Stambana

En stambana är en viktigare sträckning av järnvägslinje.

Stambanor i Sverige

Se även: Järnväg i Sverige.

Ursprungligen var stambanorna i Sverige enligt 1854 års riksdagsbeslut de järnvägarna som skulle byggas av staten, till skillnad från övriga banor som skulle byggas av privata bolag och konsortier. Stambanorna kom att byggas från 1856 till 1892 (då stambanan genom Övre Norrland var klar).

Statens järnvägsbyggande upphörde inte när stambanorna stod klara. Genom nationaliseringar och överlåtelser vid konkurser övertog staten ansvar och ägande för fler och fler järnvägssträckningar. I början av 1900-talet kom man, framför allt i Norrland, att bygga nya banor. Dessa banor blev dock inte benämnda stambanor, se t ex Inlandsbanan. Under en tid i mitten av 1800-talet gick 70 % av statsutgifterna till järnvägsbyggnation (pengarna lånades), och svenska staten fick länge betala räntor till framförallt tyska långivare som dock löste sig när inflationen slog till vid första världskriget. Det anses fortfarande normalt med flera årtionden i avskrivningstid för järnvägar.

En stor del av trafiken på stambanorna körs med s.k. X2000-tåg

"Stambana" är i dag ingen officiell definition på en viss typ av järnväg i Sverige. Termen ingår dock i de benämningar, som används för vissa bandelar. Begreppet avsåg de statliga huvudbanorna och blev av mindre betydelse när de privata och kommunala banorna förstatligades. De nuvarande benämningarna fastställdes av Banverket år 1990 och skiljer sig något från de ursprungliga.

Till exempel avsågs med Södra stambanan från början järnvägen från Malmö C via Nässjö till Falköping C, där den anslöt till landets första stambana, den västra. Järnvägen Nässjö–Katrineholm byggdes senare och fick namnet Östra stambanan. Successivt har dock hela sträckan Malmö–Nässjö–Katrineholm (där den ansluter till Västra stambanan) kommit att bli vad man menar med Södra stambanan, vilket slutligen fastställdes 1990. Nässjö–Falköping har fått benämningen Jönköpingsbanan.

Med Norra stambanan avsågs en gång sträckan (Stockholm–)Uppsala–Krylbo–Ockelbo–Ljusdal–Ånge, men idag brukar namnet avse järnvägen via Gävle C i stället för via Krylbo för avsnittet mellan Uppsala C och Ockelbo.

Regeringen har under 2012 beslutat om en utbyggnad av stambanan genom Ostlänken som så småningom ska utgöra en del av den planerade Götalandsbanan.^{[källa behövs]}

Namn	Sträckning
Västra stambanan	Stockholm–Katrineholm–Hallsberg–Skövde–Göteborg
Södra stambanan	Katrineholm–Norrköping–Linköping–Nässjö–Sävsjö-Alvesta–Hässleholm–Malmö, kallades förr Östra stambanan mellan Katrineholm–Nässjö, Falköping–Jönköping–Nässjö kallades förr Södra stambanan, nu Jönköpingsbanan
Norra stambanan	Gävle–Ockelbo–Bollnäs–Ljusdal–Ånge
Stambanan genom övre Norrland	Bräcke–Långsele–Vännäs–Boden
Nordvästra stambanan	Laxå–Karlstad–Kil–Charlottenberg, idag går banan under namnet Värmlandsbanan

Stambanor i Finland

Nu avses med stambanan järnvägen från Helsingfors via Tammerfors, Seinäjoki och Karleby till Uleåborg och vidare norrut. Vid slutet av 1800-talet utgjorde den tillsammans med banorna Kotka–Kuopio, Viborg–Joensuu och Helsingfors–Sankt Petersburg huvudlinjerna.