti kan man se hela stjärnbilden från vår horisont, då i söder (klockan 00:00). Eftersom himmelsekvatorn passerar igenom Vattumannens stjärnbild är aldrig en sådan stjärnbild uppe över vår horisont speciellt länge. Redan omkring den 15 september börjar delar av stjärnbilden att försvinna under horisonten. Från omkring den 10:e december befinner sig hela stjärnbilden under horisonten vid denna tid punkt på dygnet (00:00).

Läge[redigera | redigera wikitext]

För att hitta Vattumannens stjärnbild måste man vänta till omkring den 1 september då den är som högst på himlen (klockan 00:00). För att hitta Vattumannen kan man utgå från Karlavagnen i Stora björnen. Längst bak i vagnen finns det två stjärnor. Tänk en linje från dessa två och uppåt från Karlavagnen. Nästa starka stjärna är Polstjärnan. Nu har man blicken på himlens nordpol. Gå nu med blicken lika långt till - där finns ett tydligt W, Cassiopeja. Gå ungefär lika långt till, och vi har nått Andromedas stjärnbild. Sänk blicken lite snett mot öster. Där finns en jättestor fyrkant, bestående av fyra starka stjärnor. Detta är Pegasus. Fortsätt denna rörelse med blicken till strax ovan för horisonten och där finns Vattumannen.

Vad ingår i stjärnbilden[redigera | redigera wikitext]

I stjärnbilden kan man hitta en klotformad stjärnhop som har en ljusstyrka av magnituden 7. Den har fått beteckningen M2 (NGC 7089) . Två intressanta nebulosor kan man hitta innanför stjärnbildens gränser. NGC 7293 = Helixnebulosan, men denna nebulosa är det ingen idé att börja söka efter med blotta ögat. Man behöver ha ett starkt teleskop för att kunna se den, liksom NGC 7009 = Saturnusnebulosan.

Ett antal stjärnhopar och asterismer finns också, som M7 och M73, men de är väldigt avlägsna.

Stjärnor[redigera | redigera wikitext]

Den starkaste stjärnan är Sadalmelek (α Aquarii). Ordet kommer från arabiskans ord för "kungens lycka". Stjärnan tillhör gruppen överjättar. Spektralklassen är G 1, en klass som ligger nära vår egen sol. Den finner man på ett avstånd på hela 1 350 ljusår. Magnituden är 3,19.

Sadalsuud (β Aquarii)var för araberna "hela världens lyckostjärna". Eller rättare sagt dessa stjärnor, för det rör sig faktiskt om två stjärnor som ligger nära varann. Dock är det inte tal om någon dubbelstjärna. När dessa stjärnor tittade upp över horisonten tog araberna detta som ett tecken på att regnperioden började. När den sedan åter gick ner under horisonten ansågs monsunperioden vara slut. Annars är även dessa två överjättar som tillhör spektralklassen G0. 1 100 ljusår bort lyser dessa två.

Skat (δ Aquarii) betyder på arabiska "en plats varifrån någonting faller". Den finns ganska nära oss, 78 ljusår bort. Spektraltypen är A2 vilket betyder att det rör sig om en vätestjärna. Magnituden 3,51.

Albali (ε Aquarii) är av spektraltypen A1. Den hittar man på ett avstånd av 172 ljusår, och får då magnituden 3,83.

Angränsande stjärnbilder[redigera | redigera wikitext]

De stjärnbilder som gränsar till Vattumannen är Fiskarna, Pegasus, Lilla hästen, Delfinen, Örnen, Stenbocken, Södra fisken, Bildhuggaren och Valfisken.