Hoppa till innehållet

Jakobstad

För Jakobstadt, se Jēkabpils.
Uppslagsordet ”Pietarsaari” leder hit. För andra betydelser, se Pietarsaari (olika betydelser).

Jakobstad
Pietarsaari (finska)
Kommun
Land Finland Finland
Landskap Österbotten
Admin. centrum Jakobstads centraltätort
Area 396,35 km² (2016-01-01)[1]
 - land 88,45 km²
 - vatten 307,9 km²
Folkmängd 19 097 (2021-12-31)[2]
 - män 9 527 (2020-12-31)[2]
 - kvinnor 9 539 (2020-12-31)[2]
Befolkningstäthet 215,91 invånare/km²[2][1]
Kommunkod 598
Geonames 656131
Språk
- Finska:
- Svenska:
- Samiska:
- Övriga:
 
34,0 %[3]
56,0 %
0,0 %
10,0 %
Admin. data  
- Landskapsförb. Österbotten
- Regioncentrum Jakobstad
- Skattebyrå Österbotten
- Sjukvårdsdistrikt Vasa
- Försäkringskrets Jakobstad
- Nödcentral Österbotten
- Räddningsverk Jakobstad
- EU-målområde övergångsperiod
Läge
- Latitud:
- Longitud:
 
63° 40’ 27”
22° 42’ 13”
Jakobstads läge
Jakobstads läge
Jakobstads läge
Webbplats: www.jakobstad.fi

Jakobstad (uttalas med trycket på första stavelse: [jákobstad]) (finska: Pietarsaari; informellt används även benämningen Jeppis) är en tvåspråkig stad vid Bottenvikens kust i Svenska Österbotten i landskapet Österbotten i Finland. Staden ligger ca 100 km norr om Vasa och har 19 097 invånare och en yta på 396,35 km².

Jakobstads kyrka.

Staden grundades år 1652 av Ebba Brahe, änka efter Jakob De la Gardie (därav namnet Jakobstad).[4] Stadens plan var för övrigt tänkt att användas för en stad med samma namn på Kållandsö men Jakob De la Gardie valde att anlägga den västra delen av Lidköping i stället och anlägga Jakobstad i Finland.[5] Det finska namnet härstammar däremot från grannkommunens namn Pedersöre, vilket direktöversatt till finska är just Pietarsaari. Finlands nationalskald Johan Ludvig Runeberg är född i staden. Staden har historiskt varit en betydande skeppsbyggar- och sjöfartsstad. En betydande redarfamilj var släkten Malm, vars gamla hem idag hyser stadens museum. Redarnas motstånd mot järnvägen i slutet av 1800-talet fick som följd att stambanan som löper mellan Helsingfors och Uleåborg i norr kom att dras 15 km inåt land och staden sålunda kom att ligga aningen i periferin, ex. i jämförelse med grannstaden Karleby. Under finska inbördeskriget verkade en vit artilleriskola i staden, därmed även Finlands första artilleriskola.

Litografi av Jakobstad i Finland framstäldt i teckningar utgiven 1845-1852.

Under Fortsättningskriget bombades staden fastlagstisdagen 22 februari 1944 av ryssarna med flera dödsoffer som följd. Fram till 1960-talet har staden haft en överväldigande majoritet svenskspråkiga, men i och med industriernas nyanställningar har fler finskspråkiga sökt sig till staden. I dag talas svenska av cirka 56 % och finska av cirka 35 % av invånarna. På senare år har emellertid denna utveckling avtagit och de finsktalandes antal har åter minskat. Den nya trenden är inflyttning ifrån utlandet och invånare med främmande språk som modersmål har delvis kompenserat för denna befolkningsminskning. Staden har tidigare haft färjeförbindelse med Skellefteå under 1960–90-talet. Ett tag hade man även färjeförbindelse med Umeå. Färjetrafiken upphörde i och med inträdet i EU vilket blev slutet på tax-free handeln mellan Finland och Sverige i denna landsända.

Administrativ historik

[redigera | redigera wikitext]

1 januari 2002 överfördes ett område med 3 invånare till Larsmo kommun.[6]

Stadsdelar och ortnamn

[redigera | redigera wikitext]

Några stadsdelar och bosättningsområden i staden är Alholmen, Baggholmen, Björnholmen, Björnviken, Bonäs (fi. Majaniemi), Bostadsmässoområdet, Centrum, Grannabba, Hällan, Karviken (fi. Kaarilahti),[7] Killingholmen, Kisor, Kittholmen, Kivilös, Korsgrundet, Kråkholmen, Kvarnbacken, Kvastberget, Kyrkostrand, Lannäslund, Lappfjärden, London, Norrmalm, Nyvägen, Peders, Permo, Rosasholmen, Rosenlund, Skutnäs, Staffansnäs, Sveden, Svedjenabba Varvet, Vestersundsby, Västanpå, Västermalm, Östanlid, Östanpå och Östermalm.

