Kärrsnäppa

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kärrsnäppa
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Adult kärrsnäppa av underarten arcticola, i sommardräkt i Kanada.
Adult kärrsnäppa av underarten arcticola, i sommardräkt i Kanada.
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Vadarfåglar
Charadriiformes
Underordning Vadare
Charadrii
Familj Snäppor
Scolopacidae
Släkte Calidris
Art Kärrsnäppa
C. alpina
Vetenskapligt namn
§ Calidris alpina
Auktor (Linné, 1758)
Synonymer
  • Tringa alpina, Linné 1758 (protonym)
  • Tringa cinclus, Linné 1766
  • Numenius variabilis, Bechstein 1809
  • Numenius Pelidna, Stephens 1824
  • Erolia alpina
  • Pelidna alpina
Calidris alpina 01.jpg
Hitta fler artiklar om fåglar med

Kärrsnäppa (Calidris alpina) är en vadare som tillhör familjen snäppor. Den är en flyttfågel med cirkumpolär utbredning på norra halvklotet och brukar delas in i nio underarter. I dess häcknings- och övervintringsområden är den en av de vanligaste och mest kända småvadarna.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Individ i vinterdräkt, i januari i North Carolina, USA.

Kärrsnäppan är 17-21 centimeter lång och har ett vingspann på 32-36 centimeter. Den är alltså stor som en stare, men knubbigare och med längre näbb. I sommardräkt har den rödbrun ovansida, svartstreckat bröst mot vit botten, typiskt svart fält på buken och i övrigt ljus undersida. I vinterdräkt har den rätt enfärgat brungrå ovansida, med ett ljusgrått bröstband som kontrasterar mot det vita bröstet och buken. Juvenilerna är gulbruna på översidan med två vitaktiga "V"-former på ryggen. De har vanligen svarta fläckar på sidorna eller buken. Benen och den något nedåtböjda näbben är svarta. De olika underarterna skiljer sig främst i mängden rödbrun färgning i sommardräkten, mängden svart på buken och näbbens längd och böjning. Näbbens längd varierar även mellan könen: honorna har längre näbbar än hanarna.

Utbredning och taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Kärrsnäppan häckar cirkumpolärt i arktiska och subarktiska områden. De fåglar som häckar i norra Europa och Asien är långtflyttande flyttfåglar som övervintrar huvudsakligen i Afrika, Sydeuropa och sydöstra Asien. De fåglar som häckar i Alaska och norra Kanada flyttar till Stilla havets och Atlantens kuster i Nordamerika.

Taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Juvenil i juli.

Kärrsnäppan delas ofta upp i nio, men ibland tio eller elva underarter.[2][3][4] Följande lista följer Clements et al. 2011:[5]

pacifica/arcticola-gruppen polytypisk
  • Calidris alpina arcticola (Todd, 1953) - häckar i nordvästra Alaska och nordvästra Kanada. Övervintrar i östra Kina, Korea och Japan.
  • Calidris alpina pacifica (Coues, 1861) - häckar i sydvästra Alaska. Övervintrar i västra USA och västra Mexiko.
hudsonia monotypisk
  • Calidris alpina hudsonia (Todd, 1953) - häckar i de centrala delarna av Kanada. Övervintrar i sydöstra USA och östra Mexiko.
arctica monotypisk
  • Calidris alpina arctica (Shiöler, 1922) - häckar på nordöstra Grönland. Övervintrar främst i nordvästra Afrika. Underarten kallas ibland "grönländsk kärrsnäppa".
övriga underarter
  • Calidris alpina schinzii (Brehm, C L, 1822) - häckar på Grönland, Island, i västra Europa, i Baltikum och i södra Skandinavien. Den övervintrar i nordvästra Afrika och på västra Iberiska halvön. Underarten kallas ibland "sydlig kärrsnäppa".
  • Calidris alpina alpina - nominatformen häckar i norra Europa och i Skandinaviens fjällkedja. Den övervintrar runt medelhavet och i Indien. Underarten kallas ibland "nordlig kärrsnäppa".
  • Calidris alpina sakhalina (Viellot, 1816) - häckar i nordöstra Ryssland till Tjuktjerhalvön. Övervintar i Kina, Japan och Taiwan.
  • Calidris alpina actites (Nechaev & Tomkovich, 1988) synonym med litoralis[6] - häckar på de norra delarna av ön Sachalin. Övervintringsområden okända.
  • Calidris alpina kistchinskii (Tomkovich, 1986) - häckar kring de nordvästra kusterna av Ochotska havet i Kamchatka och på den nordliga öarna av Kurilerna. Övervintringsområden okända.

