Gustavsbergs porslinsfabrik

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Gustavsberg (keramisk fabrik))
Hoppa till: navigering, sök
Fabriksanläggningen 1946.

Gustavsberg var en keramisk fabrik i GustavsbergVärmdö utanför Stockholm. Tillverkning av porslin började år 1825 och tillverkning av bruksföremål i plast startade 1945. Tillverkningen av sanitetsporslin inleddes 1937 och nedlades 2014. År 2014 startade rivningen av vissa fabriksbyggnader och bostäder skall uppföras istället. Numera produceras bara hushållsporslin i mindre omfattning av HPF (Hushållsporslinsfabriken) i Gustavsberg AB samt utrustning för vattenskärning.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Flintgods med "Willow"-mönster tillverkades 1880-1901 och 1916-1933.
Bla Blom 2.jpg
"Waldemarsuddekrukan", formgivning Prins Eugen. Idag tillverkas den av Porslinsfabriken i Lidköping.

Namnet Gustavsberg kommer från det tegelbruk som anlades av Maria Sofia De la Gardie vid den egna egendomen i Farsta och som hon namngav efter sin make Gustav Gabrielsson Oxenstierna. Tegelbruket anlades för att kunna uppföra en herrgårdsbyggnad men fick avsättning när Stockholm byggdes ut. Namnet på godset var Farsta och båda namnen användes parallellt fram till att de delades upp i början av 1800-talet: godset blev Farsta och fabriken Gustavsberg.[1][2] 1821 köptes egendomen av Johan Olof Wennberg och grosshandlaren Johan Herman Öhman för att fortsätta tillverkningen av tegel men efter några beslöts att satsa på porslin.[3]

Gustavsbergs porslinsfabriks historia började i februari 1825, när kommerserådet Johan Olof Wennberg och grosshandlaren Johan Herman Öhman inrättade ett bolag för "porslinstillverkning" på den av Öhman 1821 inköpta egendomen Farsta med det underlydande Gustavsberg på Värmdö. I mars samma år beviljades deras fabrik privilegier av kommersekollegium. Öhman inköpte tillverkningsutrustning av Fredrik Rohde (1781-1840), som inköpt utrustning från den tidigare Bredsjö porslinsfabrik i Järlåsa och misslyckats med att etablera ny produktion på gården Fredriksdal i Uppland. Rohde ingick som delägare i Gustavsbergsfabriken och 1827 skedde den första provbränningen. Resultat blev inte den önskade, och man startade strax en stödverksamhet – vaxljustillverkning för att kunna hålla produktionen i gång. Redan i mars samma år lämnade Wennberg bolaget och Öhman tvingades ombilda bolaget under namnet Gustafsbergs Fabriks Bolag, med Fredrik Rodhe som anställd sakkunnig driftschef och med H.J. Oldenburg och bergmekanikus Gustaf af Uhr som nya delägare. Rodhe ersattes dock redan 1828 av Karl Hammarstrand och samma år avskedades Öhman som disponent.

Problem fortsatte där en stor andel av det tillverkade godset kasserades och 1838 såldes bolaget på en offentlig auktion. Gustavsbergs fabrikers intressenter bildades med Samuel Godenius och Simon Nordström som huvudmän.[3] 1839 kom en vändning, då man övergick från tyska leror och i stället satsade på engelska råvaror och metoder. Leran började tas från Cornwall och samtidigt engagerades engelska arbetare. Engelsmannen Georg Barlow tog över den tekniska ledningen 1857.[4] Förändringen innebar också att man ändrade sin märkning och införde ett ankare som sitt produktmärke efter engelsk förebild. I samband med detta löstes det gamla bolaget upp och fabriken köptes upp av Gustavsbergs Fabriks intressenter. 1839 antogs ankaret som logotyp.[3]

