Skorpionen (stjärnbild)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Skorpionen
Scorpius
Klicka för större bild.
Lista över stjärnor i Skorpionen
Latinskt namn Scorpius
Förkortning Sco
Rektascension 16,9[1] h
Deklination -30,7[1]°
Area 497 grad² (33)
Huvudstjärnor 18
Bayer/Flamsteedstjärnor 47
Stjärnor med exoplaneter 14
Ljusa stjärnor 13
Stjärnor nära solsystemet 3
Ljusaste stjärnan Antares (0,96m)
Närmaste stjärnan Gliese 682 (16,44 )
Messierobjekt 4
Meteorregn Alfa Skorpiderna, Omega Skorpiderna
Närliggande stjärnbilder Skytten, Ormbäraren, Vågen, Vargen, Ugnen, Altaret, Södra kronan
Synlig vid latituder mellan +40° och −-90°
Bäst synlig klockan 21:00 under juli.
För andra betydelser, se Skorpionen.

Skorpionen (Scorpiuslatin) är den sydligaste stjärnbildenekliptikan.[2][3] Den ligger nära riktningen mot Vintergatans centrum och innehåller således talrika ljusstarka stjärnor. Skorpionen innehåller åtskilliga öppna stjärnhopar, flera klotformiga stjärnhopar och flera intressanta planetariska nebulosor. Skorpionen var en av de 48 konstellationerna som listades av astronomen Klaudios Ptolemaios i hans samlingsverk Almagest.

Skorpionen är också en av zodiakens stjärntecken med symbolen Scorpio.svg.

Skorpionen är en av de 88 moderna stjärnbilderna som erkänns av den Internationella Astronomiska Unionen.[4]

Mytologi och historia[redigera | redigera wikitext]

När jägaren Orion skröt om att han skulle döda alla djur på jorden, och när det gick inte att stoppa honom på annat sätt, så blev jordens gudinna, Gaia, till slut tvungen att skicka en skorpion, som skulle sticka honom i hälen. Och när skorpionen gjorde detta, så dog Orion av dess gift. Efter det fick också den bli en stjärnbild, men på en annan del av stjärnhimmeln än Orion.

I antikens Grekland var stjärnbilden mycket större och bestod av två halvor. Den ena halvan var skorpionens kropp och gadd, den andra bestod av klorna och kallades Chelae (“klor)”. Under första århundradet f. Kr. omtolkade romarna klorna till en ny stjärnbild, Vågen.[4]

Stjärnor[redigera | redigera wikitext]

Skorpionen är en stjärnbild som innehåller många ljusstarka stjärnor, bland annat Antares, som fått sitt namn av att den skiner ikapp med planeten Mars.[4]

  • Antares – Alfa Scorpii är en röd superjätte av magnitud 0,96. Den är nummer 16 på listan över stjärnhimlens ljusstarkaste stjärnor. Den är en variabel stjärna som varierar i ljusstyrka mellan 0,88 och 1,16. Egennamnet Antares kommer från gammelgrekiskans Άντάρης, som ska översättas “anti-Ares” eller “Mars rival”. Det anspelar på den röda färgen och ljusstyrkan, som gör att den konkurrerar med planeten Mars, som på grekiska hette Ares.[5]
  • Shaula – Lambda Scorpii är en multipelstjärna som är nummer 25 av stjärnhimlens starkaste med magnitud 1,62
  • Acrab eller Graffias – Beta Scorpii är en annan multipelstjärna med den kombinerade magnituden 2,63
  • Dschubba – Delta Scorpii är av magnitud 2,31. Den har också namnen Iclarcrau och Iclarkrav
  • Sargas – Theta Scorpii är en ljusgul jättestjärna av spektralklass F0 II och magnitud 1,87. Namnet Sargas är av sumeriskt ursprung.
  • Epsilon Scorpii är en jätte av spektraltyp K1 III och magnitud 2,31
  • Girtab – Kappa Scorpii är en spektroskopisk dubbelstjärna
  • Pi Scorpii är en trippelstjärna med den kombinerade magnitude 2,9
  • Jabbah – Ny Scorpii eller 14 Scorpii är också en multipelstjärna. Den lyser upp reflektionsnebulosan IC 4592.
  • Girtab – Xi Scorpii är också en multipelstjärna bestående av åtminstone fem stjärnor där de två starkaste är av magnitud 4,8 och 5,1
  • Al Niyat – Sigma Scorpii är ett stjärnsystem med den kombinerade magnitude 2,88. Egennamnet Al Niyat (eller Alniyat) delar stjärnan med Tau Scorpii
  • Al Niyat – Tau Scorpii är en dvärgstjärna med magnitud 2,82
  • U Scorpii är en av tio kända rekurrenta novor i Vintergatan. Den är normalt av magnitud 18, men når vid utbrotten upp till magnitud 8. Det senaste utbrottet skedde 2010 och nästa förväntas ske ungefär 2020.[6]
  • Lesath – Ypsilon Scorpii är av magnitud 2,70
  • Jabhat al Akrab – Omega Scorpii är en dubbelstjärna där komponenterna har magnitud 3,93 och 4,31
  • G Scorpii är en orange jätte med magnitud 3,21. Den hade tidigare namnet Gamma Telescopii
  • Eta Scorpii är en gulvit stjärna som håller på att utveckla till jätte. Den har magnitud 3,33
  • My Scorpii är en dubbelstjärna där komponenterna är åtskilda 0,1°. Den kombinerade ljusstyrkan är 3,04
  • Pismis 24-1 – HDE 319718 är den största stjärnan i den öppna stjärnhopen Pismis 24. Den är av magnitud 10,43 och har en absolut magnitud av -6,3. Stjärnan är en av de mest luminiösa stjärnor som astronomerna känner till.[7]
  • Wray 17-96 är också en av de mest luminiösa stjärnor som astronomerna känner till. Den anses vara en LBV-variabel och har en absolut magnitud av -10,8, vilket är 1,8 miljoner gånger solens luminositet.[8]