Här finns också halvön Fårholmen, ön Stockholmen, sankmarken Kråkholmsfjärden, vattendraget Lappfjärdsdiket samt fjärden Alholmsfjärden.

Halvön Pirilö var före 1977 en del av Pedersöre kommun.

Mandatfördelning i Jakobstads stad, valen 1976–2021

[redigera | redigera wikitext]
ValårVFSDPGRÖNÖVRSAFCSFPKDSAMLGrafisk presentation, mandat och valdeltagandeTOT%Könsfördelning (M/K)
197610141612
1014162
4376,1
198010151512
1015152
4377,1
1984813211612
8132162
4377,1
198881412162
8142162
4376,5
199281422161
8142216
4375,2
1996712221523
712221523
4366,2
200069161551
696155
4363,9
200458621741
5862174
4366,7
3013
2008410421841
41042184
4367,4
2617
20123915111841
395184
4363,5
2518
2017510131194
5103194
4364,2
2914
20213822212041
38222204
4357,4
2914
  • Kolumnen övriga representerar:
    • För valet 2021 PRO Pietarsaari-Jakobstad yhteislista (2).
Data hämtat från Statistikcentralen och Doria.fi, Statistikcentralens digitaliserade historiska statistik

Jakobstad har följande vänorter:[8]

Ekonomi och infrastruktur

[redigera | redigera wikitext]

Den största arbetsgivaren i staden är massa- och pappersfabriken tillhörande UPM-Kymmene och Billerud Korsnäs, som ligger invid stadens hamnområde i norr. Övriga betydande arbetsgivare är bland andra OSTP; Outokumpus fabrik som tillverkar produkter i rostfritt stål, och Snellman Ab som tillverkar köttprodukter, främst charkvaror. I och kring staden verkar utöver dessa en mängd små och medelstora företag, bland andra båtbyggarna Jakobstads båtvarv, Nautor och Baltic Yachts.

Kända jakobstadsföretag som inte existerar längre är Strengbergs tobaksfabrik och glasstillverkaren Sun Ice, vilka bägge blev uppköpta och nedlagda, tobaksfabriken i samband med den ekonomiska recessionen på 1990-talet och glassfabriken 2002. Rettig Värme flyttade hela sin produktion av radiatorer till lågprisländerna Polen, Frankrike och Storbritannien 2014. Gjuteriet Componenta (tidigare Wärtsilä), som verkat i staden sedan 1896, lades ned samma år.

Sverige har ett konsulat i Jakobstad sedan 1829.

Gästhamnar i Jakobstads kommun

[redigera | redigera wikitext]
Befolkningen i Jakobstad uppdelad per språkgrupp 1990-2015. Under perioden minskade i synnerhet antalet finskspråkiga medan antalet med ett främmande språk som modersmål ökade. Antalet svensktalande höll sig kring 11 000 personer under hela perioden. Källa: Statistikcentralen [2]
Diagrammet visar antalet nyfödda (0-åringar) i Jakobstad, uppdelade efter registrerad språklig tillhörighet, 1990-2015. Under perioden minskade framförallt antalet finskregistrerade barn, men även de svenskregistrerade minskade något. År 1990 var 41 % av alla 0-åringar finskregistrerade. Motsvarande siffra för 2015 var endast 28 %. Andelen svenskregistrerade 0-åringar var dock den samma, ca 58 %, både 1990 och 2015, detta eftersom andelen med främmande språk som modersmål ökade kraftigt under perioden. Källa: Statistikcentralen [3][död länk]

Befolkningsutveckling

[redigera | redigera wikitext]
Befolkningsutvecklingen i Jakobstads stad 1975–2020[9]
ÅrFolkmängd
1975
  
20 580
1980
  
20 700
1985
  
20 458
1990
  
19 883
1995
  
19 939
2000
  
19 636
2005
  
19 521
2010
  
19 656
2015
  
19 436
2020
  
19 066
Anm: Uppgifterna avser förhållandena den 31 december nämnda år enligt områdesindelningen den 1 januari 2022.
Pingstförsamling Elim Jakobstad finns i Jakobstads centrum.

