Annie Ernaux

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Annie Ernaux
Annie Ernaux på bokmässan i Brive-la-Gaillarde, 2011
Annie Ernaux på bokmässan i Brive-la-Gaillarde, 2011
FöddAnnie Duchesne
1 september 1940 (81 år)
Lillebonne, Normandie, Frankrike
YrkeFörfattare, professor i litteratur
NationalitetFrankrike Fransk
SpråkFranska
Verksam1974-
GenrerSjälvbiografiska romaner
ÄmnenSocial rörlighet, identitet
Framstående verkMin far, Kvinnan, Skammen, Sinnenas tid, Åren
Framstående priserPrix Renaudot 1984

Annie Ernaux, född i Lillebonne, Normandie, Frankrike, den 1 september 1940, uppvuxen i Yvetot, Normandie, är en fransk författare och professor i litteratur.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Annie Ernaux växte upp i den lilla orten Yvetot i Normandie där hennes föräldrar med arbetarklassbakgrund startat ett café och en speceriaffär. Hon sattes i en kristen privatskola och hade goda studieresultat.[1] Hon fortsatte att studera modern litteratur vid universiteten i Rouen och Bordeaux. Efter avslutade studier undervisade hon i litteratur vid grundskolor och gymnasier. Hon gifte sig 1964 och har två barn. Som författare debuterade hon 1974 med Les armoires vides.[1][2][3]

Författarskap[redigera | redigera wikitext]

Annie Ernaux har publicerat ett tjugotal romaner på franska varav fem finns i svensk översättning. Flera romaner har dramatiserats i Frankrike och en roman har filmatiserats. Kritiken av hennes verk var blandad under de första årens författarskap men efter utgivningen av Les années (Åren) 2008 har den varit mera odelat positiv och renderat författaren ett flertal priser. Hon har med sitt författarskap utgjort förebild för yngre franska författare såsom Didier Eribon och Édouard Louis med liknande klassbakgrund.[2]

Stil[redigera | redigera wikitext]

Större delen av Ernaux´s författarskap omfattar självbiografiska romaner med fokus på social rörlighet och identitet. Hennes stil präglas av "blandningen av sociologi, historia och minnen på ett avskalat språk fritt från egna känslor även om här finns ett jag" [4] Den beskrivs av hennes själv som "écriture plate", en variant av "écriture blanche" ett begrepp som lanserades av författaren och filosofen Roland Barthes 1953 och karakteriseras av minimalism och neutralitet. Hon beskriver på samma gång en individuell upplevelse av omvärlden och en erfarenhet som kan delas av alla.[5][6] [7]

Politiskt engagemang[redigera | redigera wikitext]

I en intervju beskriver hon sig själv som en politisk författare.[8] I sitt hemland har hon tagit politisk ställning genom att bland annat stödja socialistpartiets kandidat i presidentvalet 2012, underteckna protester mot demonstrationsförbudet under undantagstillståndet efter attentaten i Paris 2015 och stödja proteströrelsen De gula västarna 2018. Hon har också uttryckt sitt stöd för den fransk-algeriska Houria Bouteldja, en frontfigur för Parti des indigènes de la République (PIR), ett parti som definierar sig som antirasistiskt och dekolonialt men av andra källor uppfattas som antifeministiskt, antisemitiskt och homofobt.

Verk[redigera | redigera wikitext]

Ernaux vann Prix Renaudot 1984 för sin bok Min far, en självbiografisk berättelse som fokuserar på relationen med fadern, erfarenheterna av att växa upp i en liten stad i Frankrike, att träda in i vuxenlivet och lämna hembygden. Klassresan tar sin början med de högre studierna och lärarexamen. Båda föräldrarna beskrivs som kulturintresserade och med starkt skötsamhetsideal.[9][2]

Kvinnan kretsar kring moderns liv som självständig kvinna, hennes åldrande, insjuknande i Alzheimers sjukdom och död[9]. Den har dramatiserats som monolog på svensk teaterscen, bland annat med Meg Westergren.

Sinnenas tid är en kort roman som skildrar ett intensivt passionerat förhållande med en gift man.[10][1]

Skammen skildrar ett familjetrauma där fadern under ett vredesutbrott försökte döda modern. Samtidigt beskrivs uppväxtförhållanden i den lilla hemorten och tiden i den kristna skolan.[1]

Med Åren fick Annie Ernaux större internationellt erkännande och hon tilldelades flera litterära priser. I den självbiografiska romanen utgår författaren från fotografier från barndomsåren till nutid och relaterade till dessa presenterar hon såväl sig själv som sina generationskamrater och samhället vid de aktuella tidpunkterna, deras placering i historien.[11][12][13][14]

I En flickas memoarer återvänder författaren i minnet till 1958 och den första sexuella relationen till en man.[15]

Ämnen som Annie Erneaux behandlar i sin övriga produktion är hennes äktenskap (La Femme gelée), sexualitet och kärlekshistorier (Se perdre, L´Occupation), sin yttre omgivning (Journal du dehors, La Vie extérieure) erfarenhet av abort (L´Événement) och bröstcancer (L'Usage de la photo).

