Europeisk unionsrätts territoriella tillämpningsområde
Undantag inom Europeiska unionen (EU) syftar dels på de undantag som vissa av EU:s medlemsstater har, dels på den specialstatus som vissa territorier, med annan historisk, politisk eller kulturell bakgrund än övriga EU, åtnjuter.
Undantagen är upprättade genom Europeiska unionens fördrag och de tillhörande protokollen. I protokollen fogade till grundfördragen återfinns flera av undantagen, medan övriga finns stadgade i anslutningsfördragen eller i protokollen som är fogade till anslutningsfördragen. Ett undantag uppkommer i samband med antagandet av ett nytt fördrag. Eftersom det krävs att alla medlemsstater godkänner ett nytt fördrag för att det ska kunna träda i kraft har medlemsstaterna vid dessa tillfällen en stark förhandlingsposition. Anslutande länder är däremot i betydligt svagare förhandlingsposition vid upprättandet av ett anslutningsfördrag, och får därför sällan några undantag av större betydelse.
Medlemsstater med undantag
Vid utarbetandet och ratificerandet av nya fördrag är det som enklast för en medlemsstat att förhandla sig till undantag. Detta beror på att det krävs enhällighet bland unionens medlemsstater för att ett nytt fördrag ska kunna träda i kraft.[1] Undantag eller garantier fungerar som en sista utväg för unionens medlemsstater att få en annan medlemsstat att godkänna ett fördrag.
Garantier ges ofta i form av icke-bindande förklaringar, som är fogade till fördragen. Formella och juridiskt bindande undantag brukar istället fogas till fördraget genom protokoll. Till skillnad från förklaringarna är protokollen juridiskt bindande och en del av primärrätten.[2]
Medlemsstaternas undantag återfinns antingen som protokoll fogade till grundfördragen eller, för de medlemsstater som anslutit sig till samarbetet efter dess grundande, i anslutningsfördragen och protokollen fogade till anslutningsfördragen. Flera protokoll innehåller bestämmelser som inte fyller någon praktisk funktion, antingen därför att de fungerar som garantier i framtiden eller därför att de berör en bestämmelse som inte längre tillämpas.
För nya medlemsstater kan övergångsregler tillämpas under en bestämd övergångsperiod, sällan längre än sju år, eller till dess att vissa villkor är infriade. Det kan till exempel beröra den fria rörligheten för arbetstagare eller deltagandet i Schengensamarbetet och införandet av euron. För att få delta fullt ut i de två sistnämnda samarbetena krävs först att vissa särskilda kriterier uppfylls av medlemsstaten.[3][4]
Danmark
Danmark åtnjuter flera undantag, varav de mest väsentliga är fastställda i två protokoll. Det ena protokollet ger Danmark ett undantag från förpliktelsen att införa euron. Undantaget kan endast upphävas på begäran av den danska regeringen.[5]
Det andra protokollet fastställer Danmarks särskilda status inom dels området frihet, säkerhet och rättvisa, dels inom försvarsfrågor.[6] Danmark deltar inte i utarbetandet och genomförandet av beslut inom dessa områden och är inte bunden till de beslut som tas. Landets godkännande krävs inte när beslut ska tas med enhällighet.[7][8] Undantagen innebär inga kostnader för Danmark, förutom de administrativa kostnader som undantagen innebär för institutionerna.[9] Danmark kan välja att meddela rådet att det avser att tillämpa enskilda bestämmelser inom området frihet, säkerhet och rättvisa.[10]
Bestämmelserna om Danmarks särskilda ställning kan endast upphävas efter begäran från den danska regeringen.[11] Undantagen innebär också att Danmark, till skillnad från övriga Schengenländer, inte är förpliktigat att införa nya regler i Schengenavtalen.[12][13][14] Om Danmark väljer att inte tillämpa nya regler i Schengensamarbetet, ska Schengenländerna och Danmark gemensamt bestämma vilka lämpliga åtgärder som behöver vidtas.[15]
Danmarks undantag är ett resultat från folkomröstningen om Maastrichtfördraget den 2 juni 1992. Då avslog danska folket fördraget, vilket ledde till en kris inom unionen eftersom fördraget inte kunde träda i kraft utan att samtliga medlemsstater godkände det. De övriga medlemsstaterna gick då med på att ge vissa undantag till Danmark för att landet på nytt skulle hålla en folkomröstning, där folket godkände fördraget. 2000 röstade Danmark om att ta bort undantaget från eurosamarbetet och således införa euron som valuta. En majoritet röstade dock nej och planerna stoppades därmed. Sedan dess har diskussioner pågått om att hålla en folkomröstning om samtliga undantag.
Ibland talas det om ett fjärde undantag, som då åsyftar en garanti rörande unionsmedborgarskapet. Denna garanti, att unionsmedborgarskapet endast är ett komplement till de nationella medborgarskapen, blev en del av fördragen genom Amsterdamfördraget och fyller därmed ingen juridisk betydelse.[16]
Därutöver finns det ett protokoll fogat till grundfördragen som innebär att Danmark får tillämpa sin gällande lagstiftning om förvärv av fritidsbostäder.[17]
Irland och Storbritannien
.jpg)
Till skillnad från övriga EU-länder, tillämpar inte Irland och Storbritannien alla bestämmelser i Schengenregelverket, utan kan välja från fall till fall att tillämpa beslut.[18] Båda länderna har rätt att kontrollera inresande personer,[19] trots att fri rörlighet för personer ska råda inom unionen.[20]
Irland och Storbritannien är också undantagna inom området frihet, säkerhet och rättvisa.[21] Båda länderna kan välja från fall till fall att tillämpa beslut. När ett beslut ska tas med enhällighet i rådet är inte Storbritanniens och Irlands godkännanden nödvändiga om länderna inte deltar i tillämpningen av beslutet.[22] Irland har möjlighet att begära att undantaget upphör för landets del. I så fall börjar de normala bestämmelserna att gälla.
Därutöver har Storbritannien en särskild status i förhållande till rättighetsstadgan och är endast förpliktat att införa euron om dess regering anmäler till rådet att landet vill delta i valutaunionen.[23][24] Samtidigt åtnjuter Irland en juridiskt bindande garanti som berör landets abortpolitik.[25] Landet har också erhållit icke-juridiskt bindande garantier om sin neutralitet, skattepolitik och abortpolitik i samband med ratificeringen av Lissabonfördraget. Dessa garantier väntas bli juridiskt bindande genom ett protokoll som ska fogas till nästa anslutningsfördrag.[26][27]
Polen och Tjeckien
Under förhandlingarna om Lissabonfördraget krävde den dåvarande polske premiärministern Jarosław Kaczyński särskild status för Polen rörande rättighetsstadgan. Landet erhöll samma undantag som Storbritannien från rättighetsstadgan.[28] När Donald Tusk efterträdde Jarosław Kaczyński som premiärminister, lovade han att inte använda sig av det undantag från rättighetsstadgan som Jarosław Kaczyński hade framförhandlat.[29] Den 23 november 2007 drog dock Tusk tillbaka vad han tidigare hade sagt, eftersom han ville hedra de förhandlingar som den tidigare polska regeringen hade genomfört. På så sätt behölls Polens särskilda status rörande stadgan.[30] Tusk har sagt att det i framtiden kan bli aktuellt att skriva under stadgan.[31]
Även Tjeckien erhöll särskild status gällande rättighetsstadgan genom Lissabonfördraget. Detta var ett villkor från president Václav Klaus, för att han skulle avsluta ratifikationsprocessen i landet.[32]
Andra undantag
.jpg)
När ett land ansluter till EU innebär det inte att landet omedelbart deltar i alla EU:s rättsakter eller fördjupade samarbeten.
Vissa samarbeten, exempelvis införandet av euron,[33] kräver att landet uppfyller vissa kriterier, såsom ekonomiska eller juridiska krav. Andra samarbeten träder i kraft efter en viss tid eller när andra medlemsstater anser att det är lämpligt.
Alla övergångsbestämmelser, som upphör att gälla efter en bestämd tid eller när vissa kriterier är uppfyllda, återfinns i varje anslutande lands anslutningsfördrag. I några undantagsfall finns där också permanenta undantag.
