Mexikansk chiasalvia

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Mexikansk chiasalvia[1]
Salvia hispanica 0a.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Växter
Plantae
Division Kärlväxter
Tracheophyta
Klass Tvåhjärtbladiga blomväxter
Magnoliopsida
Ordning Plisterordningen
Lamiales
Familj Kransblommiga växter
Lamiaceae
Släkte Salviasläktet
Salvia
Art Mexikansk chiasalvia
Salvia hispanica
Vetenskapligt namn
§ Salvia hispanica
Auktor Linné
Hitta fler artiklar om växter med

Mexikansk chiasalvia (Salvia hispanica[2][3][4][5]) är en kransblommig växtart som beskrevs av Carl von Linné. Mexikansk chiasalvia ingår i salviasläktet, och familjen kransblommiga växter.[6][7] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[6] Växten har lång historia som kulturväxt i Mesoamerika, och dess frön – chiafrön – har i modern tid börjat marknadsföras som ett "superlivsmedel" (superfood) i Europa.


Historia[redigera | redigera wikitext]

Cirka 2600 f.Kr. började chiafrön användas som basföda hos folken i Mesoamerika (nuvarande Mexiko och Guatemala), där växten växer vilt. "Chiaväxten" tillhör släktet Salvia men odlas nuförtiden även i bland annat sydöstra Asien.[8] I regionen omkring Pátzcuarosjön i Mexiko odlas i huvudsak tre lokala variationer av chia – röd, vit och brun chia. Namnen härstammar från färgen på fröna. Fröna var tillsammans med amarantfrö, majs och bönor befolkningens basföda, men när spanjorerna kom till Centralamerika förbjöd de odlingen av växten. Därefter överlevde odlingen av växten endast på avlägsna områden. Området kring Pátzcuarosjön är än idag hemvist för den ursprungliga varianten av chia.[9]

Popularitet[redigera | redigera wikitext]

Redan innan vår tideräkning har chiafröna varit ett av aztekernas och Mayaindianernas baslivsmedel.

Chiafrön blev särskilt populära under 2010-talet i samband med att fenomenet superfood blev trendigt. Även författaren Christopher McDougall bidrog till populariteten i och med att han hyllat fröna i sin bestseller Born to Run[10][8] om långdistanslöparna i Mexiko, vilka är kända för sitt bruk av chiafrön.[10]

Chiafrön har blivit kallade "bantarens dröm", "löparfödan", "ett mirakel" och "det ultimata superlivsmedlet".

Näringsinnehåll[redigera | redigera wikitext]

Chiafrön innehåller rikligt med protein, fiber, vitaminer, mineraler, vegetabiliska oljor och antioxidanter.

Chiafröet består till cirka 40 procent av värdefulla växtoljor och till cirka 20 procent av protein. Av mineralerna i fröet framhålls ofta magnesium, kalcium, järn och zink. Av vitaminerna nämns A, B1, B2 och B3. Vissa säger att i samband med vitaminernas och de övriga fetternas upplösning är halten av omega-3 fröets värdefullaste egenskap, i och med att halten är högre än i fisk, andra frön och nötter.[8]

Fröet innehåller även stor halt kolhydrater (cirka 38 procent), varav 30 procent är olösliga och 3 procent är lösliga. 100 gram chiafrön innehåller 520 kcal och rekommenderas därför speciellt till personer som vill bli mer uthålliga, till exempel långtidslöpare.[11]

Chia har lång tradition som kulturväxt i Mesoamerika.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Eftersom fröna är relativt smaklösa kan man tillsätta dem nästan i vilken mat som helst. Det rekommenderas ofta att tillsätta chiafrön i gröt, yoghurt, fil eller smoothies. Man kan även tillreda pudding eller gelé av chiafrön – eftersom de innehåller rikligt med gelébildande fibrer – genom att blötlägga fröna i vatten, mjölk eller annan vätska.[8][11]

Positiva hälsoeffekter som chiafröna kan bidra till är viktminskning, förminskad fettintagning, balanserad blodsockerhalt, förebyggandet av tarmproblem, tillräcklig Omega-3-upptagning, förhöjd energinivå och minskning av oönskade effekter av åldrandet. Negativa sidoeffekter av chiafrön kan däremot vara farligt lågt blodtryck (speciellt hos äldre människor), förtunnat blod, gas- och uppblåsthetsproblem, allergier och cancer (förhöjd risk för prostatacancer hos män).[12]

Kritik[redigera | redigera wikitext]

Forskning om chiafrön är relativt begränsad, vilket lett till rekommendationer om begränsning av användningen. Till exempel tillåts inom EU försäljning av chiafrön endast för att användas som ingrediens i tillverkning av bröd, där chiafrön är högst 5 procent (Cocovi Import 2014). Trots detta marknadsför återförsäljare sin produkt till olika ändamål, inklusive till annat än till tillverkning av bröd.[13]

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://skud.slu.se
  2. ^ database, NODC Taxonomic Code, 1996
  3. ^ Lamiales of North America Update, 2011
  4. ^ database, The PLANTS Database, 2000
  5. ^ database, The PLANTS Database, 1996
  6. ^ [a b] Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A., Didžiulis V. (ed) (19 oktober 2014). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2014 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2014/details/species/id/11780591. Läst 26 maj 2014. 
  7. ^ (Canada);http://siit.conabio.gob.mx (Mexico) ITIS Regional: The Integrated Taxonomic Information System Arkiverad 29 april 2017 hämtat från the Wayback Machine.
  8. ^ [a b c d] ”Chian siemenet” (på finska). http://cocovishop.com/tuotteet/chian-siemenet/. 
  9. ^ ”Chia of Mexico”. Salvia Hispanica. Arkiverad från originalet den 22 november 2014. https://web.archive.org/web/20141122092556/http://www.salviahispanica.com/chia-of-mexico/. 
  10. ^ [a b] ”The chia craze”. BBC News Magazine. 23 mars 2012. http://www.bbc.com/news/magazine-17476690. 
  11. ^ [a b] ”Därför ska du äta chiafrön”. kurera.se. 26 februari 2014. http://kurera.se/darfor-ska-du-ata-chiafron/. 
  12. ^ ”How Much Chia Seeds Per Day”. Just-Health.net. http://www.just-health.net/How-Much-Chia-Seed-Per-Day.html. 
  13. ^ ”Voimaruokien pakkaustekstit hämmentävät” (på finska). hs.fi. http://www.hs.fi/kuluttaja/a1398050622548. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]