Maria Gripe

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Maria Gripe
Maria Gripe
Maria Gripe
FöddMaja Stina Walter
25 juli 1923
Vaxholm, Stockholms län, Sverige
Död5 april 2007 (83 år)
Rönninge, Salems kommun, Stockholms län, Sverige
Yrkeförfattare
NationalitetSvensk Sverige
SpråkSvenska
Verksam19541997
GenrerRomaner
Framstående verkHugo och Josefin
Tordyveln flyger i skymningen
Agnes Cecilia – en sällsam historia
Skuggserien
Elvis Karlsson
Make/makaHarald Gripe
BarnCamilla Gripe
InfluenserH. C. Andersen
John Donne
R. D. Laing
C.G. Jung
Edgar Allan Poe
Charlotte Brontë
Emily Brontë
Carl Jonas Love Almqvist

Maria Kristina Gripe, ursprungligen Maja Stina Walter,[1][2] född 25 juli 1923 i Vaxholm, död 5 april 2007 i Rönninge, var en svensk författare av barn- och ungdomslitteratur.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Maria Gripe föddes i Vaxholm, men familjen flyttade till Örebro 1928 när hon var fem år gammal. Hon lämnade flickskolan i Örebro för att slutföra sin skolgång vid Enskilda Gymnasiet i Stockholm där hon avlade studentexamen 1943. Åren 1944–1945 studerade Maria Gripe filosofi och religionshistoria[3] vid Stockholms högskola,[4] men utan att avlägga någon examen. Hon gifte sig 1946 med konstnären Harald Gripe, och efter en kort anställning på marinförvaltningen blev hon hemmafru 1947. Parets dotter Camilla föddes samma år. Under större delen av sitt vuxna liv bodde Gripe i Nyköping, där även filmatiseringen av hennes bok Agnes Cecilia ägde rum. Efter en längre tids demenssjukdom avled hon 2007 på ett sjukhem i Rönninge.

Författarskap[redigera | redigera wikitext]

Maria Gripe betraktade inte sig själv som barnboksförfattare, utan menade att hon skrev om barn för alla åldrar.[5] Hon skrev 36 böcker,[1] översatta till åtminstone 36 olika språk,[6] och hennes böcker har till allra största del illustrerats av Harald Gripe. Deras nära samarbete inleddes i och med att Maria Gripe debuterade som författare med boken I vår lilla stad 1954.[7] Makens illustrationer fick ett stort inflytande över utvecklingen av Gripes författarskap; det var en bild av den ensamme pojken Elvis i Julias hus och nattpappan som gjorde henne nyfiken på hans historia, och som resulterade i en serie om fem böcker som inleddes 1972 med Elvis Karlsson.[8]

Gripes tidiga böcker är traditionella sagor, ofta med förmänskligade djur och helt dominerade av en yttre handling.[7] Detta kom att ändras med De små röda från 1960, och framför allt hennes genombrott Josefin det följande året. Den senare skildrar en prästdotter vars verklighetsuppfattning rubbas av en livlig fantasi kombinerad med vuxenvärldens religiositet och abstrakta bildspråk.[9] Härpå följde flera böcker vilkas huvudtema är individens sökande efter identitet och omgivningens rollförväntningar på barnet,[10] främst de om Elvis,[11] men även exempelvis Glastunneln (1969), ursprungligen en föjetong i tidningen Vi,[12] där Gripe inspirerats av J.D. Salingers Räddaren i nöden.[13]

I vuxen ålder bytte Maria Gripe förnamn; hon ersatte diminutivnamnen Maja och Stina med Maria Kristina (officiellt 1969).[1][2] Namn var betydelsefulla för Gripe, liksom för hennes persongalleri.[14] Elvis Karlssons förnamn är en metafor för utanförskap; han är inte den "riktiga" Elvis, moderns idol.[15] När Anna Grå väljer ett nytt namn åt sig själv, gör hon det så att hon skall få tillträde till två olika världar. Individualitet uppnår hon med namnet Josefin – det heter ingen annan i byn – och hon skapar samhöriget genom att kombinera de vanliga efternamnen Johansson och Andersson till Johandersson, "då får man dubbelt så många" (Josefin, 1961). Inte heller i böckerna om nattpappan är huvudpersonen nöjd med sitt förnamn. "Julia" är namnet hon givit nattpappan tillåtelse att kalla henne; läsaren får aldrig veta hennes riktiga namn, "jag tycker inte om det, det passar inte mej". Nattpappans namn yppas inte förrän i den andra boken om de två vännerna (Nattpappan, 1968; Julias hus och nattpappan, 1971).

