Hoppa till innehållet

Meg Westergren

Från Wikipedia
 Den här artikeln omfattas av Wikipedias policy om biografier. Den behöver fler källhänvisningar för att kunna verifieras.
Motivering: Huvudtexten saknar helt källor (2025-09)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.
Meg Westergren
Meg Westergren i Oslo, 1951.
Meg Westergren i Oslo, 1951.
FöddElsa Margareta Westergren
16 maj 1932 (94 år)[1]
Kungsholms församling, Stockholm[1]
Andra namnElsa Margareta Wretman[2]
Aktiva år1951–2017
MakeTore Wretman
(1953–1971; skilda)
Carl Magnus Nyström
(1989–2020; hans död)
FöräldrarHåkan Westergren
Inga Tidblad
SläktingarClaes-Håkan Westergren (bror)
Sture Erlandsson (svåger)
IMDb SFDb

Elsa Meg Margareta Westergren, född 16 maj 1932 i Stockholm,[1][3] är en svensk skådespelerska. Hon har bland annat spelat många farser och komedier på teater, och medverkat i många filmer, det senare främst under 1950-talet. På TV har Westergren bland annat spelat Charlotte Rylander i Goda grannar, Desirée Lindman i Rederiet, och varit deltagare i underhållningsprogrammet Gäster med gester.

Westergren är dotter till skådespelarna Håkan Westergren och Inga Tidblad. Hon har varit gift med restaurangmannen Tore Wretman, och sedan med direktör Carl Magnus "Masse" Nyström (1940–2020) till dennes bortgång.[3] Hon är mor till skulptören Fredrik Wretman och till inredningsarkitekten Malin Wretman Krüll, som dog 41 år gammal, 1997.

1999 tilldelades Westergren Guldmasken i kategorin ”Bästa kvinnliga biroll i talpjäs”, för sin roll i Charleys tant. Hon har belönats med kungliga medaljen Litteris et Artibus 2009, och S:t Eriksmedaljen 2013.

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Tidiga år och Dramatens elevskola

[redigera | redigera wikitext]

Westergren började sin karriär först som modetecknare och gjorde en del mannekänguppdrag. Hon blev upptäckt av Göran Gentele som gav henne huvudrollen som den ambitiösa teatereleven Vivi i filmen Leva på "Hoppet" 1951, varefter bestämde hon sig för att välja teateryrket.

Hon utbildades vid Dramatens elevskola 1951–1954 som elevkamrat till Jane Friedmann, Emy Storm och Gunvor Pontén bland andra.

Meg Westergren debuterade på Dramaten i november 1952 i Carl Jonas Love Almqvists renässanspastisch Ramido Marinesco, med Jan Malmsjö i titelrollen men fick sina första större chanser som Astrid i Hjalmar Bergmans Swedenhielms och Anny i Brandon Thomas fars Charleys tant på våren 1954.

Hon skulle efter en lång och framgångsrik karriär återkomma till Dramaten exakt 50 år senare.

Första roller

[redigera | redigera wikitext]

Hon engagerades direkt efter elevskolan av Sture Lagerwall till Alléteatern i Axelrods komedi Flickan ovanpå som spelades av Gertrud Fridh. Hon spelade i Noël Cowards enaktare Familjealbumet dkombinerades med Moliéres sällan spelade George Dandin där hon gjorde Colin, som vanligen gjordes av en herre.

Westergren gjorde succé när hon hösten 1955 kreerade Jane i den första svenska uppsättningen av William Douglas-Homes komedi Vad vet mamma om kärlek? Den resulterade i en långkörare med hela 314 föreställningar. Westergren gjorde på grund av graviditet bara drygt 200 av dessa.

Känd som Meg Westergren

[redigera | redigera wikitext]

Under åren har Westergren medverkat i många farser och komedier på Stockholms privatteatrar; här kan nämnas föreställningar som Silverbröllop, Mary Mary, Familjen Don Juan och På Folkan medverkade hon i långkörare som Hotelliggaren och Skaffa mig en tenor. Sängkammarfarsen Bäddat för sex på Chinateatern var en annan framgång, liksom Spanska flugan och Charleys tant på Intiman, samt Ray Cooney-farsen Ojdå, en till! på Folkan 1987 (med Björn Gustafson och Ulf Brunnberg i huvudrollerna; populär TV-inspelning gjordes 1994).

