Skoklosters kyrka

	Skoklosters kyrka
	Kyrka
	Skoklosters kyrka 2013
Land	Sverige
Län	Uppsala län
Trossamfund	Svenska kyrkan
Stift	Uppsala stift
Församling	Skoklosters församling
Koordinater	59°42′16.6″N 17°37′25.8″Ö / 59.704611°N 17.623833°Ö
Invigd	1280-talet
Bebyggelse‐; registret	21300000002988

Skoklosters kyrka är en kyrkobyggnad i Skoklosters socken och församling, Håby kyrkliga samfällighet, Håbo härad i Uppland. Den ligger 4 mil nordöst om Enköping, 4,5 mil söder om Uppsala, 2 mil nordväst om Sigtuna. Socknen upptar större delen av Skohalvön i den norra delen av Håbo kommun och tillhör Uppsala stift.

Historik

En närbelägen romansk kyrka vid Flasta byggdes under 1100-talets första hälft. När cisterciensernunnor från Byarums kloster i Småland kom till Uppland under 1230-talet, var det hit till Flasta som de först kom och troligen förlades deras samtida bostäder i anslutning till den gamla sockenkyrkan.

Den nya kyrkan i Sko påbörjades troligen i mitten av 1200-talet, och högaltaret invigdes under 1280-talet. I samband härmed (kanske 1288?) flyttade förmodligen nunnorna i Flasta kyrka över hit. Kyrkan planerades med sexdelade valv av samma typ som i Lunds domkyrka, men välvdes med ribb kryssvalv först efter en eldsvåda i slutet av 1200-talet. Samtidigt tillkom strävpelare i norr och söder, varav spår är synliga på norra ytterväggen. Sakristian inrättades norr om koret, och de nuvarande strävpelarna vid västra gaveln uppfördes. Efter avslutade arbeten återinvigdes kyrkan år 1300.

I slutet av 1400-talet pågick stora byggnadsarbeten, bland annat ombyggdes och sänktes södra sidoskeppets valv, och ovanpå detta uppfördes en välvd gång in till en läktare i kyrkans västra del. 1503 härjades klostret av en eldsvåda och nya byggnadsarbeten påbörjades igen; klosterbyggnaderna blev dock aldrig helt färdiga.

Efter reformationen fick kyrkan förfalla, tills Herman Wrangel bekostade en renovering 1620–1624. Yttertaket gjordes flackare, södra sidoskeppet byggdes om till magasin och en takryttare uppfördes i väster. Altaruppsatsen och predikstolen tillhörde från början Klosterkyrkan i Oliwa, Polen, men skänktes till Skoklosters kyrka av Carl Gustaf Wrangel af Salmis (1613–1676) år 1674. Takryttaren togs bort på 1730-talet, då även strävpelarna mot norr tillkom och norra sidoskeppets tak sänktes.

En restaurering 1893–1894 under arkitekten Emil Langlets ledning innebar bl.a. att fasaderna befriades från 1600- och 1700-talets vitlimning, ny ingång togs upp i söder och södra sidoskeppets övre våning togs bort. Vidare lades golvet om i långhusets mittgång, bänkkvarteren fick brädgolv och ornamentala kalkmålningar tillkom på valv och arkadbågar.

Kyrkobyggnaden

Kyrkan som är belägen på Skofjärdens strand vid Skoklosters slott, räknas till ett av de viktigaste monumenten bland Mälardalens tegelkyrkor. Den anlades som klosterkyrka för cisterciensernunnor, men fungerade även som sockenkyrka. Klosterbyggnaderna är numera helt förstörda. På en höjd cirka en kilometer nordväst om kyrkan ligger ruinen efter en äldre föregångare, den så kallade Flasta mur eller Flasta kyrkoruin, en romansk kyrka med ett smalare absidförsett kor och ett västtorn.

Skoklosters kyrka är en treskeppig basilika i tegel, med rakslutet kor av samma bredd som mittskeppet. På korets södra sida ligger det Wrangelska gravkoret, som troligen stod klart 1639. Sakristian är sekundärt inrymd i den östligaste delen av norra sidoskeppet. Kyrkans ingång är belägen i väster. Strax intill kyrkans sydvästra hörn står en klockstapel, uppförd 1743.

Inventarier

Krucifix av ek, kors av furu från sydskandinavisk verkstad under mitten av 1200-talet.
Träskulptur av lövträ, biskop, verkstad i mälardalen under 1400-talet.
Kristushuvud av ek från verkstad i Mälardalen under 1300-talet.
Madonnabild av ek, barnets huvud av lövträ, från verkstad på Gotland(?) under 1300-talets första fjärdedel.
Altaruppsats, 1600-talet, från klostret i Oliwa.
Predikstol, 1600-talet, från klostret i Oliwa.
Dopfunt, 1600-talet, från klostret i Oliwa.

