Lilla hästen

Från Wikipedia
Lilla hästen
Equuleus
Lista över stjärnor i Lilla hästen
Latinskt namnEquuleus
FörkortningEqu
Rektascension21 h
Deklination+10°
Area72 grad² (87)
Huvudstjärnor3
Bayer/Flamsteedstjärnor10
Stjärnor med exoplaneter2
Stjärnor med skenbar magnitud < 30
Stjärnor närmare än 50 ljusår0
Ljusaste stjärnanAlfa Equulei (Kitalpha) (3,92m)
Närmaste stjärnanGliese 818 (HD 200779) (48,41 )
Messierobjekt0
Meteorregninga
Närliggande stjärnbilderDelfinen
Vattumannen
Pegasus
Synlig vid latituder mellan +90° och −80°
Bäst synlig klockan 21:00 under september.

Lilla hästen (Equuleuslatin) är en stjärnbildnorra stjärnhimlen. Lilla hästen var en av de 48 konstellationerna, som listades av astronomen Ptolemaios i hans samlingsverk Almagest. Den är den näst minsta stjärnbilden av de moderna, efter Södra korset, och omfattar endast 72 kvadratgrader. Den är också svag och har ingen stjärna som är starkare än fjärde magnituden.[1]

Stjärnbilden har ibland kallats Equus Primus (latin, den första hästen) eftersom den stiger över horisonten strax före Pegasus.[1]

Stjärnor

Stjärnbilden Lilla Hästen (Equuleus) som den kan ses med blotta ögat.

Den ljusstarkaste stjärnan heter Kitalpha och är en gul stjärna av magnitud 3,9 som befinner sig på 186 ljusårs avstånd från jorden.[2] Kitalpha kommer från arabiska qiṭ‘a(t) al-faras som betyder “en bit av hästen”.

Det finns få variabla stjärnor i Lilla hästen. Ungefär 25 variabler är kända, varav de flesta riktigt ljussvaga. Gamma Equulei är en alfa-Canum Venaticorum-variabel som varierar mellan 4,58 och 4,77 i magnitud. Den är en optisk dubbelstjärna, med en följeslagare av magnitud 6,1 som fått namnet 6 Equulei.[2] R Equulei är en Mira-variabel som varierar I ljusstyrka mellan magnitud 8,0 och 15,7.

Stjärnor med namn:

Stjärnor med Bayer-beteckning:

Stjärnor med Flamsteed-beteckning:

Djuprymdsobjekt

På grund av dess ringa storlek och att den inte ligger i Vintergatans plan, så har Lilla hästen inte några noterbara djuprymdsobjekt.

Galaxer

(NGC 7045 är ingen galax eller nebulosa som man först trodde, utan bara en svag dubbelstjärna.)

Referenser

  1. ^ [a b] ”Equuleus Constellation”. http://www.constellation-guide.com/constellation-list/equuleus-constellation/. Läst 17 januari 2014. 
  2. ^ [a b] Astronomica – Galaxer – planeter – stjärnor – stjärnbilder – rymdforskning. Tandem Verlag GmbH (svensk utgåva). 2007. sid. 372-373. ISBN 978-3-8331-4371-7