År 2023 tillhörde 62,2 % av befolkningen den evangelisk-lutherska kyrkan. Andra religioner stod för 3,1 % av befolkningen. 34,7 % av befolkningen var icke-religiösa.[10] Den evangelisk-lutherska kyrkan i Jakobstad har en finska och en svenska församling, som hör till Pedersörenejdens kyrkliga samfällighet. Jakobstads församling, liksom den omgivande landsbygden, är en del av ett starkt stödområde för den svenskspråkiga læstadianska rörelsen (LFF). Jakobstad har också ett måttligt stöd för den Kyrkans Ungdom och evangeliska väckelserörelsen.[11][12]

Jakobstad är en viktig stad för många frikyrkor. Staden är särskilt aktiv inom frikyrkorörelsen, pingströrelsen och Frälsningsarmén.[12] Baptistkyrkan i Jakobstad grundades 1870 och har fungerat som moderkyrka för många baptistförsamlingar i närområdet.[13][14] Till de frikyrkliga församlingarna hör Ebeneserkyrkan i Jakobstad, som grundades 1892, och finskspråkiga Pietarsaaren vapaaseurakunta.[15] Här finns också Jakobstads metodistförsamling, grundad 1904, och Jakobstads Adventkyrka, grundad 1929.[16][17]

Inom pingströrelsen är staden hemvist för Elimförsamlingen, grundad 1923, och den finsktalande Saalemförsamlingen, grundad 1934.[18][19]

RUSK är en musikfestival som årligen arrangeras i Jakobstad där kammarmusik kombineras med olika konstformer.[20] Huvudsaklig samlingsplats är Schaumansalen som finns i stadens absoluta centrum men evenemangen söker sig också vidare ut i den omkringliggande närmiljön.

Festivalen grundades år 2013 av klarinettisten Christoffer Sundqvist och tonsättaren Sebastian Fagerlund som båda fungerar som festivalens konstnärliga ledare. Under en veckas tid bjuder man på konserter där finländska och utländska musiker presenterar både klassiska och mer sällsynta eller nykomponerade kammarmusikverk. Festivalen inbjuder årligen en internationellt erkänd tonsättare. År 2013 var Sebastian Fagerlund årets tonsättare och år 2014 Daníel Bjarnason.

Även den veckolånga stadsfestivalen Jakobs dagar ordnas varje sommar, vilken årligen lockar 10 000-tals besökare till staden. De mest populära evenemangen är Gammaldagstorget samt olika musikevenemang.

Föreningen Jakobstads Citygrupp r.f. står för en hel del evenemang i staden, exempelvis Spotilight – Kulturen & Handelns natt, kvällstorg på sommaren, Föreningarnas dag, Julöppning, Trafikdag, Sommar- och terrassäsongens öppning samt arrangerar vår- och höstmarknaderna. I staden finns också den finlandssvenska teaterföreningen Teater Jacob som har satt upp teaterpjäser och revyer sedan 1957.

Sevärdheter

[redigera | redigera wikitext]

Till sevärdheterna i Jakobstad räknas bland annat Skolparken, som är en botanisk trädgård och park mitt i stadskärnan med ett stort antal växter. 1700-talets nyttoträdgård Aspegrens trädgård vid Rosenlunds prästgård. Bredvid Skolparken ligger Skata, även kallad Norrmalm eller Amerikastan, som tillsammans med några stenhus är den enda delen av Jakobstad som finns bevarad sedan hela staden brann på mitten av 1800-talet. Skata är byggd som arbetar- och sjömansstadsdel. Det är ett trähusområde med smala gator. Gamla hamn är ett friluftsområde med bryggor för fritidsbåtar och gamla båtskjul c. en kilometer från centrum. Fin motionsstig med gymredskap finns i Kittholmsskogen som troligen är Finlands äldsta skyddade skog. Vid Skeppsgården finns krigsskadeståndsskonaren Vega o replikan Jakobstad Wapen. Där finns även en badstrand och en vattenpark kallad Old Harbour. Fäboda finns cirka åtta kilometer väster från Jakobstads centrum. Det är ett område vid kusten där det finns sandstränder och en husvagnspark (stadens campingplats heter Svanen och ligger norr om stadskärnan). En annan betydande sevärdhet är det arktiska museet Nanoq, som också finns i fäbodaområdet.

På Alholmen finns Cikoriamuseet i Jakobstads Cikoriafabriks tidigare lokaler.

Staden är framför allt känd för goda framgångar i fotboll. Den ledande fotbollsföreningen på den manliga sidan är FF Jaro, som spelade i Tipsligan 14 säsonger i rad (2002–2015). Andra fotbollsföreningar i staden är bland annat Jakobstads BK, grundad under Fortsättningskriget av bastubadande soldater hemmahörande ifrån Jakobstad, IFK Jakobstad samt Pietarsaaren Into. FC United (före detta FF Jaros damlag) var framgångsrikt särskilt i början på 2000-talet, när klubben vann såväl Damligan (2002 och 2004) som damernas Finlands cup (2001, 2004 och 2005).

Andra idrottsföreningar i staden är bland annat ishockeylaget Jeppis Hockey, IF Brahe med skidåkning och orientering på programmet samt friidrottsföreningen IF Drott. Jakobstads simmare, JS-PU har även haft framstående medlemmar under åren. Redskapsgymnastik är även stort i staden, och i föreningarna Fitness idrottsförening och IF Drott hittar vi ett flertal gymnaster.

