Akut stressreaktion

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Akut stressreaktion
Klassifikation och externa resurser
Efter att ha blivit anfallen och knivskuren, gick kejsarinnan Elisabeth av Österrike-Ungern ombord på ett skepp omedveten om att hon drabbats av en allvarlig akut stressreaktion. Hon avled genom att blöda ihjäl från ett sår i hjärtat, och hennes sista ord var "Vad har hänt med mig?".
ICD-10 F43.0
ICD-9 308
MeSH engelsk

Akut stressreaktion är en kortvarig och övergående psykisk störning av psykisk chock, som kan drabba personer i reaktion på extrem psykisk eller fysisk stress. Akut stressreaktion kan övergå i personlighetsförändring och posttraumatisk stress.

Akut stressreaktion kan uppkomma efter våldtäkt, överfall, en naturkatastrof, eller ett annat trauma, i synnerhet sådana som är plötsliga, orsakar personen själv eller dess närstående otrygghet eller hjälplöshet eller där integriteten attackeras. Olika personer som är med om ett trauma kan reagera mycket olika, enligt stress - sårbarhetsmodellen. Många reagerar på trauma med panik eller rädsla i stället för med akut stressreaktion. De som drabbas av akut stressreaktion har sällan tidigare haft psykisk ohälsa, de har som regel blivit fysiskt utmattade av traumat och har vanligen vissa organiska sårbarheter (till exempel ålderdom, en endokrin rubbning).

Symtom[redigera | redigera wikitext]

Akut stressreaktion bryter ut tämligen omgående. Första tecknet kan vara dissociation med förvirring och perceptuella problem (att omgivningen snurrar eller skakar, desorientering), och en medvetandeförändring med tunnelseende. Därefter kan personen antingen drabbas av psykomotorisk agitation eller psykomotorisk hämning, ofta med inslag av panikångest. Som regel pendlar reaktionen mellan tillstånd av motorisk hyperaktivitet och aggressioner, och tillstånd av apati och gråt. Flykt- och kamprespons samt hyperarousal är andra vanliga symtom. Tillståndet varar sällan mer än någon timme eller någon dag.

Att uppleva dissociation under traumat är ett tecken på sårbarhet inför att utveckla posttraumatisk stress; svår dissociation kan yttra sig i till exempel transtillstånd. Det är vanligt med partiell eller fullständig amnesi (att delvis eller helt glömma upplevelsen), vilket är vanligare ju yngre personen är och ju längre traumat pågår; minnet kan återkomma när personen befinner sig i en situation som känslomässigt påminner om traumat. Den som drabbats av amnesi till följd av svåra trauman kan drabbas av så kallad global amnesi, att de kan ha svårt att återkalla kulturella eller personliga minnen. Vad personen minns av traumat är ofta sensoriska erfarenheter snarare än händelser.[1]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • The ICD-10 Classification of Mental and Behavioural Disorders, Clinical descriptions and diagnostic guidelines, s. 120

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Bessel A. van der Kolk et al, Dissociation and the Fragmentary Nature of Traumatic memories: Overview and Exploratory Study, Trauma Information Pages, Articles: van der Kolk & Fisler (1995)