Skaraborgs flygflottilj

Från Wikipedia
(Omdirigerad från F 7 Såtenäs)
Hoppa till: navigering, sök

Koordinater: 58°26′10″N 12°43′12″Ö / 58.43611°N 12.72000°Ö / 58.43611; 12.72000

Skaraborgs flygflottilj
(F 7)
Skaraborgs flygflottilj vapen.svg
Flottiljens heraldiska vapen sedan 1994.
Datum 1 juli 1940 –
Land Sverige
Försvarsgren Flygvapnet
Typ Flygflottilj
Roll Bomb (1943–1951)
Attack (1951–1998)
Jakt/Attack/Spaning (1998–)
Storlek Flottilj
Flygdivisioner 71. stridsflygdivisionen
(Gustav Röd)
72. stridsflygdivisionen
(Gustav Blå)
73. stridsflygdivisionen
(Gustav Gul)
71. transportflygdivisionen
Del av Försvarsmakten
Förläggningsort Såtenäs,
Lidköpings kommun
Marsch "The Solitaire" (Hållander) [1]
Webbplats Officiell webbsida
Befälhavare
Överste Michael Cherinet
Tjänstetecken
Sköldemärken Flygvapnet-Lowvis roundel.svg Flygvapnet roundel.svg
Flygplan
Attackflygplan , A 21A, A 21RA/B, A 29B, A 32A, AJ 37, AJS 37
Bombflygplan B 3, B 5, B 16, B 17A/B/C, B 18B
Multi-Role JAS 39A/B, JAS 39C/D
Skolflygplan Sk 11, Sk 12, Sk 15, Sk 16, Sk 50, Sk 60
Transportflygplan Tp 9, Tp 55, Tp 79, Tp 83, Tp 84, Tp 101
Övriga typer G 101, Se 102, Se 103, Se 104
Helikoptar
Räddningshelikoptrar Hkp 2, Hkp 9B, 10A
Flottiljens vapen under åren 1940-1994.
Kasernvakten vid flottiljen år 1956.
F 7 sett från vägen till huvudgrindarna.

Skaraborgs flygflottilj, även F 7 Såtenäs och F 7, är en svensk flygflottilj inom Försvarsmakten som verkat sedan 1940. Flottiljen är förlagd till Såtenäs flygplats vid Tun och Såtenäs villastad i Lidköpings kommun.[2]

Historik[redigera | redigera wikitext]

Inför 1936-års försvarsbeslut, föreslog 1930 års försvarskommissions betänkande som kom år 1935, att de fyra befintliga flygkårerna skulle utökas till sju flottiljer. En av de flottiljer som skulle sättas upp var 2. lätta bombflottiljen, under namnet Värmlands flygflottilj, vilken enligt kommissionen tillsammans med Flygvapnets underofficersskola och Flygvapnets musikkår förläggas till Karlstad/Trossnäs, Ölme och Brattforsen.[3] Dock så fann ej Flygvapnet någon lämplig förläggning i Värmland, och istället kom orter som Axvall, Örebro, Björsäter, Trollhättan och Såtenäs upp som alternativ.

Försvarsbeslutet blev dock snabbt inaktuellt på grund av det försämrade omvärldsläget. Och redan den 8 juni 1938 tillförde riksdagen ett extra anslag till försvaret på 20 miljoner. I samma riksdagsbeslut angavs det att sätta upp flottiljen i Såtenäs. I Såtenäs skulle flottiljen förläggas till Såtenäs gods, vilken Staten köpte för 685 000 kronor. Den 22 september 1938 undertecknade dåvarande flygvapenchefen Torsten Friis köpeavtalet gällande Såtenäs gods.[4]

Att flottiljen från början var tänkt att förläggas till Värmland, berodde på att man inför 1936 års försvarsbeslut, föreslog en avveckling av Värmlands regemente (I 22). Och flottiljen skulle då bli en kompensation till staden. Att det sedan blev Såtenäs som blev förläggningsplats till den nya flottiljen berodde på möjligheten att bygga bomb- och skjutmål i flottiljens omedelbara närhet. Det sägs även att dåvarande kung Gustaf V hade sett Såtenäs från luften och pekat och sagt att där ska flottiljen ligga. Namnet Såtenäs sägs härröra från namnet Såten (fiskeplatsen) på Näset.