Westergren har medverkat i lättsamma filmer som exempelvis Lille Fridolf blir morfar 1957, Jazzgossen 1958 och Fröken Chic 1959. Många minns henne säkert som överstehustru (Charlotte Rylander) till Jan-Olof Strandbergs överste i TV-serien Goda grannar 1987–1988 eller som deltagare i underhållningsprogrammet Gäster med gester. Hon medverkade i Gunnar Hellströms film Raskenstam 1983 och gestaltade sekreteraren Monas mamma, Desirée Lindman, i Rederiet 1994–1995. År 2005 medverkade hon i en framträdande biroll, som ensam östermalmsdam, i Lisa Ohlins rosade dramaserie Kvalster.

Westergren gjorde en mycket uppmärksammad monolog, Kvinnan (efter Annie Ernaux' roman), på Mosebacke som hon också turnerade med. Sommaren 2003 var hon en av radiopratarna i P1:s Sommar. Hon spelade Ester i pjäsen Utanför mitt fönster på Dramaten 2004. Sedan 2005 har hon varit flitigt verksam på Stockholms stadsteater där hon bland annat spelat operadivan Jean Horton i Ronald Harwoods pjäs Kvartetten (2005), Rosas mamma i scenversionen av Allt om min mamma (2008) i regi av Philip Zandén (baserad på Pedro Almodovars film) och Ingrid i Carin Mannheimers hyllade pjäs Sista dansen (2009). Hon har även turnerat med föreställningen Mitt teaterliv där hon berättar om sin karriär och om sina berömda föräldrar. Mellan 2007 och 2009 turnerade Westergren med estradören Mattias Enn med ett sångprogram om revykungen Karl Gerhard, där Enn sjöng kupletter och Westergren berättade om sin tid hos Karl Gerhard och minnen från Vasan i Stockholm.

2009/2010 medverkade hon i Stjärnorna på slottet tillsammans med Björn Ranelid, Siw Malmkvist, Tommy Körberg och Kjell Bergqvist. Westergren var huvudperson i det tredje programmet av fem.[4]

Hon spelade 2016–2017 mot Björn Gustafson i Karin Thunbergs Lite längtan, helt enkelt på Stockholms stadsteater.

Priser och utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]

Filmografi (urval)

[redigera | redigera wikitext]

TV-program (urval)

[redigera | redigera wikitext]

Teater

[redigera | redigera wikitext]

Roller (ej komplett)

