Sveriges Radio

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Radiotjänst AB)
Hoppa till: navigering, sök
Sveriges Radio
SR Nobelmuseum okt 2012.jpg
En av Sveriges Radios tekniska bilar
Org.nr 556419-3232
Typ Stiftelseägt aktiebolag
Huvudkontor  Stockholm
Antal anställda ca 1670
Historia
Grundat 1925
Övrigt
Webbplats http://sverigesradio.se/

Sveriges Radio (SR) är ett svenskt allmännyttigt (public service på engelska) företag som sänder reklamfri radio. SR sänder med fyra rikstäckande och 25 lokala radiokanaler i FM-nätet; digitalradio i DAB-nätet över storstadsområdena och Norrbotten; samt Internet-radio i Real Audio-, Windows Media- och MP3-format. Företaget ägs av en förvaltningsstiftelse.

Sveriges Radio äger skivbolaget SR Records. Fram till 1979 var Sveriges Radio namnet på det företag som förutom radio också sände television. 1979 delades bolaget upp i fyra programbolag: Sveriges Television, Sveriges Utbildningsradio, Sveriges Lokalradio och Sveriges Riksradio. Det samlade moderbolaget för de fyra fick då namnet Sveriges Radio. SVT och UR existerar fortfarande, medan Lokalradion och Riksradion 1993 slogs ihop, och heter sedan dess Sveriges Radio. Sveriges Radio har dagligen 4,2 miljoner lyssnare.[1]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Mellankrigstiden och AB Radiotjänst[redigera | redigera wikitext]

Sven Jerring den 8 april 1937 i studion Kungsgatan 8, Stockholm.
Kungsgatan 8 (i mitten), juli 2014.

SR bildades 21 mars 1924 under namnet AB Radiotjänst.[2] Företaget, som ägdes av den svenska pressen, nyhetsbyrån TT och intressenter inom radioindustrin, fick då statens tillstånd att bedriva rundradioverksamhet i Sverige. Klockan 10.55 den 1 januari 1925 påannonserades Radiotjänsts första program av Sven Jerring. Det var en högmässa från Sankt Jacobs kyrka i Stockholm som kunde höras i cirka 40 000 mottagare.[3] Man sände först bara i en kanal under några timmar varje kväll. 1926 utökades sändningarna med en halvtimmas sändning mitt på dagen för att 1933 uppgå till ungefär åtta timmar dagligen.

SR:s första hallåman Sven Jerring fortsatte att arbeta för SR med bland annat radioprogrammet Barnens brevlåda som han startade hösten 1925. I programmet gick han under beteckningen "Farbror Sven". Radioprogrammet Barnens brevlåda sändes ända till år 1972.

Den första radiolicensen tecknades av ingenjören Gösta Fant, den 9 mars 1923. 14 år senare (den 8 april 1937) passerades en miljon radiolicenser, när skräddaren L J Hådén från Fridhem i Hudiksvall tecknade sin. Han tilldelades en minnespokal av silver, till ett värde av 600 kronor. 1927 bildades Radioorkestern under ledning av Nils Grevillius.

År 1928 började de första skolradioprogrammen. Samma år gjordes den första lyssnarundersökningen, och över 150 000 personer deltog i undersökningen. 1928 flyttade även Radiotjänst in i sina nya lokaler på Kungsgatan 8, Stockholm, i radiosammanhang kallad K8. Företaget disponerade under cirka 30 år de tre översta våningarna. En våning var kontorslokaler, en användes för studiolokaler och på vinden fanns teknikavdelningen.[4]

Den 1 oktober år 1937[5] startade Dagens eko som ett kommenterande nyhetsprogram, men TT höll fortfarande i de korta telegramsändningarna. Ända fram till detta året hade bara män läst alla nyheter i radion. Året därpå, 1938 läste en kvinna (Astrid Kindstrand) för första gången en nyhet i radion. Det blev folkstorm. Radiotjänst växel blev blockerad på grund av alla som ringde och protesterade mot att en kvinna tillåtits läsa nyheter.[6]

Strax innan krigsutbrottet 1939 inleddes kortvågssändningar på svenska till en publik utomlands. Dessa sändningar fick senare sällskap av program på flera andra språk. Verksamheten pågår fortfarande under namnet Sveriges Radio International.

Beredskapstiden[redigera | redigera wikitext]

Under andra världskriget hade radion en viktig roll i rapporteringen och krigsberedskapen. Än idag har Sveriges Radio som beredskapsansvar att alltid kunna bryta pågående program för att sända ut viktigt meddelande till allmänheten;[7] det kan då gälla större olycka, exempelvis med utsläpp av giftiga gaser där allmänheten ges olika uppmaningar.

Efterkrigstiden[redigera | redigera wikitext]

Inspelning av radioprogrammet "Karusellen" i Karlaplansstudion den 20 januari 1951 med, fr.vä. Georg Rydeberg, Lennart Hyland och Maj Nordvander.

År 1945 hade Radiotjänsts gosskör kommit igång under ledning av Åke Åhlén. Åtskilliga är de manliga musiker och sångare som tagit sina första steg på artistkarriären där, Olle Adolphson, Jerry Williams, Claes af Geijerstam, Jan Boquist bland andra. År 1955 fick Sverige sin andra nationella radiokanal genom starten av P2. 1956 började Radiotjänst även sända ett televisionsprogram. År 1957 förändrades ägarbilden och i samband med bolagsstämman den 23 oktober ändrades namnet till Sveriges Radio.

I början av 1960-talet började piratradiosändarna hota monopolet. Som svar startade därför Melodiradion med lättsammare musik. 1962 började också den tredje kanalen, P3, försöksverksamhet som blev reguljär 1964. Den 12 december 1966 gjorde SR en profilering av kanalerna. P1 blev den talande informationskanalen, P2 sände regionala program, skolradio samt program med klassisk musik och P3 blev inriktad på populärmusik. Efter att ha inlett försökssändningar 1973, startades reguljär lokalradio i 24 lokalradiostationer 1977 på vardagar i tre "fönster" i P3-kanalen. SR:s 24 lokala stationer baserades i huvudsak på den svenska länsindelningen. Samma år öppnades demokratiprojektet Bandverkstan, där vem som helst kunde göra egna radioprogram. Projektet lades dock ned 1986 av okänd anledning. Samma år, 1977, införde SR också stereosändningar i riksprogrammen.

1979 genomförde Sveriges Radio en omorganisation där företaget delas upp i fyra dotterbolag: Sveriges Riksradio (RR), Sveriges Lokalradio (LRAB), Sveriges Utbildningsradio (UR) och Sveriges Television (SVT). Efter mordetOlof Palme 1986 infördes nyhetssändningar dygnet runt. 1987 startade den fjärde radiokanalen, P4, som blev lokalradions egna kanal. Emellertid hade de lokala stationerna bara resurser att sända klockan 06:00–18:00 vardagar. Övrig tid återutsändes P1, P2 och P3. 1993 slogs LRAB och RR ihop till Sveriges Radio. Samtidigt profileras P3 som en kanal för den yngre halvan (upp till 37 år) av befolkningen, medan P4 riktade sig till den äldre, och samtidigt infördes nationella program i P4. P4:s koncept blev tal-populärmusik.

Radioutställning på Sveriges Radio.

Den 31 december 1995 sände TT nyheter i Sveriges Radio för sista gången. Nu producerar SR alla egna nyhetssändningar, dels av Ekot och dels av de lokala kanalernas nyhetsredaktioner. I september 1995 startade digitala sändningar i DAB-format. I juni 1996 startade företaget sändningar över Internet i Real Audio-format, senare även i Windows Media-format. Den 13 maj 2005 startade sändningar i MP3-format (så kallade poddradio) över Internet efter att SR i flera år sagt sig inte vilja sända i fler format på grund av resursbrist. Sedan 25 oktober 2005 sänder P4-kanalerna dessutom via internet vilket innebär att samtliga SR-kanaler direktsänds från www.sr.se och totalt kan nu 41 olika kanaler från SR höras via internet. Den 16 januari 2006 startade SR Sápmi, en ny samisk radiokanal på Internet. Således har också samerna i Sverige en egen radiokanal som sänder dygnet runt.

SR arbetar även med tillfälliga digitala kanaler, så kallade evenemangskanaler som sänds under en begränsad tid över webben. Till exempel startades den 13 december 2007 två kanaler, SR Bjällerklang och SR Klassisk Jul som sände julmusik dygnet runt fram till den 7 januari 2008. Kanalerna återkom i samband med jul- och nyårshelgen 2008/2009. År 2010 övergav Sveriges Radio förkortningen SR i alla officiella sammanhang, den används alltså inte längre, med undantag för kanalerna SR Sápmi, SR Sisuradio och SR C.[8]

Organisation[redigera | redigera wikitext]

Ägare[redigera | redigera wikitext]

Sveriges Radio från Gärdesgatan.