Genom samma riksdagsbeslutet år 1938 ändrades inriktningen på flottiljen, till att istället bli en medeltung bombflottilj, och under namnet Göta flygflottilj. I februari 1940 beslutade riksdagen om ytterligare två nya flottiljer, där den ena skulle lokaliseras till Göteborg. Detta föranledde till att namnet ändras till Skaraborgs flygflottilj. Den 1 juli 1940 invigdes flottiljen officiellt, och flottiljens första chef blev överstelöjtnanten Folke Ramström. Dock så dröjde det fram till år 1943 innan flottiljen fick sin fana överlämnad av HKH Prins Gustav Adolf, vilket skedde i Såtenäs.[2]

Flottiljen blev en del av Andra flygeskadern (E 2). Och det första året vid flottiljen gick åt till byggnadsverksamhet, organisations- och markutbildning. Först i maj 1941 startade flygutbildningen, vid 1:a divisionen Gustav Röd. Vilket vid den tiden även var flottiljens enda division.[4] Divisionen beväpnades med italiensktillverkade Caproni Ca.313, som Flygvapnet betecknades som B 16. Även flottiljens 2:a division, Gustav Blå beväpnades med B 16, när den sattes upp senare delen av år 1941.[5] År 1942 började flottiljen tillföras det svensktillverkade B 17, som under år 1943 ersatte B 16 helt och hållet. År 1947 tillfördes B 18, vilket flottiljen flög med fram till år 1951.[2]

I början av 1950-talet omorganiserades flottiljen från att varit en medeltung bombflottilj till att bli en attackflottilj. I samband med det överfördes flottiljen till Första flygeskadern (E 1), även känd som "ÖB:s klubba". Bland annat så tillfördes flygplanet A 21R, och med det tog även flottiljen steget in i jetåldern. A 21R eller Saab 21R som den formellt hette, var även Sveriges första jetflygplan. Och var en vidareutveckling av Saab 21, vilken fanns på flottiljen under åren 1947–1948.[2]

A 21R var ett flygplan som flögs vid flottiljen fram till år 1957, då det började fasas ut och ersättas med J 29B Tunnan, ibland kallad A 29B, som var en attackversion av Tunnan. Tunnan blev det första enhetsflygplanet, och ersatte inom Flygvapnet sex olika flygplanssystem. Vid F 7 kom Tunnan vara i tjänst i endast tre år, då den hösten 1956 ersattes av allvädersattackplanet A 32A Lansen. F 7 blev den andra flottiljen, efter Blekinge flygflottilj (F 17), som blev tillförd attackversionen av Saab 32 Lansen.[2]

I början på mars 1965 kom den första TP 84 Hercules till Såtenäs, som därmed även blev första förbandet i Europa att använda typen. Till en början var den inhyrd, men ett halvår senare köptes den av Flygvapnet. Ytterligare en införskaffades 1969, och en tredje 1975. Fem stycken till kom i tjänst under åren 1981-82. En stor del av transportflygets uppdrag är utomlands.

I samband med att Göta flygflottilj (F 9) avvecklades år 1969 överfördes sektoransvaret för luftförsvarssektor W2 (även känd som LFC Svalan) till F 7. Sektorn täckte geografiskt sett västra Sverige. År 1981 överfördes flottiljens sektoransvar till Skånska flygflottiljen (F 10), då sektor W2 slogs samman med S1 och S2 och bildade Sektor Syd, vilken leddes ifrån F 10 i Ängelholm, som med det blev en storsektorflottilj med nya beteckningen F 10/Se S. Den 1 juli 1993 omorganiserades Sektor Syd till Södra flygkommandot (FK S)

F 7 blev år 1973 den första Viggen-flottiljen i Flygvapnet, då 2:a divisionen, Gustav Blå, beväpnades med AJ 37 Viggen. Vilket följdes med att 1:a divisionen, Gustav Röd, ombeväpnades år 1974 till AJ 37. Under åren 1991 och 1994 genomgick AJ 37 ett modifieringsprogram, vilket gav flygplanet spaningsförmåga. De modifierade individerna benämndes AJS 37. I och med att Bråvalla flygflottilj avvecklades, överfördes ett visst antal flygplan av SF 37 till F 7. Dessa genomgick samma modifieringsprogram som AJ 37, och betecknades senare som AJSF 37. AJS 37 togs ur tjänst vid flottiljen och Flygvapnet år 1997,[6] och AJSF 37 togs ur tjänst vid flottiljen år 1998. Flottiljens AJSF 37 överfördes till F 10 i Ängelholm och F 21 i Luleå.[7]