Redan 1832 hade en ångmaskin installerats vid fabriken, och på 1840-talet inköpte man även en hjulångare för att kunna säkra sina transporter. Redan på 1830-talet hade man 150 anställda. På 1890-talet var de anställdas antal uppe i 900. Samuel Godenius (genom sin firma Godenius & Co) blev ensam ägare till Gustavsberg 1852. Under hans ledning stabiliserades företaget, och grunden lades till det storföretag som Gustavsberg skulle bli vid seklets slut. 1850–1854 är Johan Georg Gentele disponent och teknisk chef och tekniska framsteg görs. 1868 rekryterade Gustavsbergs porslinsfabrik arkitekt Magnus Isæus och professor August Malmström för att få konstnärlig kompetens till företaget. Båda skapade serviser i fornnordisk stil. En viktig milstolpe följde 1863 då Karl XV besökte Gustavsberg och beställdes en stor servis. Nu började Gustavsberg med benporslin. 1866 följer deltagande vid Skandinaviska konst- och industriutställningen i Stockholm och världsutställningen i Paris.[3]

Bruksorten under familjen Odelberg[redigera | redigera wikitext]

Farsta slott var Odelbergs bostad i Gustavsberg.

Den snabbt växande bruksorten kom att domineras av progressiva brukspatroner som gjorde Gustavsberg till ett mönstersamhälle. 1869 anställdes Wilhelm Odelberg som disponent. Odelberg var svärson till Samuel Godenius.[3] Den mest betydande av dessa blev Wilhelm Odelberg som var verksam från 1869 till sin död 1924 och som även var konservativ riksdagsman. Odelberg hade stor betydelse för fabrikens utveckling då han införde sociala inrättningar för att förbättra arbetarnas villkor, främst byggnation av bostäder åt dessa men även sådana saker som till exempel en livsmedelsaffär för de anställda. Han förnyade även tillverkningen i fabriken, såväl tekniskt som konstnärligt. 1875 blev Gustavsbergs ett aktiebolag och 1878 tog familjen Odelberg även aktierna i bolaget när Samuel Godenius hamnade på obestånd.[5]

Han styrde över Gustavsberg i en patriarkalisk anda och för att slippa inblandning från Värmdös kommunalpolitiker såg han till att Gustavsberg bildade en egen kommun 1902. Villkoren för arbetarna var då så goda i Gustavsberg att det dröjde till 1919 innan en fackförening bildades där, dvs nästan en mansålder senare än i övriga Sverige. Dess bildande sågs med oblida ögon från fabriksledningen. Gustafsbergs Fabriks Uppköpsförening AB var ett företag som bildades av Gustafsbergs porslinsfabriks ledning i ett led för att förbättra arbetarnas levnadsstandard. Föreningen upplöstes 1919 och istället bildades Gustavsbergs Konsumtionsförening U.P.A. som övertog verksamheten.

Konstnärerna och Gustavsberg[redigera | redigera wikitext]

Under Odelbergs tid började man även knyta betydande konstnärer till fabriken, främst bland dessa märks Gunnar G:son Wennerberg och Herman Neujd. Särskilt Wennerbergs alster kom att sätta sin prägel på produktionen med sina alster. 1895 kom Wennerberg till Gustavsbergs porslinsfabrik som möstertecknare och konstnärlig ledare och kom att formge en rad serviser för fabriken fram till 1908. Josef Ekberg blev ny konstnärlig ledare efter Wennerberg 1908.[6] Ekberg som var bördig från Värmdö började redan som 12-åring på Gustavsberg 1889. Tillsammans med Wennerberg utvecklade han sgrafittotekniken och duon representerade bolaget på Världsutställningen i Paris år 1900.[7]

Under Axel Odelberg vidareutvecklades porslinsfabrikens produktionsmetoder och maskinpark. Bland annat visade han elektricitetens överlägsenhet över ångkraften, och så infördes elektrisk bränning på Gustavsberg år 1925. Odelberg ville även förnya produktsortimentet och började tillämpa Svenska Slöjdföreningens program för "Vackrare vardagsvara". På hans initiativ anställdes 1917 konstnären Wilhelm Kåge vars formgivning resulterade i internationell uppmärksammad vardagsporslin för den breda allmänheten. Wilhelm Kåge övertog rollen som konstnärlig ledare vid fabriken efter att han var representerat på Hemutställningen 1917 med bland annat "arbetarservisen" Liljeblå.[8] Hans uppdrag var att sätta en konstnärlig prägel på företages bruksföremål enligt sloganen "vackrare vardagsvara". Kåge experimenterade fram nya glasyrer och dekorer och formgav ett 30-tal serviser däribland vardagsporslinet Pyro, ett ugnssäkert porslin. Han framställde även konstgods i färgglada fajanser och stengods som Argenta, med grön kopparglasyr och silverdekor. År 1934 kom Berndt Friberg till Gustavsberg där han verkade fram till sin död 1981. Friberg var vida berömd för sin skicklighet och fick många priser för sina arbeten.