Andra objekt[redigera | redigera wikitext]

Stjärnbilden innehåller flera Messierobjekt och åtskilliga andra intressanta objekt.[9][4]

  • Messier 4 (NGC 6121) är en klotformig stjärnhop av magnitud 5,9. Stjärnhopens ålder är beräknad till 12,2 miljarder år.
  • Messier 6 (NGC 6405) och Messier 7 (NGC 6475) är två öppna stjärnhopar i närheten av Skorpionens gadd. De är av magnitud 4,2 respektive 3,3 och kan därför både ses för blotta ögat. M 7 kallas också Ptolemaios stjärnhop eftersom den grekiske astronomer dokumenterade objektet, dock som en nebulosa.
  • Messier 80 (NGC 6093) är en klotformig stjärnhop som består av hundratusentals stjärnor och som är en av de tätaste stjärnhoparna i vår galax. En nova observerades i stjärnhopen i april 1860, Nova 1860 AD (T Scorpii).[10]
  • NGC 6334 (Gum 64) är en emissionsnebulosa
  • NGC 6281 är en öppen stjärnhop, den ljusstarkaste I Skorpionens stjärnbild
  • NGC 6302 (Caldwell 69) är en bipolar planetarisk nebulosa
  • NGC 6124 (Caldwell 75) och NGC 6231 är öppna stjärnhopar
  • NGC 6072 och NGC 6357 är nebulosor. Den senare innehåller den öppna stjärnhopen Pismis 24, med den tidigare beskrivna stjärnan Pismis 24-1

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

Skorpionen är Smålands landskapsstjärnbild.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Scorpius, constellation boundary”. The Constellations. International Astronomical Union. http://www.iau.org/public/constellations/#sco. Läst 24 april 2014. 
  2. ^ Ian Ridpath och Wil Tirion (2007). Stars and Planets Guide. Princeton University Press, Princeton. ISBN 978-0-00-725120-9 
  3. ^ ”De nutida stjärnbilderna”. Naturhistoriska Riksmuseet. http://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/rymden/denutidastjarnbilderna.2277.html. Läst 24 april 2014. 
  4. ^ [a b c d] ”Scorpius Constellation”. http://www.constellation-guide.com/constellation-list/Scorpius-constellation/. Läst 24 april 2014. 
  5. ^ ”Basic data: NAME ANTARES -- Pulsating variable Star”. Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=Alpha+Scorpii&submit=SIMBAD+search. Läst 25 april 2014. 
  6. ^ Bradley E. Schaefer (December 2009). ”Comprehensive Photometric Histories of All Known Galactic Recurrent Novae”. Astrophysical Journal Letters (Cornell University Library). http://arxiv.org/abs/0912.4426. Läst 25 april 2014. 
  7. ^ ”Basic data: HD 319718 -- Star”. Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=HDE+319718&submit=SIMBAD+search. Läst 25 april 2014. 
  8. ^ ”Basic data: [B61 2 -- Emission-line Star”]. Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=Wray+17-96&submit=SIMBAD+search. Läst 25 april 2014. 
  9. ^ Astronomica – Galaxer – planeter – stjärnor – stjärnbilder – rymdforskning. Tandem Verlag GmbH (svensk utgåva). 2007. ISBN 978-3-8331-4371-7 
  10. ^ ”Basic data: NOVA Sco 1860 -- Nova”. Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=T+Scorpii&submit=SIMBAD+search. Läst 25 april 2014. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]