Axelmakterna

Axelmakterna (tyska: Achsenmächte) är en term för de stater som under andra världskriget stred mot de allierade. Begreppet axelmakterna skapades 1 november 1936 då Mussolini i ett tal beskrev den nya "Rom–Berlin-axeln", för att beskriva det närmande mellan Italien och Tyskland som skett i samband med utbrottet av Andra italiensk-abessinska kriget och på sommaren 1936 tydligare i och med utbrottet av Spanska inbördeskriget och Galeazzo Cianos besök i Berlin oktober 1936 för undertecknande av ett vänskapsfördrag. Mussolini beskrev den som en vertikallinje mellan Berlin och Rom, som icke var en skiljelinje, utan en axel, kring vilken alla europeiska stater kunde samlas, som önskade fred och samarbete.^[1]

Slagordet kom att bli populärt i tysk och italiensk press och förkortades ofta till bara axeln eller axelmakterna.^[2]

En månad senare bildades Antikominternpakten där även Japan ingick. Tyskland och Italien undertecknade Stålpakten 1939. 1940 anslöt sig Japan genom Tremaktspakten och dessa tre stater kom själva att beteckna alliansen för "Axeln Rom-Berlin-Tokyo". Axelmakterna, som geografiskt nådde sin största utbredning 1942, dominerade stora delar av världen, men besegrades av de allierade i slutet av andra världskriget. Under andra världskrigets gång var det många länder som både tillhörde och lämnade axelmakterna.