William Chambers (arkitekt)

Från Wikipedia
Version från den 8 juli 2017 kl. 20.04 av InternetArchiveBot (Diskussion | Bidrag) (Räddar 4 källor och märker 0 som döda. #IABot (v1.4))
William Chambers
William Chambers, oljemålning av Frances Cotes från 1764.
Personfakta
NationalitetSverige Sverige,
Storbritannien Storbritannien
Född23 februari 1723
FödelseplatsGöteborg, Sverige
Död8 mars 1796 (73 år)
DödsplatsLondon, Storbritannien
Alma materÉcole des Beaux-Arts[1]
Arbeten
Betydande byggnaderSomerset House
Betydande projektKew Gardens
Hitta fler artiklar i
Arkitekturportalen
KulturNav

William Chambers, född 23 februari 1723 i Göteborg, död 8 mars 1796 i London, var en svensk-brittisk arkitekt och trädgårdsarkitekt. Han betraktas som det sena 1700-talets viktigaste engelska arkitekt.[2].

Familj

William Chambers föddes av skotska föräldrar. Fadern var John Chambers (1695-1735) - uppvuxen i Hull. Farfadern hade bidragit med stora pengar till Karl XII:s arméer i kriget mot tsar Peter av Ryssland[3]. Fadern som var mäklare och delägare i firma "Chambers & Pierson (Pehrsson)" i Göteborg från 1716[4], blev borgare den 12 april[5] 1727. Modern Sara Chambers, född Elphinston, var troligen släkt med George Elphinston; styrman och kapten i Ostindiska kompaniet[6]. Moderns flicknamn har uppgivits som Pintzou (Pinkau).[7][8] William hade fyra syskon: Sara (1724–1785)[9], Johan[10]/John född 1726, Elizabeth född 1728 och Maria/Mary (1731–74[11]).

Från 1723, Williams födelseår, bodde familjen i ett hus i hörnan av Kungsgatan och Västra Hamngatan - nuvarande Kungsgatan 38–40 och Västra Hamngatan 11.[9] Fadern dog 1735, systern Elizabeth 1736 och modern Sara 1740. Barnen fick två förmyndare; Benjamin Hall och John Innes. Brodern John blev kvar i tjänst hos Svenska Ostindiska Kompaniet, och upptogs som 20-åring i rullan över "Cronprinz Adolph Friederics" resa 1746–48 som tredje assistent. Han deltog vidare i expeditionen med "Götha Leijon" till Suratte och Kanton 1750–52, som fjärde superkargör. Han var förste superkargör (ledare) för expeditionerna med "Prins Carl" 1765 och "Cron Prins Gustaf" 1767, innan han blev fast superkargör i Kanton 1769–72. Han bosatte sig senare i London.[12]

Sara gifte sig första gången den 24 november 1747 med läkaren Georg Bellenden (1718–70)[13] och efter dennes död gifte hon den 5 april 1772[14] om sig med riksdagsmannen och direktören vid Svenska Ostindiska Kompaniet Martin Törngren (1735–99)[15], som var en förmögen köpman. Efter hustruns bortgång gifte Törngren om sig med Eva Lovisa Svartlock från Norrköping[16]. Maria gifte sig med David Sandberg, adlad af Sandeberg, som blev direktör vid det Svenska Ostindiska Kompaniet.[17]

Uppväxten i England och ungdomsåren med Svenska Ostindiska Kompaniet

Superkargör vid Svenska Ostindiska Companiet .

Efter faderns död den 21 mars 1735 flyttade William till England där han gick i Ripon Grammar School i Yorkshire. Han återvände till Göteborg i samband med moderns död 1740, för sitt första engagemang i Ostindiska Kompaniet. I april 1740 gick han med "Fredericus Rex Sueciae" till Bengalen, som lärling till den biträdande superkargören. Denna tjänst innebär ansvar för försäljning och köp av kompaniets last i de hamnar som fartyget anlöpte. Chambers återkom till Göteborg den 18 oktober 1742. Sedan han varit ett halvår på kompaniets kontor gick han åter till sjöss i maj 1743 på fartyget "Riddarhuset", som gjorde en seglats på två och ett halvt år till Kanton. Troligen var Chambers assisterande superkargör på den resan[18]. Skeppet gjorde några månaders uppehåll i Kanton och det var troligen då som intresset för arkitektur väcktes. På hösten 1745 var han tillbaka i Sverige och for sedan vidare till England, Holland och norra Frankrike. Den 26 januari 1748[19] påbörjade hans sin tredje resa med kompaniet till Ostindien. Denna gång gick han med fartyget "Hoppet" och med destination Kanton. Han befattning var tredje superkargör.[20] En annan kargör ombord var David Sandberg, adlad af Sandeberg, som 1756 gifte sig med Chambers syster Maria i Aberdeen i Skottland. Chambers studerade ivrigt kinesernas byggnadskonst och hela den övriga kinesiska kulturen. Han beslutade, att med lämpliga förändringar, omforma och omplantera den i europeisk jordmån.

