Röd glada
- Glada omdirigerar hit. Se även glador.
| Röd glada Status i världen: Nära hotad[1] |
|
.jpg)
Röd glada
|
|
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Rovfåglar Accipitriformes |
| Familj | Hökartade rovfåglar Accipitridae |
| Underfamilj | Glador Elaninae |
| Släkte | Milvus |
| Art | Röd glada M. milvus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Milvus milvus | |
| Auktor | Linné, 1758 |
| Synonymer | |
| Glada | |
.jpg) |
|
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Röd glada (Milvus milvus) är en rovfågel tillhörande familjen hökartade rovfåglar.
Innehåll |
[redigera] Utseende och läte
Hanens huvud och hals är vitaktiga med längsgående bruna streck, rygg och vingtäckare mörkbruna med rostbruna och vitaktiga fjäderkanter. Bröstet och undersidan är färgade i brunrött med svartbruna spolstreck. Lårfjädrar, undergump och stjärttäckare är blekt rostbruna med svartbruna fjäderspolar. Yttre vingpennor är svarta, inre svartgrå med vitgrå fjäderkanter. Den karakteristiskt långa och kluvna stjärten är rödbrun med svartaktiga tvärstreck. Honan är i stort sett oskiljbar från hanen, möjligen har den mörkare färger och är mindre i storlek. Ungfåglarna har mindre tydliga tvärband på stjärten och är överlag mer kontrastrika i färgerna. Äggen är grönvitaktiga, ofta med kraftiga, bruna fläckar och hårfina snirklingar. Längden är 60-70 cm och vingspannet 170-185 cm.
Den röda gladan är i allmänhet ganska tystlåten, men kan under fortplantningstiden ge ifrån sig ett gällt, nästan gnäggande hiäh-hihihihi-hi-hiäh och ibland ett dämpat hi-äh.
[redigera] Utbredning
Den röda gladan förekommer lokalt i Syd- och Mellaneuropa och österut genom Mindre Asien till Iran, samt i de nordvästra delarna av Afrika. Fram till mitten av 1800-talet var den allmänt förekommande i hela Västeuropa och i Skandinavien upp till Dalarna och Gästrikland, men är numera sällsynt om inte utrotad i delar av utbredningsområdet.
[redigera] Förekomst i Sverige
Under 1970-talet var röd glada på väg att försvinna som häckfågel i Sverige. Men mycket tack vare bevarandeprojektet Projekt Glada, inititerat av Världsnaturfonden, så är populationstrenden uppåtgående och arten är numera relativt vanlig i Skåne och förekommer även som häckfågel i Blekinge och i Hallands inland.[2] Enligt Sveriges ornitologiska förenings fanns det 2009 cirka 1950 par i Sverige, varav 1800 par i Skåne.[3] Delar av den svenska populationen stannar i landet året runt medan andra flyttar till vinterkvarter kring Medelhavet.[4] Den återvänder kring månadsskiftet mars-april.
[redigera] Ekologi
Gladan är en god segelflygare, den manövrerar skickligt med vridningar på stjärten och vingarna i olika vinklar.
[redigera] Biotop
Gladan trivs i omväxlande, gärna kuperat, landskap med såväl skog, öppen mark och närhet till sjöar. Den bygger gärna sitt bo i skogsbryn.
[redigera] Häckning
Det relativt lilla boet, som byggs av honan i höga träd, består av pinnar, kvistar och ofta av papper, tygtrasor och annat avfall den hittar. Det händer också ofta att den tar över andra rovfågelbon. I slutet av april eller början på maj lägger honan vanligtvis 2-4 ägg. Äggen kläcks efter ca 30 dagar. Ungarna stannar i boet tills de är cirka 7-8 veckor gamla. Först då är de flygfärdiga, och återvänder i ytterligare 2-3 veckor för att bli utfodrade. Vid 2 års ålder blir honorna könsmogna. För hanen kan det dröja ytterligare något år.