Under 1920-talet hade branschen hamnat i en djup kris när billigare porslin började importeras vilket ledde till omstruktureringar i branschen. Bland annat lade konkurrenten Rörstrand ner sin tillverkning i Stockholm. Gustavsberg satsade på att modernisera och rationalisera verksamheten.[9] Efter att fadern avlidit, tog Axel Odelberg 1924 över som styrelseordförande för fabrikens aktiebolag och brodern Victor blev verkställande direktör, poster som de båda innehade till 1937 då de valde att sälja till Kooperativa förbundet på grund av ekonomiska problem.

Kooperativa Förbundet[redigera | redigera wikitext]

Badkarstillverkning, 1948

År 1937 såldes Gustavsbergs porslinsfabrik till Kooperativa Förbundet för 3,65 miljoner kronor. Hjalmar Olson blev ny vd.[10] Då arbetade omkring 800 personer vid fabriken.[11] I köpet ingick även samhället, lantbruk, skogar och rederiverksamhet.[12] Efter KF:s köp av Gustavsberg 1937 rustades de gamla omoderna bostäderna upp och nya byggdes som hyresbostäder. På 1950-talet och senare uppfördes egna hem och områden med bostadsrättslägenheter. I privata entreprenörers frånvaro fick Gustavsberg sin egenart av ett kooperativt samhälle, där fabriksledningen och kommunledningen ofta hade gemensamma intressen i samhällsbygget. Exempelvis uppfördes många bostäder liksom Kvarnbergsskolan och kommunalhuset "Runda Huset" av fabrikens byggnadsavdelning. Ingenstans i Sverige blev kooperationen och dess idéer starkare än i Gustavsberg. Kooperativa förbundets arkitektkontors Olof Thunström ritade flera av de nya fabriksbyggnaderna och bostäderna.[13]

Framgångar med sanitetsporslin[redigera | redigera wikitext]

Fyra olika toalettmodeller från Gustavsbergs.

Tidigare hade Gustavsberg sporadiskt tillverkat sanitetsporslin men under 1930-talet gick bolaget i bräschen för att öka kvalitén på sanitetsporslin genom en kvalitetsbestämning. Den toalettmodell som erbjöds var en enkel, högspelande variant men nu skulle bolaget utveckla modernare toalettstolar. Olof Thunström författade även böcker kopplade till Gustavsbergs tillverkning: Toaletter och badrum (1942) och Bad i hemmet förr och nu (1946). Toaletter och badrum skrevs på uppdrag av Gustavsberg.[13] Gustavsberg marknadsförde sig som en industri i folkhälsans tjänst när gamla toaletter av dålig kvalité skulle ersättas av nya moderna modeller. 1939 startade tillverkningen av sanitetsporslin i större omfattning då en ny fabrik uppfördes efter KF:s köp av bolaget. Den första modellen som tillverkades var tvättställsmodellen 502 som kom att tillverkas fram till 1950-talet. 1945 var plastfabriken uppförd och 1946 följde en modern hushållsporslinsfabrik.[14] 1947 började tillverkningen av formpressade badkar i plåt som kom att dominera badkarsmarknaden i Sverige.[15]

Gustavsbergs Studio[redigera | redigera wikitext]

Stig Lindberg "Studio" Stig Lindberg "Studio"
Stig Lindberg "Studio"

Wilhelm Kåge initierade 1942 konstverkstaden Gustavsbergs Studio[16], där han tillsammans med Stig Lindberg och Berndt Friberg utvecklade förslag till nya serier och skapade framför allt konstgods. I experimentverkstaden tog medarbetarna fram förslag till nya serier. Framför allt var det en verkstad för konstgods. Symbolen var ett "G" och en hand målades under konstföremålet, vilket visade att det var en unik pjäs i begränsad upplaga. Symbolen skapades av Wilhelm Kåge.[16] Här var det "högt i tak" och konstnärerna hade stor skaparfrihet.