Anslutningsfördragen, och protokollen som är fogade till dem, har samma juridiska status som EU:s grundfördrag.
Bulgarien och Rumänien
Av de medlemsstater, Bulgarien och Rumänien, som anslöt sig till EU den 1 januari 2007 tillämpas fortfarande många övergångsbestämmelser.[34] Ursprungligen omfattades inte Bulgarien och Rumänien av avtalet med Schweiz om fri rörlighet för personer.[35] Den 8 februari 2009 röstade dock schweizarna i en folkomröstning för ett utökande av avtalet, så att det omfattar även Bulgarien och Rumänien.[36][37]
När länderna anslöt sig till unionen beslutade Belgien, Danmark, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Portugal, Spanien, Storbritannien, Tyskland, Ungern och Österrike att tillämpa övergångsregler för den fria rörligheten för bulgariska och rumänska arbetstagare.
Den 1 januari 2009 upphörde Grekland, Portugal, Spanien och Ungern med sina övergångsbestämmelser för bulgariska och rumänska arbetstagare.[38] Danmark öppnade sin arbetsmarknad den 1 maj 2009.[39][40] Senast den 31 december 2013, sju år efter Bulgariens och Rumäniens anslutning, måste alla nuvarande EU-länders arbetsmarknader ha öppnats för dessa två länders arbetstagare.[41][42]
Varken Bulgarien eller Rumänien deltar heller i de villkorade samarbetena kring euron och Schengensamarbetet. Länderna är dock förpliktade att införa euron när länderna väl uppfyller vissa ekonomiska kriterier,[43] vilket väntas ske under början eller mitten av 2010-talet. Länderna är också visserligen bundna vid Schengenavtalen,[44] men planeras inte tillämpa dem förrän i mars 2011.[45]
Cypern, Estland, Lettland, Litauen, Malta, Polen, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern
Av de medlemsstater som anslöt sig under 2004 tillämpas fortfarande vissa övergångsbestämmelser.[46] Länderna är bundna till EU:s rättsakter, men vissa undantag kan förekomma under en övergångsperiod. Endast Cypern, Malta, Slovakien och Slovenien har hittills infört den gemensamma valutan euron. Övriga medlemsstater är dock förpliktigade att göra detta så fort de uppfyller vissa ekonomiska krav, vilket väntas ske under 2010-talet.[47]
Alla dessa tio medlemsstater utom Cypern implementerade Schengensamarbetet under slutet av 2007 (för land- och sjögränser) och början av 2008 (för flygplatser). Cypern har visserligen undertecknat Schengenavtalen i samband med att landet blev EU-medlem, men kommer inte att implementera avtalen förrän vissa praktiska krav uppfylls, framför allt bättre kontroll över gröna linjen som skär genom hela Cypern. Detta väntas ske under 2010.[48]
Det finns övergångsbestämmelser om den fria rörligheten för arbetskraft från samtliga av dessa medlemsstater utom Cypern och Malta. De länder som införde övergångsbestämmelser var Belgien, Danmark, Frankrike, Grekland, Italien, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Portugal, Spanien, Tyskland och Österrike. Dessa övergångsregler får gälla i högst sju år, alltså fram till och med 30 april 2011.
Ungern, Polen och Slovenien hade i gengäld infört motsvarande övergångsregler för de länder som hindrade rörligheten, men dessa upphörde 2006 för Polen och Slovenien,[49] samt för Ungern den 1 januari 2009.[50] Italien och Spanien, upphörde med sina övergångsregler efter två år.
Frankrike upphörde med sina övergångsregler den 1 juli 2008.[51] Belgien och Danmark öppnade sina arbetsmarknader den 1 maj 2009,[39][40] vilket innebär att Tyskland och Österrike är de enda EU-länderna som har kvar sina restriktioner.[40]
Förutom dessa bestämmelser, får Malta tillämpa sin gällande lagstiftning om förvärv av fritidsbostäder och restriktiva abortpolitik enligt två permanenta undantag i landets anslutningsfördrag.[52][53]
Sverige
I anslutningsfördraget från 1994 har Sverige ett undantag från EU:s lagstiftning. Det rör direktivet om förbud mot snus, som inte omfattar Sverige. Det innebär att snus får säljas i Sverige trots att det är förbjudet i övriga unionen. Sverige ska dock se till så att undantaget inte underminerar förbudet inom övriga EU.[54] Övergångsbestämmelserna i anslutningsfördraget har sedan tidigare upphört för Sveriges del.
Sveriges alkoholmonopol har vid flera tillfällen varit föremål för Europeiska unionens domstol.[55] Monopolen på import, export, partihandel och tillverkning av alkohol var inte förenliga med EU-fördragen och upphörde i samband med EU-anslutningen. Däremot ansåg kommissionen att monopolet med alkoholförsäljning var förenligt med EU-rätten, vilket också domstolen kom fram till i det så kallade Franzén-målet. Således kunde Sverige behålla detta monopol. I juni 2007 kom dock domstolen fram till i Rosengren-målet att import via Internet skulle tillåtas.[55]
Utöver detta finns det en permanent bestämmelse om samernas ensamrätt till renskötsel i traditionella samiska områden.[56]
Territorier med undantag
|
Många medlemsstater, i synnerhet Frankrike, Nederländerna och Storbritannien,[57] har territorier som åtnjuter specialstatus inom EU knutna till sig. Andra medlemsstater som också har sådana områden är Cypern, Danmark, Finland, Grekland, Italien, Portugal, Spanien och Tyskland. De flesta områdena utanför Europa som tillhör medlemsstaterna är inte med i EU alls, medan de i eller nära Europa brukar ingå i EU men med vissa undantag.
Undantagen för specialområdena grundar sig på deras speciella politiska, kulturella och historiska bakgrund.[58] Undantag för territorier inom EU har funnits under hela unionens historia eftersom särskilt Frankrike, ett av grundarländerna, har många specialområden runt om i världen.
Undantagen för de två huvudgrupperna av specialområden, yttersta randområden (OMR) och utomeuropeiska länder och territorier (OCT), grundar sig på bestämmelser i Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.[57][58] Övriga specialområdens särskilda status grundar sig vanligtvis på bestämmelser i protokoll som är fogade till moderlandets anslutningsfördrag.
Yttersta randområden (OMR-områden)
Yttersta randområden (Outermost regions), OMR-områden, är områden tillhörande EU:s medlemsstater och som ingår i unionen. EU:s lagar gäller således i dessa områden. Hänsyn tas dock till deras geografiska avlägsenhet och ekonomiska beroende av ett fåtal produkter, vilket har medfört att de yttersta randområdena har fått vissa undantag inom bland annat tull- och handelspolitik samt skatteregler.[58]
Områdena använder euron och omfattas av den fria rörligheten för arbetstagare.[59] Portugals och Spaniens områden ingår även i Schengenområdet.
Azorerna och Madeira
Azorerna och Madeira är två portugisiska ögrupper i Atlanten. Undantag från EU:s lagar förekommer i viss utsträckning med hänsyn till ögruppernas geografiska avlägsenhet.[58] Detta kan till exempel innebära att vissa direktiv inte gäller Azorerna och Madeira. I övrigt ingår ögrupperna fullt ut.
Franska utomeuropeiska departement, Saint Barthélemy och Saint Martin
Franska Guyana, Guadeloupe, Martinique och Réunion, de franska utomeuropeiska departementen,[58] är en del av Frankrike och inkluderas i EU men åtnjuter vissa undantag från EU:s lagar, i synnerhet inom tull- och handelspolitik, skattepolitik, frizoner, jordbruks- och fiskepolitik, villkor för leverans av råvaror och viktiga konsumtionsvaror, statligt stöd samt villkor för tillgång till strukturfonder och övergripande unionsprogram.[58] De utomeuropeiska departementen omfattas således inte av EU:s momsunion,[60] och ingår inte heller i Schengensamarbetet. Däremot använder sig områdena av euron som valuta. Departementen omfattas också av den fria rörligheten för arbetstagare.