[redigera | redigera wikitext]
ÅrRollProduktionRegiTeater
1946FuffyPat regerar (Junior Miss)
Jerome Chodorov och Joseph Fields 		Håkan WestergrenBlancheteatern[5]
1954Miss MorrisFlickan ovanpå (The Seven Year Itch)
George Axelrod 		Sam BesekowAlléteatern[6][7]
1955ColinI afton kl. 8: George Dandin (George Dandin ou le Mari confondu)
Molière 		Sam Besekow[8]Alléteatern[9]
JaneI afton kl. 8: Familjealbumet (Family Album)
Noël Coward 		Sam Besekow[10]
Margot ButlerMin fru på drift (This Was a Man)
Noël Coward 		Frank SundströmNya Teatern[11][12]
Jane BroadbentVad vet mamma om kärlek (The Reluctant Debutante)
William Douglas-Home		Per GerhardIntiman[13]
1957MasjenkaEn skojares dagbok (На всякого мудреца довольно простоты, Na vsjakogo mudreca dovol’no prostoty)
Aleksandr Ostrovskij 		Josef HalfenLilla Teatern[14]
1958Diana MarloweSilverbröllop (Silver Wedding)
Michael Clayton Hutton 		Per GerhardVasateatern[15][16]
1961BiancaSå tuktas en argbigga (The Taming of the Shrew)
William Shakespeare		Per GerhardVasateatern[17]
1962JanetBoeing Boeing
Marc Camoletti		Herman AhlsellVasateatern[18]
1963Tiffany RichardsMary, Mary
Jean Kerr 		Per GerhardVasateatern[19]
1964Clarice DonohueMitt bedårande jag (Photo Finish)
Peter Ustinov 		Gerda WredeVasateatern[20]
1968Jill
Clarice Donohue		Älskling, du vet att jag inte hör dig när vattnet rinner (You Know I Can't Hear You When The Water Is Running)
Robert Anderson 		Per GerhardLilla teatern[21]
1969GinnyGarden Party (Relatively Speaking)
Alan Ayckbourn 		Stig OlinVasateatern[22]
En gång till, Sam! (Play It Again, Sam)
Woody Allen		Stig OlinIntiman[23]
1970Inte just nu, älskling (Not Now, Darling)
Ray Cooney och John Chapman 		Hasse EkmanIntiman[24]
1971Gröna hissen (Fair and Warmer)
Avery Hopwood 		Isa QuenselMaximteatern[25]
1973Sybil ChaseJag älskar dig markatta (Private Lives)
Noël Coward 		Per GerhardVasateatern[26]
1975Winnie WinslowNo, No, Nanette
Vincent Youmans, Otto Harbach, Frank Mandel och Irving Caesar		Isa QuenselOscarsteatern[27]
1976JillFamiljens Don Juan (The Norman Conquests)
Alan Ayckbourn 		Per GerhardVasateatern[28][29][30]
1978Ruth CondomineMin fru går igen (Blithe Spirit)
Noël Coward 		Per GerhardVasateatern[31][32]
1979SusannahSängkammarfars (Bedroom Farce)
Alan Ayckbourn 		Per GerhardVasateatern[33]
1980Pippi Långstrump
Astrid Lindgren 		Staffan GötestamFolkan[34]
1982Elsa SchröderSound of Music
Richard Rodgers och Oscar Hammerstein II		Stig OlinFolkan[35]
1984Helga PhilbyBäddat för sex (A Bedfull of Foreigners)
Dave Freeman 		Herman AhlsellChinateatern[36][37]
1986Hotelliggaren (Two Into One)
Ray Cooney 		Tony VernerFolkan[38]
1987Oj då!... en till?! (One For the Pot)
Ray Cooney och Tony Hilton		Chris JohnstonFolkan[39]
1988Det stannar i familjen (It Runs in the Family)
Ray Cooney		Brian HowardFolkan[40]
Eunice HubbellLinje Lusta (A Streetcar Named Desire)
Tennessee Williams 		Georg MalviusFolkan[41]
1990Skaffa mig en tenor (Lend Me a Tenor)
Ken Ludwig 		Piv BernthFolkan[42]
1991Madame HortenseZorba!
Fred Ebb, John Kander och Joseph Stein 		Georg MalviusRiksteatern[43]
1996Syster Maj från SophiahemmetSolskenspojkarna (The Sunshine Boys)
Neil Simon 		Hans KlingaIntiman[44]
1999Donna Lucia d'AlvadorezCharleys tant (Charley's Aunt)
Brandon Thomas		Thomas RybergerIntiman
2004EsterUtanför mitt fönster
Mattias Andersson 		Birgitta EnglinDramaten
2009IngridSista dansen
Carin Mannheimer		Malin StenbergStockholms stadsteater
2012SolveigI sista minuten
Carin Mannheimer 		Sissela KyleStockholms stadsteater
2016MedverkandeLite längtan, helt enkelt
Karin Thunberg 		Hugo HansénKulturhuset Stadsteatern
2017Fru HigginsMy Fair Lady
Alan Jay Lerner och Frederick Loewe 		Elisa KragerupKulturhuset Stadsteatern

Radioteater

[redigera | redigera wikitext]

Roller

[redigera | redigera wikitext]
ÅrRollProduktionRegi
1993BirgittaHillmans gamle vän
Folke Mellvig 		Anders Levelius[45]