Utbildningen till arkitekt

Efter sin återkomst till Sverige den 11 juli 1749 tog han avsked från kompaniet. Han reste därefter vidare till Paris för att grundligt inhämta mer kunskap om arkitektur. Han kom där i kontakt med den svenske ambassadören i Frankrike, C.F. Scheffer, som skrev ett antal rekommendationsbrev för honom till flera framstående personer i Italien,[21] dit han reste för fortsatta studier under fem år. William Chambers bosatte sig i november 1755 i London med hustrun Catherine, där han också öppnade sitt arkitektkontor. En av kontorets adresser var Berners Street/Oxford Street.[22] Efter rekommendationer från Lord Bute, blev han 1757 ritlärare åt den dåvarande prinsen av Wales (Georg III) och utgav under dennes beskydd samt med bistånd från sina vänner i Göteborg praktverket Designs of Chinese Buildings, Furniture etc. (1757), vilket efterföljdes av A treatise on civil architecture (1759); med nya upplagor 1768 och 1826.

Hovarkitekt i England

Handtrycke från Somerset House, cirka 1785, formgiven av Sir William Chambers V&A Museum no. 4013-1855

Redan tidigt fick William Chambers i uppdrag att anlägga en trädgård i Kew åt prinsens mor Augusta. Han tillämpade då sina nya idéer rörande trädgårdskonst och dekorativa byggnader. Hans nygestaltning av parken och Kews byggnader skildrades i ett stort praktverk: Plans, elevations, sections, and perspeclive views of the gardens and buildings at Kew in Surrey (1763), som utfördes av den tidens bäste kopparstickare. Emellertid mötte Chambers smak ganska mycket motstånd och han fick därför anledning att ge ut en särskild avhandling till försvar för sina åsikter, Dissertation on Oriental Gardening, (1772), ny upplaga 1773; översättning till franska och tyska). År 1762 fick Chambers uppdraget att bygga om Buckingham House efter kungens krav. Kostnaden uppgick till 73 000 pund[23].

Entrén till Somerset House sedd från strandsidan mot Themsen.

År 1762 valdes Chambers in i Acedémie Royale d'Achitecture i Paris och fyra år senare blev han medlem av den svenska Vetenskapsakademien. Tillsammans med Robert Adam utsågs han 1761 till kungens förste arkitekt. Det dröjde till 1769 innan han krönte sin bana genom att efterträda Henry Flitcroft som chef för "Board of Works" - den engelska motsvarigheten till Byggnadsstyrelsen.[24]

Med kungens stöd grundades 1768 Royal Academy of Arts av Chambers som skattmästare, och med konstnären sir Joshua Reynolds som preses. I praktiken var det Chambers som kom att leda akademiens överläggningar och verksamhet.[25].

William Chambers kom i diskussion med poeten William Mason, som utgivit en dikt om de engelska trädgårdarna. Konungens förtroende för Chambers var emellertid orubbat och han fick i uppdrag att bygga om och bygga till Somerset House (1776–96) i London - ett storartat byggnadsverk, som anses tillhöra 1700-talets förnämsta engelska byggnader. Bland hans övriga arbeten kan nämnas Blackfriarsbron och Adelphi Buildings. Dessa utförde han tillsammans med bröderna Adam.

Slottsarkitekt även i Sverige

William Chambers skrev brev till sina släktingar i Göteborg och korresponderade med flera lärde i Sverige. Bland annat gjorde han 1767 ritningar till en byggnad för fiskmarknaden i Göteborg.

