Slaguggla
| Slaguggla Status i världen: Livskraftig (lc) |
|
 |
|
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Ugglor Strigiformes |
| Familj | Äkta ugglor Strigidae |
| Släkte | Strix |
| Art | Slaguggla S. uralensis |
| Vetenskapligt namn | |
| § Strix uralensis | |
| Auktor | Pallas, 1771 |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Slaguggla (Strix uralensis) är en medelstor nattaktiv uggla av släktet Strix, med ett 15-tal underarter i Europa och norra Asien.
Innehåll |
[redigera] Utseende och läte
Slagugglan påminner till formen om en större variant av kattuggla. Den är mellan 50-59 cm lång och har ett vingspann på mellan 103-124 cm. Den vuxna honan väger 950-1150 gram, medan hanen som är mindre väger 600-850 gram. Slagugglan är ljust gråbrunbeige, det vill säga ljusare än kattugglan. Den har ett runt huvud med en ganska platt ansiktsrundel. Den har små svarta ögon och orangegul näbb. Stjärten är kilformad och övre delen är jämnt tvärbandade. Kroppsundersidan är vitaktig med smala, bruna längsgående fläckar. Dess vingar är rundade och dess flykt är direkt och målmedveten. Könen är lika.
Både dess lockläte och varningsläte har en skorrande hundskallslikande nasal karaktär. Hanens sång består av ett sjustavigt rytmiskt djupt hoande. Först två stavelser följda av fyra sekunders tystnad, följt av två liknande stavelser omedelbart följd av tre till.
[redigera] Utbredning
Den är en stannfågel med en stor utbredning i Europa och norra Asien, från Sakhalin, Japan och Korea i öster till Skandinavien i väst. Den norra utbredningsgränsen går vid ungefär 65 grader nordlig latitud, och den sydliga gränsen följer ungefär taigans sydliga utbredningsområde. Det finns reliktpopulationer i bergsområden i Centraleuropa som tillhör underarten S.u.macroura. Populationen i Polen och Skandinavien tillhör underarten S.u.liturata. Nominatformen S. u. uralensis förekommer i västra Sibirien.
[redigera] Förekomst i Sverige
I Sverige finns slagugglan från norra Västmanland till Lule lappmark. Sin tätaste förekomst har den från Uppland till Medelpad.
[redigera] Ekologi
[redigera] Biotop
Den norra populationen förekommer på taiga med grovstammiga träd och myrar, ofta i närheten av hyggen eller öppet vatten. Den förekommer också i kanten där skogen möter jordbruksbygd och undviker tät skog, speciellt barrskogar. Den lilla populationen som återfinns i södra Europa häckar i bokskogar och bergsskogar och föredrar fuktigare marker.
[redigera] Häckning
Slagugglan häckar normalt i grova höga stubbar eller sällsynt i övergivna rovfågelbon men idag oftast i specialgjorda holkar. Slagugglan som ibland brukar beskrivas som en fågel med en bedrägligt mild uppsyn, är mycket aggressiv när dess ungar lämnar boet och kan attackera närgångna människor. Det är honan som försvarar reviret och är aggressiv medan hanen skaffar föda åt familjen.[1] En finsk studie visade att de är som mest aggressiva efter att sorkpopulationen har kraschat och är på väg att återhämta sig, när den har många ägg eller ungar i boet eller när den har påbörjat sin häckning tidigt på säsongen.[1] Samma studie visade också på att det råder stora individuella skillnader på aggressivitetsnivå, och förmåga att justera sitt aggressiva beteende efter situation, men att de honor som uppträder mest aggressivt är de som lyckas föda upp flest ungar.[1]
[redigera] Föda
Den äter främst smågnagare, groddjur och insekter men även fåglar och till och med andra ugglor.
[redigera] Slaggugglan och människan
[redigera] Hot och status
Slagugglan har ett mycket stort globalt utbredningsområde och bara i Europa uppskattas populationen uppgå till 159000-420000 individer. I sin tur uppskattas Europapopulationen utgöra 5-24% av den globala populationen så en mycket preliminär uppskattning skulle vara att den globala populationen uppgår till 500000-8000000 individer. På grund av detta och att utvecklingstrenden för arten verkar vara stabil så kategoriseras den som livskraftig av IUCN.[2]
[redigera] I kulturen
Slagugglan är Hälsinglands landskapsfågel.
[redigera] Referenser
[redigera] Noter
- ^ [a b c] Kontiainen et. al (2009) Aggressive Ural owl mothers recruit more offspring. Behavioral Ecology, nr.20, sid:789-796
- ^ BirdLife International (2009) [Strix uralensis], I: IUCN 2009. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2009.2. <www.iucnredlist.org>. Läst 10 november 2009.
[redigera] Källor
- Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D. (1999). Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält. Stockholm: Albert Bonniers förlag
- Karell, Patrik. (2007). Short- and long-term consequences of food resources on Ural owl Strix uralensis reproduction. Doktorsavhandling. Helsingfors: Helsingfors universitet.