När AB Radiotjänst bildades den 1 januari 1925 ägdes företaget av svenska tidningsföretagen och radioindustrin (tillverkare och försäljare). Ett exempel på de nära relationerna till pressen är att TT och Radiotjänst delade verkställande direktör under de första åren. Ägarförhållandena har därefter skiftat, och även om företaget, genom medeltilldelningen, avtal och andra överenskommelser, alltid har haft nära relationer med staten, har företaget aldrig varit direkt statsägt.

Sedan 1997 ägs de tre programbolagen Sveriges Radio AB, Sveriges Television AB och Sveriges Utbildningsradio AB av Förvaltningsstiftelsen för Sveriges Radio AB, Sveriges Television AB och Sveriges Utbildningsradio AB. Stiftelsens ledamöter utses av regeringen. Stiftelsen utser fem ledamöter och en suppleant i varje bolags styrelse, medan regeringen utser ordförande och en suppleant.

Arbetsgivarorganisation[redigera | redigera wikitext]

Sveriges Radio var medlemmar i Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) fram till den 1 januari 1983 då man istället gick med i Tidningarnas arbetsgivareförening.[9] Senare bildade Sveriges Radio tillsammans med andra public service-företag som SVT och Utbildningsradion (UR) en egen arbetsgivarorganisation, Sveriges Radios Arbetsgivarorganisation (SRAO).

Den 1 juli 2009 skedde en omorganisation av arbetsgivarorganisationerna på svensk mediemarknad. Vid denna tidpunkt slogs SRAO och arbetsgivardelen av den fristående medieorganisationen Tidningsutgivarna samman med Mediearbetsgivarna (MIA), som ingick i Almega och Svenskt Näringsliv. Det nya förbundet Medieföretagen blev ett nytt förbund inom Almega/Svenskt Näringsliv. Det förhållandet att flera public-serviceföretag blev medlemmar i en opinionsbildande organisation som Svenskt Näringsliv väckte ingen större debatt. Ett undantag var ett inslag i P1-programmet Publicerat 6 juni 2009.[10]

Finansiering[redigera | redigera wikitext]

Sveriges Radio, liksom de andra så kallade Public service-bolagen, Sveriges Television och Utbildningsradion, vilka ägs av samma statliga stiftelse, finansieras av mottagaravgifter för TV (tidigare: "licens"). TV-avgiften, som beslutas av riksdagen, är inte kopplad till huruvida man tittar på SVT:s program eller inte utan till om man äger en TV-apparat. Radioapparater är dock avgiftsbefriade. 2009 är TV-avgiften i Sverige 2076 kronor om året eller 173 kronor i månaden. Public service-bolagen har en årlig budget på närmare 6,7 miljarder kronor. Det motsvarar 18,6 miljoner kr per dygn, varje dag året runt. Det är c:a fem gånger mindre än de resurser som exempelvis fransk och brittisk public service har till förfogande. Summan som utbetalas från tv-avgiftsmedlen räknades tidigare upp med ett konsumentprisindex men är sedan början av 2000-talet fastställd till en ökning på två procent per år mot tidigare 3-4.[11]

Erhållna avgiftsmedel för Sveriges Radio är (2011) 2,57 miljarder kronor.[12]

Ledning[redigera | redigera wikitext]

Sveriges Radio från Oxenstiernsgatan.

Sveriges Radios styrelseordförande utses av regeringen, medan övriga ledamöter tillsätts av bolagsstämman eller av de fackliga organisationerna Unionen och Svenska Journalistförbundet. Styrelsen utser bolagets verkställande direktör. Ledningen ska se till att företaget följer grundläggande principer för en radio i allmänhetens tjänst, till exempel oberoende, integritet, mångfald, kvalitet och tillgänglighet för alla medborgare. Statens villkor för finansieringen specificeras i det så kallade sändningstillståndet [13][14] (omfattar för närvarande 2009-2013).

Ledningen i SR har bestått av en del kända personligheter.

VD för Radiotjänst och gamla Sveriges Radio:

VD för Riksradion:

VD för Lokalradion:

VD för nuvarande Sveriges Radio (sammanslagnings av Riksradion och Lokalradion)

Sveriges Radios ledningsfunktioner har under 2000-talet kännetecknats av en viss turbulens. 2003 rekryterade styrelsen Joachim Berner till ny verkställande direktör efter Lisa Söderberg. Efter facklig kritik mot Berners person, drog styrelsen tillbaka utnämningen, men tvingades att betala lön till Berner i två år[15]. Turbulensen ledde till att regeringen avsatte styrelseordföranden Marika Ehrenkrona[16] och att större delen av styrelsen avgick.