Ritningar till Svartsjö slott och Nordstjärneorden

I slutet av 1767 fick Chambers av drottning Lovisa Ulrika ett guldskrin med inläggningar föreställande svenska kungliga slott. Detta var mer än en vänskapsgest i utbyte för böckerna "Kew, Chinese Buildings" och "Treatise", som han hade sänt till drottningen. William Chambers utförde 1769 idéskisser och ritningar för Svartsjö slott tillsammans med sin elev Edward Stevens. Detta var en nedbantad variant av Chambers tidigare ritningar till Harewood.[26] Förslaget var redan från början chanslöst eftersom det helt gick på tvären mot den arkitektoniska traditionen i Sverige och dessutom inte tillgodosåg det svenska kungaparets krav på ett stort och representativt slott. Istället godkändes Carl Fredrik Adelcrantz projekt våren 1770 och utbyggnaden stod färdig tre år senare. Chambers tillmötsgående att snabbt kunna utföra ett förslag, visar att han var synnerligen välinformerad. Troligen hade han fått hjälp av sin tidigare mentor, diplomaten och greven Carl Fredrik Scheffer. Denne såg nu till att William Chambers ändå fick sin belöning, Nordstjärneorden, som utdelades 1770. Detta var visserligen en betydande utmärkelse, men inte detsamma som ett adelskap. Chambers lyckades på ett oerhört skickligt sätt konvertera den svenska utnämningen till ett engelskt adelskap. Titeln "Knight of the Polar Star" var fjärran från ett adelskap, men kung George III jämställde den till motsvarande ett engelskt adelskap.[27] Det omfattande och prestigefulla uppdraget med Somerset House i London gjorde, att fortsatta uppdrag för svenska intressenter tillfälligt fick läggas åt sidan.[28]

Ritningar till slottsträdgården vid Svartsjö slott

Vårvintern 1773 planerade änkedrottning Lovisa Ulrika att omgestalta och framförallt utöka den gamla trädgården vid Svartsjö slott med en engelsk park. Eftersom det i Sverige ännu inte fanns någon kvalificerad arkitekt som kunde rita trädgårdar i enlighet med den nya engelska smaken var det naturligt att hon vände sig till William Chambers i London. Att döma av Chambers egen brevväxling hade han inte tillfälle att besöka Svartsjö, utan fick bygga sitt arbete på uppmätningar. I mars 1774 var arbetet klart. I sitt följebrev riktat till den svenske ministern i London, baron Gustaf Adam von Nolcken, var William Chambers noga med att framhålla att förslaget kunde utföras till en modest kostnad och tillgodose såväl nytta som nöje.[29] Det framgår av Chambers brev, att hans möjligheter att göra en mer radikal förändring av den äldre formträdgården var begränsade eftersom änkedrottningen redan bestämt att den gamla anläggningen skulle bibehållas. I "The Board of Trustees of the Victorian and Albert Museum" finns sir William Chambers konceptkopia från 1774 med förslag till generalplan för trädgården vid Svartsjö slott, (Penna, brunt bläck, 77,7 x 57,5 cm).[30]

Det skulle dröja ända till tiden efter försäljningen av Drottningholms slott innan änkedrottningens ekonomi var så god att trädgårdsprojektet kunde genomföras.[31] Även Hårleman och Adelcrantz gjorde upp planer för trädgårdens omgestaltning och utvidgning, men endast en del av dessa kom till utförande.[32] Det är känt att anläggningsarbeten företogs i trädgården under åren 1780–81, men vilka planer som förverkligades är oklart.[31]

Ritningar till Råda säteri

I Sverige bistod troligen William Chambers med ritningar till Råda säteri, som uppfördes 1770–72.[33] Hans yngre syster Sara (1724–85) blev änka 1770 och gifte två år senare om sig med ägaren till säteriet, Martin Törngren.[7]

Översiktsritningar och modeller till Partille herrgård

Chambers ritade sannolikt även "Slottet", Partille herrgård (1773–77 och 1780) på uppdrag av David af Sandeberg och dennes hustru Mary, född Chambers.[34] Systern Mary hade gift sig med Sandberg som var Chambers barndomsvän och kollega i Ostindiska kompaniet. Denne blev så småningom direktör i kompaniet och adlad af Sandeberg år 1772. Följande år lät svågern uppföra den herrgårdsliknande gården i Partille. Flera detaljer till herrgården var direktimporterade från England, såsom fönsterkarmar och dörrar. Möjligen kan Chambers ha utfört översiktsritningar, men äldre forskning har visat att arbetsritningarna är verk av den unge arkitekten i Göteborg, Carl Wilhelm Carlberg.[35]

Förebilder till Kinesiska paviljongen vid Grönsö slott

Kinesiska paviljongen vid Grönsö slott i juli 2009.

