Narcissistisk personlighetsstörning

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Narcissistisk personlighetsstörning
Klassifikation och externa resurser
Narkissos av Jules-Cyrille Cave. Bedårad av sin egen spegelbild.
ICD-10 F60.8
ICD-9 301.81
MedlinePlus 000934
MeSH engelsk

Narcissistisk personlighetsstörning är en personlighetsstörning som kännetecknas av narcissistens extrema känsla av självhävdelse, bristande självkännedom, överdriva självkänsla, överskattade självbild, sitt stora behov av att befinna sig i centrum, och brist på empati.

Denna patologiska narcissism skiljer sig från den naturliga narcissismen vi alla bär på, känslan av att vilja vara omtyckt.

En personlighetsstörning är varaktig och kan härledas till barndomen. Individer kan kortvarigt uppvisa symtom på samma störning, till exempel under ett pågående trauma eller på grund av en hjärnsjukdom, vilket då kallas personlighetsförändring.

Orsaksförklaringar[redigera | redigera wikitext]

Andelen personer med narcissistisk personlighetsstörning i varierande svårighetsgrad antas ha ökat under de sista årtiondena av 1900-talet. Detta förklaras vanligen i ljuset av moderniteten och att det moderna konsumtionssamhället fragmenterar kulturen och värden, och att individen därför tenderar att bli egoistisk, självupptagen och har svårt med nära relationer. Sigmund Freud menade däremot att narcissismen var medfödd, varmed störningen för dennes anhängare förklaras som en regression till barnstadiet. I den skolans efterföljd argumenterade Heinz Kohut för att sådan störd narcissism bottnade i att personen som barn inte fått inre och yttre trygghetsbehov tillgodosedda, till exempel för att föräldrarna saknade empatisk förmåga.[1]

Diagnosticeringskriterier[redigera | redigera wikitext]

Diagnosen har ingen egen rubrik i den internationella diagnosmanualen ICD-10, utan inkluderas i "övriga specificerade personlighetsstörningar". För att överhuvudtaget en diagnos ska ställas, måste personen enligt ICD-10 och i enlighet med samtliga personlighetsstörningar först uppfylla de allmänna kriterierna för personlighetsstörning; det är inte ovanligt att en person ha ett förstärkt personlighetsdrag eller låggradigt uppfyller flera kriterier för denna typ, utan att personen för den skull har en psykisk störning. En personlighetsstörning föreligger, menar ICD-10, när personens varaktiga beteendemönster kraftigt avviker från gemene man i personens närmiljö, och att detta beteendemönster kraftigt påverkar bland annat personens relationer till andra. Beteendemönstret började i barndomen och blommade ut i vuxen ålder.[2]

Till diagnosmanualen finns kriterier för diagnosen som ofta används vid diagnosticering, i bilagan Diagnostic criteria for research.[3] Dessa överensstämmer ordagrant med kriterierna i den amerikanska diagnosmanualen DSM-IV-TR. Dessa är:

  1. Har en grandios självbild (till exempel överdriver framsteg och talanger, förväntar sig att bli betraktad som överlägsen utan lämpliga meriter).
  2. Är besatt av fantasier om obegränsad framgång, makt, briljans, skönhet, eller perfekt kärlek.
  3. Tror sig vara "speciell" och unik och bara kan bli förstådd av, eller bara borde umgås med, andra speciella eller högstatuspersoner (eller -institutioner).
  4. Kräver stor beundran.
  5. Har oresonliga förväntningar på speciella förmåner eller omedelbar respons på egna förväntningar.
  6. Är manipulativ, det vill säga utnyttjar andra för att uppnå sina egna mål.
  7. Brist på empati; är ovillig att känna igen eller identifiera sig med andras känslor och behov.
  8. Är ofta avundsjuk på andra eller tror sig vara föremål för avundsjuka från andra.
  9. Uppvisar arrogans, hotfulla beteenden eller attityder.

Behandling[redigera | redigera wikitext]

Narcissistisk personlighetsstörning behandlas vanligtvis med psykoterapi (mer specifikt psykodynamisk psykoterapi eller kognitiv beteendeterapi). Humörstörningar, till exempel depressioner och liknande som kan uppstå, behandlas med mediciner. En person med narcissistisk personlighetsstörning söker sällan hjälp för sin störning, känner inget behov av att förändras och anser oftast att det är omgivningen som bör förändras i sitt bemötande.

Sidostörningar och alternativa diagnoser[redigera | redigera wikitext]

Narcissistisk personlighetsstörning diagnostiseras ofta tillsammans med andra former av psykisk ohälsa, till exempel humörstörningar (till exempel depression), ätstörningar och substansrelaterade störningar (till exempel substansmissbruk).

Personer med narcissistisk personlighetsstörning kan ha multipla personlighetsstörningar, vanligen histrionisk, borderline, paranoid och antisocial. Patienter med narcissistisk personlighetsstörning personlighet ska skiljas från andra störningar inom "kluster B-personlighetsstörningar". Narcissister är grandiosa, histrioniker, behagsjuka och antisociala känslokalla, medan borderliners är behövande.

Till skillnad från histrionikern är narcissisten mer prestationsorienterad och stolt över sina ägodelar och talanger. Narcissister visar inte lika ofta sina känslor som histrioniker gör och de håller tillbaka på känsligheten för andra.

Narcissister är mindre impulsiva, mindre aggressiva och mindre bedrägliga än personer med antisocial personlighetsstörning. Jämfört med personer med antisocial personlighetsstörning är färre narcissister kriminella.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Johansson, Thomas. "Narcissism, fragmentering och ontologisk trygghet." (1994): 29-48.
  2. ^ ICD-10 F60-F62 Introduction och Specific personality disorders, mixed and other personality disorders, and enduring personality changes
  3. ^ ICD-10 Diagnostic criteria for research, s. 211