Landskapslag
Landskapslag är en medeltida lag gällande för ett visst landskap, som då ofta hade omfattande självstyre. Landskapslagar har funnits i alla de nordiska länderna.
Idag finns endast landskapslagar inom det självstyrda landskapet Åland. Ålands självstyrelse ger Ålands lagting rätt att stifta Ålands landskapslagar.
Innehåll |
De norska landskapslagarna [redigera]
De äldsta landskapslagarna är Borgartingslagen, Gulatingslagen, Eidsivatingslagen och Frostatingslagen, alla nedtecknade under 1100-talet.[1]
De svenska landskapslagarna [redigera]
Den äldsta bevarade nordiska rättskällan är sannolikt Forsaringen från Hälsingland, av de flesta forskare daterad till 800-900-talet, möjligen medeltid.
De svenska landskapslagarna brukar grovt indelas i götalagar och svealagar. Av götalagarna finns bevarade den äldre och den yngre Västgötalagen, Östgötalagen och en balk av Tiohäradslagen (Smålandslagen). Äldre Västgötalagen är den äldsta av de till nutiden bevarade landskapslagarna, och har genom ett dokumentfragment daterats till omkring 1250. Ett stycke av ännu äldre västgötsk rätt är den skriftligt bevarade så kallade hednalagen. Av svealagarna finns bevarade Upplandslagen, Södermannalagen, Västmannalagen, Hälsingelagen och Dalalagen, även om man inte vet om Dalalagen verkligen varit en lag för Dalarna.[2] Upplandslagen och Södermannalagen är de enda svenska landskapslagar som är försedda med kungliga stadfästelsebrev. Upplandslagen stadfästes år 1296 av Birger Magnusson och Södermannalagen år 1327 av Magnus Erikssons förmyndarregering.
De svenska landskapslagarna härrör från tiden före mitten av 1300-talet, då Sverige fick en rikslagstiftning genom tillkomsten av Magnus Erikssons landslag. Lagar upprättades i följande svenska landskap: Uppland (även gällande i Gästrikland, Åland och delar av Finland), Södermanland, Västmanland, Dalarna, Hälsingland (även gällande i Medelpad, Ångermanland, Västerbotten, Norrbotten och Österbotten), Värmland och Närke samt Västergötland, Östergötland och Tiohärad (sydvästra Småland). Värmlandslagen och Närkeslagen är helt förlorade; av Tiohäradslagen har endast kyrkobalken bevarats.
Gotlandslagen [redigera]
De landskapslagar som tillkom i de numera svenska landskapen Skåne och Gotland är något äldre än de svenska landskapslagarna.
Gutalagen, nedtecknad omkring 1220[3] , användes på Gotland fram till 1595 då Kristian IV införde Skånelagen på ön. Gotland blev svenskt genom freden i Brömsebro 1645, varefter den svenska landslagen infördes.[4]
De danska landskapslagarna [redigera]
Själlandslagen och Jyllandslagen är båda skapade under första hälften av 1200-talet. Jyllandslagen hör är den tidigare av landskapslagarna som uttryckligen erhållit kunglig bekräftelse.[5]
Skånelagen, nedtecknad 1202-1216, räknas som en av de äldsta i Norden och var gällande i hela den danska landsdel som idag benämns Skåneland, det vill säga Skåne, Blekinge och Halland samt Bornholm. Genom freden i Roskilde 1658 blev Skåneland svenskt, men det föreskrevs att dansk lag, dvs. Skånelagen, skulle fortsätta att gälla där. 1683 bröt Sverige mot fördraget och införde i stället den svenska allmänna landslagen. Bornholm, som återgått till Danmark 1660, hann inte beröras av dessa förändringar.
Även Härjedalen och Jämtland blev svenska 1645, men den gällande Jämtlandslagen kom att i viss utsträckning tillämpas i Jämtland även i fortsättningen.
Textutgåvor [redigera]
Flera vetenskapliga textutgåvor finns av de svenska landskapslagarna. Den mest berömda är Hans Samuel Collin och Carl Johan Schlyter, Samling af Sweriges gamla lagar, vanligen kallad SSGL eller "Collin och Schlyter", som utkom i 13 delar åren 1827-1877. Sista delen innehåller en ordbok. De båda redaktörerna fick det statliga uppdraget 1822, men Collin dog 1833 efter att de två första delarna (Västgötalagen, Östgötalagen) hade utgivits.
Se även [redigera]
- Folkland
- Västgötalagen
- Östgötalagen
- Tiohäradslagen (Smålandslagen)
- Upplandslagen
- Södermannalagen
- Västmannalagen
- Värmlandslagen
- Dalalagen
- Hälsingelagen
- Jämtlandslagen
- Gutalagen (Gotlandslagen)
- Skånelagen
- Lagsaga
- Hednalagen
- Edsöreslag
Referenser [redigera]
- ^ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 16. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. Sid. 814
- ^ Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000 (uppslagsord landskapslag)
- ^ Lena Thunmark-Nylén (1995). Vikingatidens ABC
- ^ "Gutalagen", Nationalencyklopedin, 2008-03-17.
- ^ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 16. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. Sid. 814
Källor [redigera]
Litteratur [redigera]
- Carl Johan Schlyter, Sveriges gamla lagar, band I-XIII, 1827-77
- Åke Holmbäck och Elias Wessén, Svenska landskapslagar: Tolkade och förklarade för nutidens svenskar, 2:a uppl, 1979
- Elsa Sjöholm, Sveriges medeltidslagar: Europeisk rättstradition i politisk omvandling, 1988
Externa länkar [redigera]
- Projektet Källtext, Språkbanken vid Göteborgs universitet
- Fornsvenska textbanken, Lunds universitet
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Landskapslagar, 1904–1926.
