Alf Svensson
Från Wikipedia
Alf Robert Olof Svensson, född 1 oktober 1938 i Tidan i Skövde kommun, är en svensk politiker (kristdemokrat).
Svensson var kristdemokraternas partiledare under perioden januari 1973–april 2004 och blev mer eller mindre synonym med partiet. Han har varit riksdagsledamot sedan 1985, med undantag för mandatperioden 1988-1991. Efter den borgerliga valsegern 1991 blev han biståndsminister i regeringen Bildt. Han är adjunkt och arbetade som gymnasielärare innan han blev heltidspolitiker. Han är tillträdande europaparlamentariker efter Europaparlamentsvalet i Sverige 2009 där han erövrade KD:s enda mandat tack vare fler personröster än partiets toppkandidat. Han fick 54082 personröster.
I december 2003 lämnade Svensson partiordförandeposten efter 31 år. Han avgick vid ett extra riksting under våren 2004 och efterträddes av Göran Hägglund.
Svensson fick den 7 juni 2007 Konungens medalj i tolfte storleken med guldkedja "För betydande insatser på skilda områden inom svenskt samhällsliv".[1][2]
Svenssons far Robert var pastor inom Pingströrelsen och hans mor kom från Svedalatrakten i Skåne. Han är bosatt i Gränna tillsammans med sin hustru Sonja. De har tillsammans två barn, Alexander och Michaela. Till familjen hör också Pamela, som är Sonjas dotter från ett tidigare förhållande. Svensson är också känd för att spela saxofon.
Innehåll |
[redigera] Politiska befattningar
[redigera] Organisatoriska uppdrag i kristdemokraterna och associerade förbund
- Distriktsordförande KDU Jönköpings län
- Sekreterare i partiets distriktsstyrelse i cirka tio år
- 1964– Lokalavdelningsordförande i Gränna
- 1970–1973 Förbundsordförande Kristdemokratiska Ungdomsförbundet (KDU)
- 1973–2004 Partiledare tillika partiordförande
[redigera] Politiska uppdrag för kristdemokraterna
- 1966–1970 Ledamot i stadsfullmäktige i Gränna
- 1970–1991 Ledamot i kommunfullmäktige i Jönköping
- 1973–1991 Ledamot i landstingsfullmäktige i Jönköpings län
- 1985–1988 Riksdagsledamot
- 1985–1988 Suppleant i Utrikesutskottet
- 1985–1988 Suppleant i Miljö- och jordbruksutskottet
- 1985–1988 Suppleant i Socialutskottet
- 1991–1994 Bistånds- och människorättsminister och vice utrikesminister
- 1991– Riksdagsledamot
- 1991–2004 Ledamot i Krigsdelegationen
- 1994–1996 Suppleant i Nordiska rådets svenska delegation
- 1996–2004 Ledamot i Nordiska rådets svenska delegation
- 1994–1998 Suppleant i Utrikesnämnden
- 1998–2002 Ledamot i Utrikesnämnden
- 2004– Suppleant i Utrikesutskottet
[redigera] Bibliografi
[redigera] Litteratur av Alf Svensson
- I Tiden : från motvind till uppvindar, Samhällsgemenskap, Stockholm (1984) ISBN 91-85036-10-2
- Poletik, Samhällsgemenskap, Stockholm (1990) ISBN 91-85036-32-3
- Här kommer Alf Svensson (självbiografi), Bonnier AB, Stockholm (2001) ISBN 91-0-057619-0
[redigera] Litteratur om Alf Svensson
- Alf Svensson hos Hagge Geigert, Samhällsgemenskap, Stockholm (1985) ISBN 91-85036-14-5
- Mats Gellerfelt, Vem är Alf Svensson, Sellin & partner, Stockholm (1991) ISBN 91-7055-038-7
- Claes Waern, Från riksdagens bänk 114: en intervju med kristdemokraten Alf Svensson, partiledare och riksdagsledamot (KdS), Samhällsgemenskap, Stockholm (1988) ISBN 91-85036-28-5
[redigera] Källor
- ^ "Medaljförläningar 2007-06-06". Kungliga Hovstaterna. 6 juni 2007. http://www.royalcourt.se/monarkinhovstaterna/densvenskamonarkin/medaljer/medaljforlaningar/arkivmedaljforlaningar/medaljforlaningar20070606.5.64fc97a1112fb50d85b80008381.html. Läst 24 september 2007.
- ^ Marcus Jonsson (14 juni 2007). "Alf Svensson fick medalj av kung Carl XVI Gustav". Kristdemokraten. http://www.kristdemokraten.com/article.asp?Article_Id=25445. Läst 24 september 2007.
[redigera] Externa länkar
Wikiquote har citat av eller om Alf Svensson
| Företrädare: Bernt Olsson |
Kristdemokratiska Ungdomsförbundets förbundsordförande 1970–1973 |
Efterträdare: Mats Odell |
| Företrädare: Birger Ekstedt |
Kristdemokratiska Samhällspartiets partiledare 1973–2004 |
Efterträdare: Göran Hägglund |
| Företrädare: Lena Hjelm-Wallén |
Sveriges bitr. utrikesminister biståndsminister 1991–1994 |
Efterträdare: Pierre Schori |
|
|||||
Denna biografiska artikel behöver bilder. Har du en passande fri illustration får du gärna ladda upp den.

