Ian Wachtmeister

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ian Wachtmeister
Född Ian Melcher Shering Wachtmeister
24 december 1932 (81 år)
Nääs säteri, Bärbo, Södermanland
Nationalitet Svensk
Utbildning Bergsingenjörsexamen
Alma mater Kungliga Tekniska högskolan
Yrke/uppdrag Industriman, politiker
År som aktiv 1958-
Politiskt parti Ny Demokrati (1991-94)
Det nya partiet (1998)
Maka Ann Dickson (1955-?)
Lena (?-2003)
Lil Malmström (2009-)
Barn Jeanette (född 1957)
Johan (född 1959)
Föräldrar Shering Wachtmeister (far)
Adrienne De Geer (mor)
Släktingar Tom Wachtmeister (bror)
Nils Wachtmeister (halvbror)
Fredrik Wachtmeister (farfar)
Ian Wachtmeister presenterar sig själv under Bokmässan i Göteborg 2014.

Ian Melcher Shering Wachtmeister af Johannishus, född 24 december 1932 på Nääs säteri i Bärbo, Södermanland, är en svensk greve, företagsledare, politiker och författare. Han var partiledare för Ny demokrati och riksdagsledamot 1991-1994.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Bakgrund och uppväxt[redigera | redigera wikitext]

Wachtmeister är son till greve Shering Wachtmeister och Adrienne De Geer[1] samt sonson till Fredrik Wachtmeister. Han är även yngre bror till Tom Wachtmeister och halvbror till Nils Wachtmeister. I sin barndom var Wachtmeister kamrat med Olof Palme, som han dessutom var ingift släkt med.[2] Wachtmeister tog studentexamen vid Lundsbergs skola 1951. Han studerade bergsvetenskap vid Kungliga Tekniska högskolan (KTH) och tog bergsingenjörsexamen 1957.

Yrkesliv[redigera | redigera wikitext]

Wachtmeister rekryterades efter examen 1957 som förste forskningsassistent vid KTH. Han var forskningsingenjör vid Esab i Göteborg 1958-1960, Nyby bruk AB 1960, expeditionschef där 1962, direktör marknadsutveckling 1969-1970 och verkställande direktör för Oxelösunds järnverk 1970-1978. Wachtmeister var därefter verkställande direktör för Gränges Aluminium AB 1978-1983.[1] Gränges Aluminium ingick i Electrolux-koncernen och Wachtmeister arbetade direkt gentemot styrelsen med ledamöter som Hans Werthén och Marcus Wallenberg. Efter Wallenbergs död i september 1982 sparkades Wachtmeister åtta månader senare av Werthén. Av sex mindre bolag med ett åttiotal anställda bildade han koncernen The Empire.[3]

Sedan 1983 ägnade han sig huvudsakligen åt sitt eget företag, The Empire (numera Empire AB), som bland annat tillverkar diverse hushållsmaskiner. Han engagerade sig också i den politiska idéorganisationen Den Nya Välfärden. År 1988 gav Wachtmeister ut den satiriska debattboken Ankdammen, där han drev med Sverige och svensk politik. Boken såldes i stora upplagor och blev mycket omtalad. Han följde 1990 upp med fortsättningen Elefanterna.

Han är delägare i Nääs säteri i Södermanlands län och var ledamot i diverse kommittéer i Jernkontoret 1959-1962, Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademiens korrosionsnämnd 1959-1960, expert vid International Institute of Welding 1959-1960, medlem av Metallografiska förbundet, Svetstekniska föreningen och ledamot av Svenska Teknologföreningen.[1]

Politik[redigera | redigera wikitext]

Tillsammans med skivbolagsdirektören Bert Karlsson grundade Wachtmeister år 1991 partiet Ny demokrati, där han blev partiordförande. Partiet fick 6,7 procent av rösterna i riksdagsvalet 1991 och fick 25 mandat riksdagen. Efter internt bråk lämnade han dock partiledarposten i april 1994, och lämnade sedan partiet efter valet samma år. Inför valet 1998 grundade Wachtmeister Det nya partiet (d) som fick 25 000 röster. Wachtmeister ansåg att det låga valresultatet berodde på att media teg ihjäl partiet. Wachtmeister har på senare år kampanjat för vännen Alf Svensson och var drivande bakom dennes personvalskampanj i EU-valet 2009. Samma år uppgav han att han tänkte rösta på Folkpartiet, bland annat för dess NATO-vänliga politik.[4]

Den 21 september 2010 uttalade sig Wachtmeister i media om att han har agerat rådgivare åt Jimmie Åkesson, partiledare för Sverigedemokraterna.[5] I Expressen har han senare uppgivit att han röstade på Kristdemokraterna i riksdagsvalet och i de två föregående valen.[6]

Privatliv[redigera | redigera wikitext]

Wachtmeister gifte sig för första gången 1955 med Ann Dickson (född 1936), dotter till direktör Olof Dickson och Ebba Collén. Han är far till Jeanette (född 1957) och Johan (född 1959).[1] Han gifte sig för tredje gången 2009 med Lil Malmström.[7]

År 2009 gav han också ut sin självbiografi Rebellerna – en historiebok om Ian Wachtmeister.[8]

Böcker[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Uddling, Hans; Paabo, Katrin, red (1992). Vem är det: svensk biografisk handbok. 1993. Stockholm: Norstedt. Sid. 1131. Libris 8261513. ISBN 91-1-914072-X. http://runeberg.org/vemardet/1993/1131.html 
  2. ^ Öqvist, Per (18 april 1993). ”Nydemokratiske Ian Wachtmeister: "Jag var minst i skolan och fick en hel del stryk"”. Expressen. 
  3. ^ Tamas, Gellert (2002). Lasermannen: en berättelse om Sverige. Stockholm: Ordfront. Sid. 56-57. Libris 8413411. ISBN 91-7324-873-8 
  4. ^ Ohlsson, Jonny (12 november 2009). ”Ian Wachtmeister på bokturné”. Nya Wermlands-Tidningen. http://www.nwt.se/ekonomi/article613504.ece. Läst 28 februari 2014. 
  5. ^ Larsson, Mats J; Kihlström, Staffan (21 september 2010). ”Wachtmeister: Jag är rådgivare åt SD”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/valet2010/wachtmeister-jag-ar-radgivare-at-sd-1.1174361. 
  6. ^ Baas, David (30 september 2010). ”Wachtmeisters råd till Åkesson: Lyssna på mig”. Expressen. http://www.expressen.se/nyheter/val2010/1.2156618/wachtmeisters-rad-till-akesson-lyssna-pa-mig. Läst 26 oktober 2010. 
  7. ^ Bönnelyche, Åsa (8 oktober 2009). ”Sveriges färskaste grevinna heter Lil”. Svensk Damtidning. http://asa.svenskdam.se/sveriges-farskaste-grevinna-heter-lil/. Läst 19 juli 2014. 
  8. ^ Ekis Ekman, Kajsa (2009-11-14). ”Ian Wachtmeister: ”Rebellerna – en historiebok om Ian Wachtmeister””. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/ian-wachtmeister-rebellerna-en-historiebok-om-ian-wachtmeister/. Läst 6 september 2014. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Bert Karlsson
Ny demokratis partiledare
1991–1994
Efterträdare:
Harriet Colliander
Företrädare:
Förste ämbetsinnehavaren
Det nya partiets partiledare
1998
Efterträdare: