Massmedium

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Massmedia)
Hoppa till: navigering, sök
Amfiteater (rundteater) i Pompeji. Den som ställer sig medium, i mitten här, med ett flertal åskådare på läktarna blir ett massmedium, utan att ens behöva säga ett ljud.

Ett massmedium är alla medel, kanaler, eller personer som för ut information till ett större flertal människor. Pluralformerna media och massmedia används speciellt som kollektiv benämning i sammanhang, kontexter, då fler kanaler åsyftas. Till skillnad från massmedier som i regel används som ett vanligt numerus.

Generellt så markerar mass- inte att ett visst antal individer tar emot medieprodukterna, utan snarare att produkterna finns i princip tillgängliga till ett flertal mottagare. Antalet kan vara räknebara eller oräknebara.[1] Prefixet mass- används också i sammansatta ord som masskultur, massproduktion, masspsykos, massdöd, massgrav, massgods, massutvandring, massundervisning, massutbildning, etc, och anses av många antyda att mottagarna är passiva, då ingen aktiv dialog eller interaktivitet förekommer, och att de utgör ett stort hav av odifferentierade individer.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Substantivet medium är från 1580-talet, ett mellanläge på kvalitet eller grad från latinets medium i mitten, mitt, center, intervall, Också använt som det adjektiva, neutrumet, medius (se adjektivet medial) i betydelsen mellanliggande organ, kanal för kommunikation från 1500-talet. Betydelsen person som förmedlar andliga meddelanden har hittats i dokument från 1853, från begreppet substans genom vilken något leds. Suffixet -ium är besläktat med latinets -orius, -oria, -orium och indikerar att det finns ett innehåll, något inuti, en plats för. [2]

Wiktionary small.svg
Svenskspråkiga Wiktionary har ett uppslag om massmedium.

Definition[redigera | redigera wikitext]

Som regel är informationsinnehållet via ett massmedium simultant levererat eller tillhandahållet, vanligtvis massproducerat i serie. Exempelvis en tidning som kopieras och sprids. En tevekanal som når många tittare, en ensam talare eller en radiosändning som har många åhörare är andra exempel på medel, instrument, anordningar eller faciliteter för massproducerad masskommunikation. Mindre vanligt är att språk, abstrakta redskap som matematik, andra sofistikerade metoder eller artefakter, som är medium för informationsflöde, definieras som massmedier. Trots att minsta lilla bokstav eller siffra är bärare av information.

Exempel på olika massmedier:

Överhuvudtaget personer, anordningar, instanser faciliteter eller abstrakta metoder som ligger mer eller mindre medium i informationskedjan är enskilda massmedier:

Ett bokförlag, en tidning, televisionsföretag, internet, etc, har, samtidigt som de själva utgör ett massmedium, flera massmedier i sin organisation, intranät, fotografi- och ljudupptagningsutrustningar, etc.

Mobiltelefonen kom till år 1979 i Japan, men den blev per definition ett massmedium först år 1998, då ringtoner introducerades i Finland. Det var nedladdningsmöjligheten av massproducerade såna signaler som gjorde att definitionen av telefonen som massmedium förelåg. På samma sätt har internet kvalificerat sig, meningsmotståndare till trots, för att kunna kallas för massmedium och inbegripas i resonemang om massmedia. Men det är inte alltid som informationsutbytet på nätet har sån bredd att prefixet mass- passar in. Tar man hänsyn till den mängd information som ligger ute på internet redo att laddas ner eller läsas, likt textmassorna som finns redo och tillgängliga i ett bibliotek så kan båda kommunikationskanalerna var för sig ses som ständiga massmedier.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Massmediets historia kan spåras tillbaka till olika antika kulturer där berättande skedde under skiftande former. Exempelvis viktiga händelser rörande försörjning kunde vara föremål för familjegruppens eller byns innevånares intresse. När jägarna kom tillbaka med byte så brukade de fysiskt visa hur jakten gått till. För de yngre traderades jaktkunskaper vidare och för de redan erfarna kunde detta vara förströelse. Berättarna stod i centrum, i medium, och åhörarna stod formerade runtomkring i cirkel. Intresset blev efterhand så stort att man ordnade med speciella forum. Teatern, theatron, grekiska för skådeplats, föddes och får efterhand som kommunikationskanal mer och mer struktur. En tradition av skådespel tog fart. De senare gladiatorspelen och inslag av vilda djur på teatrarna förmodas härstamma ur dessa jaktskådespel. Engelska jordbruksordet broadcast, spridning av säd, brett avge, skulle redan gått att använda under antiken. Men kom i användning i mediumsammanhang på allvar först 1922.[3] Cast i sig förekom redan 1630 i skådespelarsammanhang. Ett ord som har använts i samband med spridning av figurer, färg och gjutning med lera och av järn.

Ett exempel på utveckling av ett massmedium i den antika teatern är orkestern. Ordet kommer från grekiska ορχήστρα, namnet på ytan nedanför läktaren på teatern där en homogen grupp människor kommenterade med kollektiv röst, korus (χορός, khoros), händelser på scenen, där man ansåg att det behövdes eller bidrog till dramatiseringen. Den egentliga betydelsen av ordet orkester är platsen för dans.[4] Dagens orkester har för länge sedan övergått till att använda instrument för att med musik förstärka berättelsen som framförs på scenen.

Det första mer moderna massmediet, en tryckt bok i Kina, Diamond Sutra, är daterad till 868, även om det är tydligt att det fanns tryckta böcker innan dess. Flyttbar lera uppfanns 1041 i Kina. Spridningen av läskunnigheten gick sakta och pappret var dyrt. Så det tidigaste tryckta mediet avsett för massorna anses vara Popular prints i Europa, från ungefär 1400. De var tryckta i stora upplagor, men väldigt få exemplar har överlevt. Det är vid den här tiden man kan börja tala om en tidning som massmedium. Johannes Gutenbergs boktryckarkonst kom 1456.

1900-talet[redigera | redigera wikitext]

Den pluralis bestämda- och obestämda formen media började sakta användas som kortform för massmedia (pluralis) på 1920-talet, världen över.[5] Ordet massmedium användes vid den här tiden generellt bara inom tryckta media. Först efter andra världskriget började radio, tv och senare video att innefattas av begreppet. I Sverige började ordet få fäste 1954. [6]

The movie is to dramatic representation what the book was to the manuscript. It makes available to many and at many times and places what otherwise would be restricted to a few at few times and places. The movie, like the book, is a ditto device. TV shows to 50,000,000 simultaneously. Some feel that the value of experiencing a book is diminished by being extended to many minds. This notion is always implicit in the phrases "mass media," "mass entertainment"—useless phrases obscuring the fact that English itself is a mass medium.
— Carpenter Edmund & Marshall McLuhan, Classroom without Walls, Explorations in Communication

[7]

Viktiga årtal[redigera | redigera wikitext]

Tidningar[redigera | redigera wikitext]

Radio[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Radions historia

TV[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Televisionens historia

Internet[redigera | redigera wikitext]

Massmedia[redigera | redigera wikitext]

Pluralisformen massmedia används som regel i kontexter där man syftar på flera massmedier inom ett område eller land och rörande konceptet eller fenomenet som sådant. Den pluralis bestämda- och obestämda formen media började sakta användas som kortform för massmedia (pluralis) på 1920-talet, världen över.[8] Ordet massmedium användes vid den här tiden generellt bara inom tryckta media. Först efter andra världskriget började radio, tv och senare video att innefattas av begreppet. I Sverige började ordet få fäste 1954. [9]

Användning av ordet massmedia i sammanhang då man vill belysa det kollektiva kompliceras idag av internet, eftersom enskilda individer nu har verktygen för att uppnå exponering som ligger i jämförelse med vad som förr var exklusivt för en grupp massmedier. En bloggare kan ensam vara ett starkt enskilt massmedium, med förhållandevis stort genomslag. Massmedia på internet kan i övrigt inkludera television, poddradio, bloggar och andra typer av webbplatser.

Massmedia som statsmakt[redigera | redigera wikitext]

Massmedia kallas ibland "den tredje statsmakten" bland annat i Sverige, där Sveriges regering och Sveriges riksdag utgör de två första statsmakterna. I en del länder, bland annat Storbritannien och USA, talar man om massmedia som "det fjärde ståndet", där monarken och parlamentets två kamrar är utgör de tre första stånden. I USA kan media även kallas en fjärde "statsmakt" utöver de tre författningsenliga: presidentmakten, kongressen och högsta domstolen.[10]

Massmedia, brott och moralpanik[redigera | redigera wikitext]

Huvudartiklar: Moralpanik och Media och brott

I studiet av moralpaniker är media en central aktör som pådrivande kraft. Forskningsfält som berör massmedia, brott och moralpanik finns främst inom samhällsvetenskapliga och beteendevetenskapliga ämnen, såsom kriminologi. Det som studeras är hur massmedia speglar brottslighetens och straffmätningens uttryck, koder, symboler och praktiker, samt hur detta återanvänds och sammanfogas i en ström av presentationer och simuleringar som producerar och reproducerar normer och föreställningar i ett samhälle.[11][12][13] Medierna betydelse som brottskonstruktörer och konstruktörer av sociala problem, samt det samspel som råder mellan medier och kriminalpolitiken, är ett fält som intresserar ett stort antal forskare, däribland Yvonne Jewkes,[11] Chris Greer,[12] Stanly Cohen,[13] Ester Pollak,[14] Richard V. Ericson, Patricia M. Baranek, Janet B. L. Chan,[15][16] Felipe Estrada[17] med flera.

Forskningen på detta området är ofta kritisk till olika enskilda mediers tagna roll som pådrivande för en hårdare kriminalpolitik.[18] I forskningen finns beskrivet hur medias tendens till sensationalism kring brott skapar och driver moralpaniker, och att detta används som ett sätt att kontrollera hur allmänheten agerar och skapa politiskt utrymme för en mer restriktiv kriminalpolitik. Högerrealister har inom kriminologin kopplingar till moralpaniken medan vänsterrealister fördömer användandet av moralpanik eftersom de anser att verktyget används för att ändra människors beteenden och uppfattningar.

Masskommunkation[redigera | redigera wikitext]

Ett av de mest genomarbetade försöken att redogöra för masskommunikation är Gerhard Maletzkes Psychologie der Massenkommunikation.[19] Han går igenom del för del i det komplexa system av relationer som råder mellan sändare, uttryck, medium och mottagare. I avsnittet om olika typer av kommunikation räknar han upp tre olika kommunikationsformer:

a) direkt och indirekt (eller direkt och medierad)

b) ömsesidig och ensidig (eller om man så vill, cirkulär och linjär respektive tvåvägs- och envägskommunikation) och

c) privat och offentlig kommunikation

Den första punkten avser kommunikationens utsträckning i tid och/eller rum och han avser med direkt kommunikation, den kommunikation där parterna befinner sig i samma rum vid samma tid ― samtidigheten är dess kännetecken. Indirekt kommunikation är följaktligen den kommunikation där samtidigheten är bruten antingen med avseende på rum, tid eller båda, till exempel brev, telegram, SMS. I punkt b är kommunikationsparternas roller skilda åt: i den ömsesidiga kommunikationen växlar rollerna talare och lyssnare (samtal), medan rollerna ligger fast i den ensidiga kommunikationen. Att punkt a inte sammanfaller med punkt b visar en korstabulering mellan dimensionerna och Maletzke ger exemplen

• direkt ömsesidig kommunikation: samtal öga-mot-öga.

• indirekt ömsesidig kommunikation: telefon- eller kommunikationsradiosamtal.

• direkt ensidig kommunikation: föreläsning, föredrag.

• indirekt ensidig kommunikation: skrift, tryck, grammofonskivor, film, radio, tv...

Med punkt c avser Maletzke vilka som av talaren/sändaren avses som mottagare i kommunikationen: privat kommunikation riktar sig till en eller ett fåtal mottagare medan den offentliga riktar sig till alla som kan och vill lyssna. Masskommunikation definieras som varje form av kommunikation som i sitt uttryck är offentligt, genom tekniska hjälpmedel indirekt och ensidigt och förmedlad till en utspridd allmänhet. Det råder ingen tvekan om att Maletzke lyckats fånga några väsentlig aspekter av det som i allmänhet avses med masskommunikation. En fråga är var till exempel Facebook, bloggar och kommentatorsfält hör hemma här?

Men modellen är säkert användbar.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ The Media and Modernity: a social theory of the media, John B Thompson, s 26-8, 74, Cambridge: Polity Press, 1995, ISBN 0-7456-1004-8
  2. ^ Etymonline, uppslagsord medium
  3. ^ Etymonline, uppslagsord broadcast
  4. ^ ορχήστρα, Henry George Liddell, Robert Scott, A Greek-English Lexicon, on Perseus
  5. ^ Social History of the Media: From Gutenberg to the Internet, Briggs Asa, Burke Peter, Cambridge: Polity Press, 2009, ISBN 0-7456-4495-3
  6. ^ Nationalencyklopedins ordbok. Språkdata, Göteborg, och bokförlaget Bra böcker AB. 1996. ISBN 91-7119-968-3 
  7. ^ Carpenter Edmund, Marshall McLuhan, Classroom without Walls, Explorations in Communication, London 1970, ISBN 0-224-61809-1
  8. ^ Social History of the Media: From Gutenberg to the Internet, Briggs Asa, Burke Peter, Cambridge: Polity Press, 2009, ISBN 0-7456-4495-3
  9. ^ Nationalencyklopedins ordbok. Språkdata, Göteborg, och bokförlaget Bra böcker AB. 1996. ISBN 91-7119-968-3 
  10. ^
    Denna artikel är delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Fourth branch of government, 2013-04-14.
  11. ^ [a b] Jewkes 2004
  12. ^ [a b] Greer 2010
  13. ^ [a b] Cohen 2002
  14. ^ Pollak 2001
  15. ^ Ericson, Baranek & Chan 1987
  16. ^ Ericson, Baranek & Chan 1991
  17. ^ Estrada 1999
  18. ^ Sarnecki 2009
  19. ^ Psychologie der Massenkommunikation: Theorie und Systematik, Gerhard Maletzke, Hamburg: Vlg Hans-Bredow-Institut, [1963], gedr. 1978

Se även[redigera | redigera wikitext]

Litteraturförteckning[redigera | redigera wikitext]