Lena Nyman

Från Wikipedia
Version från den 29 december 2017 kl. 01.19 av Adville (Diskussion | Bidrag) (flyttar upp en bild)
Lena Nyman
Lena Nyman 1967, vid inspelningen av Jag är nyfiken - gul.
Lena Nyman 1967, vid inspelningen av Jag är nyfiken - gul.
FöddAnna Lena Elisabet Nyman
23 maj 1944
Stockholm, Sverige
Död4 februari 2011 (66 år)
Adolf Fredriks församling, Stockholm, Sverige
Aktiva år1955–2006
MakeRune Andersson (1977–1979)
PartnerTomas Pontén (sambo en tid)
Bästa kvinnliga huvudroll
1968 Jag är nyfiken - gul
IMDb SFDb

Anna Lena Elisabet Nyman, född 23 maj 1944 i Stockholm,[1] död 4 februari 2011[2] i Adolf Fredriks församling i Stockholm[3], var en svensk skådespelerska. Hon var engagerad bland annat vid Dramaten och Stockholms stadsteater och medverkade i många filmer.

Biografi

Lena Nyman föddes i S:t Görans församling och växte upp vid Lidnersplan i KristinebergKungsholmen i Stockholm.[4] Hennes föräldrar var konstnären Lennart Nyman[5] och Margit, ogift Svensson. Lena Nyman började på teaterskola redan som sexåring.[6]

Nyman hade allt från dramatiska roller till lättsamma komediroller på sin meritlista. Hon debuterade vid elva års ålder i den barnförbjudna thrillern Farligt löfte, medverkade samma år i Luffaren och Rasmus och försörjde sig därefter själv som skådespelare. När hon kom in på Dramatens elevskola var det mest för att få lugn och ro ett tag; hon hade då redan hunnit medverka i flera pjäser på Dramaten och gjort ett flertal filmroller.

Bland hennes många roller på Dramaten kan nämnas Polly i Tolvskillingsoperan (1969), Hedvig i Vildanden (1972), Pernille i Den jäktade (1974) och titelrollen i Medea (1986). Hon samarbetade i ett antal produktioner med regissören Alf Sjöberg, som hon i intervjuer sa var hennes favoritregissör. Många av deras teateruppsättningar gjordes också som TV-produktioner. Dessutom arbetade hon med regissörer som Ingmar Bergman, även på film, med Liv Ullmann och Ingrid Bergman, som utvecklingsstörd dotter i Höstsonaten (1978), Bo Widerberg och inte minst i filmer av Vilgot Sjöman. Hon samarbetade ofta och gärna med skådespelare som Ernst-Hugo Järegård, Margareta Krook, Gösta Ekman och Allan Edwall. På den sistnämndes Teater Brunnsgatan Fyra i Stockholm arbetade hon också ett flertal gånger med nära vännen Kristina Lugn.

Lena Nyman (v) och Birgitta Andersson (h) i Omaka parMaximteatern 1988.

År 1973 överraskade Lena Nyman som revyartist i Svenska Ords Glaset i öratBerns; hennes monolog Stadslollan blev något av en revyklassiker. Därefter följde många produktioner tillsammans med Hasse och Tage, bland annat scenproduktionerna Svea Hund på Göta Lejon (1976) och Fröken Fleggmans mustasch (1982), samt filmer som Släpp fångarne loss, det är vår!, Picassos äventyr, Sopor och P&B.

Nyman var en viktig del av svensk filmhistoria ända sedan genombrottet i den skandalomsusade filmen Jag är nyfiken – gul (1967). Andra filmer där hon hade framträdande roller är till exempel Ronja Rövardotter och Morrhår och ärtor. Hon medverkade också i en mängd TV-produktioner, bland annat med huvudroller i Lysistrate och Drottning Kristina, båda 1981.

Nyman hade även framgångar som vissångerska. Hon gjorde skivor tillsammans med trubaduren Rune Andersson, som hon under en kortare tid var gift med, och har tolkat svenska poeter, främst Karin Boye, i Berndt Egerbladhs tonsättning, och sjungit in barnvisor.

Efter sina år som storrökare avled Lena Nyman den 4 februari 2011 efter en längre tids sjukdom, i KOL och Guillain-Barrés syndrom. Efter begravningsgudstjänst i Adolf Fredriks kyrka i Stockholm den 7 mars gravsattes hon samma dag på Norra begravningsplatsen.[7]

Filmografi i urval

Teater

Olof Palme och Lena Nyman på Guldbaggeutdelningen 1968.

Roller (ej komplett)

År Roll Produktion Regi Teater
1963 Tvåstyvers-Dolly Tiggarens opera
John Gay
Per-Axel Branner Dramaten
1964 Al-Lu-Te Tre knivar från Wei
Harry Martinson
Ingmar Bergman Dramaten[8]
1967 Jenny Dödsdansen
August Strindberg
Ulf Palme Dramaten
1971 Sofia Dynge Modern
Stanislaw Ignacy Witkiewicz
Alf Sjöberg Dramaten
1972 Hedvig Vildanden
Henrik Ibsen
Ingmar Bergman Dramaten[9]
1974 Pernille Den jäktade
Ludvig Holberg
Henning Moritzen Dramaten
1980 Agnes Hustruskolan
Molière
Alf Sjöberg Dramaten
1987 Ulla Omaka par
Neil Simon
Lars Amble Maximteatern[10]
1989 Happy End
Brian Cooke och Johnnie Mortimer
Lars Amble Maximteatern[11]
1991 Bea Press! Ett obehagligt stycke
Ben Elton
Lars Amble Vasateatern[12]
1994 Catrin I nöd och lust
Ivan Menchell
Lars Amble Maximteatern[13]
1998 Karin Sova bland säckar
Alan Bennett
Lars Amble Maximteatern[14]
2000 Medverkande Strålande tider! Härliga tider!, revy Lars Amble Maximteatern[15]