Sedan 22 februari 2007 är ögrupperna Saint Barthélemy och Saint Martin inte längre en del av Guadeloupe, utan egna franska utomeuropeiska kollektiv.[61] Trots det behandlas de fortfarande i EU:s fördrag som om de vore franska utomeuropeiska departement.[58]
Kanarieöarna
Kanarieöarna är en spansk ögrupp i Atlanten och en del av EU.[58] Det enda undantag ögruppen åtnjuter är att den står utanför EU:s momsunion.[60] Det beror på att ögruppen har betydligt lägre moms, omkring fem procent, än unionen. Därför finns det begränsningar för hur mycket privatpersoner får köpa och ta med sig därifrån. På flygplatsen gäller taxfree, till skillnad från de områden som ingår i EU:s momsunion. Moms läggs på om varor skickas från Kanarieöarna till EU. I övrigt gäller EU:s lagar fullt ut, och ögruppen ingår fullt ut i såväl euroområdet och Schengensamarbetet som EU:s fria rörlighet för arbetstagare, på samma villkor som i övriga Spanien.
Utomeuropeiska länder och territorier (OCT-områden)
Utomeuropeiska länder och territorier (Overseas countries and territories), OCT-områden, åtnjuter enligt Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt särskild status.[57] De är formellt inte med i EU, och EU:s gemensamma lagar och direktiv gäller normalt inte dessa områden. De som är medborgare i dessa områden är dock EU-medborgare eftersom de är medborgare i moderlandet.
Områdena står utanför Schengensamarbetet, momsunionen och EU:s tullunion.[60][62] De har dock tullfrihet vid export till EU-länder, samtidigt som de kan ta ut begränsade tullavgifter själva. Euro används inte som valuta, utom i de franska områdena Franska sydterritorierna, Mayotte och Saint-Pierre och Miquelon, som har särskilda valutaavtal med EU.[63] Samtliga OCT-områden, utom Grönland, kan utnyttja den fria rörligheten för arbetstagare inom EES, medan EU-medborgare inte åtnjuter motsvarande rättigheter i OCT-områdena.[59]
Brittiska utomeuropeiska territorier
Storbritanniens utomeuropeiska territorier inkluderar Anguilla, Brittiska Antarktis, Brittiska Jungfruöarna, Brittiska territoriet i Indiska oceanen, Caymanöarna, Falklandsöarna, Montserrat, Pitcairnöarna, Sankta Helena med tillhörande områden (Ascension och Tristan da Cunha), Sydgeorgien och Sydsandwichöarna och Turks- och Caicosöarna.[64] Ursprungligen ingick även Bermuda i denna kategori,[64] men Bermuda har valt att inte längre omfattas av bestämmelserna om OCT-områden. De brittiska territorier omfattas av OCT-reglerna, på det sätt som är beskrivet ovan. Det innebär att områdena inte ingår i EU:s momsunion och tullunion.[60][62] Euron används inte som valuta, främst på grund av att inte heller Storbritannien använder euron. Deras valuta är istället det brittiska pundet, dock i många fall med egen design på sedlar och mynt. Områdena deltar inte heller i Europaparlamentsvalen och Schengensamarbetet. Invånare i dessa områden har från 2002 brittiskt medborgarskap och därför EU-medborgarskap och rätt att ta arbete i EU-länder. Innan dess hade de bara ett slags brittiskt kolonimedborgarskap som inte räknades som riktigt brittiskt medborgarskap.
Franska utomeuropeiska kollektiv, Nya Kaledonien och Franska sydterritorierna
.jpg)
Frankrikes utomeuropeiska kollektiv omfattar Franska Polynesien, Mayotte, Saint-Pierre och Miquelon och Wallis och Futuna.[64] Dessutom har specialområdena Franska sydterritorierna och Nya Kaledonien särskild status inom Frankrike.[64] Dessa områden omfattas av EU:s OCT-regler, på det sätt som är beskrivet ovan, som bland annat innebär att områdena inte ingår i moms- och tullunionen.[60][62] Mayotte och Saint-Pierre och Miquelon har euro som valuta genom valutaavtal med EU,[63] medan Franska Polynesien, Nya Kaledonien och Wallis och Futuna använder CFP-franc.[65]
2006 röstade folket i Franska Polynesien ja till euron, men det är inte bestämt när valutan ska införas där. Den 29 mars 2009 röstade Mayottes invånare ja till att bli ett utomeuropeiskt departement, vilket väntas ske 2011.[66] Sedan 22 februari 2007 är ögrupperna Saint Barthélemy och Saint Martin inte längre en del av Guadeloupe, utan egna franska utomeuropeiska kollektiv.[61] Trots det behandlas de fortfarande inom EU som om de vore franska utomeuropeiska departement.[58] Nya Kaledonien planerar en folkomröstning om självständighet mellan 2014 och 2019.
Grönland
Grönland är ett specialfall bland OCT-områdena eftersom det är det enda området som en gång i tiden har varit en del av unionen (då kallad Europeiska gemenskaperna) men som fortfarande tillhör ett EU-land, Danmark. 1982 röstade man nej till ett fortsatt deltagande i unionen vilket innebar att Grönland lämnade EU. Grönlänningar är ofta danska medborgare och därför EU-medborgare.
Formellt sett ingår inte Grönland i Schengensamarbetet, men på grund av nordiska passunionen fungerar området i praktiken som om det vore en del av samarbetet. Grönland använder dansk krona, precis som Danmark, men planerar att införa en egen variant av valutan, i likhet med färöisk krona. I så fall kommer den grönländska kronan att vara direkt bunden till den danska kronan, som kommer att förbli lagligt betalmedel även i fortsättningen. Grönland omfattas inte av den fria rörligheten för arbetstagare.[59] Området ingår inte heller i EU:s momsunion och tullunion,[60][62] och deltar enbart delvis i den inre marknaden.[59] Däremot har grönlänningarna unionsmedborgarskap, men får inte rösta i val till Europaparlamentet.
Nederländska Antillerna och Aruba
Nederländska Antillerna och Aruba är autonoma delar i Konungariket Nederländerna. De är OCT-områden och alltså inte med i EU.[64] OCT-principerna om EU:s tullunion och momsunion med mera gäller.[60][62] I övrigt deltar ingen av ögrupperna i några fler EU-samarbeten. Befolkningen på ögrupperna är nederländska och EU-medborgare och får delta i EU:s val sedan 2007. Områdena har var sin egen valuta, antillergulden respektive arubansk florin. Det pågår dock en reformering av Nederländska Antillerna. Som enhet planerades Nederländska Antillerna först att upphöra den 15 december 2008 men datumet har skjutits upp till den 10 oktober 2010.[67] Dels kommer två autonoma utomeuropeiska länder, Curaçao och Sint Maarten, att bildas, dels kommer tre nederländska kommuner, Bonaire, Saba och Sint Eustatius, att bildas. De tre sistnämnda kommer att kunna bestämma om de vill tillhöra de yttre randområdena istället för EU:s OCT-områden. Om kommunerna bestämmer sig för att ingå i EU:s yttre randområden kommer de att bli en del av EU och således integreras i de olika samarbetena. Curaçao och Sint Maarten kommer att erhålla samma status som Aruba.
Andra territorier med undantag
Förutom de två ovanstående grupperna av territorier som har undantag inom EU finns det några andra områden med särskild status. De flesta övriga områdena ligger i Europa och ingår i EU men har vissa undantag när det gäller EU:s moms- eller tullunion,[60][62] Schengensamarbetet eller något annat samarbete. Undantagen grundar sig vanligtvis på bestämmelser i något protokoll fogat till moderlandets anslutningsfördrag.[68][69][70][71][72][73][74]
Akrotiri och Dhekelia
Akrotiri och Dhekelia är två brittiska militärbaser på Cypern. Baserna är ett arv från tiden då ön Cypern tillhörde Storbritannien.[75]
Militärbaserna ingår inte i EU och EU:s lagstiftning tillämpas bara minimalt i områdena.[76] Precis som Cypern används euro som valuta.[76]
Sedan Cypern blev medlem i EU har gränsen mellan republiken och de två brittiska militärbaserna varit öppen. Det är dock oklart om baserna kommer att ingå i Schengenområdet när Cypern implementerar Schengenavtalen.[48]
Storbritannien ansvarar dock för gränsövervakningen mellan militärbaserna och tredje land. Baserna ingår i EU:s tull- och momsunion och delvis i den inre marknaden. Däremot är de som bor vid baserna inte EU-medborgare och deltar inte heller i Europaparlamentsvalen. Cyperns nuvarande president, Dimitris Christofias, vill att Storbritannien återlämnar baserna till Cypern.[77]
Athos
Athos är ett berg och en halvö i Makedonien i norra Grekland och har en särskild historisk och kulturell bakgrund. Endast munkar får bo på Athos och för att besöka halvön krävs specialtillstånd samtidigt som inga kvinnor tillåts besöka den.[78]
EU har erkänt Athos särskilda status och gett området vissa undantag. Dessa undantag innefattar EU:s momsunion och Schengensamarbetet.[60] Eftersom kvinnor är helt förbjudna att besöka Athos är halvön exkluderad från Schengenavtalen, som Grekland i övrigt tillämpar.[79]
Strax innan Grekland blev en del av Schengenområdet var det oklart om Athos skulle få något undantag, vilket ledde till protester från munkarna.[78]
Arbetstagare på Athos har rätt att fritt ta anställning inom alla EU-länder, men EU-medborgare åtnjuter inte motsvarande rättigheter på Athos, vilket inte är särskilt märkligt med tanke på att kvinnor är förbjudna att besöka halvön.
