Slaguggla

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Slaguggla
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Strix uralensis.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Ugglor
Strigiformes
Familj Äkta ugglor
Strigidae
Släkte Strix
Art Slaguggla
S. uralensis
Vetenskapligt namn
§ Strix uralensis
Auktor Pallas, 1771
Hitta fler artiklar om fåglar med

Slaguggla (Strix uralensis) är en medelstor nattaktiv uggla av släktet Strix, med ett 15-tal underarter i Europa och norra Asien.

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Slaguggla.

Slagugglan påminner till formen om en större variant av kattuggla. Den är 50-59 cm lång och har ett vingspann på 103-124 cm. Den vuxna honan väger 950-1150 gram, medan hanen som är mindre väger 600-850 gram. Slagugglan är ljust gråbrunbeige, det vill säga ljusare än kattugglan. Den har ett runt huvud med en ganska platt ansiktsrundel. Den har små svarta ögon och orangegul näbb. Stjärten är kilformad och övre delen är jämnt tvärbandade. Kroppsundersidan är vitaktig med smala, bruna längsgående fläckar. Dess vingar är rundade och dess flykt är direkt och målmedveten. Könen är lika.

Både dess lockläte och varningsläte har en skorrande hundskallslikande nasal karaktär. Hanens sång består av ett sjustavigt rytmiskt djupt hoande. Först två stavelser följda av fyra sekunders tystnad, följt av två liknande stavelser omedelbart följd av tre till.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Utbredningsområde.

Den är en stannfågel med en stor utbredning i Europa och norra Asien, från Sakhalin, Japan och Korea i öster till Skandinavien i väst. Den norra utbredningsgränsen går vid ungefär 65 grader nordlig latitud, och den sydliga gränsen följer ungefär taigans sydliga utbredningsområde. Det finns reliktpopulationer i bergsområden i Centraleuropa som tillhör underarten S.u.macroura. Populationen i Polen och Skandinavien tillhör underarten S.u.liturata. Nominatformen S. u. uralensis förekommer i västra Sibirien.

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

I Sverige finns slagugglan från norra Västmanland till Lule lappmark. Sin tätaste förekomst har den från Uppland till Medelpad.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Biotop[redigera | redigera wikitext]

Den norra populationen förekommer på taiga med grovstammiga träd och myrar, ofta i närheten av hyggen eller öppet vatten. Den förekommer också i kanten där skogen möter jordbruksbygd och undviker tät skog, speciellt barrskogar. Den lilla populationen som återfinns i södra Europa häckar i bokskogar och bergsskogar och föredrar fuktigare marker.

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Slagugglan häckar normalt i grova höga stubbar eller sällsynt i övergivna rovfågelbon men idag oftast i specialgjorda holkar. Slagugglan som ibland brukar beskrivas som en fågel med en bedrägligt mild uppsyn, är mycket aggressiv när dess ungar lämnar boet och kan attackera närgångna människor. Det är honan som försvarar reviret och är aggressiv medan hanen skaffar föda åt familjen.[2] En finsk studie visade att de är som mest aggressiva efter att sorkpopulationen har kraschat och är på väg att återhämta sig, när den har många ägg eller ungar i boet eller när den har påbörjat sin häckning tidigt på säsongen.[2] Samma studie visade också på att det råder stora individuella skillnader på aggressivitetsnivå, och förmåga att justera sitt aggressiva beteende efter situation, men att de honor som uppträder mest aggressivt är de som lyckas föda upp flest ungar.[2]

Föda[redigera | redigera wikitext]

Den äter främst smågnagare, groddjur och insekter men även fåglar och till och med andra ugglor.

Slagugglan och människan[redigera | redigera wikitext]

Hot och status[redigera | redigera wikitext]

Slagugglan har ett mycket stort globalt utbredningsområde och bara i Europa uppskattas populationen uppgå till 159000-420000 individer. I sin tur uppskattas Europapopulationen utgöra 5-24% av den globala populationen så en mycket preliminär uppskattning skulle vara att den globala populationen uppgår till 500000-8000000 individer. På grund av detta och att utvecklingstrenden för arten verkar vara stabil så kategoriseras den som livskraftig av IUCN.[3]

I kulturen[redigera | redigera wikitext]

Slagugglan är Hälsinglands landskapsfågel.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ BirdLife International 2013 Strix uralensis Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 2014-01-23.
  2. ^ [a b c] Kontiainen et. al (2009) Aggressive Ural owl mothers recruit more offspring. Behavioral Ecology, nr.20, sid:789-796
  3. ^ BirdLife International (2009) [Strix uralensis], I: IUCN 2009. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2009.2. <www.iucnredlist.org>. Läst 10 november 2009.

Källor[redigera | redigera wikitext]