Under 1700-talets andra hälft ägdes godset av stockholmsläkaren David von Schultzenheim, som 1786 lät bygga en kinesisk paviljong - ett lusthus - vilken i dag är en av Grönsö slotts stora sevärdheter. Paviljongen är belägen vid vattnet och uppfördes efter förebilder av Chambers och är invändigt dekorerad med snäckor och mineraler från Ostasien.[36]

Besök av svenskar i London

En av Chambers vänner, James Maule, skrev i sina daganteckningar för augusti 1771: "Besökte Börsen (Börsen i Göteborg) och träffade John Wilson. Träffade även flera svenskar hos sir William Chambers. Söndagen hos sir William Chambers till Hampton Court där hans familj bodde".[37]

Orientalisten Jacob Jonas Björnståhl skrev efter ett besök hos Chambers i London 1775:[38]

”

Han räknar sig för svensk och talar även språket alldeles som en svensk. Han hedrar verkligen vår nation; han har ett ganska vackert hus, där han emottager svenskar och undfägnar dem på ett fursteligt vis.

„

Självbiografi och eftermäle

Chambers gifte sig 1753 med Catherine More. Med henne fick han fem barn som nådde vuxen ålder.[39] År 1770 skrev han sin självbiografi, avfattad på god svenska.[38]. På äldre dagar besvärades Chambers av astma och efter en långvarig sjukdomstid dog han i sitt hem på Norton Street i London.

Chambers åtnjöt mycket stort anseende av sin samtid. Han var konungens byggnadskontrollör och var medlem av flera berömda akademier i Europa - bland annat den svenska Vetenskapsakademien (1766). År 1776 blev Chambers medlem av Kungliga Akademien för de fria konsterna[40]. I Sverige adlades William Chambers 1771 av kung Gustaf III och kung George III medgav att han fick använda sin adelstitel även i England.[41] William Chambers är begravd vid the Poets' Corner i Westminster Abbey. På hans minnesplatta står det:[42]

”

Sir William Chambers, Knight of the Polar Star, Architect, Surveyor General of His Majesty's Works, F.R.S., F.A.S., R.S. Died March 8th, 1796. Aged 74.

„

Med anledning av 200-årsminnet av Chambers död 1996 visades på Courtauldgalleriet i Somerset House i London ett urval av silverpjäser och klockor, ritningar och skisser, album från Chambers studieresor, en översikt av hans byggnader och en modell av kröningskaleschen. Nationalmuseum i Stockholm visade utställningen året därpå.[43]

Bibliografi

Boken Treatise on Civil Architecture, Skoklosters slotts samlingar
Boken A treatise on civil architecture, Skoklosters slotts samlingar
  • Designs of Chinese buildings, furniture, dresses, machines, and utensils : to which is annexed a description of their temples, houses, gardens, &c, London 1757.
  • Desseins des edifices, meubles, habits, machines, et ustenciles des Chinois ; Auxquels est ajoutée une descr. de leurs temples, de leurs maisons, de leurs jardins, etc., London 1757.
  • A treatise on civil architecture in which the principles of that art are laid down and illustrated by a great number of plates accurately designed and elegantly engraved by the best hands, London 1759.
  • Plans, Elevations, Sections and Perspective Views of the Gardens and Buildings at Kew in Surrey, London 1763.
  • A dissertation on oriental gardening., London 1772.

Främsta verk

Gårdssidan av Somerset House med Edmond J. Safras fontän.

Somerset House

Somerset House i London är hans mest berömda byggnad, vilken tog det mesta av hans kraft och tid under två decennier från 1776 till 1796.

Kew Gardens

Inom Kew Gardens är de flesta av de 25 byggnaderna borta som Chambers ritade. De sex som återstår är följande:

  • Orangeriet från 1761, som idag är restaurang.
  • Pagoden i tio våningar och 50 meter hög, vilken stod färdig 1762.

De fyra återstående är:

  • Arethusas tempel - för en av jaktgudinnan Dianas nymfer - från 1758.
  • Ruinen av bågvalv från 1759-60.
  • Bellonas tempel - för den romerska krigsgudinnan - från 1760.
  • Aeolus tempel - för stormarnas och vindarnas gud - ursprungligen en träbyggnad från 1760-63 och återuppbyggt i sten 1845.[44]
  • Sir William Chambers ritade en tillbyggnad för bland annat bibliotek och musiksalong till Kew Palace.[45]
  • "Aeolus tempel" för vindarnas och stormarnas gudom i Kew Gardens, i trä från 1760-63 och i sten från 1845.
    "Aeolus tempel" för vindarnas och stormarnas gudom i Kew Gardens, i trä från 1760-63 och i sten från 1845.
  • "Arethusas tempel" som stod klart 1758 och är uppkallat efter en av jaktgudinnan Dianas nymfer, Kew Gardens.
    "Arethusas tempel" som stod klart 1758 och är uppkallat efter en av jaktgudinnan Dianas nymfer, Kew Gardens.
  • "Bellonas tempel" från 1760 är uppkallat efter den romerska krigsgudinnan, Kew Gardens.
    "Bellonas tempel" från 1760 är uppkallat efter den romerska krigsgudinnan, Kew Gardens.
  • Orangeriet i Kew Gardens från 1761. Numera är det konverterat till restaurang.
    Orangeriet i Kew Gardens från 1761. Numera är det konverterat till restaurang.
  • "Pagoden" med tio våningar, som stod klar 1762 i Kew Gardens.
    "Pagoden" med tio våningar, som stod klar 1762 i Kew Gardens.
  • "Ruinen med valvbågarna" ifrån 1759. Idag är den mer ruin än någonsin förr, Kew Gardens.
    "Ruinen med valvbågarna" ifrån 1759. Idag är den mer ruin än någonsin förr, Kew Gardens.
  • Kew Palace, Kew Gardens, där sir William Chambers ritade en tillbyggnad av slottet.
    Kew Palace, Kew Gardens, där sir William Chambers ritade en tillbyggnad av slottet.
"Den gyllene kungavagnen", Royal Mews, London.

Gold State Coach

Gilded state coach, "Den gyllene kungavagnen" är fortfarande i bruk vid kröning av den brittiske monarken.

Milton Abbey

Chambers är förknippad med nygotiken med anknytning till Milton Abbey i Dorset och planeringen av det närbelägna samhället Milton Abbas, ibland ansett som den första planerade bebyggelsen i England. Detta arbete utfördes i samarbete med landskapsarkitekten Capability Brown 1780 för Joseph Damer, 1st Earl of Dorchester, som ville flytta den befintliga byn längre bort från sitt hem vid Abbey.

Hedsor House, Buckinghamshire

Hedsor House, Buckinghamshire, sätesgården för Lord Boston, hovstallmästare hos George III.[46]

The Wick House

The Wick House, på uppdrag (1772) av konstnären Sir Joshua Reynolds.

Charlemont House och Casino at Marino

Till James Caulfeild, 1st Earl of Charlemont, ritade han Charlemont House och Casino at Marino.

Kapell och teater vid Trinity College i Dublin

Kapellet och teatern vid Trinity College, Dublin.

Roehampton Villa - nu benämnt Parkstead House

Roehampton Villa är till stor del bevarat liksom innertaken, nu benämnt Parkstead House, för William Ponsonby, 2nd Earl of Bessborough. Han formgav även två trädgårdstempel (ett är återuppbyggt 2008), motsvarande finns vid Royal Botanic Gardens, Kew.[47]

Pagoden, Pagoda Gardens, Blackheath

Pagoden, i Pagoda Gardens, Blackheath, London tillskrivs Chambers. Ett trevåningshus byggt som en paviljong (c. 1775) för Henry Scott, 3rd Duke of Buccleuch|Duke and Duchess of Buccleuch, har ett tak i Kinastil med dramatiskt uppåtsvängda hörn. Carolina av Braunschweig bodde här 1799 efter skilsmässan från sin make, sedermera Georg IV av Storbritannien.

Kapellet Trinity House Chapel i Hull

Det enkla kapellet Trinity House Chapel i Hull, 1772.