Bermuda
Bermuda är en ögrupp i västra Atlanten, tillhörande Storbritannien. I en folkomröstning 1995 på Bermuda röstade 73 % mot självständighet och 25 % för. Trots detta förespråkar de två största partierna på ön självständighet på längre sikt.
Ursprungligen tillhörde Bermuda de brittiska utomeuropeiska territorierna men har på egen begäran bytt status.[59] Det innebär att EU:s lagar gäller minimalt på Bermuda. Följaktligen ingår ögruppen varken i tull- eller momsunionen eller något annat EU-samarbete.[60][62]
Arbetstagare på ögruppen har inte fri rörlighet inom EU, och EU-medborgare har inte rätt att ta fritt anställning på Bermuda. I övrigt är EU-medborgarskapet det enda som omfattar ögruppen.
Büsingen am Hochrhein
Büsingen am Hochrhein är en liten stad och en tysk enklav i Schweiz. På grund av områdets nära band till Schweiz har man vissa undantag från EU:s samarbeten men området ingår i EU. Büsingen am Hochrhein ingår inte i EU:s momsunion,[60] utan istället gäller schweiziska momsnivåer. Dessutom står området utanför EU:s tullunion.[62]
Eftersom staden är en enklav i Schweiz används schweizisk franc i praktiken mer än euro, även om euro är den officiella valutan. Det finns inga gränskontroller mot Schweiz, och sedan Schweiz gick med i Schengensamarbetet den 12 december 2008 ingår även Büsingen am Hochrhein i samarbetet fullt ut.
Campione d'Italia och Livigno
Campione d'Italia och Livigno är båda italienska områden med särskilda status på grund av sina speciella geografiska förhållanden.
Den italienska exklaven Campione d'Italia ligger i Schweiz, medan Livigno är ett samhälle beläget i bergen i den italienska provinsen Sondrio. Trots att båda områdena inkluderas i EU så är de varken inkluderade i EU:s momsunion eller i EU:s tullunion.[60][62]
Campione d'Italia använder schweizisk franc istället för euro eftersom området är integrerat med Schweiz. Schweiz och Campione d'Italia använder också samma språk och är sedan den 12 december 2008 en del av Schengensamarbetet. Livigno använder däremot euron som valuta och ingick redan sedan tidigare i Schengensamarbetet.
I övrigt ingår de fullt ut i EU:s olika samarbeten. Campione d'Italia och Livigno ingår i den fria rörligheten för arbetstagare.
Ceuta och Melilla
Ceuta och Melilla är två spanska exklaver i Afrika vid Gibraltar sund. Båda exklaverna utgörs av autonoma städer och har självstyre inom Spanien. På grund av sina geografiska lägen åtnjuter de undantag från EU:s moms- och tullunion samt från vissa av EU:s lagar.[60][62]
De tillhör inte heller Schengenområdet, vilket gör att Spanien enligt Schengenavtalen måste upprätthålla kontroller på sjö- och flygförbindelser från Ceuta och Melilla vars enda destination är en annan plats på spanskt territorium.[80]
Arbetstagare i Ceuta och Melilla har fri rörlighet inom EU, och EU-medborgare åtnjuter motsvarande fria rörlighet för arbetstagare i de två områdena.[59]
För att förhindra illegal invandring från Marocko, har Spanien byggt upp sex meter höga stängsel längs hela gränsen mellan de två områdena och Marocko. Den som tar sig förbi gränsen har möjlighet att söka politisk asyl i Ceuta eller Melilla. Marocko gör anspråk på exklaverna.
Clippertonön
Clippertonön är en ö i östra Stilla havet tillhörande Frankrike och belägen 100 mil väster om Centralamerika.
Ön saknar permanent befolkning, har endast omkring 1,7 km² landmassa och åtnjuter specialstatus inom Frankrike. Tidigare administrerades ön av Franska Polynesien, men är sedan 22 februari 2007 direkt underställt departementet för utomeuropeiska Frankrike.[61]
Ön står utanför Schengensamarbetet och EU:s tull- och momsunion.[60][62] Eftersom det saknas permanent befolkning, finns det ingen i området som kan delta i Europaparlamentsvalen eller nyttja rätten att arbeta inom andra EU-länder.
Området behandlas dock som om det vore en del av Franska Polynesien, eftersom EU:s fördrag och rättsakter inte har uppdaterats sedan reformen av de franska territorierna. Enda skillnaden är att euron är officiell valuta.
Färöarna
.jpg)
Färöarna är en ögrupp norr om de brittiska öarna, som tillhör Konungariket Danmark men står helt utanför EU inklusive Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom). Det innebär att medborgarna på ön inte räknas som EU-medborgare och således får de inte heller delta i EU:s val. Precis som övriga Danmark använder sig inte heller Färöarna av den gemensamma valutan euron. Ögruppen använder färöisk krona, som är lika mycket värd som den danska kronan men har andra motiv. Den 5 augusti 2009 ansökte ön dock om att få införa euron som valuta.[81]
Ögruppen står även utanför EU:s moms- och tullunion.[60][62] Genom den nordiska passunionen, som omfattar Färöarna och som innebär öppna gränser mellan de nordiska länderna, ingår dock Färöarna i praktiken, åtminstone delvis, i Schengenområdet. Ögruppen ingår också delvis i den inre marknaden genom frihandelsavtal med EU.
Gibraltar
Gibraltar är ett brittiskt territorium vid Gibraltar sund och är en del av EU sedan 1973, då Storbritannien anslöt sig till Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG). EU:s lagar gäller delvis i Gibraltar och medborgarna i Gibraltar, som också är EU-medborgare, har rätt att delta i EU:s val.
Precis som Storbritannien står Gibraltar utanför både Schengensamarbetet och eurosamarbetet. Gibraltar har ingen moms men har importtullar, och är inte med i EU:s moms- och tullunion.[60][62]
Gibraltar har en unik historia, inte minst eftersom både Spanien och Storbritannien har gjort anspråk på området. 1967 hölls en folkomröstning om området skulle fortsätta att vara brittiskt. En överväldigande majoritet röstade för.
Helgoland
Helgoland är en tysk ögrupp vid den nordvästra tyska kusten. Ögruppen är en del av EU och Europeiska atomenergigemenskapen, men deltar inte i unionens moms- och tullunion.[60][62] I övrigt deltar ögruppen fullt ut i alla EU:s samarbeten, däribland ingår Helgoland i Schengensamarbetet och använder euron i likhet med övriga Tyskland som valuta. Helgoland omfattas även av den fria rörligheten för arbetstagare, vilket innebär att medborgare på Helgoland åtnjuter möjligheten att fritt ta anställning inom hela EU samtidigt som EU-medborgare åtnjuter motsvarande rättigheter på Helgoland. Efter andra världskriget använde britterna Helgoland för militära ändamål. 1947 försökte britterna spränga ön, men efter protester främst från de ursprungliga invånarna, avbröts planerna på att utradera ön. Istället lämnades ön tillbaka till Tyskland år 1952, och har sedan dess haft särskild ekonomisk status inom landet.
