Carl Gustaf Wrangel

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Carl Gustaf Wrangel
Carl Gustaf Wrangel 1662.jpg
Carl Gustaf Wrangel porträtterad 1662 av Matthäus Merian d.y..
Information
Född 13 december 1613
Skokloster, Uppland, Sverige
Död 25 juni 1676 (62 år)
Spyker, Rügen, Svenska Pommern
Begravningsplats Wrangelska gravkoret, Skoklosters kyrka
I tjänst för Sverige
Grad Fältmarskalk, Riksamiral
Slag/krig Trettioåriga kriget
Torstensons krig
Karl X Gustavs polska krig
Övrigt arbete Riksråd, Generalguvernör, Universitetskansler

Carl Gustaf Wrangel af Salmis, född 13 december 1613, död 25 juni 1676, var en svensk greve, militär, generalmajor 1638, riksråd 1646, fältmarskalk 1646, generalguvernör i Pommern 1648 samt riksmarsk 1664. Son till Herman Wrangel och Margareta Grip, halvbror till Wolmar Wrangel af Lindeberg, gift med Anna Margareta von Haugwitz. Lät bygga Skoklosters slott i Uppland och Gripenbergs slott i Småland. Ägde också bland annat Wrangelska palatset i Stockholm.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Tidiga år[redigera | redigera wikitext]

Wrangel föddes i den gamla sätesgården i Skokloster 1613. Han följde som 14-åring med sin far till kriget i Preussen och ägnade därefter ett par år åt en bildningsresa till Leiden och Paris. 19 år gammal anslöt han sig till de svenska trupperna i Tyskland och deltog i slaget vid Lützen 1632.

Karriär[redigera | redigera wikitext]

Wrangel utnämndes till överste vid 22 års ålder och blev generalmajor 1638. Hans militära bana blev under de följande 10 åren mycket framgångsrik och gav honom europeisk ryktbarhet. Efter Johan Banérs död 1641 var han en av fyra generalmajorer som ledde de svenska styrkorna tills Lennart Torstenson blev överbefälhavare. 1644 ledde han den svensk-holländska flotta som besegrade den danska flottan i sjöslaget vid Femern. Wrangel övertog befälet över de svenska trupperna i det trettioåriga kriget 1646 efter att Torstenson tvingats avsäga sig posten på grund av sjukdom och blev samma år riksråd. Karl X Gustav avlöste honom 1648 som överbefälhavare i Tyskland. När Wrangel intog Fredriksodde 1657 blev han som belöning riksamiral och förde därefter arméns högra flygel vid övergången av Lilla Bält 1658. Wrangel spelade även en viktig roll i slaget i Öresund.

Wrangels framgångar stegrades även inom andra områden än det militära under framför allt 1650- och 1660-talet. Han utnämndes av drottning Kristina till generalguvernör över Svenska Pommern 1648. Samma år blev han kansler för Greifswalds universitet. 1651 blev han greve över Salmis i Keksholms län i dåvarande östra Finland. Grevskapet byttes senare till Sölvesborg i Blekinge 1665. Med de militära och civila utnämningarna ökade Wrangels behov av att bygga upp ett ståndsmässigt fältherrehov, som i prakt kunde motsvara hans status i stormakten Sverige och Europa. Wrangel och hans hustru ägnade stora resurser åt att skapa en lämplig representationsmiljö genom inköp av konst, konsthantverk, textilier, böcker och vapen från Europa och andra delar av världen. Bygget av Skoklosters slott, som påbörjades 1654, var ett viktigt led i arbetet med att manifestera makt och att göra familjens minne odödligt. Wrangels valspråk representerar samma tankegångar: Non est mortale quod opto – Det är inte det förgängliga som jag eftersträvar.

De sista åren[redigera | redigera wikitext]

Under slutet av sitt liv plågades Wrangel av dålig hälsa, vilket ledde till att han inte kunde delta i fält vid stridigheterna i Tyskland. Det svenska nederlaget vid Fehrbellin 1675 som fick stora konsekvenser för den svenska militärmaktens anseende kom också delvis att skyllas på Wrangel.

Carl Gustaf Wrangel dog 1676 på slottet SpykerRügen. Stora delar av hans familj var vid det laget redan borta. Han begravdes 1680 i Riddarholmskyrkan i Stockholm och bisattes sedan i det Wrangelska gravkoret i Skoklosters kyrka.

Familj[redigera | redigera wikitext]

1640 gifte sig Wrangel med den tyska adelsdamen Anna Margareta von Haugwitz i ett fältläger vid Saalfeld i Tyskland. De båda fick (minst) elva barn, varav endast tre döttrar överlevde föräldrarna. Den äldsta dottern, Margareta Juliana Wrangel var gift med Nils Brahe den yngre, vilken kom att ärva Skoklosters slott efter Wrangels död.