Den 8 juni 1993 mottog flottiljen sin första serieproducerade JAS 39A Gripen, individ 39102, vid en ceremoni vid Saab:s verkstäder.[8] Hösten år 1997 hade flottiljens 2:a division, Gustav Blå, omskolats helt från Viggen-systemet till Gripen-systemet, och blev från november 1997 Flygvapnets första operativa och krigsplacerade Gripen-division. Vid den tidpunkten var det planerat att tolv divisioner inom Flygvapnet fram till år 2006 skulle beväpnas med Gripen-systemet.[9] Två år senare, 1998, var det dags för flottiljens 1:a division att ombeväpnas till JAS 39A Gripen. Vilket markerades med en avskedsceremoni vid flottiljen den 15 oktober 1998, då de elva Viggen-flygplan flög i formation över flottiljen. Till ceremonin hade personal som någon gång arbetat med Viggen vid flottiljen bjudits in.[7]

Den 31 december 1997 överfördes flygräddningsgruppen vid flottiljen till den nybildade Helikopterflottiljen, vilken blev ansvarig för all helikopterverksamhet inom Försvarsmakten.

I samband med försvarsbeslutet 2000 påverkades inte flottiljen nämnvärt, då den ansågs ha en avgörande betydelse för utvecklingen av JAS 39 Gripen. I arbetet med propositionen kom flottiljen upp som ett förslag till ny förläggning av Flygskolan. Då det ansågs att Flygskolan var i behov av en flygplats med korsande banor. Vilka fanns vid F 7, F 10 och F 16. Regeringen gjorde dock den bedömningen att det inte var lämpligt att lokalisera Flygskolan till F 7, detta på grund av just den omfattande Gripenverksamheten som bedrivs vid flottiljen.[10]

Genom försvarsbeslutet 2004 beslutades att Flygbasjägarskolan (FBJS) skulle omlokaliseras till Ronneby, och där samlokaliseras med Blekinge flygflottilj (F 17). Vidare utgick flottiljens två divisioner ur insatsorganisationen, men kvarstod som utbildningsdivisioner. Genom försvarsbeslutet blev flottiljen en renodlad utbildningsflottilj, och dess enda förband ingående i insatsorganisationen är delar ur Transport- och specialflygenheten.[11]

Under år hösten 1996 levererades individ 39131, vilket kom att bli PRI-flygplan, ett så kallat prioritetsflygplan. Syftet med ett prioritetsflygplan är att det flygs intensivare än övriga flygplan, för att studera driftserfarenheter innan andra flygplan når samma drifttid. Under våren 2010 nådde individ 39131 tvåtusen flygtimmar genom 2726 flygpass, vilket gjorde den till Gripenvärldsmästare i flygtid.[12]

Under år 2010 påbörjades flottiljens divisioner omskolning till C- och D-versionerna av JAS 39 Gripen.[13] Sista flygningen med JAS 39A/B genomfördes på luciadagen. Då tio individer flög i en julgransformation över delar av Västra Götaland. Flottiljen blev sista flottilj inom Flygvapnet att övergå från A/B-versionen till C/D-versionen.[14]

Viktigare årtal[redigera | redigera wikitext]

