Gångfartsområde

Märket Gångfartsområde

Det gamla märket Gårdsgata

Ett gångfartsområde, tidigare gårdsgata, är ett område (ofta gata eller torg) där all trafik sker på de gåendes villkor. Fordon, även cyklar, får inte köras fortare än gångfart, föraren har väjningsplikt mot gående och fordon får bara parkeras på särskilt anordnade parkeringsplatser. Till skillnad från en gågata är det dock inte förbjudet med motordriven genomfartstrafik.

Begreppet gångfartsområde och dess märke infördes i Sverige den 1 juni 2007 och ersatte då det snarlika gårdsgata. För befintliga gårdsgator gäller ännu de äldre lagkraven och det gamla märket får användas på dessa fram till sista maj 2012. Därefter accepterar lagen inte längre begreppet gårdsgata. Ett gångfartsområde måste vara utformat så att det framgår att gående nyttjar hela ytan och så att det inte inbjuder fordonsförare att köra fortare än gångfart, vilket inte krävdes för föregångaren gårdsgata. Det är därför inte säkert att alla gårdsgator kan bli gångfartsområden.

Dockan, Västra Hamnen, Malmö.

Historia

De första gårdsgatorna anlades i Nederländerna i slutet av sextiotalet, etablerades i holländsk lagstiftning 1976, och anammades i andra länder under slutet av sjuttiotalet och början av åttiotalet. Till Sverige kom gårdsgatorna 1994.

Referenser

Källor

• Trafikförordningen 1998 (SFS 1998:1276). Kan läsas på http://lagen.nu/1998:1276 (besökt 2008-10-07). Gångfartsområde behandlas i 8 kap 1§ (hur man kör) och 10 kap 8§ (utformningskrav). Övergångsbestämmelser för gårdsgata anges under rubrik "Förordning (2007:101) om ändring i trafikförordningen (1998:1276)".