Kanalöarna och Isle of Man
Kronbesittningarna Kanalöarna (Guernsey, Alderney, Herm, Sark och Jersey) och Isle of Man lyder under den brittiska monarken men är inte en del av Förenade kungadömet Storbritannien och Nordirland. Därför åtnjuter dessa ögrupper specialstatus inom EU. EU-medborgarskapet liksom EU:s lagar gäller delvis och medborgarna på ögrupperna är röstberättigade i Europaparlamentsvalen. Öarna har rätt att själva styra över vem som får bosätta sig där. Trots det ingår ögrupperna, med undantag för Isle of Man, i den fria rörligheten för arbetstagare, dock inte bestämmelserna om fri etablering och social trygghet.[59] EU:s tullunion gäller fullt ut.[62] Isle of Man ingår i EU:s momsunion,[60] medan Kanalöarna inte ingår i momsunionen,[60] vilket beror på att de inte har någon moms.[60] Om Kanalöarna var med i momsunionen skulle det bli ett kryphål för postorder- och e-handelsbolag som säljer på distans till konsumenterna.
Nordcypern
Nordcypern utgörs av den turkcypriotiska delen, som i praktiken utgör en egen suverän stat.[82] När Republiken Cypern blev medlem i EU blev formellt även den turkcypriotiska staten det, eftersom EU inte erkänner den. EU-lagar omfattar således formellt även den turkcypriotiska delen, men har undantag eftersom området i praktiken inte är under Republiken Cyperns kontroll.[83] Medborgarna i norra Cypern räknas som EU-medborgare och har rätt att delta i EU:s val. Den norra delen står dock i praktiken utanför större delen av samarbetet, inklusive euron och Schengensamarbetet.
Vid en eventuell återförening kommer Nordcypern, efter beslut av rådet, automatiskt att ingå i unionen som en del av Republiken Cypern.[83]
Sedan presidentvalet 2008 i Republiken Cypern har fredsprocessen tagit fart igen.[84] Dimitris Christofias, som har propagerat för ett återförenande, vann valet och blev landets nya president. Även Nordcyperns president, Mehmet Ali Talat, har ställt sig positiv till ett återförenande.[82] De båda presidenterna möttes den 21 mars 2008 och beslutade att inleda förhandlingar.[84]
Åland
Eftersom Åland har en speciell historia och nära band till Sverige åtnjuter ögruppen autonomi inom Finland. Dess autonoma status har även erkänts av EU och således har ögruppen fått undantag även inom EU. Undantagen gäller dels EU:s lagar, dels EU-medborgarskapet. Åland har ett slags eget medborgarskapsbegrepp, åländsk hembygdsrätt. Detta ger rättighet att köpa hus i Åland, något som övriga EU-medborgare inte har. Detta undantag bygger på Ålands tidigare undantag inom Finland.
Åland ingår inte heller i EU:s momsunion (som inkluderar alkoholskatter med mera),[60] vilket ger möjlighet att sälja alkohol skattefritt på färjor och flygplatsen. Detta undantag fanns inte sedan tidigare, utan infördes i samband med Finlands EU-inträde. Detta innebär att handeln mellan Åland och övriga EU, inklusive övriga Finland, i detta hänseende betraktas som import eller export. Exempelvis medför detta att en bil som har köpts i någon annan del av Finland behöver importeras och beläggas med 22 procent moms om den är avsedd att brukas på Åland.
Tidigare undantag
Tidigare kolonier
Många länder runt om i världen har tidigare varit kolonier till EU:s medlemsstater. De flesta av dessa blev självständiga innan 1990. Kolonierna ingick aldrig i EU eller dess föregångare, utan var istället associerade till unionen som utomeuropeiska länder och territorier (OCT-områden). På så sätt åtnjöt de specialstatus, såsom frihandel med unionens medlemsstater. De kolonier som vid någon tidpunkt var OCT-områden var belgiska Kongo, franska Algeriet, Marocko, Tunisien och övriga franska områden i Afrika, nederländska Surinam, brittiska Brunei, Antigua och Barbuda och Hongkong samt portugisiska Macau. Hongkong och Macau lämnade medlemsstaterna så sent som 1997 respektive 1999, när Maastrichtfördraget hade införts, men inte euron. De omfattades inte heller av varken Schengensamarbetet eller momsunionen. Dessa två områden hade egna valutor. Hongkong har också fortfarande ett tullsamarbete med EU, vilket gör det till en viktig mellanhand i handeln mellan Kina och EU.
Kleinwalsertal och Jungholz
De österrikiska områdena Kleinwalsertal och Jungholz åtnjöt tidigare juridisk specialstatus. Detta berodde på att Kleinwalsertal och Jungholz endast har vägförbindelser med Tyskland och inte någon direkt förbindelse med någon annan del av Österrike. Områdena var därför i tull- och valutaunion med Tyskland,[85] och det fanns inga gränskontroller mellan Kleinwalsertal respektive Jungholz och Tyskland. När Österrike anslöt Europeiska unionen och dess tullunion 1 januari 1995, upphörde områdenas tullavtal med Tyskland att gälla eftersom det ersattes av Österrikes EU-medlemskap. Sedan Österrikes medlemskap, har områdenas specialstatus successivt avvecklats. Genom implementeringen av Schengensamarbetet i Tyskland 1995 och Österrike 1997 upphörde alla gränskontroller mellan de båda länderna. Införande av euron i både Tyskland och Österrike 2002, innebar att Kleinwalsertal och Jungholz slutligen också förlorade sin kvarstående juridiska specialstatus. Sedan dess behandlas båda områdena på samma sätt som övriga delen av Österrike.
Storbritannien
Storbritannien hade ett undantag från protokollet om socialpolitik,[86] framförhandlat av John Major under 1991,[87] i Maastrichtfördraget. Protokollet innebar att Storbritannien inte behövde ta del i överläggningarna och tillämpandet av beslut som togs på grundval av protokollet om socialpolitik eller överenskommelsen om socialpolitik. Landet behövde inte heller finansiera de beslut som togs inom detta område mer än de administrativa kostnader som det innebar att Storbritannien stod utanför samarbetet.[86]
När Tony Blair vann valet 1997 och blev landets premiärminister samma år, avskaffade han omedelbart protokollet och Storbritanniens undantag från socialpolitiken.[88]
Genom Amsterdamfördraget togs protokollet om socialpolitik samt överenskommelsen om socialpolitik bort från fördragen och Storbritanniens undantag togs således formellt bort.[89]
Fördjupade samarbeten inom EU
Fördjupade samarbeten är en typ av förfaranden där minst nio av Europeiska unionens medlemsstater integrerar eller samarbetar inom ett område, utan att övriga medlemsstater måste delta.[90] Det är utformat för att övervinna förlamningar i unionens institutionella arbete, där ett förslag blockeras av ett veto av en enskild stat eller en liten grupp som inte vill bli en del av initiativet.[91]
Möjligheterna till ett fördjupat samarbete infördes genom Amsterdamfördraget, men får inte tillämpas när frågan omfattas av Europeiska unionens exklusiva befogenheter. Dessutom får det fördjupade samarbetet inte medföra en utökning av unionens kompetensområde.[92]
Möjligheterna till att samarbeta närmare inom EU har ännu inte använts, och ska inte blandas ihop med de undantag som finns inom unionen. 2008 ansökte nio länder om ett fördjupat samarbete inom skilsmässoregler, men Europeiska kommissionen ställde sig negativ till förslaget.[93]
Sammanställning
| Stat och territorium |
EU-rätten gäller fullt ut |
EURATOM |
EU-med- borgarskap |
Deltar i EU:s val |
EU:s inre marknad |
EU:s momsunion |
EU:s tullunion |
Euro- samarbetet |
Schengen- samarbetet |
Får arbeta i hela EU |
Alla i EU får arbeta här | |
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
|
Belgien | Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja, utom från BG och RO |
|
Bulgarien | Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Nej, BGN | Ej fullt infört | Nej |
Ja |
|
Cypern | Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ej fullt infört | Ja |
Ja |
| - Nordcypern | Nej |
Nej |
Ja |
Ja |
Nej |
Nej |
Nej |
Nej, TRY | Nej |
