Mårdhund

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Mårdhund
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Marderhund.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Rovdjur
Carnivora
Familj Hunddjur
Canidae
Släkte Nyctereutes
Temminck, 1839
Art Mårdhund
N. procyonoides
Vetenskapligt namn
§ Nyctereutes procyonoides
Auktor Gray, 1834
Utbredning
Utbredningsområde (blå=inhemsk, röd=introducerad)
Utbredningsområde (blå=inhemsk, röd=introducerad)
Underarter
Se text
Hitta fler artiklar om djur med

Mårdhund (Nyctereutes procyonoides) är ett hunddjur som placeras som ensam art i släktet Nyctereutes. Den har sitt ursprungliga utbredningsområde i östra Asien men har introducerats längre västerut där den spridit sig och idag förekommer i Skandinavien, norra Europa och längre söderut i Östeuropa. Den är trots sitt trivialnamn inte nära släkt med mården.

Det ursprungliga beståndet i östra Asien har minskat främst på grund av jakt, pälshandel och habitatförstöring. Det introducerade beståndet i Västeuropa bedöms istället på många håll som en potentiellt skadlig invasiv art.[2]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Djuret ser ut som en korsning mellan hund och tvättbjörn (det engelska namnet är också racoon-dog). Beskrivis även som en tjock räv med korta ben. Kroppen är 55 till 80 centimeter lång och skulderhöjden ligger runt 20 centimeter. Till detta tillkommer en 15 till 25 centimeter lång svans. Pälsen är gulbrun vid buken och sidorna och svartbrun på ryggen. Pälsen är under vintern tätare och tjockare men har samma färg. Vikten är mellan 5 till 12 kilogram, den högre vikten framför allt på hösten inför vintervilan.

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Mårdhundens ursprungliga utbredningsområde ligger i sydöstra Sibirien, Mongoliet, östra Kina, i Japan och så långt söderut som norra Indokina.[1] Under 1800-talet fördes några individer till västra Ryssland för att uppfödas i pälsfarmer. Snart upptäckte man att djuret utvecklar den eftertraktade vinterpälsen bara i naturen. Därför sattes i Ukraina mellan 1928 och 1950 omkring 10 000 individer ut i naturen. Därifrån vandrade arten åt väst. I Finland hittade man de första mårdhundarna 1931, i Sverige 1945, i Rumänien 1951, i Polen 1955 och i Tyskland 1960.

Underarter[redigera | redigera wikitext]

Olika källor anger olika många underarter. ITIS anger fem underarter medan andra uppger sex:[3][4]

  • N. p. koreensis - förekommer i Korea.
  • N. p. orestes - förekommer i sydvästra Kina.
  • N. p. procyonoides - förekommer i Kina och Indokina.
  • N. p. ussuriensis - förekommer i Kina och introducerad områden, bland annat Europa.
  • N. p. viverrinus - förekommer på de Japanska öarna. Delas av vissa upp i ytterligare underarten N. p. albus

Vissa behandlar den japanska populationen som god art men detta är omdiskuterat.[5]

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Mårdhunden har hittills ingen livskraftig population i Sverige, men det har funnits ett fåtal i Norrbotten och norra Västerbotten, som hålls under sträng kontroll.[6]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Mårdhund, förmodligen av underarten viverrinus.

Arten föredrar skogar med tät undervegetation och områden med snårigt buskage. Mårdhunden lever i stora, täta bestånd.

Som enda medlem i familjen hunddjur går mårdhunden i ide. Den sover inte någon egentlig vintersömn, men har en kraftigt nedsatt aktivitet. Det viktiga fettlagret som den har skaffat sig under hösten ska räcka länge, så den lämnar boet bara tillfälligt under vintern. Vid andra årstider är mårdhunden aktiv på natten och mycket skygg.

