Glada änkan

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Glada Änkan)
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser se, Glada änkan (olika betydelser)
Finalen vid en fransk uppsättning 2003.
Per Grundén i Glada änkan 1954.
Omslaget till ett häfte med pianonoter till musiken i Glada änkan från 1906. På omslagsfotografiet ses Louis Treumann och Mizzi Günther i de båda huvudrollerna.

Glada änkan (tyska: Die lustige Witwe) är en operett i tre akter av Franz Lehár (musik) och Victor Léon och Leo Stein (libretto), uruppförd den 30 december 1905Theater an der Wien.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Inför uruppförandet var teaterdirektören högst skeptisk till pjäsen, varför den sattes upp knappt repeterad och i begagnade kostymer. Premiären, som dirigerades av tonsättaren själv, fick måttlig framgång. Men våren 1906 slog den på allvar igenom i Berlin och den blev en stilbildande succé över hela världen. En hel kringindustri av Glada änkan-prylar och dito företeelser uppstod.

Svenska uppsättningar[redigera | redigera wikitext]

Den första svenska uppsättningen av Glada änkan hade premiär den 22 januari 1907Oscarsteatern med Carl Barcklind som Danilo och Emma Meissner som änkan Hanna Glawari. Liksom i hemlandet blev operetten även i Stockholm en stor succé och Oscarsteatern gav 178 föreställningar i en följd. Barcklind och Meissner spelade även in ett av operettens dansnummer på en tidig filmupptagning.

Den sattes även upp på Oscarsteatern åren 1909, 1912, 1918, 1923, 1937, 1954 och 1984, detta år med Sixten Ehrling som dirigent, Johnny Blanc/Sven-Olof Eliason som Danilo och Edith Thallaug som Hanna Glawari. På våren 1985 fick operasångerskan Annika Marberg sitt definitiva genombrott när hon med kort tids varsel hoppade in som Hanna. Vidare sattes den upp på Konserthusteatern 1931 och på Kungliga Operan 1939.[1]

Senare berömda svenska uppsättningar av operetten är Ingmar BergmansMalmö stadsteater med Per Grundén och Gaby Stenberg som greve Danilo respektive Hanna Glawari (1954) och Mimi Pollaks uppsättning på Oscarsteatern (1967) där Jarl Kulle och Berit Carlberg spelade Danilo respektive Hanna Glawari samt Gösta Ekman d.ä:sStockholms konserthus (1931) med honom själv och Zarah Leander som greven och änkan.

Den sattes upp på Göteborgsoperan med premiär den 29 november 1997 [2] och på Folkoperan med premiär den 17 september 2008.[3]

Personer[redigera | redigera wikitext]

  • Baron Mirko Zeta, Pontevedros ambassadör i Paris (baryton)
  • Valencienne, hans hustru (och före detta glädjeflicka) (sopran)
  • Greve Danilo Danilowitsch, ambassadråd, notorisk kvinnokarl och rumlare (tenor)
  • Hanna Glawari, nybliven änka (sopran)
  • Camille de Rosillon, fransk adelsman (tenor)
  • vicomte Cascada, fransk adelsman (tenor)
  • Raul de St. Brioch, fransk adelsman (tenor)
  • Bogdanowitsch, pontevedrinsk överste (baryton)
  • Sylviane, hans hustru (sopran)
  • von Kromow, tjänsteman vid Pontevedros ambassad (baryton)
  • Olga, hans hustru (sopran)
  • Pritschitsch, pensionerad pontevedrinsk överste (bariton)
  • Praskowia, hans hustru (mezzosopran)
  • Njegus, ambassadsekreterare (talroll)
  • Lolo, glädjeflicka (sopran)
  • Dodo, glädjeflicka (sopran)
  • Jou-Jou, glädjeflicka (sopran)
  • Frou-Frou, glädjeflicka (sopran)
  • Clo-Clo, glädjeflicka (i vissa svenska översättningar kallad Bardou) (sopran)
  • Margot, glädjeflicka (sopran)
  • kör av diverse pontevedriner, parisare med mera.

Handling[redigera | redigera wikitext]

Operetten är en romantisk komedi som utspelar sig på och kring det fiktiva central- eller sydosteuropeiska furstendömet Pontevedros ambassad i Paris. Där har ambassadören baron Zeta just fått det delikata uppdraget att se till att den stenrika och nyblivna änkan Hanna Glawari gifter om sig med en pontevedrin och inte med en fransman. Skulle hennes förmögenhet lämna landet, så skulle nämligen Pontevedro kastas in i en finansiell kris, vilket för ädlingarna på ambassaden skulle innebära att deras glada dagar i Paris vore räknade. Operetten är av en ny typ. De klassiska operetterna utspelade sig i sagornas värld, men Lehár förde nu in operetten i samtiden med realistiska rollfigurer.

Många företeelser i pjäsen refererar till Montenegro – bland annat kallas huvudstaden Cetinje, Njegus var den kungliga familjens efternamn, Danilo namnet på kronprinsen och Zeta namnet på furstendömet som föregick landet Montenegro. I vissa uppsättningar har librettot omarbetats så att inga kopplingar finns kvar till Montenegro.[4]

Föreställningen varar i omkring 2 timmar och 15 minuter.

Kända sångnummer[redigera | redigera wikitext]

  • Akt 1. Högt ärade damer och herrar (Zeta); En anständig hustru jag är och trohetssymbolen jag bär! (Valencienne); Rätt ofta har jag hört vi stackars änkor mannen förfört! (Hanna Glawari); Då går jag till Maxim, där är man så intim (Danilo); En liten stilla vrå (Valencienne och Camille): "Damernas fria val" Så kommen då, I sköna legioner (Danilo).
  • Akt 2. "Viljasången" Vilja, o Vilja du skogsjungfru skön (Hanna Glawari); Dumma, dumma ryttare, du begriper ingenting (Hanna och Danilo); Ack ja, kvinnornas studium är svårt (Zeta och Danilo); "I min lilla paviljong" Där står en liten paviljong, den tycks vara helt diskret och tyst (Zeta); "Två konungabarn" Två konungabarn de voro, så kära de var i varann (Danilo).
  • Akt 3. Ritantouri tantirette. Eh, voilà les belles Grisettes (Valencienne); "Läppar tiger" eller "Änkevalsen" Blickar vädja, läppar bedja: håll mig kär! (Hanna och Danilo);

Filmatiseringar (i urval)[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Nyblom, Teddy (1956). Operetten på Oscars : från Albert Ranft till Anders Sandrew. Stockholm: Fridman. Libris 1834006 
  • Ralf, Klas (1955). Operakvällar : Röda volymen. Stockholm: Forum. sid. 23-[30]. Libris 8222030 

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Ottoson, Elvin (1941). Minns du det än... : ett avsnitt ur operettens historia. Stockholm: Fritzes bokförl. sid. 49-51, 194. Libris 1404046 
  2. ^ GöteborgsOperan
  3. ^ Folkoperan
  4. ^ Se även http://www.josef-weinberger.com/mw/politics.html.

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]