Referenser

Noter

  1. ^ hämtat från: engelskspråkiga Wikipedia.[källa från Wikidata]
  2. ^ Göteborgs-Posten, 2003-12-08, s. 54. "En begåvad titelskojare "Sir" William Chambers lurade alla".
  3. ^ Aftonbladet, 1997-03-13, s. 29
  4. ^ Söderpalm (2003), sidan 55 anger årtalet till 1718.
  5. ^ Göteborgs Stads Borgarelängd 1621–1864, [Konsul Carl Aug. Kjellberg in memoriam], Erland Långström, Skrifter utgifna af Personhistoriska föreningen äldre göteborgssläkter, Göteborg 1926, s. 78
  6. ^ "Chambers – handelsmän, superkargörer och kungliga arkitekter".
  7. ^ [a b] Sven Gulin (red), Framställningen i del 1-2 rörande fastigheterna under 1600- och 1700-talen är baserad på manuskript av Olga Dahl: "Göteborgs hjärta - En bok om människor, affärer och byggnader kring Kungsgatan, Del 1, Kungsgatan, dess kvarter och omgivning från Carolus Rex till Västra Hamngatan", [Gulins/Pepita], Göteborg 1977, sidan 225.
  8. ^ Göteborg förr och nu: Göteborgs hembygdsförbunds skriftserie VII, utgiven av Göteborgs hembygdsförbund 1972, sidan 143.
  9. ^ [a b] Kvarteret Stadsmäklaren, Rote 2, tomt 127.
  10. ^ Berg, (1890–93), sidan 601
  11. ^ Fredberg med flera, (1922/1977), s. 662
  12. ^ Åke W-son Munthe (1927). Familjen Chambers i Göteborg. Brev dat. Stocksund 6/8 i GSM:s arkiv. - Kjellberg, S.T., 1974, sidorna 81-84, 111-112, 136, 178-181, 203 och 270. - John Harris (1997). "Sir William Chambers liv och verk — en översikt." och Magnus Olausson (1997). "Chambers och Sverige." Båda artiklarna i: Chambers & Adelcrantz. Nationalmusei utställningskatalog nr 596. Stockholm 1997.
  13. ^ Berg, (1890-1893), sidorna 587 och 947
  14. ^ Berg, (1890–93), sidan 598
  15. ^ Svenska ostindiska kompanierna 1731–1813 : kryddor, te, porslin, siden, Sven T. Kjellberg, Sven T., Allhem förlag, Malmö 1974 ISBN 91-7004-025-7, sidan 166
  16. ^ Fredberg med flera, (1922/1977), sidan 674.
  17. ^ Ashton, John Rowland: Lives and Livelihoods i Little London, The Story of the Brittish in Gothenburg (1621–2011), Warne förlag, Sävedalen 2003. ISBN 91-86425-48-X (inb), sidan 37.
  18. ^ Söderpalm (2003), sidan 55.
  19. ^ Svenska ostindiska kompanierna 1731–1813 : kryddor, te, porslin, siden, Sven T. Kjellberg, Sven T., Allhem förlag, Malmö 1974 ISBN 91-7004-025-7, sidorna 178 och följande
  20. ^ Olausson, Magnus (katalogredaktör): Magnus Olausson] ; Granath, Olle, Harris, John, Olausson, Magnus och Fogelmarck, Stig; översättning: Naylor, Martin N. och Olausson, Magnus; foto: Cornelius, Erik: Chambers & Adelcrantz, Nationalmuseum, Utställningskatalog nr 596, 1997, ISBN 91-7100-538-2. sidorna 9-19.
  21. ^ Frängsmyr, Tore (1976). Ostindiska kompaniet: människorna, äventyret och den ekonomiska drömmen. Höganäs: Bra böcker. Libris 139572 , sidan 158
  22. ^ Brev av den 18 oktober 1783 från William Chambers syster Sara Törngren adresserat till Oxford Street/Berners Street, London, Handskriftsavdelningen, Universitetsbiblioteket, Göteborgs universitet.
  23. ^ slottsguiden.info: "Buckingham Palace".
  24. ^ Olausson, Magnus (katalogredaktör): Magnus Olausson] ; Granath, Olle, Harris, John, Olausson, Magnus och Fogelmarck, Stig; översättning: Naylor, Martin N. och Olausson, Magnus; foto: Cornelius, Erik: Chambers & Adelcrantz,Nationalmuseum, Utställningskatalog nr 596, 1997, ISBN 91-7100-538-2, sidan 41.
  25. ^ Olausson, Magnus (katalogredaktör): Magnus Olausson] ; Granath, Olle, Harris, John, Olausson, Magnus och Fogelmarck, Stig; översättning: Naylor, Martin N. och Olausson, Magnus; foto: Cornelius, Erik: Chambers & Adelcrantz, Nationalmuseum, Utställningskatalog nr 596, 1997, ISBN 91-7100-538-2, sidorna 41–42.
