Johnny Munkhammar

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Johnny Munkhammar

Mandatperiod
2010–2012
Valkrets Stockholms län

Född Kalmar
Död 13 augusti 2012 (37 år)
Politiskt parti Moderaterna

Johnny Mattias Munkhammar, född 24 september 1974 i Hultsfreds församling i Kalmar län, död 13 augusti 2012[1] i Österskär i Stockholms län, var en svensk politiker (moderat), författare och debattör. Han var till en början aktiv i folkpartiet, men kandiderade 2010 som moderat riksdagsledamot. Han valdes in i Stockholms läns valkrets och förblev ledamot fram till sin död.[2]

Munkhammar växte upp i Visby. Han tog en magisterexamen i statsvetenskap vid Uppsala universitet 1998. Som yrkesarbetande var han ledarskribentNerikes Allehanda och på Gotlands Tidningar samt VD i Munkhammar Advisory och forskningschef vid European Enterprise Institute i Bryssel. Han arbetade dessförinnan (2002–2005) som EU-expert och expert på omvärld och trender vid Svenskt Näringsliv, samt vid tankesmedjan Timbro. Munkhammar var förbundsstyrelseledamot i Liberala ungdomsförbundet 1996–1999. Han kandiderade för folkpartiet i valen till Europaparlamentet 1995 och 1999. Under folkomröstningen om EMU 2003 var han en av de ledande debattörerna på ja-sidan.

Munkhammar verkade politiskt för ökad personlig frihet, en fri marknad, öppna gränser och en begränsad stat.[3] Under sin verksamma tid var han mycket produktiv med totalt 428 publikationer, inkluderande 14 böcker, 7 riksdagsmotioner, 21 fackstudier och 386 tidningsartiklar.[4]

Vid 35 års ålder diagnosticerades Munkhammar med cancer[5] och han avled två år senare.

Johnny Munkhammars Minnesfond[redigera | redigera wikitext]

Till minne av honom har Johnny Munkhammars Minnesfond upprättats av Stiftelsen Fritt Näringsliv. Minnesfonden delar varje år ut ett pris "till den unga person eller de unga personer som under det senaste året bäst verkat i Johnny Munkhammars anda i svensk samhällsdebatt, i tal eller i skrift".[4]

Pristagare[redigera | redigera wikitext]

  • 2013: Victoria Nilsson och Alexandra Ivanov[6]
  • 2014: Niklas Elert[6]
  • 2015: Sofia Arkestål[6]
  • 2016: Jacob Lundberg[6]
  • 2017: Max Sjöberg[6]
  • 2018: Siri Steijer[6]
  • 2019: Carl Göransson[6]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Människorna, marken och makten: befria individer och regioner från regionalpolitik (Timbro, 2002) ISBN 91-7566-520-4
  • Sagan om välfärdens återkomst: den stora statens fall (Hjalmarson & Högberg, 2004) ISBN 91-89660-75-7
  • The guide to reform: How policymakers can pursue real change, achieve great results and win re-election (Timbro förlag, 2007) ISBN 978-0-255-36618-2
  • Skuggan och det mystiska dokumentet (Yaaa Förlag, 2011) ISBN 9789197985703

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Johnny Munkhammar död”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/johnny-munkhammar-dod_7421042.svd. Läst 14 augusti 2012. 
  2. ^ Riksdagen
  3. ^ http://www.munkhammar.org/blog/index.aspx
  4. ^ [a b] Johnny Munkhammars Minnesfond http://minnesfond.munkhammar.org
  5. ^ Time Out, inlägg på Munkhammars blogg 2009-09-28
  6. ^ [a b c d e f g] Johnny Munkhammars Minnesfond: Pristagare, läst 5 oktober 2019

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]