Orglar

Huvudorgeln

1804 bygger Pehr Lund, Enköping, (1758-1805), en mekanisk piporgel. Ursprunglig disposition okänd. Svarta undertangenter i manualerna. 39 pipor i fasaden ljudande.
1819: 11 manualstämmor med Trumpet 16', öververk och pedalverk med Basun 16'.
1829: 18 orgelstämmor fördelade på manualverk, öververk & pedalverk (enligt inventering).
1875: Reparation av organist och orgelbyggare Daniel Wallenström, Uppsala, (1815-1885).
1894: Reparation av organist och amatörorgelbyggare Johan Eriksson, Boglösa, (1824-1888).
1911: Reparation av firma Åkerman & Lund. Stämning: Låg kammarton (ca 3/4 ton under normal tonhöjd).
1960-talet: Orgeln blir obrukbar

Nuvarande disposition:

Manual I C-d³	Öververk C-d³	Pedal C-d¹	Koppel
Borduna 16'	Vox Candida 8' (1875?)	Undersats 16'	Öververk/manual
Principal 8' (fasad)	Salzinal 8'	Octav 4'	Manual/pedal
Gedakt 8'	Täkt fleut 4'	Basun 16'
Octava 4'	Baur Fleut 2'	Trompet 8'
Qvinta 3, (eg. 2 2/3')
Octava 2'
Scharf III Chor, 1' + 2/3' + 1/2'
Trompet 16'
Trompet 8', B/D
Trompet 4', B

Positivet

Orgeln är sannolikt identiskt med ett positiv som Jochim Richborn, Hamburg, levererat 1667 på beställning av Carl Gustaf Wrangel af Salmis, (1613-1676).

Kronologi:

1674: Carl Gustaf Wrangel skänker positivet till Skoklosters kyrka.
1800: Positivet monteras ned.
1802: Positivet säljs till Häggeby kyrka i Uppland.
1804: Positivet sätts upp i Häggeby kyrka av Pehr Lund, Enköping. (1758-1805). Denne monterar troligen in en Trumpet 8' B/D i stället för Dulcian 16' och Krumhorn 8'. (Enligt musikdirektör Nils-Olof Berg och orgelbyggare Mads Kjersgaard.)
1843 säljs positivet till Kalmar kyrka, Uppland, och sätts upp där av musikdirektör, kyrkoherde och orgelreparatör Johan Adolf Lundell, Sigtuna (f. 1803), som härvid bygger ut manualklaveret och kompenserar den korta oktaven genom koppling av felande toner från överliggande oktav.
1931 återskänks positivet till Skoklosters kyrka och magasineras.
1964 återuppsätter och konserverar Mads Kjersgaard, Bjärby, instrumentet. Härvid rekonstrueras Dulcian 16', Krumhorn 8' och en cymbelstjärna. Den korta oktaven återställs och positivet återfår oliksvävig temperatur. Klaviaturomfång C – c³ kort oktav (45 toner). Stämning: Korton. Medeltonstemperatur med sju rena terser.

Nuvarande disposition:

Manual I C-c³	Manual II C-c³	Koppel
Principal 8', D (fasad)	Gedackt 8'	II/I
Principal 4'	Quintadena 4'
Octava 2' (fasad)	Dulcian 16', (1964)
Sedecima 1'	Krummhorn 8', (1964)
Sexquialter II chor, 2 2/3' + 1 3/5', fr. c°		Cymbelstjärna (1964)

Runstenar

Fyra runstenar finns vid kyrkan. Mest utmärkande är U 678, en vacker run- och bildsten med spjutförsedd ryttare på två sidor. Därtill finns U 679, en tämligen ordinär sten som står utanför kyrkan. Likaså kan U 680 och U 681 tillskrivas Skoklosters kyrka.

Skoklosters slott

Huvudartikel: Skoklosters slott

I direkt anslutning till Skoklosters kyrka finns Skoklosters slott, ett barock slott som av många anses vara landets förnämsta från perioden och som uppfördes av Carl Gustaf Wrangel på 1600-talet.

Litteratur och källor

Armin Tuulse: Upplands kyrkor 125 Skoklosters kyrka.Strängnäs:Ärkestiftets stiftsråd,1967
Sten L. Carlsson (1973). Sveriges kyrkorglar. Lund: Håkan Ohlssons förlag. ISBN 91-7114-046-8
Dag Edholm (1985). Orgelbyggare i Sverige 1600–1900 och deras verk. Stockholm: Proprius förlag. ISBN 91-7118-499-6
Einar Erici & R. Axel Unnerbäck (1988). Orgelinventarium. Stockholm: Proprius förlag. ISBN 91-7118-557-7
And:s Lindgren: Kort historisk underrättelse om Skoklosters kyrkobyggnader, ATA.

Externa länkar och källor