  26. ^ Olausson, Magnus (katalogredaktör): Magnus Olausson; Granath, Olle, Harris, John, Olausson, Magnus och Fogelmarck, Stig; översättning: Naylor, Martin N. och Olausson, Magnus; foto: Cornelius, Erik: Chambers & Adelcrantz, Nationalmuseum, Utställningskatalog nr 596, 1997. s.68.
  27. ^ Olausson, Magnus (katalogredaktör): Magnus Olausson; Granath, Olle, Harris, John, Olausson, Magnus och Fogelmarck, Stig; översättning: Naylor, Martin N. och Olausson, Magnus; foto: Cornelius, Erik: Chambers & Adelcrantz, Nationalmuseum, Utställningskatalog nr 596, 1997. sidan 69.
  28. ^ Harris, John, Mordaunt Crook, Joseph and Harris, Eileen: Sir William Chambers - Knight of the Polar Star, A. Zwemmer Ltd, London 1970, sidorna 87–88.
  29. ^ Olausson, Magnus (katalogredaktör): Magnus Olausson; Granath, Olle, Harris, John, Olausson, Magnus och Fogelmarck, Stig; översättning: Naylor, Martin N. och Olausson, Magnus; foto: Cornelius, Erik: Chambers & Adelcrantz, Nationalmuseum, Utställningskatalog nr 596, 1997, s. 69.
  30. ^ Olausson, Magnus (katalogredaktör): Magnus Olausson; Granath, Olle, Harris, John, Olausson, Magnus och Fogelmarck, Stig; översättning: Naylor, Martin N. och Olausson, Magnus; foto: Cornelius, Erik: Chambers & Adelcrantz, Nationalmuseum, Utställningskatalog nr 596, 1997. sidan 70.
  31. ^ [a b] Olausson, Magnus (katalogredaktör): Magnus Olausson; Granath, Olle, Harris, John, Olausson, Magnus och Fogelmarck, Stig; översättning: Naylor, Martin N. och Olausson, Magnus; foto: Cornelius, Erik: Chambers & Adelcrantz, Nationalmuseum, Utställningskatalog nr 596, 1997. sidan.72.
  32. ^ Nationalencyklopedin, Band 17, 1995, sidan 455.
  33. ^ Ashton, John Rowland: Lives and Livelihoods i Little London, The Story of the Brittish in Gothenburg (1621–2011), Warne förlag, Sävedalen 2003. ISBN 91-86425-48-X (inb) sidan 39.
  34. ^ Nationalencyklopedin, Band 4, 1990, sidan 76.
  35. ^ Olausson, Magnus (katalogredaktör): Magnus Olausson] ; Granath, Olle, Harris, John, Olausson, Magnus och Fogelmarck, Stig; översättning: Naylor, Martin N. och Olausson, Magnus; foto: Cornelius, Erik: Chambers & Adelcrantz, Nationalmuseum, Utställningskatalog nr 596, 1997, ISBN 91-7100-538-2, sidan 75.
  36. ^ Grönsöö slott och prisbelönta park i Mälaren. Arkiverad 27 juli 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  37. ^ Ashton, John Rowland: Lives and Livelihoods i Little London, The Story of the Brittish in Gothenburg (1621–2011), Warne förlag, Sävedalen 2003. ISBN 91-86425-48-X (inb) sidorna 38-39.
  38. ^ [a b] Frängsmyr, Tore (1976). Ostindiska kompaniet: människorna, äventyret och den ekonomiska drömmen. Höganäs: Bra böcker. Libris 139572 , sidan 161.
  39. ^ Harris, John, Mordaunt Crook, Joseph and Harris, Eileen: Sir William Chambers - Knight of the Polar Star, A. Zwemmer Ltd, London 1970. sidan 189.
  40. ^ konstakademien.se Arkiverad 17 maj 2014 hämtat från the Wayback Machine.
  41. ^ Kew Royal Botanic Gardens - Souvenir Guide. Paul Cloutman & Michael O'Callaghan, The Board of Trustees of the Royal Botanic Gardens, Kew 2011. ISBN 978-1-84246-461-8.
  42. ^ Ashton, John Rowland: Lives and Livelihoods i Little London, The Story of the Brittish in Gothenburg (1621–2011), Warne förlag, Sävedalen 2003. ISBN 91-86425-48-X (inb), sidan 40.
  43. ^ Göteborgs-Posten, 1996-11-12, sidan 39. "Chambers verk visas i London".
  44. ^ Kew Gardens web site Arkiverad 8 juli 2009 hämtat från the Wayback Machine.
  45. ^ Harris, John, Mordaunt Crook, Joseph and Harris, Eileen: Sir William Chambers - Knight of the Polar Star, A. Zwemmer Ltd, London 1970. sidan 39, plate 40.
  46. ^ Historic Register of Parks and Gardens Arkiverad 26 februari 2012 hämtat från the Wayback Machine.
  47. ^ Parkstead House Arkiverad 5 maj 2009 hämtat från the Wayback Machine.