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • La place (1983)
  • Une femme (1988)
  • Passion simple (1991)
    • Sinnenas tid (Passion simple), översättning: Katja Waldén, Wahlström & Widstrand, 1993, ISBN 9146163425
  • Journal du dehors (1993)
  • Je ne suis pas sortie de ma nuit (1996)
  • La honte (1997)
    • Skammen (La honte), översättning: Katja Waldén, Wahlström & Widstrand, 1998, ISBN 9146172378
  • L’événement (2000)
  • La vie extérieure (2000)
  • Se perdre (2001)
  • L’occupation (2002)
  • L’usage de la photo (2005)
  • Les années (2008)
  • Écrire la vie (2011)
  • L’autre fille (2011)
  • L’atelier noir (2011)
  • L’écriture comme un couteau, entretien avec Frédéric-Yves Jeannet (2011)
  • Retour à Yvetot (2013)
  • Regarde les lumières mon amour (2014)
  • Le vrai lieu, entretiens avec Michelle Porte (2014)
  • Mémoire de fille (2016)
    • En flickas memoarer (Mémoire de fille), översättning: Maria Björkman, Norstedts, 2021, ISBN 9789113112275

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

  • 1977 - Prix d'Honneur du roman, Ce qu'ils disent ou rien
  • 1984 - Prix Maillé-Latour-Landry de l’Académie française, La Place
  • 1984 - Prix Renaudot, La Place
  • 2008 - Prix Marguerite-Duras, Les Années
  • 2008 - Prix François Mauriac de la Région Aquitaine, Les Années
  • 2008 - Prix de la langue française för sin samlade produktion
  • 2014 - Hedersdoktor vid l’université de Cergy-Pontoise
  • 2016 - Prix Strega européen 2016, Les Années
  • 2017 - Prix Marguerite-Yourcenar 2017, décerné par la Société civile des auteurs multimédia för sin samlade produktion
  • 2018 - Premio Ernest Hemingway di Lignano Sabbiadoro för sin samlade produktion
  • 2019 - Premio Gregor von Rezzori 2019, Une femme
  • 2019 - Prix Formentor
  • 2019 - Prix de l'Académie de Berlin

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från franskspråkiga Wikipedia.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] ”Ernaux, Annie - Alex Författarlexikon”. Alex. https://www.alex.se/lexicon/article/ernaux-annie. Läst 15 oktober 2020. 
  2. ^ [a b c] ”THERESE BOHMAN: Man vinner sin frihet men förlorar hela sin historia”. www.expressen.se. https://www.expressen.se/kultur/bocker/man-vinner-sin-frihet-men-forlorar-hela-sin-historia/. Läst 15 oktober 2020. 
  3. ^ ”Annie Ernaux [Auteurs contemporains”]. auteurs.contemporain.info. https://auteurs.contemporain.info/doku.php/auteurs/annie_ernaux. Läst 20 oktober 2020. 
  4. ^ Annie Ernaux om "Åren"”. Sveriges Radio. https://sverigesradio.se/artikel/7430068. Läst 16 oktober 2020. 
  5. ^ [https://www.uppsatser.se/om/annie+ernaux/ ”Analyse de l’écriture d’Annie Ernaux dans La Place et La Honte: Entre littérature et sociologie 2012 (Franska) Självständigt arbete på grundnivå (kandidatexamen), 10 poäng / 15 hp”] (på franska). Stockholms universitet, Humanistiska fakulteten, Romanska och klassiska institutionen. 2012. https://www.uppsatser.se/om/annie+ernaux/. Läst 1 december 2021. 
  6. ^ Rose Wunrow. (2016). ”Ecriture plate, écriture pleine: Annie Emaux et la représentation dans Journal du dehors”. Swarthmore College. https://scholarship.tricolib.brynmawr.edu/bitstream/handle/10066/19201/Wunrow_thesis_2016.pdf?sequence=1&isAllowed=y. Läst 1 december 2021. 
  7. ^ Kristina Johansson (2011). ”Jeu de miroir: Une comparaison entre le roman L'occupation d'Annie Ernaux et son adaptation cinématographique, le film L'Autre”. Kandidat-uppsats från Lunds universitet/Franska. https://www.uppsatser.se/om/annie+ernaux/. Läst 1 december 2021. 
  8. ^ ”Annie Ernaux: »Klass påverkar hela ens liv«”. Vi Läser. 11 februari 2020. https://vilaser.se/annie-ernaux-klass-paverkar-hela-ens-liv/. Läst 16 oktober 2020. 
  9. ^ [a b] ”Min far&kvinnan”. libris.kb.se. http://libris.kb.se/bib/w6mm86j3t2z6lvvt?vw=full. Läst 1 december 2021. 
  10. ^ ”Simple Passion - Annie Ernaux”. www.complete-review.com. http://www.complete-review.com/reviews/ernauxa/simple.htm#ours. Läst 25 oktober 2020. 
  11. ^ ”HANNA JOHANSSON: En hel kultur upptagen av att aldrig ha tråkigt”. www.expressen.se. https://www.expressen.se/kultur/bocker/ernaux-har-verkligen-skrivit-ett-masterverk/. Läst 24 oktober 2020. 
  12. ^ Straume, Anne Cathrine (12 maj 2020). ”«Som Elena Ferrante, gir Annie Ernaux en glitrende analyse av etterkrigstidens Europa»” (på nb-NO). NRK. https://www.nrk.no/anmeldelser/anmeldelse_-_arene_-av-annie-ernaux-1.15005411. Läst 24 oktober 2020. 
  13. ^ Annie Ernaux om "Åren"”. Sveriges Radio. https://sverigesradio.se/artikel/7430068. Läst 24 oktober 2020. 
  14. ^ Blomqvist, Mikaela (27 mars 2020). ”Självbiografi som ligger rätt i svenska samtiden.”. gp.se. http://www.gp.se/1.25973964. Läst 24 oktober 2020. 
  15. ^ ”Mémoire de fille - Annie Ernaux - Folio - Site Folio” (på franska). www.folio-lesite.fr. http://www.folio-lesite.fr/Catalogue/Folio/Folio/Memoire-de-fille. Läst 30 januari 2021.