Tjockfot

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Denna artikel avhandlar arten tjockfot. För familjen se Tjockfotar.
Tjockfot
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Burhinus oedicnemus insularum Lanzarote 1.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Vadarfåglar
Charadriiformes
Familj Tjockfotar
Burhinidae
Släkte Burhinus
Art Tjockfot
B. oedicnemus
Vetenskapligt namn
§ Burhinus oedicnemus
Auktor (Linné, 1758)
Utbredning
Tjockfotens utbredning. Sommarhäckningsplatser i orange, åretruntplatser i grönt, övervintringsplatser i blått.
Tjockfotens utbredning. Sommarhäckningsplatser i orange, åretruntplatser i grönt, övervintringsplatser i blått.
Synonymer
Oedicnemus oedicnemus
Tjockfot av den indiska underarten indicus vilken ibland behandlas som en egen art.
Tjockfot av den indiska underarten indicus vilken ibland behandlas som en egen art.
Hitta fler artiklar om fåglar med

Tjockfot (Burhinus oedicnemus) är en skymnings- och nattaktiv vadarfågel, som lever i torra sandiga områden. Tjockfoten är den nordligaste arten inom familjen tjockfotar (Burhinidae).

Utbredning och taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Tjockfoten förekommer över stora delar av Europa, i norra Afrika och i sydvästra Asien. Populationen i de tempererade områdena av Europa och Asien är flyttfåglar vilka övervintrar i sydvästra Europa och Afrika. Även vissa populationer i norra Afrika är flyttfåglar. Dessa övervintrar i andra delar av Afrika.

Tjockfoten delas vanligtvis upp i sex underarter:[2]

Indisk tjockfot har tidigare betraktats som en underart av tjockfot.

Den observeras sällsynt men regelbundet norr om sitt utbredningsområde. Den har observeras ett flertal tillfällen i alla länder i Norden, inklusive Island. Den har även observerats i Kina och den har häckat i Tyskland.[3]

Utseende, läte och fältkännetecken[redigera | redigera wikitext]

Tjockfoten är en medelstor vadarfågel som mäter 38-35 cm och med ett vingspann på 76-88 cm.[4] Den har en kraftig svartgul näbb, stora gula ögon och välkamouflerad fjäderdräkt i olika sandfärgade nyanser. Den har ganska långa gulgröna ben med kraftfulla leder. I flykten visar den upp iögonfallande svarta och vita vingfält på de långa vingarna, och i profil är den kutryggig och flyger med grunda stela vingslag.[4]

Den har en kraftfull, klagande och vittljudande sång som den framför nattetid. Vissa av dess läten påminner om storspovens .

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Trots att tjockfoten är en vadarfågel så förekommer den i torra och vegetationsfattiga biotoper. Den är mestadels nattaktiv, speciellt när den sjunger under häckningsperioden. Dess föda består främst av insekter och ryggradslösa djur, men den äter även ödlor. Den lägger en kull om året vilken oftast består av 2 ägg, men kullar med 1-3 ägg förekommer. Äggen placeras i en grund uppskrapning direkt på marken. Paret ruvar tillsammans i 24-26 dygn. Efter att äggen kläckts tar båda föräldrar hand om ungarna i 36-42 dygn tills de är flygga.[5] Som försvar förlitar den sig oftast på att inte bli upptäckt genom sin förmåga att kamouflera sig. Den uppträder oftast en och en eller i par och endast sällsynt i mindre grupper.[4]

Tjockfoten och människan[redigera | redigera wikitext]

Status[redigera | redigera wikitext]

Tjockfoten förekommer över ett stort utbredningsområde som uppskattas till 1-10 miljoner km² och världspopulationen uppskattas till 140-330,000 individer. Den europeiska populationen, som uppskattas utgöra 25-49% av världspopulationen har under de senaste 40 åren minskat kraftigt. Bara under perioden 1990-2000 uppskattades det att 20% av den europeiska populationen försvann vilket medfört att den försvunnit som häckfågel i flera länder. Trots detta bedöms den som livskraftig (LC) av IUCN 2008 eftersom den resterande majoriteten av populationen uppskattas vara stabil.[1]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Både det svenska trivialnamnet och det vetenskapliga namnet kommer av benens kraftfulla leder.

I kulturen[redigera | redigera wikitext]

I områden där tjockfotens sång hörs nattetid, exempelvis i Egypten, påminner dess status om näktergalen och den förekommer som referens i poesi, musik och film.

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] BirdLife International 2012 Burhinus oedicnemus Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 6 januari 2014.
  2. ^ Clements Checklist version nov. 2008 (exceldokument), www.birds.cornell.edu, läst 2009-04-26
  3. ^ Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
  4. ^ [a b c] Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D. (1999). Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält. (första upplagan). Stockholm: Albert Bonniers förlag. Sid. 126-127. ISBN 91-34-51038-9 
  5. ^ Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Delar av artikeln är översatt från engelska wikipedias artikel Stone Curlew, läst 2009-04-26

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]