Webbkällor

Handskrifter

  • Brev av den 18 oktober 1783 från William Chambers syster Sara Törngren adresserat till Oxford street/Berners street, London, Handskriftsavdelningen, Universitetsbiblioteket, Göteborgs universitet.

Tryckta källor

  • Aftonbladet, 1997-03-13, sidan 29.
  • Ashton, John Rowland: Lives and Livelihoods i Little London, The Story of the British in Gothenburg (1621-2011), Warne förlag, Sävedalen 2003. ISBN 91-86425-48-X (inb) sidan 39.
  • Bæckström, Arvid: Studier i Göteborgs byggnadshistoria före 1814: Ett bidrag till svensk stadsbyggnadshistoria, [utvidgad upplaga], Serie: Svensk byggnadskultur, 99-0887545-0 ; 2, fil lic Arvid Bæckström, Nordiska museet, Stockholm 1923, sidan 125f.
  • Berg, (1890-1893), sidorna 587, 598 och 947.
  • Frängsmyr, Tore (1976). Ostindiska kompaniet: människorna, äventyret och den ekonomiska drömmen. Höganäs: Bra böcker. Libris 139572 , sidorna 158 och 161.
  • Gulin, Sven (red), Framställningen i del 1-2 rörande fastigheterna under 1600- och 1700-talen är baserad på manuskript av Olga Dahl: "Göteborgs hjärta - En bok om människor, affärer och byggnader kring Kungsgatan, Del 1, Kungsgatan, dess kvarter och omgivning från Carolus Rex till Västra Hamngatan", [Gulins/Pepita], Göteborg 1977, sidan 225.
  • Göteborgs-Posten, 1996-11-12, sidan 39. "Chambers verk visas i London".
  • Göteborgs-Posten, 2003-12-08, sidan 54. "En begåvad titelskojare "Sir" William Chambers lurade alla".
  • Harris, John, Mordaunt Crook, Joseph and Harris, Eileen: Sir William Chambers - Knight of the Polar Star, A. Zwemmer Ltd, London 1970. sidorna 87-88.
  • Kew Royal Botanic Gardens - Souvenir Guide. Paul Cloutman & Michael O'Callaghan, The Board of Trustees of the Royal Botanic Gardens, Kew 2011. ISBN 978-1-84246-461-8.
  • Kjellberg, Sven T.: Svenska ostindiska compagnierna 1731-1813 : kryddor, te, porslin, siden, Allhem förlag, Malmö 1974, ISBN 91-7004-025-7, sidorna 178 och följande.
  • Laul, Jan: Ägarna till Partille herrgård - En historisk dokumentation, Kommundirektionen och Kultur- och fritidsförvaltningen, Partille kommun, 1997, sidorna 30-31.
  • Långström,Erland: Göteborgs Stads Borgarelängd 1621 - 1864, [Konsul Carl Aug. Kjellberg in memoriam], Skrifter utgifna af Personhistoriska föreningen äldre göteborgssläkter, Göteborg 1926, sidan 78.
  • Nationalencyklopedin, Band 4, 1990, sidorna 75-76.
  • Olausson, Magnus (katalogredaktör): Magnus Olausson] ; Granath, Olle, Harris, John, Olausson, Magnus och Fogelmarck, Stig; översättning: Naylor, Martin N. och Olausson, Magnus; foto: Cornelius, Erik: Chambers & Adelcrantz,Nationalmuseum, Utställningskatalog nr 596, 1997, ISBN 91-7100-538-2, sidorna 9-19 och 58-75.
  • Samlingar till Göteborgs historia [III] : Christine kyrkas böcker för vigda, födda och döda, Wilhelm Berg, Stockholm 1890-1893
  • Det gamla Göteborg: lokalhistoriska skildringar, personalia och kulturdrag - staden i söder, öster och norr, [Tredje delen], C R A Fredberg (1922). Faksimil med omfattande kommentarer och tillägg, Sven Schånberg, Arvid Flygare, Bertil Nyberg, Walter Ekstrands Bokförlag 1977 ISBN 91-7408-015-6
  • Ostindiska Compagniet : affärer och föremål, [Andra reviderade upplagan : Serie : Göteborgs stadsmusei skriftserie, 1404-9546 ], red. Kristina Söderpalm, Göteborgs stadsmuseum, Göteborg 2003 ISBN 91-85488-63-1

Vidare läsning

  • Chambers, William; Harris John, Snodin Michael (1996) (på engelska). Sir William Chambers: architect to George III. New Haven: Yale University Press. Libris 4770642. ISBN 0-300-06940-5 


Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=William_Chambers_(arkitekt)&oldid=40463141”