Ode
- För biblioteket i Helsingfors, se Helsingfors centrumbibliotek Ode
Ode (klassisk grekiska: ὠδή[1]) är en högstämd lyrisk dikt till för att hylla något eller någon.[2]
Historik[redigera | redigera wikitext]
Ursprungligen var den rytmisk men orimmad, i likhet med all klassisk litteratur från antiken. Denna grekiska form av hyllningsdikt framfördes som ett ackompanjerat recitativ. Sedermera har ett ode främst kommit att betyda en dikt som bär på en stark känsla av livslust.[3] Pindaros är känd för sina oden, liksom Horatius. Under romantiken prövade tyskspråkiga poeter som Goethe och Hölderlin på denna form, liksom engelskspråkiga som John Keats och Percy Bysshe Shelley. Den svenske poeten Paul Andersson debuterade med ett Ode till okänd konstellation (1952). Frank O'Hara gav 1960 ut en samling Odes, bland annat ett ode till bildkonstnären Willem de Kooning.
Exempel på kända oden[redigera | redigera wikitext]
- Ode till glädjen, med text av Friedrich Schiller (1785) och musik av Ludwig van Beethoven (1824)
- Ode till en grekisk urna av John Keats (1819)
Se även[redigera | redigera wikitext]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ Greek Word Study Tool www.perseus.tufts.edu. Läst 18 november 2017.
- ^ Glossary of Poetic Terms www.poetryfoundation.org. Läst 18 november 2017.
- ^ Svenska Akademiens ordbok: Ode
Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]
- Pindaros: Olympiska och pythiska oden, övers: Ingvar Björkeson (Natur & Kultur, 2004)
- Rolf Pipping; Hugo Pipping (1928), Oden i galgen / Rolf Pipping., Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland, Helsingfors, Wikidata Q113518991, ISSN 0039-6842, https://urn.fi/urn:NBN:fi-fd2019-00022401
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wiktionary har ett uppslag om ode.
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