Ja |
Nej | |
|
Danmark | Ja, med undantag [94] | Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Nej, DKK | Ja |
Ja |
Ja |
| - Färöarna | Nej |
Nej |
Delvis | Nej |
Minimalt | Nej |
Nej |
Nej, DKK | Formellt nej De facto ja |
Ja |
Nej | |
| - Grönland | Minimalt (OCT) | Nej |
Ja |
Nej |
Delvis | Nej |
Nej |
Nej, DKK | Formellt nej De facto ja |
Ja |
Nej | |
|
Estland | Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Nej, EEK | Ja |
Ja, utom i DE och AT | Ja |
|
Finland | Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
| - Åland | Ja, med undantag | Ja |
Ja |
Ja |
Ja, med undantag | Nej |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Nej | |
|
Frankrike | Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja, utom från BG och RO |
| - Clippertonön | Minimalt | Ja |
Ja |
Ja |
Delvis | Nej |
Nej |
Ja |
Nej |
Ja |
Nej | |
| - Franska Guyana | Ja, med undantag | Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Nej |
Ja |
Ja |
Nej |
Ja |
Ja, utom från BG och RO | |
| - Franska Polynesien | Minimalt (OCT) | Ja |
Ja |
Ja |
Delvis | Nej |
Nej |
Nej, XPF | Nej |
Ja |
Nej | |
| - Franska sydterritorierna | Minimalt (OCT) | Ja |
Ja |
Ja |
Delvis | Nej |
Nej |
Ja |
Nej |
Ja |
Nej | |
| - Guadeloupe | Ja, med undantag | Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Nej |
Ja |
Ja |
Nej |
Ja |
Ja, utom från BG och RO | |
| - Martinique | Ja, med undantag | Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Nej |
Ja |
Ja |
Nej |
Ja |
Ja, utom från BG och RO | |
| - Mayotte | Minimalt (OCT) | Ja |
Ja |
Ja |
Delvis | Nej |
Nej |
Ja |
Nej |
Ja |
Nej | |
| - Nya Kaledonien | Minimalt (OCT) | Ja |
Ja |
Ja |
Delvis | Nej |
Nej |
Nej, XPF | Nej |
Ja |
Nej | |
| - Reunion | Ja, med undantag | Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Nej |
Ja |
Ja |
Nej |
Ja |
Ja, utom från BG och RO | |
| - Saint-Barthélemy och Saint Martin | Ja, med undantag | Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Nej |
Ja |
Ja |
Nej |
Ja |
Ja, utom från BG och RO | |
| - Saint-Pierre och Miquelon | Minimalt (OCT) | Ja |
Ja |
Ja |
Delvis | Nej |
Nej |
Ja |
Nej |
Ja |
Nej | |
| - Wallis och Futuna | Minimalt (OCT) | Ja |
Ja |
Ja |
Delvis | Nej |
Nej |
Nej, XPF | Nej |
Ja |
Nej | |
|
Grekland | Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
| - Athos | Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Nej |
Ja |
Ja |
Nej |
Ja |
Nej | |
|
Irland | Ja, med undantag [95] | Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Enbart polisiära samarbetet | Ja |
Ja, utom från BG och RO |
|
Italien | Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja, utom från BG och RO |
| - Campione d'Italia | Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Nej |
Nej |
Nej, CHF | Ja |
Ja |
Ja, utom från BG och RO | |
| - Livigno | Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Nej |
Nej |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja, utom från BG och RO | |
|
Lettland | Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Nej, LVL | Ja |
Ja, utom i DE och AT | Ja |
|
Litauen | Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Nej, LTL | Ja |
Ja, utom i DE och AT | Ja |
|
Luxemburg | Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja, utom från BG och RO |
|
Malta | Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja, utom från BG och RO |
|
Nederländerna | Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja, utom från BG och RO |
| - Aruba | Minimalt (OCT) | Nej |
Ja |
Ja |
Delvis | Nej |
Nej |
Nej, AWG | Nej |
Ja |
Nej | |
| - Nederländska Antillerna | Minimalt (OCT) | Nej |
Ja |
Ja |
Delvis | Nej |
Nej |
Nej, ANG | Nej |
Ja |
Nej | |
|
Polen | Ja, med undantag [96] | Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Nej, PLN | Ja |
Ja, utom i DE och AT | Ja |
|
Portugal | Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
| - Azorerna | Ja, med undantag | Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja | |
| - Madeira | Ja, med undantag | Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja | |
|
Rumänien | Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Nej, RON | Ej fullt infört | Nej |
Ja |
|
Slovakien | Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja, utom i DE och AT | Ja |
|
Slovenien | Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja, utom i DE och AT | Ja |
|
Spanien | Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
| - Ceuta och Melilla | Ja, med undantag | Ja |
Ja |
Ja |
Minimalt | Nej |
Nej |
Ja |
Nej |
Ja |
Ja | |
| - Kanarieöarna | Ja, med undantag | Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Nej |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja | |
|
Storbritannien | Ja, med undantag [97] | Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Nej, GBP | Enbart polisiära samarbetet | Ja |
Ja, utom från BG och RO |
| - Akrotiri och Dhekelia | Minimalt | Nej |
Nej |
Nej |
Ja, med undantag | Ja |
Ja |
Ja |
Nej |
Ja |
Ja | |
| - Anguilla | Minimalt (OCT) | Ja |
Ja |
Nej |
Delvis | Nej |
Nej |
Nej, XCD | Nej |
Ja |
Nej | |
| - Bermuda | Minimalt | Ja |
Ja |
Nej |
Delvis | Nej |
Nej |
Nej, BMD | Nej |
Nej |
Nej | |
| - Brittiska Antarktis | Minimalt (OCT) | Ja |
Ja |
Nej |
Delvis | Nej |
Nej |
Nej, GBP | Nej |
Ja |
Nej | |
| - Brittiska Jungfruöarna | Minimalt (OCT) | Ja |
Ja |
Nej |
Delvis | Nej |
Nej |
Nej, USD | Nej |
Ja |
Nej | |
| - Brittiska territoriet i Indiska oceanen | Minimalt (OCT) | Ja |
Ja |
Nej |
Delvis | Nej |
Nej |
Nej, GBP | Nej |
Ja |
Nej | |
| - Caymanöarna | Minimalt (OCT) | Ja |
Ja |
Nej |
Delvis | Nej |
Nej |
Nej, KYD | Nej |
Ja |
Nej | |
| - Falklandsöarna | Minimalt (OCT) | Ja |
Ja |
Nej |
Delvis | Nej |
Nej |
Nej, FKP | Nej |
Ja |
Nej | |
| - Gibraltar | Ja, med undantag | Ja |
Ja |
Ja |
Ja, med undantag | Nej |
Nej |
Nej, GIP | Nej |
Ja |
Ja | |
| - Guernsey, Alderney, Herm och Sark | Minimalt | Minimalt | Delvis | Nej |
Minimalt | Nej |
Ja |
Nej, GGP | Nej |
Ja |
Ja | |
| - Isle of Man | Minimalt | Minimalt | Delvis | Nej |
Minimalt | Ja |
Ja |
Nej, IMP | Nej |
Nej |
Nej | |
| - Jersey | Minimalt | Minimalt | Delvis | Nej |
Minimalt | Nej |
Ja |
Nej, JEP | Nej |
Ja |
Ja | |
| - Montserrat | Minimalt (OCT) | Ja |
Ja |
Nej |
Delvis | Nej |
Nej |
Nej, XCD | Nej |
Ja |
Nej | |
| - Pitcairnöarna | Minimalt (OCT) | Ja |
Ja |
Nej |
Delvis | Nej |
Nej |
Nej, NZD | Nej |
Ja |
Nej | |
| - Sankta Helena med tillhörande områden | Minimalt (OCT) | Ja |
Ja |
Nej |
Delvis | Nej |
Nej |
Nej, SHP | Nej |
Ja |
Nej | |
| - Sydgeorgien och Sydsandwichöarna | Minimalt (OCT) | Ja |
Ja |
Nej |
Delvis | Nej |
Nej |
Nej, GBP | Nej |
Ja |
Nej | |
| - Turks- och Caicosöarna | Minimalt (OCT) | Ja |
Ja |
Nej |
Delvis | Nej |
Nej |
Nej, USD | Nej |
Ja |
Nej | |
|
Sverige | Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Nej, SEK | Ja |
Ja |
Ja |
|
Tjeckien | Ja, med undantag [98] | Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Nej, CZK | Ja |
Ja, utom i DE och AT | Ja |
|
Tyskland | Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Nej |
| - Büsingen am Hochrhein | Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Nej |
Nej |
Formellt ja De facto CHF |
Ja |
Ja |
Nej | |
| - Helgoland | Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Nej |
Nej |
Ja |
Ja |
Ja |
Nej | |
|
Ungern | Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Nej, HUF | Ja |
Ja, utom i DE och AT | Ja |
|
Österrike | Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Ja |
Nej |
Se även
- Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
- Europeiska frihandelsområden
- Europeiska unionens utbredning och utvidgning
- Frankrikes översjöiska departement
- Frankrikes översjöiska områden
- Storbritanniens översjöiska territorier
Referenser
Noter
- ^ Artikel 48 i Fördraget om Europeiska unionen.
