Guy de la Berg

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Guy de la Berg
Född6 mars 1937
Bryssel, Belgien Belgien
Död12 november 2014 (77 år)
Norrköping
SFDb

Guy de la Berg (Guy uttalas "Gy"), född 6 mars 1937 i Bryssel, Belgien, död 12 november 2014 i Norrköping, var en svensk skådespelare och röstskådespelare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Guy de la Berg debuterade på Vasan i Stockholm 1955 med Vad vet mamma om kärlek som gavs i hela 791 föreställningar. Dessförinnan genomgick han Gösta Terserus teaterskola. I slutet av 1950-talet arbetade han i flera av Karl Gerhards revyer bl.a. Två träd och Ursäkta handsken. Han var skådespelare och kock hos Knäppupp och fick hoppa in för Tage Danielsson i Svenska Ords första revy Gröna Hund på Gröna Lund 1962. Under 1970-talet turnerade han med Riksteatern och spelade bl.a. titelrollen i Hamlet. Han spelade kabaré med Hagge Geigert på Lorensberg i Göteborg och revyade med Tjadden Hällström i Skövde.

de la Berg var under flera år anställd vid Länsteatern i Örebro innan han 1985 kom till Östgötateatern i Norrköping–Linköping där han var verksam fram till pensioneringen. Bland hans många roller på Östgötateatern kan nämnas Tevje i Spelman på taket, blomsterhandlaren i Little Shop of Horrors och Mr Sowerberry i Oliver Twist.

Han dubbade en del tecknade filmer och gjorde under några år rösten till Nalle Puh (en roll som nu övertagits av Jan Jönson)[1]. de la Berg är begravd på Bromma kyrkogård.

Filmografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller (ej komplett)[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1955 Äktenskapsmäklerskan
Thornton Wilder		 Per Gerhard Intiman[2]
1959 Medverkande Två träd, revy
Karl Gerhard		 Hasse Ekman Idéonteatern
1961 Medverkande Ursäkta handsken, revy
Karl Gerhard		 Tage Danielsson Idéonteatern[3]
1963 Pyjamasleken
George Abbot, Richard Bisell, Richard Adler, Jerry Ross		 Carl-Gustaf Kruuse af Verchou
Mille Schmidt		 Idéonteatern[4]
1969 Bill Calhoun/Lucentio Kiss Me, Kate
Cole Porter, Samuel Spewack och Bella Spewack		 Bo Forsberg Riksteatern[5]
1972 Små, små ord till tröst
Per Siwe Flexteatern[6]
1973 Borgmästaren
Gert Hofmann		 Sandor Györbiro Flexteatern[7]
1982 Miguel de Cervantes / Don Quijote Mannen från La Mancha
Mitch Leigh, Joe Darion och Dale Wasserman		 Georg Malvius Örebro länsteater[8]
1983 Eddie Carbone Utsikt från en bro
Arthur Miller		 Georg Malvius Örebro länsteater[9]
Mercutio Romeo och Juliet
William Shakespeare		 Georg Malvius Örebro länsteater[10]
Horst Bent
Martin Sherman		 Georg Malvius Örebro länsteater[11]
1984 Konferenciern Cabaret
John Kander, Fred Ebb och Joe Masteroff		 Georg Malvius Örebro länsteater[12]
Truffaldino Battochio Två herrars tjänare
Carlo Goldoni		 Alfred Meschnigg Örebro länsteater[13]
1989 Oscar Lindquist Sweet Charity
Neil Simon, Cy Coleman och Dorothy Fields		 Hans Bergström Östgötateatern[14]
1998 Mr Mushnik Little Shop of Horrors
Alan Menken och Howard Ashman		 Magnus Bergquist Östgötateatern[15]
2001 En kul grej hände på väg till Forum
Stephen Sondheim, Burt Shevelove och Larry Gelbart		 Staffan Aspegren Östgötateatern[16]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.dubbningshemsidan.se/forum/index.php?topic=612.195
  2. ^ Barbro Hähnel (4 september 1955). ”Äktenskapsmäklerskan”. Dagens Nyheter: s. 18. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1955-09-04/239/18. Läst 23 augusti 2015. 
  3. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 46. 14 april 1961. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1961-04-14/100/46. Läst 21 januari 2016. 
  4. ^ Pygmé Musikförlags faktasida om "Pyjamasleken" Arkiverad 6 februari 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  5. ^ Barbro Hähnel (23 juli 1969). ”Berit Carlberg praktfull i ojämn 'Kiss me, Kate'”. Dagens Nyheter: s. 8. https://arkivet.dn.se/tidning/1969-07-23/196/8. Läst 18 juli 2018. 
  6. ^ ”Nytt om Nöjen”. Dagens Nyheter: s. 7. 5 augusti 1972. https://arkivet.dn.se/tidning/1972-08-05/210/7. Läst 18 mars 2018. 
  7. ^ ”Nöjesguiden”. Dagens Nyheter: s. 16. 16 februari 1973. https://arkivet.dn.se/tidning/1973-02-16/45/16. Läst 18 mars 2018. 
  8. ^ Marcus Boldemann (6 oktober 1982). ”Fullträff i Örebro”. Dagens Nyheter: s. 20. https://arkivet.dn.se/tidning/1982-10-06/271/20. Läst 5 mars 2018. 
  9. ^ Bengt Jahnsson (19 april 1983). ”Riksteaterns repertoar i landsorten: Våra problem speglas i gårdagens”. Dagens Nyheter: s. 20. https://arkivet.dn.se/tidning/1983-04-19/105/20. Läst 6 mars 2018. 
  10. ^ Lars Linder (20 september 1983). ”Ojämn ensemble, men... Shakespeare känns igen”. Dagens Nyheter: s. 20. https://arkivet.dn.se/tidning/1983-09-20/255/20. Läst 6 mars 2018. 
  11. ^ Bengt Jahnsson (20 november 1983). ”'Bent' på svensk scen stark och osentimental”. Dagens Nyheter: s. 19. https://arkivet.dn.se/tidning/1983-11-20/315/19. Läst 6 mars 2018. 
  12. ^ Marcus Boldemann (26 mars 1984). ”'Cabaret' i Örebro: Fullödig satsning”. Dagens Nyheter: s. 24. https://arkivet.dn.se/tidning/1984-03-26/84/24. Läst 8 mars 2018. 
  13. ^ Bengt Jahnsson (16 december 1984). ”'Två herrars tjänare' på Örebro länsteater: Festlig fart och fläng utan like”. Dagens Nyheter: s. 26. https://arkivet.dn.se/tidning/1984-12-16/342/26. Läst 8 mars 2018. 
  14. ^ Bertil Mollberger (30 september 1989). ”Eva Rydberg fick drömrollen i Sweet Charity: Återhållsamt och säkert”. Dagens Nyheter: s. 32. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1989-09-30/265/32. Läst 23 augusti 2015. 
  15. ^ ”Repertoar 1998”. Östgötateatern. https://ostgotateatern.wordpress.com/2011/04/04/repertoar-1998/. Läst 24 mars 2018. 
  16. ^ Sara Norling (1 oktober 2001). ”Full fart i Rom. Glittrig lek bland kurtisaner, slavar och härförare med flera träffsäkra porträtt”. Dagens Nyheter. Arkiverad från originalet den 23 januari 2016. https://web.archive.org/web/20160123064456/http://www.dn.se/arkiv/kultur/musikal-full-fart-i-rom-glittrig-lek-bland-kurtisaner-slavar. Läst 24 juli 2015. 

Källor[redigera | redigera wikitext]

Hämtad från "https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Guy_de_la_Berg&oldid=44098493"