Max Born

Från Wikipedia
Se även: Max Born (skådespelare)
Max Born Nobelpristagare i fysik 1954
Max Born
Max Born
Född11 december 1882
Breslau
Död5 januari 1970 (87 år)
Göttingen
NationalitetTysk
ForskningsområdeMatematik och fysik
Nämnvärda priser Nobelpriset i fysik (1954)

Max Born, född 11 december 1882 i Breslau, död 5 januari 1970 i Göttingen[1], var en tysk matematiker och fysiker som mottog Nobelpriset i fysik 1954.[2] Han var en av 11 som skrev på Russell-Einsteinmanifestet.

Utbildning

Han föddes i vad som då var Breslau i Tyskland (numera Wrocław i Polen) som son till professor Gustav Born, anatom och embryolog, och hans fru Margarete (född Kauffmann), som kom från en schlesisk textilfabrikörfamilj. Han studerade vid König Wilhelm Gymnasium i Breslau, men visade inte upp någon större studiebegåvning.[1]

Han läste sedan vid universiteten i Breslau, där han bland annat studerade matriskalkyl, samt vid universiteten i Heidelberg, Zürich, Göttingen och för en kortare tid i Cambridge.[2]

Akademisk karriär

Han kom tillbaka till Breslau 1908, där han bland annat studerade relativitetsteorin. 1909 fick han en tjänst som oavlönad privatdocent vid Göttingenuniversitetet.[2]

Hans mest betydande arbete utfördes vid Göttingenuniversitetet, där han hade en professur i fysik mellan 1921 och 1933.[2] Han forskade bland annat i kvantmekanik (en term som myntades av Born) tillsammans med Werner Heisenberg och Wolfgang Pauli, som var en av Borns studenter. I samband med forskningen i kvantmekanik tog Born bland annat fram en statistisk tolkning av Schrödingers vågfunktion[1], för vilket han fick Nobelpriset i fysik 1954.[3]

Han tvingades att lämna Tyskland på grund av sin judiska börd 1933, och tillbringade tre år vid Cambridgeuniversitetet och ett halvår vid Indian Institute of Science i Bangalore. Därefter (1936) och till sin pensionering 1953 var han professor vid Edinburghuniversitetet.[2]

Privatliv

År 1913 gifte han sig med Hedwig Ehrenberg i Göttingen. De fick en son och två döttrar.[1] Sonen, Gustav Victor Rudolf Born, blev farmakolog.

Efter pensioneringen återvände han till Tyskland och bosatte sig i Bad Pyrmont nära Göttingen.[1]

Utmärkelser

Max Born erhöll många utmärkelser för sitt arbete. Bland annat var han medlem i vetenskapsakademierna i Berlin, Bangalore, Boston, Bukarest, Dublin, Edinburgh, Göttingen, Kungliga Vetenskapsakademien, där han blev ledamot 1952, Köpenhamn, Lima, Moskva, Royal Society, där han blev ledamot 1939 samt Washington[förtydliga].[1][2]

Publicerade böcker

  • The Restless Universe - en populariserad beskrivning för studenter
  • Einstein's Theory of Relativity 1924.
  • Dynamics of Crystal Lattices (med Huang Kun)
  • Optik
  • Moderne Physik
  • Atomic Physics
  • Mechanics of the Atom, Frederic Ungar Publ. Co., 1960
  • Principles of Optics (med Emil Wolf)
  • Natural Philosophy of Cause and Chance
  • Zur Quantummechanik
  • Natural Philosophy of Cause and Chance, Born löser Kants pussel Ding an Sich, saken i sig själv.

Litteratur

  • Max Born, Hedwig Born, Albert Einstein. The Born-Einstein Letters.

Referenser

  1. ^ [a b c d e f] J J O'Connor och E F Robertson (oktober 2003). ”Max Born” (på engelska). University of St Andrews. http://turnbull.mcs.st-and.ac.uk/~history/Biographies/Born.html. Läst 20 maj 2009. 
  2. ^ [a b c d e f] ”Max Born – Biografi” (på engelska). Nobelstiftelsen. http://nobelprize.org/nobel_prizes/physics/laureates/1954/born-bio.html. Läst 20 maj 2009. 
  3. ^ ”Nobelpriset i fysik 1954” (på engelska). Nobelstiftelsen. http://nobelprize.org/nobel_prizes/physics/laureates/1954/index.html. Läst 20 maj 2009. 
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Max_Born&oldid=42334470”