Mosshumla

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Mosshumla
Bombus (Thoracobombus) muscorum (Linnaeus, 1758).jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Leddjur
Arthropoda
Understam Sexfotingar
Hexapoda
Klass Insekter
Insecta
Ordning Steklar
Hymenoptera
Underordning Midjesteklar
Apocrita
(orankad) Gaddsteklar
Aculeata
Överfamilj Bin
Apoidea
Familj Långtungebin
Apidae
Släkte Humlor
Bombus
Undersläkte Thoracobombus
Art Mosshumla
Bombus muscorum
Vetenskapligt namn
§ Bombus muscorum
Auktor Linné, 1758
Bombus muscorum.jpg
Hitta fler artiklar om djur med

Mosshumla (Bombus muscorum) är en insekt i överfamiljen bin (Apoidea) som finns i stora delar av Europa och även förekommer i Asien. Den har fått sitt svenska namn av sin vana att fodra boet med mossa.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Mosshumlan är en ganska liten art med medellång tunga där drottningen uppnår en längd på mellan 16 och 19 millimeter, hanar 12-15 millimeter samt arbetare 10-15 millimeter. Mellankroppen är brandgul på ovansidan och gul på sidorna, medan bakkroppen är randig i gult och brandgult.[1] Benen är vanligtvis svarta. I övrigt saknar de flesta formerna svart behåring utom på bakkroppens sista segment.[2] Vissa underarter har dock större svart behåring, till exempel är B. muscorum agricolae, som finns på Hebriderna och Shetlandsöarna, svart både i ansiktet (hos hanarna dock uppblandat med gult) och på hela kroppens undersida.[3]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Mosshumlan finns i Europa och Asien från Skandinavien över Brittiska öarna till Spanien i sydväst och Turkiet i söder. Österut går den till södra Sibirien och Bajkal.[2]

I Skandinavien finns den allmänt längs Danmarks kust och Norges västkust. I Sverige är den lokalt tämligen allmän i Skåne, på Öland och Gotland, dock med stora luckor. Den förekommer sällsynt i södra Finland. Humlan skall även finnas på ett fåtal lokaler i norra Finland längs Bottenviken samt lokalt i Idre i Dalarna.[2] Denna senare förekomst har dock ifrågasatts[4]. Ett bekräftat fynd den 2 juli 2008 nära Uleåborg föreligger[5].

Taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Bombus muscorum agricolae – den lokala formen på Shetland och Orkneyöarna

Arten har två underarter, Bombus muscorum muscorum och den mera nordliga B. m. bannitus[6], en indelning som dock inte erkänns av alla forskare[7]. Dessutom finns lokala former som sladeni från England, agricolae från Orkney och Shetlandsöarna och laevis från Turkiet, som ibland också dessa betraktas som underarter[6].

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Mosshumlan uppträder på blomsterrika strandområden, ängs- och stäppmark där den framför allt besöker vitklöver, rödklöver, mjölkört, plistrar, vickerarter, axveronika, bosyska, getväppling, oxtunga, höskallra och väddklint. Boet är ofta beläget i gamla mus- och sorkbon ovan jord men kan också anläggas i fågelbon, tuvor, träd och liknande.[2] [1] Det är litet, och överstiger mycket sällan 100 arbetare.[3] Mosshumlan har fått sitt svenska namn av sin vana att fodra boet med mossa[2] (även om torkat gräs också används[3]). Den är en påtagligt aggressiv humla som ivrigt försvarar sitt bo och kan förfölja misstänkta angripare i flera minuter.[3]

Hanarna söker ungdrottningar genom att på hösten, när de börjar komma fram, vänta utanför bona tidigt på morgonen på att de nya dotterdrottningarna ska lämna det.[3]

Hotbild[redigera | redigera wikitext]

Mosshumlan har starkt och negativt påverkats i och med jordbrukslandskapets modernisering med en ökande inriktning mot monokulturer. Även på betesmarker har en ökande övergödning missgynnat de arter som humlan lever på. Inte minst på Stora alvaret på Öland har denna tendens varit tydlig. Den ökade fritidsbebyggelsen och vägbyggnationen har också spelat in.[2]

I Sverige är mosshumlan rödlistad. I 2005 års rödlista var den upptagen som nära hotad (missgynnad). I 2010 års rödlista anges den som sårbar.[8]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Holmström, Göran (2007). Humlor - Alla Sveriges arter. Västerås: Östlings Bokförlag Symposion AB. Sid. 118-119. ISBN 978-91-7139-776-8 
  2. ^ [a b c d e f] Björn Cederberg (2010-12-10). ”Bombus muscorum Mosshumla”. Artdatabankens faktablad. Sveriges Lantbruksuniversitet. http://www.artfakta.se/Artfaktablad/Bombus_Muscorum_102702.pdf. Läst 2012-11-15. 
  3. ^ [a b c d e] Benton, Ted (2006) (på engelska). Bumblebees. London: HarperCollins. Sid. 384-388. ISBN 0-00-19-717451-9 
  4. ^ Bland annat av Løken (1973) och Cederberg (2006) enligt Artdatabankens faktablad ovan
  5. ^ Juho Paukkunen. ”Sammalkimalainen — Bombus muscorum (Linnaeus, 1758) Mosshumla”. Finlands artdatacenter. http://ws.luomus.fi/lajitietokeskus/taksoni/MX.204740?locale=sv#show. Läst 227 november 2014. 
  6. ^ [a b] Rasmont P. & Iserbyt I. (28 augusti 2014). ”Atlas of European Bees: genus Bombus (på engelska). Atlas Hymenoptera. Université de Mons. http://zoologie.umh.ac.be/hymenoptera/page.asp?id=169. Läst 9 november 2014. 
  7. ^ Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A., Didžiulis V. (red.) (2014). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2014 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2014/search/all/key/bombus+muscorum/match/1. Läst 9 november 2014. 
  8. ^ ”Mosshumla Bombus muscorum. Artdatabankens rödlista 2010. Sveriges Lantbruksuniversitet. http://www.artfakta.se/SpeciesFact.aspx?TaxonId=102702. Läst 2012-11-15.