Nedan redovisas årtal som påverkat flottiljens verksamhet

  • 1940: Flottiljen sätts upp 1 juli som Skaraborgs flygflottilj.
  • 1943: Flottiljen organiseras som en lätt bombflottilj.
  • 1951: Omorganiseras till attackflottilj.
  • 1954: A 29B Tunnan tillförs till flottiljen.
  • 1956: A 32A Lansen tillförs till flottiljen.
  • 1965: Blir ansvarig för transportdivision TP 84 Hercules.
  • 1969: Flottiljen organiseras som sektorflottilj, med ansvarar för sektor W2.
  • 1973: AJ 37 Viggen tillförs till flottiljen.
  • 1977: Gustav Gul avvecklas
  • 1977: 71:a flygtransportdivisionen bildas.
  • 1981: Flottiljen omorganiseras som vanlig flottilj.
  • 1983: Flygbasjägarskolan tillförs till flottiljen.
  • 1987: Chefen för Flygvapnet beslutar att flottiljen blir den inledande flottiljen som ombeväpnades till JAS 39 Gripen.
  • 1988: Chefen för Flygvapnet beslutar att flyg- och simulatorutbildning centraliseras till flottiljen.
  • 1993: Flottiljen tillförs den 8 juni sin första JAS 39A Gripen.
  • 1994: Flottiljen blir en ingående flottilj inom Södra flygkommandot (FK S).
  • 1996: Gripencentrum invigs den 9 juni.
  • 1997: Flottiljens 2:a division, krigsplaceras och blir fullt operativ med JAS 39A/B Gripen.
  • 1998: Flottiljens AJS 37 Viggen-plan överförs till F 10 i Ängelholm och F 21 i Luleå.
  • 1998: Gustav Röd omorganiseras från en attack- till Multi-Role-division
  • 2004: Flottiljens två divisioner utgår ur Flygvapnets insatsorganisation.
  • 2005: Flygbasjägarskolan omlokaliseras genom försvarsbeslutet 2004 till F 17 i Kallinge.
  • 2007: Gustav Gul sätts upp igen, nu som utbildningsdivision.
  • 2010: Omskolning av flottiljen till C- och D-versionerna av JAS 39 Gripen påbörjas.
  • 2010: Flottiljens prioritetsflygplan (39131) av modell JAS 39A passerade 2000 flygtimmar i maj.
  • 2012: Sista flygningen med JAS 39A/B genomfördes på luciadagen. Flottiljen omställs nu helt till JAS 39 C och D.
  • 2012: Gustav Gul avvecklas den 31 december.

Ingående förband[redigera | redigera wikitext]

Beteckning Namn Aktiv Kommentar
FbjS Flygbasjägarskolan 1983–2004 Överförd år 2005 till Kallinge
1. div Gustav Röd 1940– Utbildningsdivision sedan år 2004
2. div Gustav Blå 1941– Utbildningsdivision sedan år 2004
3. div Gustav Gul 194?–1977
2007–2012
Avvecklad år 1977
Avvecklad år 2012
Gripencentrum 1996– Internationellt utbildningscentrum
7. TSFE Transport- och specialflygenheten 1977–

Divisioner[redigera | redigera wikitext]

Gustav Röd, 1:a divisionen, bildades i november 1940 och Jean Dubois blev divisionens första chef. Divisionens första flygplanstyp var B 16 Caproni. Och kom under 1940-talet flyga med flygplan som B 4, B 5, B 17 och B 18. År 1951 tog divisionen steget in i jetflygåldern med A 21R och fortsatte sedan med A 29 Tunnan och A 32 Lansen. År 1974 beväpnades divisionen med AJ 37 Viggen, vilken modifierades i mitten av 1990-talet till AJS 37 Viggen.[15]

Från 1950-talet har Gustav Röd varit en attackdivision, och genom ombeväpningen JAS 39 Gripen A/B övergick divisionen till att bli en ”Multi-Role”-division, där man utför alla uppdrag, jakt, attack och spaning. Sedan år 2004 har dock divisionens huvudsakliga roll varit att vara en utbildningsdivision, för utbildning av såväl svenska som utländska piloter till Gripensystemet. År 2010 ombeväpnades divisionen till JAS 39C/D. I december 2009 fick divisionen ”Spider” som nytt callsign.[15]

Gustav Blå, 2:a divisionen, bildades år 1941 och utrustades med med B 16 Caproni. År 1951 gjorde divisionen Gustav Röd sällskap genom att ta steget in i jetåldern, när man började flyga A 21RA. I samband med detta blev Gustav Blå en attackdivision och fortsatte sedan med A 32 Lansen.[16]

År 1973 blev divisionen Sveriges första Viggendivision, en flygplanstyp som man flög med fram till år 1998. Då kunde divisionen återigen titulera sig Sveriges första, denna gång var man först att bli operativa med JAS 39 Gripen. Sedan år 2004 har dock divisionens huvudsakliga roll varit att vara en utbildningsdivision, med huvuduppgift att utbilda nya piloter på Gripensystemet. År 2010 fick divisionen ”Ghost” som nytt callsign.[16]

