Lockheed Martin F-35

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Lockheed Martin F-35/F-35 Lightning II/Joint Strike Fighter
F-35 Lightning-1.jpg
Beskrivning
Typ jakt- och attackflygplan
Besättning 1
Första flygning 2006 F-35 (2000 X-35)
Versioner F-35A, F-35B, F-35C
Tillverkare Lockheed Martin
Data
Längd A/C: 15,70m, B: 15,64m
Spännvidd A/B: 10,70m, C:13,10m
Höjd A: 4,33m, B: 4,30m, C: 4,54m
Vingyta A/B: 42,73 m², C: 62,06 m²
Tomvikt A: 13 170 kg, B: 14 588 kg, C: 14 548 kg
Max. startvikt A/C: 31 751 kg, B: 27 215 kg
Motor(er) 1 × Pratt & Whitney F135
Dragkraft 110 kN, 178 kN med efterbrännkammare
Prestanda
Max. hastighet 1 931 km/h
Räckvidd med max. bränsle A: 2 500 km; B: 1 667 km; C: 2 593 km
Stigförmåga 300/fs [enheten bör troligen vara m/s]
Beväpning
Beväpning A: 1 × GAU-22/A 25 mm
Bomber (Stealth) A/C: 2 585 kg, B: 1 680 kg
(Max) A/C: 8 165 kg, B: 6 800 kg
Elektronik
Elektronik AN/APG-81 AESA-radar

Lockheed Martin F-35 eller F-35 Lightning II eller Joint Strike Fighter (JSF) är ett femte generationens stridsflygplan med smygteknik. Planet är avsett att fungera som multirollflygplan d.v.s. kunna lösa både attack- och jaktuppdrag. Flygplanet är ett samarbetsprojekt mellan USA och internationella partners: nivå ett; Storbritannien, nivå två; Italien och Nederländerna, och nivå tre; Kanada, Turkiet, Australien, Danmark och Norge. F-35 är tänkt att ersätta äldre plan som F-16 Fighting Falcon, F/A-18 Hornet, AV-8 Harrier och A-10 Thunderbolt. Planet flögs för första gången den 15 december 2006.

Historia[redigera | redigera wikitext]

I slutet av 1980-talet började USA:s försvarsdepartement leta ersättare till den fjärde generations jakt- och attack-flyg som hade introducerats på 70-talet. Joint Strike Fighter (JSF)-programmet, som det då hette, påbörjades 1993 och 1995 gick även Storbritannien med i utvecklingsarbetet genom att betala 10 procent av den totala utvecklingskostnaden. 1996 hade två flygtillverkare fått kontrakt att utveckla olika experimentflygplan X-32 (Boeing) och X-35 (Lockheed Martin) för utvärdering. Också under 1996 beslutade Storbritannien att ersätta alla sina Harrierplan till sina hangarfartyg med det framtida planet, som även ska levereras i VTOL-version, dvs för vertikal start och landning (likt Harrier).

De tävlande experimentflygplanen flög för första gången under år 2000 och 2001 vann Lockheed Martin kontraktet med sitt X-35. Intresset från flertal NATO-länder ökade och beställningar på planet började så sakteliga komma in. 2006 fick X-35 den nya beteckningen F-35 Lightning II (Fighter-35) och under samma år flög prototypen för första gången.

År 2009 var över 3 000 flygplan beställda av 10 länder.

Varianter[redigera | redigera wikitext]

  • F-35A: Standardutförande. Landar normalt på flygfält.
  • F-35B: Använder kort startbana och kan landa vertikalt och också hovra. Produktionen tillfälligt pausad till 2013.
  • F-35C: Tänkt att användas på hangarfartyg. Versionen har förstärkta landningsställ, bromskrok, infällbara vingar med mera.

En tvåsitsig skolversion behövs inte, då flygsimulatorer tänkas ersätta omskolningsflygningar. Av taktiska skäl vill Israel emellertid utveckla tvåsitsiga "F-35D".[1]

Förväntade inköp av F-35 Lightning II (2009):[2]

Land F-35A F-35B F-35C från ersätter
 Australien 80 2013 F-111C, F/A-18A Hornet
 Israel 25 2013 F-16A Netz
 Italien 69 62 2014 AMX A-11A, F-16A, Tornado IDS, AV-8B
 Japan[3] 42 2016 F-4EJ Kai Phantom II
 Kanada 65 2016 CF-18 Hornet
 Nederländerna 85 2011 F-16AM
 Norge 56 2016 F-16AM
 Storbritannien 138 2011 Harrier GR.9, Sea Harrier FA.2
 Turkiet 100 2014 F-16C
 USA 1763 340[4] 340[4] 2012 F-16C, A-10C, AV-8B Harrier, F/A-18C Hornet
summerat 2285 540 340

USA:s försvarsdepartement antar att marinkårsvarianten (F-35B) blir operativ i december 2015, flygvapenvarianten (F-35A) i december 2016 medan hangarfartygsvarianten (F-35C) får vänta till februari 2019.[5]

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Media[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Lockheed Martin F-35 Lightning II, 29 juli 2010.
  1. ^ Israel sets sights on two-seater F-35 22. januari 2010 (engelska)
  2. ^ Erlend Larsen og Alex Schou Jensen: F-35 Lightning II - fremtidens kampfly, 2010, Veterania Forlaget Classic, ISBN 978-87-89792-59-0 (danska)
  3. ^ Japan Selects Lockheed Martin F-35 Lightning II 19 december 2011 (engelska)
  4. ^ [a b] Marine Corps To Fly F-35Cs From Carriers (engelska) 5 april 2011
  5. ^ Pentagon: First F-35s Operational in 2015 31 maj 2013 (engelska)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]