Heilongjiang
- Denna artikel behandlar provinsen. För floden, se Amur.
| Heilongjiang | |||||||||
|
|||||||||
 Landsbygden i Shuangyashan, Heilongjiang. |
|||||||||
| Förkortning: 黑 (pinyin: Hēi) | |||||||||
|
|||||||||
| Huvudstad: | Harbin | ||||||||
| Yta: | 431 767 km2 6:e störst i Kina |
||||||||
| Folkmängd: | 38 312 224 (2010) 16:e folkrikast i Kina |
||||||||
| Provins- guvernör: |
Wang Xiankui | ||||||||
| Parti- sekreterare: |
Ji Bingxuan | ||||||||
| Officiell webbplats | |||||||||
 Heilongjiangs läge i Kina. |
|||||||||
Heilongjiang, även känt som Heilungkiang, är en provins i nordöstra Kina som gränsar till Ryssland. Provinshuvudstad är Harbin.
Innehåll |
Geografi[redigera]
Heilongjiang är till övervägande delen ett slättland med åkerbruk som viktig näring. Soja, vete, majs och hirs är de viktigaste jordbruksprodukterna. Provinsen har också stora fyndigheter av olja och stenkol.
Historia[redigera]
Heilongjiang är beläget i regionen Manchuriet, som är det manchuiska folkets ursprungsområde. Provinsens namn härrör från den kinesiska översättningen av Sahaliyan ula, det manchuriska namnet på gränsfloden Amur.[1] Ända fram till 1800-talets andra hälft var invandringen av hankineser till Manchuriet starkt reglerad och Heilongjiang styrdes av en militärguvernör i Qiqihar som var skild från den civila förvaltningen i det egentliga Kina. Efter det att Qingdynastin avträtt en stor del av sina anspråk i Manchuriet till Ryska imperiet 1860 började Qingdynastin uppmuntra invandring av hankineser, som vid 1900-talets början utgjorde regionens befolkningsmajoritet. 1907 omvandlades Heilongjiang till en vanlig provins med civil förvaltning.
Mellan 1932 och 1945 tillhörde Heilongjiang den japanska lydstaten Manchukuo. Efter det japanska nederlaget i andra världskriget införde nationalistregeringen i Chongqing en ny provinsindelning i Manchuriet, men Qiqihar förblev huvudstad i Heilongjiang.
Efter 1949 förenade Folkrepubliken Kinas regering Heilongjiang-provinsen med delar av Sungkiang, Nunkiang och Hokiang. 1954 flyttades huvudstaden till Harbin.
Under kulturrevolutionen (1966-76) utökades Heilongjiangs territorium med Hulun Buir som avskiljts från Inre Mongoliet, vilket innebar att provinsen fick en landgräns mot den sovjetiska satellitstaten Mongoliska Folkrepubliken. 1979 återställdes de tidigare provinsgränserna.
Administrativ indelning[redigera]
Heilongjiang indelas i 13 enheter på prefekturnivå, varav elva är stadsprefekturer, en stad på subprovinsiell nivå och en är en vanlig prefektur.
- Harbin stad på subprovinsiell nivå
- Qiqihar stad på prefekturnivå
- Hegang stad på prefekturnivå
- Shuangyashan stad på prefekturnivå
- Jixi stad på prefekturnivå
- Daqing stad på prefekturnivå
- Yichun stad på prefekturnivå
- Mudanjiang stad på prefekturnivå
- Jiamusi stad på prefekturnivå
- Qitaihe stad på prefekturnivå
- Heihe stad på prefekturnivå
- Suihua stad på prefekturnivå
- Daxing'anling prefektur
Källor[redigera]
- ^ Endymion Porter Wilkinson, Chinese History: A New Manual (Cambridge, MA: Harvard University Asia Center, 2012), s. 233; Erich Hauer och Oliver Corff, Handwörterbuch der Mandschusprache (Wiesbaden: Harrassowitz, 2007).
- Elliott, Mark C. "The Limits of Tartary: Manchuria in Imperial and National Geographies." Journal of Asian Studies 59, no. 3 (2000): 603-46.
- Lee, Robert H. G. The Manchurian Frontier in Ch'ing History. Cambridge, MA: Harvard University Press, 1970.
- Mayers, William Frederick. The Chinese Government: A Manual of Chinese Titles, Categorically Arranged and Explained, with an Appendix. 3rd edition revised by G.M.H. Playfair ed. Taibei: Ch'eng-Wen Pub. Co., 1966.
Externa länkar[redigera]
- Wikimedia Commons har media som rör Heilongjiang
- Heilongjiang, statlig webbplats
|
||||||||||||||||
