Thommy Berggren

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För fotbollsspelaren, se Tommy Berggren.
Thommy Berggren
Thommy Berggren här tillsammans med Pia Degermark, 1967.
Thommy Berggren här tillsammans med Pia Degermark, 1967.
Född Tommy William Berggren
12 augusti 1937 (79 år)
Mölndal, Sverige
Aktiva år 1959–
Betydande roller
Filmer:
Bästa manliga huvudroll
1966 Heja Roland!
Bästa manliga biroll
1999 Glasblåsarns barn
IMDb SFDb

Thommy Berggren, folkbokförd Tommy William Berggren[1][2], född 12 augusti 1937 i Mölndal, Göteborgs och Bohus län, är en svensk skådespelare och regissör.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Berggren är son till William Berggren (1900–1963) och Annie Berntsson (1908–1996). Uppvuxen på Sjömansgatan i Masthugget, gick han i sin ungdom till sjöss under ett par år och arbetade därefter på fabrik. Han studerade skådespeleri vid Pickwickklubbens teaterskola i Göteborg och spelade teater vid Atelierteatern. Han blev antagen till Göteborgs stadsteaters elevskola 1956 där han blev premiärelev 1958.[källa behövs]

Efter examen fick han 1959 engagemang Göteborgs stadsteater där han var verksam tills han började på Dramaten i Stockholm 1963. Första rollen på Dramaten blev som unge Nick i Ingmar Bergmans uppsättning av Edward Albees pjäs Vem är rädd för Virginia Woolf?. Ungefär samtidigt inledde han sin filmkarriär och medverkade under 1960-talet i Bo Widerbergs mest kritikerrosade filmer såsom Kvarteret Korpen (1963), Heja Roland! (1966) och Elvira Madigan (1967). De kom att samarbeta under många år, men deras sista filmarbete tillsammans, Svart och rött, resulterade inte i någon färdig film.[källa behövs]

Thommy Berggren regidebuterade med Harold Pinters pjäs Hemkomsten på Dramaten 1993 och har på senare år mest ägnat sig åt att regissera teater. Bland annat har han regisserat Strindbergs Fröken Julie (2005), med Mikael Persbrandt och Maria Bonnevie i huvudrollerna (Dramaten), samt på Stockholms stadsteater: Pinters Fastighetsskötaren (2001) och åter Hemkomsten (2006); Henrik Ibsens Vildanden (2008) och Samuel Becketts I väntan på Godot (2009).[källa behövs]

Han har varit sambo med tv-kocken Monika Ahlberg, som han har tre barn med.[3]

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Han mottog 1961 Teaterförbundets Daniel Engdahl-stipendium, 1966 en guldbagge som bäste manlige skådespelare för Heja Roland!, Svenska Akademiens Carl Åkermarks stipendium 1989, Dramatens O’Neill-stipendium 1990, Svenska Dagbladets Thaliapris 1994 och 1998 års guldbagge för bästa manliga biroll i Glasblåsarns barn.[källa behövs]

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

Ulf Lundell sjunger "Jag ska göra Thommy Berggren / till kulturminister" i låten "En bättre värld" på skivan Högtryck.[4]

Filmer och TV-serier (urval)[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller (ej komplett)[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1963 Nick Vem är rädd för Virginia Woolf?
Edward Albee
Ingmar Bergman Dramaten[5]
1965 Eilif Mutter Courage
Bertolt Brecht
Alf Sjöberg Dramaten

Regi[redigera | redigera wikitext]

År Produktion Upphovsmän Teater
1982 Svinstian Dramaten
1993 Hemkomsten
Harold Pinter Dramaten
1996 Fint folk
Kent Andersson Dramaten
1996 De löjliga preciöserna
Molière Dramaten
2001 Fastighetsskötaren
Harold Pinter Stockholms stadsteater
2002 Morbror Vanja
Anton Tjechov Stockholms stadsteater
2004 Hjälten
John Millington Synge Stockholms stadsteater
2005 Fröken Julie
August Strindberg Dramaten
2006 Hemkomsten
Harold Pinter Stockholms stadsteater
2008 Vildanden
Henrik Ibsen Stockholms stadsteater
2009 I väntan på Godot
Samuel Beckett Stockholms stadsteater
2010 Födelsedagskalaset Stockholms stadsteater
2011 Tartuffe
Molière Stockholms stadsteater
2012 Tribadernas natt
Per Olov Enquist Stockholms stadsteater
2013 Krapps sista band
Samuel Beckett Stockholms stadsteater
2014 Candida
George Bernard Shaw Stockholms stadsteater

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges befolkning 1970, DC-ROM, Version 1.04, Sveriges Släktforskarförbund (2002).
  2. ^ "Tommy William Berggren", sökning 2012-06-27 på Upplysning.se.
  3. ^ Thommy Berggren: "Barnen är mina änglar" Artikel av Cecilia Hagen i Expressen 2005-10-16. Läst 2012-06-26.
  4. ^ https://open.spotify.com/track/4rItGDOb2QIHjlacxosvw6
  5. ^ ”Vem är rädd för Virginia Woolf?”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/vem-är-rädd-för-virginia-woolf. Läst 20 oktober 2015. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]