Barn:

  1. Hannibal Gustavus (1641-1643)
  2. Margareta Juliana (1642-1701)
  3. Achilles (1643-1648)
  4. Augustus Gideon (1645-1648)
  5. Carl Philip (1648-1668)
  6. Eleonora Sophia (1651-1687)
  7. Charlotta Aemilia (1652-1657)
  8. Christina 1654-1657)
  9. Polydora Christiana (1655-1675)
  10. Augusta Aurora (1658-1699)
  11. Herman (född och död 1661)

Landägare och herresäten[redigera | redigera wikitext]

Wrangel var den största landägaren i svenska Pommern.[1] Där ägde han herresätena Spyker (Rügen) med Baldereck,[2] Kap Arkona,[3] Klein Jasmund (nu en del av Dubnitz i Sassnitz), Koosdorf, Polkvitz, Ruschvitz,[2] Streu[3] och Wostevitz,[2] Wrangelsburg med Krebsow, Spandowerhagen och Zarnitz, Groß Ernsthof,[2] Pritzier med Buddenhagen, Giesekenhagen, Hohendorf, Hohensee, Katzow, Netzeband,[4] Nonnendorf med Latzow, Lubmin och Vierow,[5] Mölschow (Usedom) med Bannemin, Mahlzow, Sauzin, Zecherin och Ziemitz,[6] Brüssow[5] och Krummin (Usedom),[7] och även öarna Greifswalder Oie och Ruden.[2] Wrangels Amt Saatzig i Hinterpommern byttes ut mot Klein Jasmund, Polkvitz, Rushvitz och Wostevitz år 1653, då Hinterpommern lämnades över till Brandenburg.[4]

I svenska Livland ägde Wrangel herresätena Ödenpäh,[5] Rappin och Wrangelshof,[6] tills Ödenpäh och Wrangelshof byttes ut mot de Pommerska herresätena år 1653.[5] I Livland ägde han också Luua (senare Ludenhof eller Luhde slott i Walk (Valga) län).[8] I Skåne ägde han Lillö. I Stockholm ägde han Wrangelska palatset, och utanför staden ägde han Ekebyhovs slott.[6] I Karelen ägde han Salmis län som han bytte ut mot Sölvesborgs län i Blekinge år 1665.[9] I Finland ägde han Bjärnå, samt Skoklosters slott i Uppland, och Rostorp och Säby i Småland. I Halland ägde Wrangel Lindebergs län.[10] I Bremen-Verden ägde han Amt Bremervörde.[11]

Wrangel byggde Gripenbergs slott i Säby,[11] samt Bremervördes, Skoklosters, Spykers, Stralsunds och Wrangelsburgs slott.[12] Wrangelsburg bär hans namn, vilket döptes av honom från "Vorwerk" den 19 september 1653.[5]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Wartenberg (2008), sid. 213
  2. ^ [a b c d e] Asmus (2003), sid. 217
  3. ^ [a b] Asmus (2003), sid. 201
  4. ^ [a b] Asmus (2003), sid. 203
  5. ^ [a b c d e] Asmus (2003), sid. 204
  6. ^ [a b c] Asmus (2003), sid. 209
  7. ^ Asmus (2003), sid. 210
  8. ^ Asmus (2003), sid. 206-209
  9. ^ Asmus (2003), sid. 205
  10. ^ Asmus (2003), sid. 206
  11. ^ [a b] Asmus (2003), sid. 200
  12. ^ Asmus (2003), sid. 198

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Losman, Arne (1980). Carl Gustaf Wrangel och Europa: studier i kulturförbindelser kring en 1600-talsmagnat = Carl Gustaf Wrangel und Europa : Studien über die kulturellen Verbindungen eines Magnaten des 17. Jahrhunderts. Lychnos-bibliotek, 0076-163X ; 33. Stockholm: Almqvist & Wiksell international. Libris 8379641. ISBN 91-85286-20-6 
  • Losman, Arne i Bergström Carin, red (2004). Skoklosters slott under 350 år. Stockholm: Byggförlaget. Libris 9756706. ISBN 91-7988-265-X 
  • Asmus, Ivo (2003). ”Das Testament des Grafen. Die pommerschen Besitzungen Carl Gustav Wrangels nach Tod, förmyndarräfst und Reduktion”. i Asmus, Ivo; Droste, Jens E.; Olesen (på tyska). Gemeinsame Bekannte: Schweden und Deutschland in der Frühen Neuzeit. Berlin-Hamburg-Münster: LIT Verlag. ISBN 3-8258-7150-9 
  • Wartenberg, Heiko (2008) (på tyska). Archivführer zur Geschichte Pommerns bis 1945. Schriften des Bundesinstituts für Kultur und Geschichte der Deutschen im Östlichen Europa. "33". Oldenbourg Wissenschaftsverlag. ISBN 3-486-58540-1 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Gabriel Bengtsson Oxenstierna
Sveriges riksamiral
1657–1664
Efterträdare:
Gustaf Otto Stenbock
Företrädare:
Lars Kagg
Sveriges riksmarsk
1664–1676
Efterträdare:
Ämbetet avskaffat