Gustav Gul, 3:e divisionen bildades någon gång under senare delen av 1940-talet. I början av 1950-talet blev divisionen en attackdivision. År 1977 avvecklades divisionen av ekonomiska skäl. Flygtransportgruppen vilken ingick i divisionen, kvarstod dock vid flottiljen. Den 1 januari 2007 återuppstod divisionen, nu som en utbildningsdivision, och ansvarade för typinflygningsskede (TIS) för blivande Gripenpiloter. Den 31 december 2012 avvecklades utbildningsdivision för andra gången.[17]

Flygbasjägare[redigera | redigera wikitext]

Såtenäs var tidigare utbildningsplats för flygbasjägare. Vid försvarsbeslutet 2004 omstrukturerades Flygbasjägarskolans huvudsyssla och omlokaliserades till F 17 Kallinge. Flygbasjägarna var menade att med relativt stor eldkraft och i patrullstorlek, avvärja fientliga angrepp mot flygbaser.

Gripencentrum[redigera | redigera wikitext]

I december 1987 beslutade dåvarande Chefen för Flygvapnet Sven-Olof Olson att F 7 skulle vara den inledande flottiljen som ombeväpnades till JAS 39 Gripen. Vilket fick följd effekten att Sven-Olof Olson i februari 1988 även beslutade om att flyg- och simulatorutbildning av samtliga Gripenförare skulle centraliseras till flottiljen. Dock så dröjde det fram till juni 1990 innan flottiljen fick det formella uppdraget att förbereda en omskolning till JAS 39 Gripen.[18] För den centraliserade utbildning byggdes en helt ny anläggning inne på flottiljområdet i direkt anslutning till den västra uppställningsplattan vid hangarområdet. Anläggningen, eller Gripencentrum, som den kallas, invigdes den 9 juni 1996 av Kung Carl XVI Gustaf. Sedan år 2003 och 2004 utbildas även utländska piloter vid flottiljen.

Transport- och specialflygenheten[redigera | redigera wikitext]

Transport- och specialflygenheten har sin rötter ur 1:a flygtransportgruppen som bildades år 1948. Flygtransportgruppen organiserades till en början som ett krigsförband ingående i Flygtransportflottiljen (F 30).[19] Vid F 7 tillhörde flygtransportgruppen organisatoriskt Gustav Gul, det vill säga 3:e divisionen. Flygtransportgruppen hade som fredsuppgift att utföra flygtransporter inom Flygvapnet. Till en början tillfördes gruppen transportflygplanet Tp 9, vilka var konverterade från B 18.[20] År 1951 lånades en Tp 79 från AB Aerotransport, vilket tjänstgjorde som transportflygplan åt Fallskärmsjägarskolan. Under 1960-talet uppstod ett större behov av flygtransporter, vilket medförde att Armén och Flygvapnet tillsammans hyrde en de Havilland Canada DHC-4 Caribou,[21] vilken fick beteckningen Tp 55.[22] Efter en längre tids utprovning, så återlämnades flygplanet i maj 1965 till tillverkaren i Kanada. I dess ställe köptes år 1965 en Lockheed C-130 Hercules som fick beteckningen Tp 84.[21]

Gustav Gul, 3:e divisionen, avvecklades år 1977, men flygtransportuppgifterna kvarstod vid F 7, och i dess ställe bildades 71. transportflygdivisionen. Som ett resultat av 1982 års försvarsbeslut kom transportflyget koncentreras till Såtenäs. Detta efter att det från 1973 fanns en transportflygdivision vid Malmslätt. Denna kom nu att avvecklas, och överfördes till Såtenäs.[23]

Den 1 oktober 2007 överfördes Specialflygenheten från Blekinge flygflottilj (F 17) till Skaraborgs flygflottilj, där den tillsammans med Transportflygdivisionen bildade Transport- och specialflygenheten (7. TSFE). I specialflygenheten ingår bland annat Statsflyget, vilket är baserat på Stockholm-Bromma flygplats i Stockholm. Vidare baseras även delar av enheten vid Ronnebys flygplats, Malmens flygplats, Luleås flygplats och Uppsala flygplats.[24]

Fanor och traditioner[redigera | redigera wikitext]

F 7 har traditionsansvar sedan år 1969 traditionsansvar över Göta flygflottilj (F 9), sedan år 1994 för Västgöta flygflottilj (F 6) samt för Brattforshedens krigsflygfält, vidare bevarar flottiljen sedan år 1995 minnet över Första flygeskadern (E 1).