Diskografi

  • 1975Var mig nära (med Rune Andersson)
  • 1976Ja visst gör det ont - Lena Nyman sjunger Karin Boye
  • 1977En refrängsångares själsliv (med Rune Andersson)
  • 1978Älskade (med Rune Andersson)
  • 1985Så länge du har lust
  • 1997Bloss (texter av Bodil Malmsten)
  • 2000Min skattkammare

Priser och utmärkelser

Lena Nyman-priset

Lena Nyman-sällskapet delar årligen den 23 maj ut ett pris till Lena Nymans minne. Det ska gå till en skådespelare, artist eller konstnär, som verkar i Lena Nymans anda. Priset delades ut första gången samtidigt med sällskapets bildande den 23 maj 2014, vilket skulle ha varit Lena Nymans 70-årsdag. Det består av en flaska Dom Perignon som var hennes favoritchampagne och delas ut vid hennes grav på Norra begravningsplatsen i maj.[16][17]

Pristagare

Referenser

  1. ^ Sveriges befolkning 1990, DVD-ROM, Riksarkivet SVAR 2011
  2. ^ ”Lena Nyman har avlidit”. SvD.se. 4 februari 2011. http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/lena-nyman-har-avlidit_5916587.svd. Läst 8 februari 2011. 
  3. ^ Sveriges dödbok 1901-2013 Swedish death index 1901-2013 (Version 6.0). Solna: Sveriges släktforskarförbund. 2014. Libris 17007456. ISBN 9789187676642 
  4. ^ ”Nyman på nya äventyr”. SvD.se. 4 februari 2011. http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/nyman-pa-nya-aventyr_112245.svd. Läst 8 februari 2011. 
  5. ^ Hemligt vem som ska ärva. Lena Nyman dog utan några större tillgångar Aftonbladet 9 februari 2011. Åtkomst 23 mars 2013.
  6. ^ Svensk filmdatabas - Lena Nyman
  7. ^ Hittagraven.Stockholm.se
  8. ^ ”Tre knivar från Wei”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/tre-knivar-från-wei. Läst 21 oktober 2015. 
  9. ^ ”Vildanden”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/vildanden. Läst 14 oktober 2015. 
  10. ^ Ingegärd Waarenperä (27 september 1987). ”'Omaka par' på Maxim: Kvinnlig komedikonst”. Dagens Nyheter: s. 24. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1987-09-27/262/24. Läst 25 januari 2016. 
  11. ^ Marcus Boldemann (4 oktober 1989). ”Komedipremiär på Maxim: Duktiga aktörer tappar taget”. Dagens Nyheter: s. 28. http://arkivet.dn.se/tidning/1989-10-04/269/28. Läst 29 oktober 2016. 
  12. ^ Lars-Olof Franzén (1 februari 1993). ”En obehaglig överdrift”. Dagens Nyheter. Arkiverad från originalet den 24 september 2015. https://web.archive.org/web/20150924004101/http://www.dn.se/arkiv/kultur/en-obehaglig-overdrift. Läst 28 juni 2015. 
  13. ^ Helena Lindblad (24 september 1994). ”Hög puls i änkornas sorgeklubb”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/arkiv/teater/hog-puls-i-ankornas-sorgeklubb/. Läst 29 oktober 2016. 
  14. ^ Pia Huss (19 januari 1998). ”Orden motarbetar sig själva: Gunnel Lindblom och Lena Nyman kämpar med ett klumpigt tillyxat pjäsmaterial på Maxim”. Dagens Nyheter. Arkiverad från originalet den 30 oktober 2016. https://web.archive.org/web/20161030000035/http://www.dn.se/arkiv/teater/orden-motarbetar-sig-sjalva-gunnel-lindblom-och-lena-nyman-kampar/. Läst 29 oktober 2016. 
  15. ^ Leif Zern (21 januari 2000). ”Inte så strålande tider. Det räcker inte att citera gamla slagnummer”. Dagens Nyheter. Arkiverad från originalet den 25 januari 2016. https://web.archive.org/web/20160125143836/http://www.dn.se/arkiv/kultur/revy-inte-sa-stralande-tider-det-racker-inte-att-citera. Läst 24 juni 2015. 
  16. ^ ”Ett bloss för Lena Nyman”. Anna Bromme. http://www.annabromee.se/ett-bloss-for-lena-nyman/. Läst 30 maj 2016. 
  17. ^ Jan-Olov Andersson (28 maj 2016). ”Guldbaggevinnare får årets Lena Nyman-pris”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/film/article22900715.ab. Läst 30 maj 2016. 
  18. ^ ”Nyman-priset till Liv Strömquist och Ada Berger”. Sydsvenskan. http://www.sydsvenskan.se/2017-05-23/stromquist-och-berger-far-nyman-priset. Läst 23 maj 2017. 

Externa länkar