Källor

[redigera | redigera wikitext]
  1. 1 2 3 Sveriges befolkning 1990: Westergren, Elsa Margareta
  2. ↑ Sveriges befolkning 1970: Westergren, Elsa Margareta
  3. 1 2 Vem är det, svensk biografisk handbok 1993
  4. ↑ ”Stjärnorna på slottet - Megs dag”. IMDb. https://www.imdb.com/title/tt1574296/. Läst 4 maj 2023.
  5. ↑ ”Pat regerar”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22231&pos=139. Läst 24 april 2016.
  6. ↑ ”Flickan ovanpå”. Musik- och Teaterbiblioteket. https://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF23502&pos=11. Läst 31 augusti 2025.
  7. ↑ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 27. 22 augusti 1954. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1954-08-22/226/27. Läst 18 januari 2016.
  8. ↑ ”George Dandin eller Den lurade äkta mannen”. Musik- och Teaterbiblioteket. https://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF23508&pos=13. Läst 1 september 2025.
  9. ↑ ”Ett handtag åt enaktaren”. Dagens Nyheter: s. 18. 2 januari 1955. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1955-01-02/1/18. Läst 20 januari 2016.
  10. ↑ ”Familjealbumet”. Musik- och Teaterbiblioteket. https://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF23509&pos=12. Läst 1 september 2025.
  11. ↑ ”Min fru på drift”. Musik- och Teaterbiblioteket. https://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14223&pos=1015. Läst 15 juli 2025.
  12. ↑ Ebbe Linde (16 april 1955). ”Min fru på drift”. Dagens Nyheter: s. 12. https://arkivet.dn.se/tidning/1955-04-16/11161-102/12. Läst 15 juli 2025.
  13. ↑ ”Den oemotståndliga Alice Eklund”. Dagens Nyheter: s. 18. 23 oktober 1955. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1955-10-23/288/18. Läst 23 augusti 2015.
  14. ↑ ”En skojares dagbok : skriven av honom själv”. Musik- och Teaterbiblioteket. https://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14292&pos=35. Läst 17 juli 2025.
  15. ↑ Wifstrand (1962), sid 158
  16. ↑ ”Silverbröllop”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14088&pos=463. Läst 3 juni 2015.
  17. ↑ ”Scencharm behärskade Vasan: Jubileum med Argbiggan”. Dagens Nyheter: s. 18. 2 oktober 1961. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1961-10-02/267/18. Läst 22 augusti 2015.
  18. ↑ ”'Boeing-Boeing' på Vasan”. Dagens Nyheter: s. 12. 31 mars 1962. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1962-03-31/88/12. Läst 23 augusti 2015.
  19. ↑ ”Mary, Mary”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14080&pos=485. Läst 6 maj 2016.
  20. ↑ ”Mitt bedårande jag”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14081&pos=486. Läst 6 maj 2016.
  21. ↑ Göran O. Eriksson (2 mars 1968). ”Lysande spel på Lillan i obetydlig pjäs”. Dagens Nyheter: s. 14. https://arkivet.dn.se/tidning/1968-03-02/11171-60/14. Läst 21 juli [2025.
  22. ↑ ”Garden Party”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14071&pos=491. Läst 6 maj 2016.
  23. ↑ Bengt Jahnsson (18 september 1969). ”Lindberg slösar bort sin begåvning i 'Sam'”. Dagens Nyheter: s. 22. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1969-09-18/253/22. Läst 22 augusti 2015.
  24. ↑ Bengt Jahnsson (12 september 1970). ”Vill vi betala för detta gyckel?”. Dagens Nyheter: s. 16. http://arkivet.dn.se/tidning/1970-09-12/247/16. Läst 30 oktober 2016.
  25. ↑ Barbro Hähnel (11 september 1971). ”'Gröna hissen' inte rolig längre”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/tidning/1971-09-11/246/12. Läst 30 oktober 2016.
  26. ↑ Bengt Jahnsson (22 september 1973). ”Coward på Vasan: Kulle förnyar sig i tunn pjäs”. Dagens Nyheter: s. 16. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1973-09-22/257/16. Läst 20 augusti 2015.