Ursula Printz kom under 1940-talet att göra fajansfiguriner som vann Svenska Slöjdföreningens pris.[17] Tyra Lundgren erbjöds 1940 anställning som självständig konstnär med egen ateljé vid Gustavsbergs. Där kom hon att vara verksam fram till 1950. Mari Simmulson verkade vid Gustavsberg innan hon 1949 gick över till Upsala Ekeby.[18]

Plastprodukter[redigera | redigera wikitext]

1945 började Gustavsberg tillverkningen av hushållsprodukter i plast. Initiativtagaren var Stig Lindberg som formgav bland annat termosar, serveringsbrickor, serviser, kylskåpsburkar och en liten sparbössa i form av en hund för Handelsbanken. År 1953 anställdes Carl-Arne Breger av Lindberg. Breger hade en särskild känsla för det nya materialet. Breger formgav även Gustavsbergs mest säljande handfat, modell 525. Breger låg bakom mängder av vardagsföremål i plast som till exempel den fyrkantiga, lättburna hinken som det var lätt att vatten ur. Hinken fick 1960 priset som "femtiotalets plastprodukt" och Breger fick epiteten "Mister Plast". Hans höga greppvänliga vattenkanna blev med tiden ett eftertraktat samlarföremål. En annan klassiker, som fortfarande kan köpas ny, är askkoppen "Kulan" formgiven av Gunnar Larson på 1970-talet. Sven-Eric Juhlin, känd för sitt arbeta för Ergonomidesign arbetade på Gustavsbergs och formgav bland annat en barnmugg som återfinns i Museum of Modern Arts samlingar.

Stig Lindbergs roll[redigera | redigera wikitext]

Gustavsbergs kanske mest namnkunnige formgivare var Stig Lindberg och utan honom hade fabriken troligen inte överlevt den ekonomiska krisen på 1940-talet. År 1948 efterträdde Stig Lindberg Wilhelm Kåge som konstnärlig ledare. Han hade denna funktion 1948–1957 samt 1971–1980. Bland Stig Lindbergs mest kända fajanser finns konstgodsserier som Domino, Figurin och Karneval och porslinsserier som Berså, Spisa Ribb, Terma, Adam, Coq, Birka och många fler. Stig Lindbergs huvudsakliga inriktning var vardagsporslin till folkhemmet.[19] Olivetti var en stor förebild när det gällde designfilosofi för Stig Lindberg och Hjalmar Olson med målet om att god design skulle genomsyra hela verksamheten.[20] Det var även han som värvade keramikern Lisa Larson till fabriken. Lisa Larson kom att få stora framgångar med sina djur- och människofigurer i lergods, bland annat Tomtebarnen och en sparbössa i form av Gunnar Sträng.[21]

Karin Björquist verkade i över 40 år på Gustavsbergs porslinsfabrik.[22] Björquist började på Gustavsberg 1950 som formgivare och konstnär och var konstnärlig ledare 1981–1986. Hon räknas vid sidan av Wilhelm Kåge och Stig Lindberg till en av 1900-talets mest betydande svenska formgivare och keramiker och det är främst genom de många serviserna hon har nått den stora publiken. Hon formgav cirka 20 serviser som Svart Ruter (1953), Vardag (1953), Kobolt (1958) , Röd kant (1968), Stockholm (1986) och 1900-talets svenska festservis Nobelservisen i benporslin som togs fram år 1991 till Nobelstiftelsens 90-årsfirande.[22] Bengt Berglund var verksam som keramisk konstnär och formgivare på Gustavsbergs porslinfabrik 1960-82. Under 15 år med stengods på Gustavsberg skapade Bengt Berglund en sällsam keramisk värld, färgad av marina former men också av hans lekfulla humor och samhällskritik.

Boom för sanitetsgodset[redigera | redigera wikitext]

1970 samlades utvecklingsarbetet i Tekniskt Center.

