Håkan Serner

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Håkan Serner
Född John Gunnar Håkan Serner
1 september 1933
Malmö, Malmöhus län, Sverige
Död 25 oktober 1984 (51 år)
Sankt Matteus församling, Stockholm, Sverige
Aktiva år 1953–1984
Maka Annette Gjörup
(1969–1984; hans död)
Betydande roller
Skomakaren i Den vita stenen
Einar Rönn i Mannen på taket
Vätten i Trolltider
Bästa manliga huvudroll
1977 Mannen på taket och Bang!
IMDb SFDb

John Gunnar Håkan Serner, född 1 september 1933 i Malmö, död 25 oktober 1984 i Sankt Matteus församling i Stockholm, var en svensk skådespelare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Serner var son till lektorn Arvid Serner (1890–1940) och apotekaren Karin Platon (1897–1974). Han var brorson till Frank Heller. Från det han var sex år bodde familjen i Stockholm. Efter studentexamen gick han Gösta Terserus teaterskola 1952–1953 och var därefter verksam vid Marsyasteatern, Teatern i Gamla Stan och Stockholms skolbarnsteater, innan han anställdes vid Stockholms stadsteater vid dess start år 1960. Denna var han trogen under resten av sitt liv, med undantag för åren 1967–1968 då han var engagerad vid Norrbottensteatern i Luleå. Han medverkade också i en lång rad filmer. Han tilldelades 1977 en Guldbagge för "två märkliga porträtt" i Bo Widerbergs Mannen på taket (1976) och Jan Troells Bang! (1977).

Han gjorde flera TV-uppläsningar av barnböcker, bland annat Nalle Puh och Det susar i säven samt var berättare i TV-serien Huset Silfvercronas gåta. Han medverkade även i den svenska versionen av radioföljetongen Dickie Dick Dickens.

Serner kom ofta att spela lite udda figurer, med en spelstil som var eftertänksam och stillsamt humoristisk, med ett drag av vemod. Efter hans bortgång skrev Lars Linder i Dagens Nyheter att han hade "en förmåga att fälla komiska repliker som om de härrörde ur ett bottenlöst allvar" och att "det fanns en tyngd, en sorgsenhet i hans blick som gick som ett stråk genom allt han gjorde på scenen" (1984-10-27). Ett exempel på detta är hans tolkning av den fattige och trångbodde skomakaren (Hampus' farbror) i Den vita stenen.

Serner var gift tre gånger, första gången 1956–1961 med Gunilla Serner och tredje gången från 1969. Han hade i första äktenskapet sönerna Johan och Martin och i tredje äktenskapet sonen Manfred. Operasångerskan Malin Gjörup är dotter till hans tredje hustru. År 1984 begick Håkan Serner självmord efter en tids depression.[1] Han är begravd på Djursholms begravningsplats i Danderyds kommun.

Filmografi i urval[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller (ej komplett)[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1955 Den döde soldaten För vindens skull
André Obey
Andris Blekte Marsyasteatern [2]
1956 Marlborough När Marlborough i krig skulle draga...
Marcel Achard
Marsyasteatern [3]
Hovrådet Padkaljosin Frieriet
Nikolaj Gogol
Andris Blekte Marsyasteatern [4]
1957 Betjänten Clov Spelets slut
Samuel Beckett
Andris Blekte Marsyasteatern [5]
1959 Musikanten
Diversehandlaren
Tyst i huset, eller Trasslet som blev värre
Per Edström
Per Edström Dramaten
Hjälten Vår tids hjälte
Beppe Wolgers
Claes von Rettig Munkbroteatern [6]
1961 Narren Othello
William Shakespeare
Birgit Cullberg Stockholms stadsteater
Trofimov, student Körsbärsträdgården
Anton Tjechov
Bengt Ekerot Stockholms stadsteater
1963 Kung Erik Eriksson m. fl. Lax, lax, lerbak
Alf Henrikson
Carl Johan Ström Stockholms stadsteater
1964 Läkaren
Ljushuvet
Han hade två pistoler med svarta och vita ögon
Dario Fo
Hans Dahlin Stockholms stadsteater
1966 Vatelin Fruar på vift
Georges Feydeau
Etienne Glaser Stockholms stadsteater
Prosten Nya Wermländingarne
Sandro Key-Åberg
Christian Lund Stockholms stadsteater
1971 Kungen De vilda svanarna
H.C. Andersen
Fred Hjelm Stockholms stadsteater
1973 Kapten Lennart Gösta Berlings saga
Selma Lagerlöf
Johan Bergenstråhle
Marie-Louise De Geer Bergenstråhle
Stockholms stadsteater
1974 Jerker Jösses flickor, befrielsen är nära
Suzanne Osten och Margareta Garpe
Suzanne Osten Stockholms stadsteater
1976 Anselme Den girige
Molière
Yves Bureau Stockholms stadsteater
1979 Nikolaj, läkare Platonov
Anton Tjechov
Otomar Krejča Stockholms stadsteater

Radioteater[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Håkan Serner”. Håkan Serner. IMDB. http://www.imdb.com/name/nm0785290/bio. Läst 16 september 2012. 
  2. ^ För vindens skull – Svenska Dagbladet 18 mars 1955
  3. ^ Achard på Marsyasteatern – Svenska Dagbladet 30 mars 1956
  4. ^ Gogol i källarvalv – Svenska Dagbladet 7 november 1956
  5. ^ Världens hemskaste pjäs – Svenska Dagbladet 16 oktober 1957
  6. ^ Stum teater i Gamla stan – Svenska Dagbladet 15 november 1959

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]