Tordyveln flyger i skymningen från 1978 kom att utgöra ytterligare en skiljelinje i Gripes författarskap. Boken anknyter till filosofi och tankesystem, och kan ses som inledningen till Gripes 1980-tal som dominerades av mer spännings- och mystikorienterade ungdomsromaner.[16] Denna förändring i hennes författarskap ägde rum delvis till följd av påverkan av författare som Edgar Allan Poe, systrarna Brontë och Carl Jonas Love Almqvist, delvis som en strävan att erbjuda unga människor nervkittlande spänning utan att hemfalla åt den sorts våldsskildringar som videovåldsdebatten satt fokus på,[17] och som Gripe blivit varse i egenskap av ledamot av statens barnfilmnämnd.[18]

Skuggsymboliken går att spåra genom hela Gripes författarskap. Den finns med redan tidigt,[19] men blir tydlig som ledmotiv i Skuggserien som inleds med Skuggan över stenbänken 1982.[20] Innebörden kan hänföras till såväl Platons idévärld som C.G. Jungs arketyper.[21]

Film, TV och radio[redigera | redigera wikitext]

Maria Gripe skrev mycket för radio och TV. Tordyveln flyger i skymningen och Nattpappan blev böcker först efter att de varit radioprogram. Böckerna om Elvis dramatiserades och Margareta Krook läste Tanten i oefterhärmlig stil.[22][23] Även Agnes Cecilia och Kvarteret Labyrinten (Det som sker det sker) har gått som radioföljetonger.[24] Tillsammans med dottern Camilla Gripe skrev hon originalmanus till Trolltider som var Sveriges Televisions julkalender åren 1979 och 1985. Andra böcker som har filmatiserats eller blivit TV-serier är Hugo och Josefin, Julia och nattpappan, Pappa Pellerins dotter, Elvis! Elvis!, Glasblåsarns barn, Agnes Cecilia – en sällsam historia och Skuggserien.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

* Illustrerad av Harald Gripe, † Illustrerad av Anders Sten, ‡ Illustrerad av Hans Arnold

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Ursprungligen publicerad 1987 i antologin Solkatter : elva berättelser av elva författare[25]
  1. ^ [a b c] Dunér, Anna (2007). ”Maria Gripe in memoriam”. Signum (5). ISSN 0347-0423. http://www.signum.se/archive/read.php?id=3517. Läst 9 februari 2017. 
  2. ^ [a b] ”Födelsebok Vaxholm CI:9 (1916-1927)”. sid. 81. https://www.arkivdigital.se/aid/info/v275089. 
  3. ^ Fagerström 1977, s. 111
  4. ^ Gripe, Maria K i Vem är hon: kvinnor i Sverige: biografisk uppslagsbok (1988), ISBN 91-1-863422-2
  5. ^ Fagerström 1977, s. 7
  6. ^ ”M. Gripe på Libris, språkindelat”. http://libris.kb.se/hitlist?q=f%C3%B6rf%3A%28Gripe%2C+Maria%2C+1923-2007%29&r=&f=&t=v&s=rc&g=l&m=50. Läst 12 februari 2017. 
  7. ^ [a b] Toijer-Nilsson 2000, s. 22
  8. ^ Opsis 2014, s. 28
  9. ^ Fagerström 1977, s. 15f
  10. ^ Fagerström 1977, s. 119
  11. ^ Opsis 2014, s. 8
  12. ^ Fagerström 1977, s. 220
  13. ^ Toijer-Nilsson 2000, s. 101
  14. ^ Opsis 2014, s. 12
  15. ^ Møller Jensen E.; Langås, U.; Larsson L., red (1997). Nordisk kvinnolitteraturhistoria – På jorden : 1960-1990. "Bd 4". Höganäs: Wiken. sid. 248. Libris 8222069. ISBN 91-7119-261-1. https://litteraturbanken.se/forfattare/MollerJensenE/titlar/NordiskKvinnolitteraturhistoria4/sida/248/etext?s_query=maria%20gripe&s_from=0&s_to=29&s_word_form_only=true&s_lbworkid=lb8222069&hit_index=6 
  16. ^ Opsis 2014, s. 5
  17. ^ Maria Gripe har avlidit”. Svenska Dagbladet. 5 april 2007. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/maria-gripe-har-avlidit_215691.svd. Läst 19 juni 2010. 
  18. ^ Opsis 2014, s. 13
  19. ^ Opsis 2014, s. 9
  20. ^ Nettervik, Ingrid (1994). I barnbokens värld. gleerups. ISBN 91-40-63795-6 
  21. ^ Toijer-Nilsson 2000, s. 30, 198
  22. ^ Opsis 2014, s. 13
  23. ^ Rydin, Ingegerd (2000). Barnens röster: program för barn i Sveriges radio och television 1925-1999. sid. 180ff. Libris 7408799. ISBN 91-518-3785-4. http://webbshop.ur.se/Content/Images/uploaded/download/Barnens_roster.pdf 
  24. ^ Gripe gav ut ett 40-tal böcker”. Expressen. 5 april 2007. http://www.expressen.se/kultur/gripe-gav-ut-ett-40-tal-bocker/. Läst 12 februari 2017. 
  25. ^ Beckman Gunnel, red (1987). Solkatter: elva berättelser av elva författare. Libris 8354640. ISBN 91-48-51532-9 
  26. ^ Svenska barnboksinstitutet: Expressens Heffaklump
  27. ^ ”Mottagare av stiftelsen Allmänna Barnhusets stora pris” (pdf). https://sverigesradio.se/diverse/appdata/isidor/files/787/5115.pdf. Läst 29 juli 2017. 
  28. ^ ”Östrabropriset”. http://www.smalandsakademi.se/?page_id=198. Läst 29 juli 2017. 

Källor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]