[redigera] Föda
Gladan är allätare och dess föda består av bland annat fisk, fågelungar, kräldjur, insekter, grodor och små däggdjur. Den stjäl även byte från andra rovfåglar genom att förfölja dem och slå emot dem så att de tappar sitt byte. Slaktavfall, självdöda djur och annat as går också bra. Gladan spanar gärna längs de större vägarna efter trafikdödade djur.
[redigera] Status och hot
Enligt en studie av the Welsh Kite Trust,[5] är Storbritannien det enda land vars bestånd ökar. Trenden för världspopulationen i stort är negativ och den minskar i ett av dess starkaste fästen, det vill säga området Spanien, Frankrike och Tyskland.[1] Det största hotet mot arten utgörs av illegal avsiktlig och oavsiktlig förgiftning av pesticider och olika gifter mot gnagare som råttgift.[1] Andra sekundära hot mot arten utgörs av kraftledningar och vindturbiner som fåglarna kan krocka med, jakt, trafikdöd och habitatförlust av skog.[1] På lokal nivå kan även äggplundring utgöra ett hot. Även konkurrens ifrån den mer framgångsrika brungladan kan också utgöra ett hot och likaså minskningen av öppna soptippar.[1]Tidigare ökade populationerna i Sverige och Schweiz men denna utveckling har avstannat.[källa behövs]
[redigera] Beståndsutveckling
Följande modeller har (mest uppskattat) blivit kontrollerade från olika källor[6] över de senaste 10 åren. De täcker mest de länderna i vilka den röda gladan tros ha häckat.
| Land | År | Häckande par | Trend |
|---|---|---|---|
| Island | 0 | 0 | |
| Norge | 1980 | 0 | 0 |
| Sverige | 2000s | 1000 | + |
| Danmark | 2008 | 75-80[7] | + |
| Skottland | 2005 | 65 | + |
| Irland | 2000 | 1 | |
| Wales | 2006 | 400–450 | + |
| England | 2006 | 388+ | + |
| Frankrike | ca.1995 | 2250–4200 | 0– |
| Nederländerna | ca.1998 | <5 | + |
| Belgien | ca.1995 | 50–60 | + |
| Luxemburg | 1997 | 46 | + |
| Tyskland | 1999 | 9000–12000 | – |
| Polen | ca.1998 | 650-700 | + |
| Litauen | 1988 | 1–2 | ? |
| Lettland | 1992 | 0–50 | +? |
| Moldavien | 1990 | 1 | ? |
| Estland | 1989 | <1 | ? |
| Ryssland | 1992 | 0–50 | ? |
| Vitryssland | 1997 | 1 | +/– |
| Ukraina | 1990 | 5–8 | – |
| Tjeckien | 1993–94 | 30–50 | + |
| Slovakien | 1992 | 10–20 | ?– |
| Schweiz | ca.1995 | 800–1000 | + |
| Österrike | 2000 | 0–2 | – |
| Ungern | ca.1998 | 1+ | ? |
| Rumänien | 1995 | 15–20 | ?+ |
| Bulgarien | 0 | ? | |
| Kroatien | 0 | ? | |
| Bosnien och Hercegovina | 0 | ? | |
| Jugoslavien | 0 | ? | |
| Montenegro | 1995 | 0 | ? |
| Serbien | ? | ||
| Makedonien | 0 | ? | |
| Italien | ca.2002 | 300–400 | 0+ |
| Albanien | ? | ||
| Grekland | 0 | ? | |
| Turkiet | 0 | ? | |
| Israel | 0 | 0 | |
| Algeriet | 0 | ? | |
| Tunisien | 0 | ? | |
| Malta | 0 | ? | |
| Spanien | 1994 | 3328–4044 | – |
| Portugal | ca.1995 | 100–200 | +0 |
| Marocko | ca.1992 | 10–100 | ?– |
| Kanarieöarna | 0 | 0 | |
| Kap Verde | 2000 | 1? | – |
[redigera] Systematik
Röd glada beskrevs första gången taxonomiskt 1758 av Carl von Linné i hans verk Systema naturae under det vetenskapliga namnet Falco milvus.[8]
Den röda gladan kan hybridisera med brun glada vilket konstaterats i fångenskap och i det vilda på Kap Verde. Kap Verdes population av röd glada, som dog ut 2000, var morfologiskt en ganska distinkt grupp och såg ut som en mellanform mellan röd och brun glada. Frågan huruvida Kap Verdeglada borde anses vara en egen art (Milvus fasciicauda) eller en underart av röd glada har aldrig riktigt blivit fastslaget. En studie av mtDNA utförd 2005[9] på specimen från museum visade på att Kap Verdegladan inte formade en monofyletisk utvecklingslinje bland eller parallellt med röd glada.