Sanitetsgodstillverkningen var den helt dominerande del av bolaget.[6] 1960-talet blir en gynnsam period för Gustavsberg med stor efterfrågan på badkar, toalettsitsar och handfat när Sverige genomlever en byggboom under Miljonprogrammet 19651975.[23] Sanitetsfabriken kom med flera framgångsrika innovationer och modeller under 1960-talet. Bertil Dahllöf skapade en lätt toalettsits som gav honom Plastpriset 1961. Gustavsberg utvecklade också en tyst toalettstol (modell 315 T) och en som drog betydligt mindre vatten vid spolning.[6] Jan Landqvist blev den första heltidsanställda industridesignern på Gustavsberg när han anställdes 1967.[20] 1969 blev Bo Broms ny chef. 1970 samlades utvecklingsarbetet i Tekniskt Center. 1974 antogs företagsnamnet AB Gustavsberg.

1975 firade Gustavsbergs porslinsfabrik 150 år.[24] En jubileumsutställningen ägde rum på Nationalmuseum och en utställning om Gustavsberg ägde även rum på Kulturen i Lund.[6] I slutet av 1970-talet följde sämre tider med nedläggningar och varsel.[23] I början av 1980-talet lämnade formgivarna Stig Lindberg och Lisa Larson verksamheten och Berndt Friberg avled. Gustavsbergs porslinstillverkning hade under många år gått dåligt ekonomiskt och verksamheten bars upp av den ekonomiskt starka sanitetstillverkningen.[12]

Uppdelning och försäljning[redigera | redigera wikitext]

Gustavsbergs porslinsfabriks butik 2015

1970-talets senare del innebar en påfrestande lågkonjunktur för den svenska porslinsindustrin samtidigt som importen av porslin ökade från 40 till 75 procent. Gustavsberg tappade volymer, hade ökade personalkostnader och drabbades av händelser som gasolproblem och problem med rågods. 1982 försvann 1000 arbetsplatser vid Gustavsberg och samma år blev Sture Erixon ny chef. Tillverkningen av hushållsporslin minskade kraftigt under 1980-talet.[6]

1987 delades Gustavsbergs upp i tre bolag: Gustavsbergs Porslin AB, Gustavsbergs VVS AB och Gustavsbergs Fastigheter AB.[24] Plasttillverkningen flyttades över i bolaget Idealplast som flyttade till Borås. Företagets porslinsdel såldes till Wärtsilä 1987 och ingick därmed i samman koncern som Rörstrands Porslinsfabrik och Arabia.[14] 1991 blev Gustavsbergs porslinsfabrik en del av Hackman men 1993 lades tillverkningen av porslin ner i Gustavsberg.[14] Hushållsporslin och prydnadsföremål tillverkas ännu i liten skala i Gustavsberg av det numera fristående HPF (HushållsPorslinsFabriken) i Gustavsberg AB, ett helsvenskt privatägt företag. Gustavsbergs definitiva långkörare var porslinsserien Blå Blom, som tillverkades oavbrutet från 1874–2006. Delar av Gustavsbergs produktion finns utställd på Gustavsbergs Porslinsmuseum. Vid Gustavsbergs hamn ligger numera Hotell Blå Blom, som fått sitt namn från denna serie. Hotellet inryms i en av porslinsfabrikens byggnader från 1853. Maten serveras på Blå Blom-porslinet.[25]

1987 köpte Gustavsbergs AB Vårgårda armaturer.[15][26] Badkarstillverkningen gick allt sämre och endast en modell tillverkades innan produktionens lades ned 1992.[24] 1994 sålde Kooperativa Förbundet Gustavsbergs AB till holländska Koninklijke Sphinx. 2000 köpte Villeroy & Boch Gustavsberg[15] och AB Gustavsberg är ett helägt dotterbolag. Fram till 2014 producerades sanitetsporslin (toalettstolar och handfat). Gustavsberg har produktionsanläggningar i Gustavsberg och Vårgårda.

Gustavsbergsområdet idag[redigera | redigera wikitext]

Rivning av fabriksbyggnad, oktober 2014.

År 2013 förvärvade Ikano Bostad marken där Gustavsbergs sanitetsporslinsfabrik var belägen, säljare var Villeroy & Boch Gustavsbergs AB. Den kvarvarande tillverkningen av sanitetsporslin lades ner år 2014. Samma år inleddes rivningen av fabriksbyggnader omfattande 39 000 m². Ikano planerar här 400 nya bostäder "i klassisk designmiljö". Inflyttning beräknas till år 2016.[27] Den enda produktion som blir kvar i närbelägna Ekobacken företagspark är utrustning för vattenskärning. Dessutom kommer utvecklingen av badrumsporslin, som legat i Tyskland, finnas i Gustavsberg.[28]

Den intilliggande tegelbyggnaden med det s.k. Chamottehuset inrymmer, förutom HPF i Gustavsberg AB, även Keramikstudion, verkstäder för ett stort antal konstnärer och en mässhall som används för större arrangemang.