- ^ Artikel 51 i Fördraget om Europeiska unionen.
- ^ Artikel 7 i Protokoll (nr 19) om Schengenregelverket införlivat inom Europeiska unionens ramar.
- ^ Artikel 140 i Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.
- ^ Protokoll (nr 16) om vissa bestämmelser angående Danmark.
- ^ Protokoll (nr 22) om Danmarks ställning.
- ^ Artikel 1 i Protokoll (nr 22) om Danmarks ställning.
- ^ Artikel 5 i Protokoll (nr 22) om Danmarks ställning.
- ^ Artikel 3 i Protokoll (nr 22) om Danmarks ställning.
- ^ Artikel 8 i Protokoll (nr 22) om Danmarks ställning.
- ^ Artikel 7 i Protokoll (nr 22) om Danmarks ställning.
- ^ ”Schengenområdet och Schengensamarbetet”. Europa (webbportal). http://europa.eu/legislation_summaries/justice_freedom_security/free_movement_of_persons_asylum_immigration/l33020_sv.htm. Läst 8 augusti 2008.
- ^ Artikel 3 i Protokoll (nr 19) om Schengenregelverket införlivat inom Europeiska unionens ramar.
- ^ Artikel 4.1 i Protokoll (nr 22) om Danmarks ställning.
- ^ Artikel 4.2 i Protokoll (nr 22) om Danmarks ställning.
- ^ Artikel 20.1 i Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.
- ^ Protokoll (nr 32) om förvärv av egendom i Danmark.
- ^ Artikel 4 i Protokoll (nr 19) om Schengenregelverket införlivat inom Europeiska unionens ramar.
- ^ Protokoll (nr 20) om tillämpning av vissa inslag i artikel 26 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på Förenade kungariket och Irland.
- ^ Artikel 26 i Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.
- ^ Protokoll (nr 21) om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa.
- ^ Artikel 3 i Protokoll (nr 21) om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa.
- ^ Protokoll (nr 30) om Polens och Förenade kungarikets tillämpning av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.
- ^ Protokoll (nr 15) om vissa bestämmelser angående Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland.
- ^ Protokoll (nr 35) om artikel 40.3.3 i Irlands författning.
- ^ ”EU leaders clinch deal on Irish treaty guarantees: diplomats” (på engelska). EUbusiness. 19 juni 2008. http://www.eubusiness.com/news-eu/1245405721.67. Läst 19 juni 2008.
- ^ ”Irish PM hails 'successful' EU summit result” (på engelska). EUobserver. 19 juni 2009. http://euobserver.com/9/28341. Läst 21 juni 2009.
- ^ Protokoll (nr 30) om Polens och Förenade kungarikets tillämpning av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.
- ^ ”Poland's new government will adopt EU rights charter: official” (på engelska). EUbusiness. 22 oktober 2007. http://www.eubusiness.com/news_live/1193005021.93. Läst 22 oktober 2007.
- ^ ”No EU rights charter for Poland” (på engelska). BBC News. 23 november 2007. http://news.bbc.co.uk/2/hi/europe/7109528.stm. Läst 23 november 2007.
- ^ ”Russia poll vexes EU and Poland” (på engelska). BBC News. 4 december 2007. http://news.bbc.co.uk/2/hi/europe/7126239.stm. Läst 4 december 2007.
- ^ ”President Klaus signs Lisbon treaty without "opt-out" - press” (på engelska). ČeskéNoviny.cz. 5 november 2009. http://www.ceskenoviny.cz/news/zpravy/president-klaus-signs-lisbon-treaty-without-opt-out-press/406228. Läst 27 november 2009.
- ^ Artikel 139 i Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.
- ^ Akten om villkoren för Republiken Bulgariens och Rumäniens anslutning och om anpassning av de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen.
- ^ Artikel 6.4 i Akten om villkoren för Republiken Bulgariens och Rumäniens anslutning och om anpassning av de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen.
- ^ ”Swiss to extend EU worker access” (på engelska). BBC News. 8 februari 2009. http://news.bbc.co.uk/2/hi/europe/7877655.stm. Läst 8 februari 2009.
- ^ ”First results suggest Swiss 'yes' in EU immigration vote” (på engelska). EUbusiness. 8 februari 2009. http://www.eubusiness.com/news-eu/1234097221.3. Läst 8 februari 2009.
- ^ ”More jobs for EU's newest members” (på engelska). BBC News. 8 januari 2009. http://news.bbc.co.uk/2/hi/europe/7818588.stm. Läst 9 januari 2009.
- ^ [a b] ”New agreement lifts the transition rules for workers from the East European EU countries” (på engelska). Altinget.dk. 16 december 2008. http://www.altinget.dk/rssItem.aspx?id=28076. Läst 1 maj 2009.
- ^ [a b c] ”European Commission welcomes the decisions by Belgium and Denmark to open their labour markets” (på engelska). Europeiska kommissionen. 29 april 2009. http://ec.europa.eu/social/main.jsp?langId=en&catId=89&newsId=501&furtherNews=yes. Läst 1 maj 2009.
- ^ Punkt 5 under 1. FRI RÖRLIGHET FÖR PERSONER i BILAGA VI Förteckning enligt artikel 20 i protokollet: övergångsbestämmelser för Bulgarien.
- ^ Punkt 5 under 1. FRI RÖRLIGHET FÖR PERSONER i BILAGA VII Förteckning enligt artikel 20 i protokollet: övergångsbestämmelser för Rumänien.
- ^ Artikel 5 i Akten om villkoren för Republiken Bulgariens och Rumäniens anslutning och om anpassning av de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen.
- ^ Artikel 4 i Akten om villkoren för Republiken Bulgariens och Rumäniens anslutning och om anpassning av de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen.
- ^ ”Schengen passport-free zone extended to EU's eastern members” (på engelska). EurActiv.com. 9 november 2007. http://www.euractiv.com/en/justice/schengen-passport-free-zone-extended-eu-eastern-members/article-168251. Läst 9 augusti 2008.
- ^ Anslutningsfördraget 2003.
- ^ ”Eighth Report on the practical preparations for the future enlargement of the euro area” (på engelska) (PDF). Europeiska kommissionen. 12 december 2008. http://ec.europa.eu/economy_finance/publications/publication13582_en.pdf. Läst 16 december 2008.
- ^ [a b] ”Foreign Minister says Cyprus not to join Schengen before 2010” (på engelska). Cyperns regering. 7 februari 2008. http://www.mfa.gov.cy/mfa/Embassies/BerlinEmbassy.nsf/All/9E3EA74BCAD066E5C125727D00493F03?OpenDocument&print. Läst 18 januari 2009.
- ^ ”2004 enlargement” (på engelska). Europeiska kommissionen. http://ec.europa.eu/social/main.jsp?catId=507&langId=en. Läst 1 maj 2009.
- ^ ”Fria rörligheten för arbetstagare vid 1 januari 2009” (på engelska). Europeiska kommissionen. http://ec.europa.eu/social/BlobServlet?docId=119&langId=en. Läst 9 januari 2009.
- ^ ”France to open labour market to east Europeans a year in advance: report” (på engelska). EUbusiness. 26 maj 2008. http://www.eubusiness.com/news-eu/1211808722.33/. Läst 1 juli 2008.
