Hypersexuell störning

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Hypersexuell störning
Klassifikation och externa resurser
ICD-10 F52.7
ICD-9 302.7
MeSH engelsk

Hypersexuell störning eller överdriven sexualdrift är en sexuell dysfunktion som räknas till de psykiska störningarna. Sexmissbruk och sexberoende är talspråkliga beteckningar för samma tillstånd. Det yttrar sig i en okontrollerad och överdriven sexualdrift, en sexualdrift som inverkar negativt på personens liv och vardag.

Båda könen kan drabbas av hypersexuell störning, vilket hos kvinnor kallas nymfomani och hos män satyriasis. Med sexualdrift räknas både sexuella fantasier och sexuella handlingar; handlingarna kan ta sig uttryck i impulskontrollstörningar eller ovanligt frekvent förekommande eller lättuppkommen upphetsning. Till sådana handlingar hör tvångsmässig onani, stor konsumtion av pornografi eller besök vid stripklubb, prostitution, telefonsex, cybersex, tillfälliga sexuella kontakter av ömsesidigt frivillig natur (promiskuitet), med mera. Sådana aktiviteter räknas som en störning om det utgör ett problem för personen, till exempel att personen missköter sitt arbete, förlorar vänner och familj, eller ruineras ekonomiskt till dess följd. Det blir först en störning när personen försökt kontrollera sexualiteten, men misslyckats. De drabbade har ofta sexuella högriskbeteenden, vilket ökar risken för könssjukdomar och oönskade graviditeter. Hypersexuell störning är inte en parafili, utan en normofili. Hypersexuell störning ökar risken för att begå sexualbrott.

Personer kan drabbas av hypersexuell störning till följd av droger och vissa sjukdomar, och det kan ibland ingå som ett symtom på depression, bipolär sjukdom och demens. Sexualiteten är normalt starkare under sena tonåren och tidigt vuxenliv för män. Kvinnor däremot brukar ha ungefär samma styrka på sexdriften hela livet. Som psykisk störning kan hypersexuell störning uppkomma i reaktion på stress, irritation, uttråkning och nedstämdhet. Hypersexualitet kan också ha sitt ursprung i bekräftelsebehov och blir ett symptom på ett bakomliggande grundproblem.

Hypersexuell störning kan behandlas med testosteronsänkande läkemedel, antidepressiva läkemedel samt beteende- eller samtalsterapi. Behandling kan även ske genom samtal och t.ex. 12- stegsprogrammet.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]