Flygbaser[redigera | redigera wikitext]

F 7:s bassystem ingick tidigare i de så kallade västgötabaserna (Första flygeskadern). Flottiljen i samband med att fler och fler flottiljer avvecklades under 1980- och 1990-talet övertog F 7 mobiliseringsansvaret från dessa.

Tjänstgöringstid för flygplanstyper och helikoptrar vid F 7[redigera | redigera wikitext]

Flottiljen är tillsammans med F 2 Hägernäs, F 5 Ljungbyhed, F 6 Karlsborg, F 8 Barkarby, F 9 Säve, F 14 Halmstad, och F 15 Söderhamn de flottiljer som Saab 35 Draken aldrig introducerades på.

Huvudtyper[redigera | redigera wikitext]

Stridsflygplan vid flottiljen från 1940.

Lätt bomb
Attack
Attack/jakt
Jakt/attack/spaning

Övriga flygsystem[redigera | redigera wikitext]

Övriga flygsystem vid flottiljen från 1940.

Transportflygplan
Helikoptrar

Flottiljchefer[redigera | redigera wikitext]

Namn, beteckning och förläggning[redigera | redigera wikitext]

Namn
Kungl Värmlands flygflottilj 1936 1938
Kungl Göta flygflottilj 1938 1940
Kungl Skaraborgs flygflottilj 1940 1974
Skaraborgs flygflottilj 1975
Beteckningar
F 7 1940
Förläggningsorter, detachement och baser
Såtenäs flygbas (F) 1940
Hovby flygbas (B) 196? 1975
Råda flygbas (B) 196?
Hagshult flygbas (B) 19?? 1994
Säve flygbas (B) 1969 1994
Hovby flygbas (B) 1994 1999
Eskilstunabasen (B) 1994 2006
Karlsborgs flygbas (B) 1994
Hasslösa flygbas (B) 1994 1999
Moholm flygbas (B) 1994 1999

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sandberg (2007), s. 207
  2. ^ [a b c d e] Braunstein (2005), s. 63–66
  3. ^ Kungliga biblioteket
  4. ^ [a b] Flygvapennytt 1974-4
  5. ^ Gustav Blå/ 72. divisionen
  6. ^ Widefeldt, Hall (2005), s. 62
  7. ^ [a b] Flygvapennytt 1998-4
  8. ^ Flygvapennytt 1993-2
  9. ^ Flygvapennytt 1997-4
  10. ^ prop. 1999/2000:30
  11. ^ prop. 2004/05:5
  12. ^ forsvarsmakten.se (2010-05-07) Världens mesta Gripen Läst 24 maj 2010
  13. ^ forsvarsmakten.se (2010-03-01) Ny flygepok på F 7 Läst 2 mars 2010
  14. ^ forsvarsmakten.se (2012-12-14) Julgran markerar slutet för en epok Läst 2 januari 2013
  15. ^ [a b] Gustav Röd
  16. ^ [a b] Gustav Blå
  17. ^ Gustav Gul
  18. ^ Flygvapennytt 1995-1
  19. ^ Transport- och sambandsflyg i krig
  20. ^ Widefeldt, Hall (2005), s. 168
  21. ^ [a b] Flygvapennytt 1969-3
  22. ^ Widefeldt, Hall (2005), s. 177
  23. ^ prop. 1981/82:102
  24. ^ Krigsarkivet

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Braunstein, Christian (2005). Svenska Flygvapnets förband och skolor under 1900-talet. [Östervåla]: Christina von Arbin. ISBN 91-971584-8-8 
  • Widfeldt, Bo; Hall, Åke (2005). Svenskt militärflyg: svenska militära flygplan och helikoptrar 1911-2005. Nässjö: Air Historic Research. ISBN 91-975467-1-2 (inb) 
  • Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. sid. 207. ISBN 978-91-631-8699-8 

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Karlsson, Kurt (1996). F 7 - Gripenflottiljen: En berättelse om Såtenäs: herrgården som blev flygflottilj. Såtenäs: Skaraborgs flygflottilj. Libris 2453954 
  • Karlsson, Kurt (2000). Gripenflottiljen 2000. Såtenäs: Skaraborgs flygflottilj. Libris 3233165 
  • Kungl. Skaraborgs flygflottilj 50 år 1940-1990. Såtenäs. 1990. Libris 9984507 
  • Andersson, Raymond (1995). F 7 gårds- och flottiljmuseum. Libris 2175201