Jakobstads stadsvapen har fått sitt utseende från Jakob De la Gardies släktvapen. Det nuvarande vapnet är ritat av heraldikern Gustaf von Numers.

Kända Jakobstadsbor

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b] ”Finlands areal kommunvis 1.1.2016”. Lantmäteriverket. 1 januari 2016. http://www.maanmittauslaitos.fi/sites/default/files/alat16_su_nimet_0.xlsx. Läst 2 april 2016. 
  2. ^ [a b c d] ”Befolkning efter ålder (1-års) och kön områdesvis, 1972-2021”. Statistikcentralen. 31 mars 2022. https://pxdata.stat.fi/PxWeb/pxweb/sv/StatFin/StatFin__vaerak/statfin_vaerak_pxt_11re.px. Läst 22 mars 2023. 
  3. ^ ”Språk efter kön kommunvis, 1990-2022”. Statistikcentralens PX-Web databaser. Statistikcentralen. https://statfin.stat.fi/PxWeb/pxweb/sv/StatFin/StatFin__vaerak/statfin_vaerak_pxt_11rm.px/. Läst 9 september 2019. 
  4. ^ Allmänt om Jakobstad Arkiverad 16 november 2015 hämtat från the Wayback Machine.
  5. ^ [1]
  6. ^ (på finska och svenska) ( PDF) Befolkning kommunvis och i storleksordning 31.12.2001. Finlands officiella statistik. "Befolkning 2002:2". Helsingfors: Statistikcentralen. 2002. sid. 5 (6 i pdf:en). ISBN 951-727-998-1. https://www.doria.fi/bitstream/handle/10024/158297/xvaksu_200100_2002_dig.pdf?sequence=1&isAllowed=y. Läst 29 mars 2023 
  7. ^ ”Svenska ortnamn i Finland”. Institutet för de inhemska språken. http://kaino.kotus.fi/svenskaortnamn/?a=find&qfind=Karviken. Läst 9 mars 2018. 
  8. ^ Jakobstads vänorter Arkiverad 16 november 2015 hämtat från the Wayback Machine.
  9. ^ ”11re -- Befolkning efter ålder (1-års) och kön områdesvis, 1972-2021”. Statistikcentralens PX-Web databaser. Statistikcentralen. https://pxdata.stat.fi/PxWeb/pxweb/sv/StatFin/StatFin__vaerak/statfin_vaerak_pxt_11re.px/. Läst 23 mars 2023. 
  10. ^ ”Nyckeltal för befolkningen efter område, 1990-2023”. Statistikcentralens avgiftsfria statistikdatabaser. Statistikcentralen. https://pxdata.stat.fi/PxWeb/pxweb/sv/StatFin/StatFin__vaerak/statfin_vaerak_pxt_11ra.px/. Läst 4 september 2024. 
  11. ^ Huotari, Voitto (1981). Kirkkomme herätysliikkeet tänään. Kirjapaja. sid. 151 
  12. ^ [a b] Jylhä, Anu (14 augusti 2021). ”Maallistuminen näkyy jumalauskon vähenemisenä mutta hengellisyyteen kiinnostuneisuuden kasvuna” (på (finska)). Keskipohjanmaa. https://keskipohjanmaa.fi/uutinen/621227. Läst 7 november 2022. 
  13. ^ Näsman, Nils (1979). Svenska Österbottens historia. Svenska Österbottens landskapsförbund. sid. 84–87. ISBN 951-99097-5-3 
  14. ^ ”Församlingar: Jakobstad”. Finlands svenska baptistsamfund. https://www.baptist.fi/forsamlingar/jakobstad/. Läst 4 september 2024. 
  15. ^ ”Våra församlingar”. Missionskyrkan i Finland. https://mkf.fi/vara-forsamlingar/. Läst 4 september 2024. 
  16. ^ ”Församlingar”. Finlands svenska metodistkyrka. https://www.metodistkyrkan.fi/sv/forsamlingar/. Läst 4 september 2024. 
  17. ^ ”Hitta en kyrka”. Finlands svenska adventistkyrka. https://fsa.adventist.fi/gemenskap/hitta-en-kyrka/. Läst 4 september 2024. 
  18. ^ ”Seurakunnat”. Suomen Helluntaikirkko. https://helluntaikirkko.fi/nayta-seurakunnat/. Läst 4 september 2024. 
  19. ^ ”Finlandssvenska pingstförsamlingar”. Pingst Fi. https://pingstfi.blog/finlandssvenska-pingstforsamlingar/. Läst 4 september 2024. 
  20. ^ http://www.jmap.fi/events/rusk-chamber-music-festival/
  21. ^ artikel "Mary Anns brokiga historia", Lars Haglund, Frisk bris, nr7, 2006

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]