Den före detta vd:n för SR, Ove Joanson utsågs istället till styrelseordförande av regeringen. Han rekryterade i sin tur Peter Örn till vd-posten. Målet var bland annat att genomföra kraftiga besparingar eftersom kostnaderna ökade mer än anslagen från staten. I maj 2007 avskedades i praktiken Peter Örn av styrelsens ordförande Ove Joanson. Till ny VD utsågs den före detta programdirektören, Kerstin Brunnberg. Hennes första åtgärd var att låta tre av de högsta cheferna i Örns ledningsgrupp gå. I december 2008 utsågs landshövdingen i Västmanland Mats Svegfors till Kerstin Brunnbergs efterträdare som verkställande direktör i SR . Han tillträdde den 1 februari 2009. Samtidigt tillträdde Cilla Benkö, som har haft en rad olika chefsposter inom SR och SVT, som vice verkställande direktör i SR. Sedan 1 oktober 2012 är Cilla Benkö verkställande direktör.

Radiokanaler[redigera | redigera wikitext]

Nationella kanaler[redigera | redigera wikitext]

  • P1 (FM, DAB, webb och mobil)
  • P2 (FM och webb)
  • P3 (FM, webb och mobil)
  • P4 (FM, webb och mobil)

Lokala kanaler[redigera | redigera wikitext]

I P4 sänds under delar av dygnet lokala radioprogram. Stockholm och Malmö har två lokala kanaler. Alla dessa kanaler sänds även över webben:

Övriga kanaler[redigera | redigera wikitext]

Evenemangskanaler som sänder kortare tider under året:

  • SR Bjällerklang (sändes inför jul- och nyårshelgen 2007, 2008 och 2009. Webb och mobil)
  • SR Klassisk Jul (sändes inför jul- och nyårshelgen 2007, 2008 och 2009. Webb och mobil)
  • Bokradion (sändes 24-27 september 2009. Webb och mobil)
  • SR Melodifest (sändes februari-mars 2008 och 2009. DAB,[17] webb och mobil)

Tidigare kanaler[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ SverigesRadio.se
  2. ^ Sveriges Radios Årsbok, 1964
  3. ^ 1900-talet, [II:a tryckningen], red. Jonas Lundh, Bosse Sandström, Lasse Sandlin, Jens Peterson, Yvonne Westerman, Aftonbladet, Stockholm 2000 s. 78
  4. ^ Tjerneld, Staffan (1972). Stockholmsliv i vår tid. Stockholm: Norstedt. Libris 7151737. ISBN 91-1-725692-5 
  5. ^ Dagens Eko 1937
  6. ^ "SR Minnen – Kvinnlig röst skapade folkstorm 1938". Sverigesradio.se. Läst 2012-03-14.
  7. ^ Kiepels, Caroline (2004-06-11): "Kortslutning orsakade radiotystnad". Sverigesradio.se. Läst 26 oktober 2012.
  8. ^ "Sveriges Radios verksamhets och årsredovisning 2010"
  9. ^ TT, 22 december 1982
  10. ^ ”Hotar Svenskt Näringsliv SR:s och SVT:s oberoende?”. av Anders Kjellberg. http://lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadFile&recordOId=1414956&fileOId=1567477. Läst 3 januari 2014. 
  11. ^ Källa: SR Ekonomichef Jyrki Elo, april 2008
  12. ^ ”Finansering”. Radiotjänst i Kiruna. http://www.radiotjanst.se/sv/Avgiften/Finansiering/. Läst 28 mars 2012. 
  13. ^ sändningstillståndet
  14. ^ tillägg
  15. ^ ”Turerna kring chefskrisen på SR”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/kultur-noje/turerna-kring-chefskrisen-pa-sr. Läst 11 april 2011. 
  16. ^ ”ANALYS: Radiosåpan överträffar dikten”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/kultur-noje/analys-radiosapan-overtraffar-dikten. Läst 11 april 2011. 
  17. ^ ”Teracom - Melodifestivalkanal i digitalradion”. http://www.teracom.se/?page=5425&display=8630:15722. 

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Händelser man minns - en krönika 1920-1969, fil dr Harald Schiller 1970
  • Stockholm-Motala, Gunnar Hallingberg, Atlantis 1999

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]