Lockheed Martin F-35

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Lockheed Martin F-35/F-35 Lightning II/Joint Strike Fighter
F-35 Lightning-1.jpg
Beskrivning
Typ jakt- och attackflygplan
Besättning 1
Första flygning 2006 F-35 (2000 X-35)
Versioner F-35A, F-35B, F-35C
Tillverkare Lockheed Martin
Data
Längd A/C: 15,70m, B: 15,64m
Spännvidd A/B: 10,70m, C:13,10m
Höjd A: 4,33m, B: 4,30m, C: 4,54m
Vingyta A/B: 42,73 m², C: 62,06 m²
Tomvikt A: 13 170 kg, B: 14 588 kg, C: 14 548 kg
Max. startvikt A/C: 31 751 kg, B: 27 215 kg
Motor(er) 1 × Pratt & Whitney F135
Dragkraft 178 kN
Prestanda
Max. hastighet 1 931 km/h
Räckvidd med max. bränsle A: 2 500 km; B: 1 667 km; C: 2 593 km
Stigförmåga 300/fs [enheten bör troligen vara m/s]
Beväpning
Beväpning A: 1 × GAU-22/A 25 mm
Bomber (Stealth) A/C: 2 585 kg, B: 1 680 kg
(Max) A/C: 8 165 kg, B: 6 800 kg
Elektronik
Elektronik AN/APG-81 AESA-radar

Lockheed Martin F-35 eller F-35 Lightning II eller Joint Strike Fighter (JSF) är ett stridsflygplan med stealthteknik. Flygplanet är ett samarbetsprojekt mellan USA och internationella partners: nivå ett; Storbritannien, nivå två; Italien och Nederländerna, och nivå tre; Kanada, Turkiet, Australien, Danmark och Norge. F-35 är tänkt att ersätta äldre plan som F-16 Fighting Falcon, F/A-18 Hornet, AV-8 Harrier och A-10 Thunderbolt. Planet flögs för första gången den 15 december 2006 och är tänkt att komma i bruk runt 2012.

Innehåll

Historia[redigera]

I slutet av 1980-talet började USA:s försvarsdepartement leta ersättare till den fjärde generations jakt- och attack-flyg som hade introducerats på 70-talet. Joint Strike Fighter (JSF)-programmet, som det då hette, påbörjades 1993 och 1995 gick även Storbritannien med i utvecklingsarbetet genom att betala 10 procent av den totala utvecklingskostnaden. 1996 hade två flygtillverkare fått kontrakt att utveckla olika experimentflygplan X-32 (Boeing) och X-35 (Lockheed Martin) för utvärdering. Också under 1996 beslutade Storbritannien att ersätta alla sina Harrierplan till sina hangarfartyg med det framtida planet, som även ska levereras i VTOL-version, dvs för vertikal start och landning (likt Harrier).

De tävlande experimentflygplan flög för första gången under år 2000 och 2001 vann Lockheed Martin kontraktet med sitt X-35. Intresset från flertal NATO-länder ökade och beställningar på planet började så sakteliga komma in. 2006 fick X-35 den nya beteckningen F-35 Lightning II (Fighter-35) och under samma år flög prototypen för första gången.

De första planen är planerade att träda i tjänst hos den amerikanska marinkåren under 2012 och 2009 är över 3 000 flygplan beställda av 10 länder.

Varianter[redigera]

  • F-35A: Standardutförande. Landar normalt på flygfält.
  • F-35B: Använder kort startbana och kan landa vertikalt och också hovra. Produktionen tillfälligt pausad till 2013.
  • F-35C: Tänkt att användas på hangarfartyg. Versionen har förstärkta landningsställ, bromskrok, infällbara vingar med mera.

Förväntade inköp av F-35 Lightning II (2009):[1]

Land F-35A F-35B F-35C från ersätter
 Australien 80 2013 F-111C, F/A-18A Hornet
 Israel 25 2013 F-16A Netz
 Italien 69 62 2014 AMX A-11A, F-16A, Tornado IDS, AV-8B
 Japan[2] 42 2016 F-4EJ Kai Phantom II
 Kanada 65 2016 CF-18 Hornet
 Nederländerna 85 2011 F-16AM
 Norge 56 2016 F-16AM
 Storbritannien 138 2011 Harrier GR.9, Sea Harrier FA.2
 Turkiet 100 2014 F-16C
 USA 1763 340[3] 340[3] 2012 F-16C, A-10C, AV-8B Harrier, F/A-18C Hornet
summerat 2285 540 340

Galleri[redigera]

Media[redigera]

Referenser[redigera]

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Lockheed Martin F-35 Lightning II, 29 juli 2010.
  1. ^ Erlend Larsen og Alex Schou Jensen: F-35 Lightning II - fremtidens kampfly, 2010, Veterania Forlaget Classic, ISBN 978-87-89792-59-0 (danska)
  2. ^ Japan Selects Lockheed Martin F-35 Lightning II 19. december 2011 (engelska)
  3. ^ [a b] Marine Corps To Fly F-35Cs From Carriers (engelska) 5 april 2011

Externa länkar[redigera]