Historiska bilder[redigera | redigera wikitext]

Bildgalleri, produkter i urval[redigera | redigera wikitext]

Företagschefer[redigera | redigera wikitext]

Medarbetare[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Gustavsberg: form och funktion i folkhemmet, Gösta Arvidsson, Historiska media, Lund, 2015
  • Gustavsbergs porslinsfabrik: människor och miljöer, Edla Sofia Arvidsson, Värmdö kultur- och fritidsnämnd i samarbete med Stockholms läns museum, 1997
  • Muggar och ställ: en berättelse om Gustavsbergs sanitetsporslinsfabrik, Bengt Norling, Gustavsbergs porslinsmuseum i samarbete med Arena, 2010
  • Det svenska folkhemsbygget : om Kooperativa förbundets arkitektkontor. Lisa Brunnström (Stockholm: Arkitektur förlag, 2004).
  • Gustavsberg: porslinet - fabriken - konstnärerna, Gösta Arvidsson, Norstedt, Stockholm, 2007, ISBN 9789113016399
  • Gustavsberg, verktyg för en idé: Hjalmar Olsons skildring av 60 års arbete, sammanställd av Arthur Hald, Atlantis , Stockholm, 1991, ISBN 91-7486-965-5
  • Stig Lindberg: människan, formgivaren, Anna Larsdotter, Historiska media, Lund, 2014

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ https://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=551088
  2. ^ http://www.kulturarvstockholm.se/industrihistoria/gustavsbergs-porslinsfabrik/
  3. ^ [a b c d e] Gustavsbergs porslinsmuseum, Gustavsberg, Värmdö kommun
  4. ^ http://www.kulturarvstockholm.se/industrihistoria/gustavsbergs-porslinsfabrik/
  5. ^ http://www.kulturarvstockholm.se/industrihistoria/gustavsbergs-porslinsfabrik/
  6. ^ [a b c d e] Arvidsson 2007
  7. ^ https://www.bukowskis.com/sv/fineartbukipedia/6157-josef-ekberg
  8. ^ Svensk uppslagsbok, Malmö 1932
  9. ^ http://www.kulturarvstockholm.se/industrihistoria/gustavsbergs-porslinsfabrik/
  10. ^ http://www.hembygd.se/gustavsberg/kf-koper-gustavsberg-1937/
  11. ^ Albin Johanssons tal vid KF:s 38:e kongress 7-8 juni 1937
  12. ^ [a b] http://www.kulturarvstockholm.se/industrihistoria/gustavsbergs-porslinsfabrik/
  13. ^ [a b] Brunnström 2004
  14. ^ [a b c] Gustavsbergs historia
  15. ^ [a b c] https://www.gustavsberg.com/se/om-oss-gustavsberg/om-gustavsberg/var-historia/
  16. ^ [a b] Larsdotter 2014
  17. ^ http://www.form1900.se/docs/article.asp?ref=25
  18. ^ https://www.bukowskis.com/sv/fineartbukipedia/22726-mari-simmulson
  19. ^ Tusenkonstnären Stig Lindberg, Gisela Eronn, kapitel "Serviser för folkhemmet", ISBN 91-518-4100-2
  20. ^ [a b] Hald 1991
  21. ^ http://www.signaturer.se/Sverige/lisalarsson.htm
  22. ^ [a b] Arvidsson 2015
  23. ^ [a b] http://www.stockholmslansmuseum.se/upptack_lanet/visa/201002/
  24. ^ [a b c] Norling 2010
  25. ^ Hotell Blå Blom.
  26. ^ http://www.gustavsbergsporslinsfabrik.se/historik/
  27. ^ 400 nya bostäder i Gustavsberg planeras av Ikano Bostad.
  28. ^ Fabriken lägger ner tillverkning – 35 får gå.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]