Det förs diskussioner huruvida hudsonia bör behandlas som god art.[7] Utöver detta beskriver man ibland underarten schinzii utifrån den "isländska -" kontra den "baltiska populationen" och vissa diskussioner förs om att eventuellt återupprätta C. a. islandica (Shiöler, 1922), då bestånden skiljer sig åt inte bara genom att de är geografiskt åtskilda och att de har olika övervintringsområden utan även för att det både finns genetiska och morfologiska skillnader (framförallt vinglängd).[8][9] Populationen som häckar i norra delarna av centrala Ryssland beskrevs som Calidris alpina centralis av Buturlin, 1932. Populationen har länge ansetts vara en övergångsform mellan alpina och sakhalina men vissa auktoriteter behandlar den idag som en underart.[2][3][4]

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

I Sverige häckar underarten C. a. alpina i fjällen i nordvästra delen av landet och C. a. schinzii vid kusterna i södra delen av landet, särskilt i Skåne och på Öland.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Sträckande kärrsnäppor.
Kärrsnäppor på strand i Tyskland vid Vadehavet.

Kärrsnäppan är mycket sällskaplig på vintern och bildar ibland stora flockar vid stränder. Man kan också se stora grupper flyga tillsammans under flyttningen eller i vinterområdet. Kärrsnäppan livnär sig genom att plocka smådjur som insekter, maskar och blötdjur i vattenytan vid stranden. Dess näbbspets är mycket känslig vilket ger dem möjlighet att finna föda begravd i sanden som de på ett karaktäristiskt vis söker efter genom rastlöst springande uppblandat med att de sticker ned näbben i sanden.

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Boet är en grund grop i marken, omgiven av låg växtlighet, där de oftast lägger 4 ägg. Äggen ruvas av båda föräldrarna och kläcks efter cirka tre veckor. Ungarna lämnar boet efter cirka ett dygn och blir flygfärdiga efter cirka tre veckor. Under tiden vaktas de av föräldrarna, men honan brukar överge familjen 7-10 dagar efter kläckning.

Kärrsnäppan och människan[redigera | redigera wikitext]

Hot och status[redigera | redigera wikitext]

Populationen av C. a. schinzii på Island är livskraftig, med över 300 000 häckande par.[källa behövs] I övriga områden har underarten schinzii minskat kraftigt under en längre tid och består idag av maximalt 1 500-2 000 par.[källa behövs] Den "baltiska populationen" (Sverige och Östersjöländerna) omfattar inte mer än drygt 500 par.[källa behövs] Sveriges bestånd av "sydlig kärrsnäppa", som består av cirka 100 par, klassas som akut hotad.

Den globala populationen är mycket stor och förekommer över ett mycket stort område.[1] 2006 uppskattades världspopulationen bestå av 4 600 000-6 500 000 individer.[1] IUCN kategoriserar arten som livskraftig (LC).[1]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Kärrsnäppan har förr även kallats "föränderlig strandvipa"[10], "sommarpytta"[11] och "svartbröstad snäppa"[12]. Även vissa underarter benämns ibland med trivialnamn där schinzii kallas "sydlig kärrsnäppa" och tidigare även "mindre kärrsnäppa"[12], alpina kallas "nordlig kärrsnäppa" och arctica kallas "grönländsk kärrsnäppa". I fågelskådarkretsar brukar namnet ibland förkortas till kärra.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] BirdLife International 2012 Calidris alpina Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 2014-01-07.
  2. ^ [a b] Howard and Moore (2009) Complete Checklist of the Birds of the World, 3rd edition (incl. corrigenda 8)
  3. ^ [a b] Gill, F & D Donsker (Eds). 2012. IOC World Bird Names (v 3.2), <www.worldbirdnames.org/>
  4. ^ [a b] Zoonomen (2011.10.27) Charadriiformes, Zoological Nomenclature Resource, Version 1.035., läst 2012-11-18
  5. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, B.L. Sullivan, C. L. Wood, and D. Roberson. (2011) The Clements checklist of birds of the world, Version 6.6 (xls), <www.birds.cornell.edu/clementschecklist>, läst 2012-11-18
  6. ^ Nechaev & Tomkovich (1988) New name for Calidris alpina litoralis. Zoologischeskii Zhurnal, 67: 1596
  7. ^ Avibase - the world bird database
  8. ^ Engelmoer, M & C S Roselaar. (1998) Geographical variation in waders. Klüwer Academic Press
  9. ^ Thorup, O red. (2006) Breeding waders in Europe 2000, International Wader Studies, nr.14
  10. ^ Sven Nilssons (1858) Foglarna
  11. ^ Malm, A. W. (1877) Göteborgs och Bohusläns Fauna; Ryggradsdjuren, Göteborg, sid:282
  12. ^ [a b] Lönnberg (1907) De svenska ryggradsdjurens vetenskapliga namn, Fauna och flora, 2:a årgången, sid:37-52

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
  • Roland Staav och Thord Fransson (1991). Nordens fåglar (andra upplagan). Stockholm: Norstedts. sid. 187-188. ISBN 91-1-913142-9 
  • Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D. (1999). Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält. (första upplagan). Stockholm: Albert Bonniers förlag. ISBN 91-34-51038-9 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]