Dock är denna tolkning problematisk av många skäl: analyser av mtDNA är mycket känsliga för fall av hybridisering, Kap Verdes evolutionära historien är dåligt känd, och de genetiska släkförhållandena bland röd glada är allmänt mycket förvirrande, där geografisk närhet inte nödvändigtvis behöver vara en indikator för släktskap, och som helhet är de genetiska likheterna inom världspopulationen stora bland röd glada.[10] Detta i sig indikerar att Kap Verdeglada kanske var en reliktart.
Utifrån dess distinkta morfologi tillsammans med faktumet att Kap Verdepopulationen var isolerad från andra populationer av röd glada, så kan det inte slutgiltigt avfärdas att Kap Verdegladan kan ha varit en underart till röd glada, M. migrans fasciicauda, eller till och med en art som ofta absorberade felflugna flyttfåglar från Europa till populationens genpool.
Kap Verdepopulationen är utdöd sedan år 2000 och de kvarvarande gladorna på Kap Verde är alla hybrider med brun glada, och även detta är ett faktum som ställer frågor kring Kap Verdepopulationens taxonomiska status.
[redigera] I kulturen
Den röda gladan är det svenska landskapet Skånes landskapsfågel.
[redigera] Referenser
[redigera] Noter
- ^ [a b c d e] BirdLife International 2009 Milvus milvus. Från: IUCN 2010. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2010.4. <www.iucnredlist.org>. Läst 22 november 2010.
- ^ WWF, Projekt glada, <www.wwf.se>, läst 2011-06-30
- ^ Fågelåret 2009, Vår Fågelvärld
- ^ Imby sid 76.
- ^ ”Red Kites decline in Europe”. Welsh Kite Trust. undated. http://www.gigrin.co.uk/w/europe/europe.html. Läst 24 februari 2007.
- ^ Carter, Ian (2001): The Red Kite. Arlequin Press, Chelmsford, UK. 187pp.
- ^ Gert Hjembæk (2009-11-25). ”Den røde drage bliver hængende i Danmark”. Dansk Ornitologisk Forening. http://www.dof.dk/index.php?id=nyheder&s=nyheder&m=visning&nyhed_id=690. Läst 28 november 2009.
- ^ Linnaeus, C (1758). Systema naturae per regna tria naturae, secundum classes, ordines, genera, species, cum characteribus, differentiis, synonymis, locis. Tomus I. Editio decima, reformata.. Holmiae. (Laurentii Salvii).. sid. 89. ”F. cera flava, cauda forsicata, corpore ferrugineo, capite albidiore.”
- ^ Jeff A. Johnson, Richard T. Watson and David P. Mindell (2005) Prioritizing species conservation: does the Cape Verde kite exist? Proc. R. Soc. B 272:1365–1371 [1]
- ^ Schreiber, Arnd; Stubbe, Michael & Stubbe, Annegret (2000): Red kite (Milvus milvus) and black kite (M. migrans): minute genetic interspecies distance of two raptors breeding in a mixed community (Falconiformes: Accipitridae). Biological Journal of the Linnean Society 69'(3): 351–365.
[redigera] Källor
- Delar av artikeln är översatt från engelska Wikipedia. Exempelvis styckena Bestånd och beståndsutveckling och Systematik som översattes i juni 2007.
- Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D. (1999). Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält. (utgåva första upplagan). Stockholm: Albert Bonniers förlag. ISBN 91-34-51038-9
- Imby, Lars. Nya svenska fågelboken. Prisma 2004.
[redigera] Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Röd glada
- Wiktionary har ett uppslag om röd glada.
- Artportalen: Dagens fågel – senaste observationerna – bilder
- Dansk ornitologisk forening
