Berenikes hår

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Berenikes hår
Coma Berenices
Klicka för större bild.
Lista över stjärnor i Berenikes hår
Latinskt namn Coma Berenices
Förkortning Com
Symbologi Berenike II:s hår
Rektascension 12,76 h
Deklination +21,83°
Area 386 grad²
Huvudstjärnor 3
Bayer/Flamsteedstjärnor 44
Stjärnor med exoplaneter 2
Ljusa stjärnor 0
Stjärnor nära solsystemet 2
Ljusaste stjärnan β Com (Beta Comae
Berenices)
 (4,26m)
Närmaste stjärnan β Com (30 )
Messierobjekt 8
Meteorregn Coma Bereniciderna
Närliggande stjärnbilder Björnvaktaren


Jungfrun
Lejonet
Stora björnen

Jakthundarna
Synlig vid latituder mellan +90° och −70°
Bäst synlig klockan 21:00 under maj (New York).

Berenikes hår (Coma Bereniceslatin) är en stjärnbild som är synlig på norra halvklotet under våren och sommaren. Den är belägen mellan Jungfrun och Stora björnen.[1][2] Berenikes hår består av ett antal stjärnor som uppfattats som en asterism sedan hellenistisk tid.[3] Eratosthenes beskrev asterismen både som "Ariadnes hår" och "Berenikes hår". Den antike astronomen Ptolemaios kallade den ”en hårlock”, men han listade den inte som en av de 48 konstellationerna i sitt samlingsverk Almagest, utan som den som en del i Lejonets stjärnbild.[3]

Tycho Brahe listade stjärnbilden i sin stjärnkatalog 1602[3] och brukar anges som den som höjde upp asterismen till stjärnbild. Emellertid var kartografen Caspar Vopel före, redan 1536.[4][5][6] Också Gerard Mercator har pekats ut som den som var först i ett verk från 1551. Stjärnbilden fanns också med i den tyske astronomen Johann Bayers Uranometria från 1603. Konstellationen är nu en av de 88 moderna stjärnbilderna som erkänns av den Internationella Astronomiska Unionen .[7]

Norra galaktiska polen[redigera | redigera wikitext]

Vintergatans norra galaktiska pols position ligger vid 12t51m25s och +27°07'48" (epoch J2000.0), vilket är i Berenikes hår.

Mytologi[redigera | redigera wikitext]

Berenikes hår symboliserar det hår som drottning Berenike II av Egypten skar av och offrade till gudarna för att hennes make, Ptolemaios III, skulle återvända från kriget.


Objekt i stjärnbilden[redigera | redigera wikitext]

Stjärnor[redigera | redigera wikitext]

Alla stjärnor i konstellationen är ganska ljussvaga.[7][8]

  • Diadem – Alfa Comae Berenices är en dubbelstjärna med magnitud 4,32. Den kallas ibland Al Zafirah.
  • Beta Comae Berenices är ljusstarkast i stjärnbilden, med magnitud 4,26
  • Gamma Comae Berenices är en jättestjärna med magnitud 4,35
Messier 64, Blåtire-galaxen kallad.
NGC 4565 eller Nålgalaxen

Andra objekt[redigera | redigera wikitext]

Det finns många intressanta objekt i Berenikes hår. Här är några välkända exempel.[8][7]

  • Messier 64 – NGC 4826 och också går under namnen Blåtiran, Törnrosagalaxen och Onda ögat, är en spiralgalax som är ett populärt objekt bland amatörastronomer. De yttre regionerna roterar i motsatt riktning till de inre delarna av galaxen. Teorin är att M 64 har haft en mindre satellitgalax, som för ungefär en miljard år sedan införlivat i modergalaxen, där man fortfarande ser effekterna efter satellitgalaxen.
  • NGC 4565 – eller som den på grund av sitt utseende också kallas, Nålgalaxen, är en spiralgalax som upptäcktes av William Herschel.
  • Comahopen är en galaxhop med mer än ettusen stora galaxer och 30000 mindre galaxer. I galaxhopen finns NGC 4921. Galaxhopen ingår i Virgohopen.
  • Messier 53 – NGC 5024 är en klotformig stjärnhop ungefär 58000 ljusår från jorden. Det är en av de mest avlägsna klotformiga stjärnhopar som astronomerna känner till. Den är ändå tillräckligt ljusstark för att kunna ses med en fältkikare.
  • Här finns också Messier 100 (NGC 4321), Messier 85 (NGC 4382), Messier 99 (NGC 4254), Messier 88 (NGC 4501), Messier 91 (NGC 4548) och Messier 98 (NGC 4192).

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Ian Ridpath och Wil Tirion (2007). Stars and Planets Guide. Princeton University Press, Princeton. ISBN 978-0-00-725120-9 
  2. ^ ”De nutida stjärnbilderna”. Naturhistoriska Riksmuseet. http://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/rymden/denutidastjarnbilderna.2277.html. Läst 25 januari 2014. 
  3. ^ [a b c] Pasachoff, Jay M. (2006). Stars and Planets. Houghton Mifflin, Boston, Massachusetts 
  4. ^ Ian Ridpath. ”Coma Berenices”. Star Tales. http://www.ianridpath.com/startales/comaberenices.htm. Läst 25 januari 2014. 
  5. ^ Gary D. Thompson. ”An Outline Sketch of the Origin and History of Constellations and Star-Names”. http://members.westnet.com.au/Gary%2DDavid%2DThompson/page9m.html. 
  6. ^ ”Celestial table globe (GLB0095)”. National Maritime Museum. http://www.nmm.ac.uk/collections/explore/object.cfm?ID=GLB0095. Läst 25 januari 2014. 
  7. ^ [a b c] ”Coma Berenices Constellation”. http://www.constellation-guide.com/constellation-list/coma-berenices-constellation/. Läst 25 januari 2014. 
  8. ^ [a b] Astronomica – Galaxer – planeter – stjärnor – stjärnbilder – rymdforskning. Tandem Verlag GmbH (svensk utgåva). 2007. ISBN 978-3-8331-4371-7 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]