- ^ Protokoll (nr 6) om förvärv av fritidsbostäder i Malta fogat till Anslutningsfördraget 2003.
- ^ Protokoll (nr 7) om abort i Malta fogat till Anslutningsfördraget 2003.
- ^ X. ÖVRIGT i BILAGA XV i Anslutningsfördraget 1994.
- ^ [a b] ”EU:s alkoholpolitik”. EU-upplysningen. 27 februari 2009. http://www.eu-upplysningen.se/Amnesomraden/Folkhalsa/EUs-alkoholpolitik/. Läst 15 juni 2008.
- ^ Protokoll (nr 3) om det samiska folket fogat till Anslutningsfördraget 1994.
- ^ [a b c] Artikel 198 i Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.
- ^ [a b c d e f g h i] Artikel 349 i Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.
- ^ [a b c d e f g] ”Regioner i EU med undantag”. EU-upplysningen. 12 mars 2009. http://eu-upplysningen.se/Medlemskap-och-historik/Om-medlemslanderna/Medlemsavtal-och-undantag-/Regioner-i-EU-med-undantag/. Läst 8 augusti 2009.
- ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u] ”Artikel 6 i Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt”. EUR-Lex. 28 november 2006. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=CELEX:32006L0112:SV:NOT. Läst 21 januari 2009.
- ^ [a b c] ”Loi organique n°2007-223 du 21 février 2007 portant dispositions statutaires et institutionnelles relatives à l'outre-mer (1)” (på franska). Legifrance. 22 februari 2007. http://www.legifrance.gouv.fr/affichTexte.do?cidTexte=JORFTEXT000000465963&dateTexte=. Läst 1 februari 2009.
- ^ [a b c d e f g h i j k l m n o] ”Artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 450/2008 av den 23 april 2008 om fastställande av en tullkodex för gemenskapen (Moderniserad tullkodex)”. EUR-Lex. 4 juni 2008. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2008:145:0001:01:SV:HTML. Läst 21 januari 2009.
- ^ [a b] ”1999/95/EG: Rådets beslut av den 31 december 1998 om monetära bestämmelser i de franska utomeuropeiska förvaltningsområdena Saint Pierre och Miquelon samt Mayotte”. EUR-Lex. 31 december 1998. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=CELEX:31999D0095:SV:NOT. Läst 5 februari 2009.
- ^ [a b c d e] Bilaga II till Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.
- ^ Protokoll (nr 18) om Frankrike.
- ^ ”Mayotte set to become French overseas department” (på engelska). France 24. 29 mars 2009. http://www.france24.com/en/20090329-mayotte-vote-referendum-overseas-department-france-mahorais. Läst 29 mars 2009.
- ^ ”Antillen opgeheven op 10-10-2010” (på nederländska). NOS Nieuws. 1 oktober 2009. http://nos.nl/artikel/95861-antillen-opgeheven-op-10102010.html. Läst 1 januari 2010.
- ^ Protokoll om Gibraltar fogat till Anslutningsfördraget 1972.
- ^ Protokoll om Färöarna fogat till Anslutningsfördraget 1972.
- ^ Protokoll om Kanalöarna och Isle of Man fogat till Anslutningsfördraget 1972.
- ^ Protokoll om Ceuta och Melilla fogat till Anslutningsfördraget 1985.
- ^ Protokoll om Åland fogat till Anslutningsfördraget 1994.
- ^ Protokoll om Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirlands suveräna basområden i Cypern fogat till Anslutningsfördraget 2003.
- ^ Protokoll om Cypern fogat till Anslutningsfördraget 2003.
- ^ ”Cyprus Act 1960”. Sovereign Base Areas Cyprus. 1960. http://www.sba.mod.uk/web_pages/cypr-act.htm. Läst 8 augusti 2008.Okänd parameter language
- ^ [a b] ”Euro reaches field that is for ever England” (på engelska). Times Online. 27 december 2007. http://www.timesonline.co.uk/tol/news/world/europe/article3097521.ece. Läst 8 augusti 2008.
- ^ ”Cyprus elects its first communist president” (på engelska). The Guardian. http://www.guardian.co.uk/world/2008/feb/25/cyprus.greece. Läst 8 augusti 2008.
- ^ [a b] ”Monks see Schengen as Devil's work” (på engelska). British Broadcasting Corporation. 26 oktober 1997. http://news.bbc.co.uk/2/hi/europe/13520.stm. Läst 14 oktober 2007.
- ^ ”Schengenregelverket - Avtal om Hellenska republikens anslutning till konventionen om tillämpning av Schengenavtalet”. EUR-Lex. 6 november 1992. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=CELEX:42000A0922(06):SV:NOT. Läst 21 januari 2009.
- ^ ”Schengenregelverket - Avtal om Konungariket Spaniens anslutning till konventionen om tillämpning av Schengenavtalet”. EUR-Lex. 25 juni 1991. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=CELEX:42000A0922(04):SV:NOT. Läst 21 januari 2009.
- ^ ”Euro wanted as currency in Faroe Islands” (på engelska). IceNews. 5 augusti 2009. http://www.icenews.is/index.php/2009/08/06/euro-wanted-as-currency-in-faroe-islands/. Läst 6 augusti 2009.
- ^ [a b] ”Northern Cyprus between independence and re-unification; possible PMR precedent” (på engelska). The Tiraspol Times. http://www.tiraspoltimes.com/news/northern_cyprus_between_independence_and_re_unification_possible_pmr_precedent.html. Läst 8 augusti 2008.
- ^ [a b] ”Protokoll nr 10 om Cypern”. Eur-Lex. http://eur-lex.europa.eu/sv/treaties/dat/12003T/htm/L2003236SV.093100.htm. Läst 8 augusti 2008.
- ^ [a b] ”Nya samtal om Cyperns återförening”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=753881. Läst 22 mars 2008.
- ^ ”Artikel 3 i Rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen”. EUR-Lex. 12 oktober 1992. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=CELEX:31992R2913:SV:NOT. Läst 21 januari 2009.
- ^ Dale, Reginald (6 maj 1997). ”THINKING AHEAD/Commentary : Is Blair Leading a Continental Drift?” (på engelska). International Herald Tribune. http://www.iht.com/articles/1997/05/06/think.t_0.php. Läst 13 oktober 2007.
- ^ Johnson, Ailish (2005). ”Vol. 8 Memo Series (Page 6)” (på engelska) (PDF). Social Policy: State of the European Union. http://www.princeton.edu/~smeunier/Johnson%20Memo.pdf. Läst 13 oktober 2007.
- ^ Artikel 2 (58) i ”AMSTERDAMFÖRDRAGET OM ÄNDRING AV FÖRDRAGENTFÖRDRAGET OM EUROPEISKA UNIONEN, FÖRDRAGEN OM UPPRÄTTANDET AV EUROPEISKA GEMENSKAPERNA OCH VISSA AKTER SOM HÖR SAMMAN MED DEM”. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/sv/treaties/dat/11997D/htm/11997D.html#0001010001. Läst 5 januari 2009.
- ^ Artikel 20 i Fördraget om Europeiska unionen.
- ^ ”Divorce rules could divide EU states” (på engelska). EUobserver. 24 juli 2008. http://euobserver.com/9/26532/?rk=1. Läst 27 juli 2008.
- ^ Artikel 20.1 i Fördraget om Europeiska unionen.
- ^ ”European Union Split Over Divorce Law” (på engelska). Deutsche Welle. 16 januari 2009. http://www.dw-world.de/dw/article/0,,3950713,00.html. Läst 26 november 2009.
- ^ Danmark åtnjuter undantag rörande Ekonomiska och monetära unionen, försvarsfrågor samt området frihet, säkerhet och rättvisa.
- ^ Irland åtnjuter undantag rörande Schengensamarbetet samt området frihet, säkerhet och rättvisa.
- ^ Polen åtnjuter undantag rörande rättighetsstadgan.
- ^ Storbritannien åtnjuter undantag rörande rättighetsstadgan, Ekonomiska och monetära unionen, Schengensamarbetet samt området frihet, säkerhet och rättvisa.
- ^ Tjeckien åtnjuter undantag rörande rättighetsstadgan.
Externa länkar
|
EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia. |