Föda[redigera | redigera wikitext]

Mårdhundar är allätare, vilket inte minst deras för hunddjur ovanligt långa tarm vittnar om. Till deras föda räknas smågnagare, fåglar, fiskar, groddjur, snäckor och insekter samt nötter, bär och frukter. Ofta äter djuret ägg från fåglar som häckar på marken och den tar även as.

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Arten lever monogamt och har samma partner hela livet. Parningstiden sträcker sig mellan februari till april - ännu senare kalla vårar. Efter en dräktighetstid på omkring 60 dagar föds sex till tio nakna ungar. De blir seende efter knappt två veckor. Ungarna diar upp till två månader. Bägge föräldrarna tar tillsammans hand om ungarna.

Mårdhunden och människan[redigera | redigera wikitext]

Mårdhunden är inte närbesläktad med mården.

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har jagats hårt i östra Asien främst för pälsens skull. På grund av detta, och på grund av habitatförluster så har arten minskat i sitt ursprungliga utbredningsområde. Den har dock inte minskat så pass mycket att IUCN bedömer den som hotad, utan arten kategoriseras som livskraftig (LC).[1]

Som invasiv art[redigera | redigera wikitext]

På många håll i Europa där arten expanderar bedöms den som en potentiellt skadlig invasiv art. Den bedöms utgöra ett hot för småviltsfaunan, framförallt markhäckande fågel, och kan även sprida rabies och dvärgbandmask.[7][8] I Sverige har den klassats som ett skadedjur och man söker stoppa artens expansion från Finland. De individer som redan förekommer i landet övervakas numera noga och jakt är tillåten året runt.[9] I Finland är arten ett populärt jaktbyte och enligt Svenska jägareförbundet skjuts där 150 000 exemplar om året.

Japansk kulturell ikon[redigera | redigera wikitext]

Tanuki-statyer i Japan
Fördjupning: Tanuki

Mårdhunden är särskilt populär i Japan. I folksagor och mytologi har den där rykte om sig att vara ett smart och okynnigt djur, som kan anta alla sorters förklädnader – som en hamnskiftare (förvandlingskonstnär) i nordisk folkmun. Detta och andra magiska trick som att framkalla hägringar klarar den bäst vid mogen ålder, när den nått runt 1 000 år. Till skillnad från kitsune, rödräven, anses tanukin varken illvillig eller ondskefull. Den gömmer sig på ensliga platser och kan vilseleda resenärer, särskilt om de vandrar på risfälten i månskenet, genom att trumma på sin stora mage eller pung.

I dag är tanukin ett vanligt inslag i japansk populärkultur. Ett antal japanska föreställningar om mårdhunden presenteras i den animerade långfilmen Pompoko[10], 1994 års största japanska bioframgång.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Sillero-Zubiri, C. & Hoffmann, M. 2004. Nyctereutes procyonoides. Från: IUCN 2006. 2006 IUCN Red List of Threatened Species. Läst 20061009.
  2. ^ Sweden says open season on raccoon dogs. UPI.com (2009-09-04). Läst 2011-02-18.
  3. ^ ITIS Nyctereutes procyonoides, Taxonomic Serial No.: 183821, läst 2012-11-18
  4. ^ Marcus Jansson (2010) Mårdhunden En dödsdömd art utan rättegång?, Uppsala universitet, läst 2012-11-18
  5. ^ Mäkinen, A. et al. 1974, 1983 och 1986
  6. ^ Första mårdhunden skjuten - norran.se Läst 2010-11-09
  7. ^ Nordiska mårdhundsprojektet
  8. ^ http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=4347677
  9. ^ http://www.jagareforbundet.se/PageFiles/2921/M%c3%a5rhund-hefte_svenskNy.pdf
  10. ^ http://www.nausicaa.net/miyazaki/pompoko/

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Lejfelt-Sahlén, Anna (2009). ”Mårdhund - ovälkommen gäst i Sverige”. Fauna & flora (nr. 1): sid. 18-19. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]