  27. ↑ ”No No Nanette”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF24802&pos=109. Läst 15 juni 2015.
  28. ↑ Leif Zern (26 september 1976). ”'Familjens Don Juan' på Vasan: Konservativ - men förbaskat rolig!”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1976-09-26/262/14. Läst 23 augusti 2015.
  29. ↑ Leif Zern (16 januari 1977). ”Familjens Don Juan II: Sällan spelas komedi med sådan lust och frihet”. Dagens Nyheter: s. 17. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1977-01-16/14/17. Läst 23 augusti 2015.
  30. ↑ Leif Zern (2 april 1977). ”'Familjens Don Juan': Roligt för stunden men bara för stunden”. Dagens Nyheter: s. 20. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1977-04-02/90/20. Läst 23 augusti 2015.
  31. ↑ Åke Lundqvist (22 september 1978). ”Järrel räddar utslätad fars”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1978-09-22/258/14. Läst 22 augusti 2015.
  32. ↑ Petterson, Hjördis; Kretz Inga Maria (1983). Rosor & ruiner. Stockholm: Prisma. sid. 164. Libris 7407145. ISBN 91-518-1680-6
  33. ↑ Bengt Jahnsson (22 september 1979). ”Harmonisk fyrväppling på sängkanten”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1979-09-22/257/14. Läst 17 april 2016.
  34. ↑ Susanne Marko (20 oktober 1980). ”Siw Malmkvist underbar Pippi”. Dagens Nyheter: s. 20. https://arkivet.dn.se/tidning/1980-10-20/287/20. Läst 3 december 2017.
  35. ↑ Marcus Boldemann (18 september 1982). ”'Sound of Music': Lyckokast vid stupet”. Dagens Nyheter: s. 18. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1982-09-18/253/18. Läst 20 augusti 2015.
  36. ↑ Marcus Boldemann (22 januari 1984). ”Ordinär sexkomedi utan större finess”. Dagens Nyheter: s. 23. http://arkivet.dn.se/tidning/1984-01-22/20/23. Läst 21 januari 2017.
  37. ↑ Gaby Wigardt (22 januari 1984). ”'Bäddat för 6' på China: Inget lyft men ofta roligt”. Svenska Dagbladet: s. 13. http://www.svd.se/arkiv/1984-01-22/13. Läst 26 januari 2017.
  38. ↑ Bengt Jahnsson (2 januari 1986). ”Förvirrad fars på Folkan: Ekman i högform”. Dagens Nyheter: s. 25. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1986-01-02/1/25. Läst 22 augusti 2015.
  39. ↑ Marcus Boldeman (20 september 1987). ”Ny fars på Folkan: Männens afton på scen”. Dagens Nyheter: s. 20. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1987-09-20/255/20. Läst 22 augusti 2015.
  40. ↑ Marcus Boldemann (16 september 1988). ”Kluven storsatsning”. Dagens Nyheter: s. 28. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1988-09-16/252/28. Läst 22 augusti 2015.
  41. ↑ Lars Linder (19 oktober 1988). ”Linje Lusta på Folkan: Kvinnorna leder spelet”. Dagens Nyheter: s. 26. https://arkivet.dn.se/tidning/1988-10-19/285/26. Läst 2 december 2017.
  42. ↑ Marcus Boldemann (2 januari 1990). ”Fars med smidigt hopfogad intrig”. Dagens Nyheter: s. 28. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1990-01-02/1/28. Läst 22 augusti 2015.
  43. ↑ Marcus Boldemann (22 juli 1991). ”Grekisk livsaptit på svensk scen”. Dagens Nyheter: s. 15. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1991-07-22/196/15. Läst 12 juni 2016.
  44. ↑ ”Solskenspojkarna”. Chinateatern. Arkiverad från originalet den 23 september 2015. https://web.archive.org/web/20150923202938/http://www.chinateatern.se/show/solskenspojkarna/. Läst 3 september 2015.
  45. ↑ ”SR, P1 1993-08-14”. Svensk Mediedatabas. https://smdb.kb.se/catalog/id/003123527. Läst 22 december 2021.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Meg_Westergren&oldid=59316735”