Abdul-Baha

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Abdul-Baha
Bahá'í
Bahai star.svg
Centrala gestalter
Bahá'u'lláh
Báb · 'Abdu'l-Bahá
Heliga skrifter
Kitáb-i-Aqdas · Kitáb-i-Íqán
Axplock från B:s skrifter
Förborgade Ord · Sju Dalar
Övrig central litteratur
B. och Den Nya Tidsåldern
Civilisationens Förnyelse
Kallelse Till Nationerna
Anföranden I Paris
Institutioner
Beskyddarinstitutionen
Universella Rättvisans Hus
Nationella Andliga Råd
Lokala Andliga Råd
Tillbedjans Hus
Fester och helgdagar
Dagarna i Ridván · Naw-Rúz
Nittondedagsfesterna
Bábs deklaration 23 maj
Bahá'u'lláhs bortgång 29 maj
Bábs martyrskap 9 juli
Bábs födelse 20 oktober
Bahá'u'lláhs födelse 12 nov
Förbundets dag 26 nov
Bahais historia
Bahá'ís historia · Bábísm
Guds Saks Händer
Den Levandes Bokstäver
Bahá'u'lláhs Apostlar
Utmärkande personer
Shoghi Effendi
Martha Root · Táhirih
Fariborz Sahba
George Townshend
David Hofman
Övrigt
Bahá'í-kalendern
Pilgrimsfärden
Religiösa lagar
Bahá'í och Kristus
Bahá'í och Buddha
Bahá'í och Muhammed
Religiösa symboler

ʿAbd-al-Bahāʾ (vanlig transkribering fr arabiskan), 'Abdu'l-Bahá (bahá'í-transkribering), född 23 maj 1844 i Teheran i nuvarande Iran som `Abbás Effendi, död 28 november 1921 i Haifa i nuvarande Israel, var Bahá'í-trons ledare och uttolkare från 1892. Han var äldste son till Bahá'u'lláh, vars testamente gav honom religionens ledarposition.[1],[2][3]

För att finna sanningen måste vi ge upp våra fördomar, våra egna små triviala föreställningar<, ett öppet mottagligt sinne är det väsentliga. Människan måste älska ljuset från vilken horisont det än uppgår. Människan måste söka efter sanningen oavsett från vilken källa den leder sitt ursprung. Detta är en ny tidsålder av mänsklig kraft. Alla världens horisonter är upplysta. Jorden kommer att förvandlas till en trädgård, ja ett paradis. Stunden är inne då alla människor skall enas och samlas.

[4]

"Mästaren"[redigera | redigera wikitext]

'Abdu'l-Bahá föddes samma natt som religionsstiftaren Báb för första gången förkunnade sitt religiösa budskap i Shiraz, om en "ny era för mänskligheten". När `Abdu'l-Bahá som åttaåring träffade sin far i fängelset, sägs han genom en ingivelse ha förstått att Bahá'u'lláh var den utlovade Gudsbudbäraren för vår tid. Därmed inleddes `Abdu'l-Bahás fyrtioåriga profetiska karriär kantad av prövningar, förföljelser, landsförvisning och fångenskap. Han var sin faders mest trogne ledsagare.

Under den påföljande landsförvisningen, och under vistelsen i Adrianopel blev han känd som "Mästaren". I fängelsestaden `Akká kom en mängd sökare och troende för att träffa Bahá'u'lláh, och då tog `Abdu'l-Bahá emot besökarna. De som han kunde bedöma som äkta sanningssökare fick tillstånd att träffa hans far. Vid Bahá'u'lláhs bortgång, år 1892, var det `Abdu'l-Bahá som i sin fars testamente utsetts till "förbundets mittpunkt", "trons sanna exempel" och "lärans enda tolkare". Hans ord skulle därmed ha samma giltighet som Bahá'u'lláhs egna ord. `Abdu'l-Bahá förklarade och utbredde sin fars lära, och `Abdu'l-Bahás brev, tal, texter och skrifter utgör en stor del av bahá'ískrifterna.

Striden med halvbrodern Muhammad Ali[redigera | redigera wikitext]

'Abdúl-Bahás halvbror, Mírzá Muhammad Ali föddes i Bagdad 1853, och var således nio år yngre än 'Abdu'l-Bahá. Muhammad Alis mor var Bahá'u'lláhs andra hustru, Fatimih eller Mahd-i-'Ulya, som Bahá'u'lláh äktade i Teheran 1849 och som avled 1904, och som efter sin död förklarades vara en förbundsbrytare.[5],[6] Bahá'u'lláh – som såg sig själv symboliskt som "trädet" och "rötterna till en ny religionsordning" – kallade Muhammad Ali för den "Den större grenen" (Ghuṣn-i-Akbar) medan 'Abdu'l-Bahá titulerades "Den allra mäktigaste grenen" (Ghuṣn-i-A`ẓam). När Bahá'u'lláh avlidit 1892, framgick det att han utpekat 'Abdu'l-Bahá till sin efterträdare och "Förbundets centrum", och att halvbrodern Muhammad 'Ali i rang kom närmast efter honom. Bahá'u'lláh hade förmodligen tänkt sig att Muhammad Ali skulle stödja och avlasta sin äldre halvbror. 'Abdu'l-Bahá hade inga vuxna levande söner, så halvbrodern Muhammad Ali var dessutom de facto hans efterträdare.[7],[6] Det framgår inte tydligt i bahá'í-litteraturen i vilken utsträckning Muhammad Ali ska ha sammanlevt med sin biologiske och landsförvisade far Bahá'u'lláh under uppväxten och tiden som ung man. 'Abdu'l-Bahá delade däremot sin faders exil, fångenskap, och från Akka-tiden 1868 även interneringen i fängelsestaden.

Enligt vissa tolkningar bland senare tiders bahá'í-troende ville Muhammad Ali omedelbart ha makten över den lilla, men växande, religionen själv, men det man kan konstatera är att Muhammad Ali ogillade den starka personkult som bildades kring 'Abdu'l-Bahá. Efter någon tid började Muhammad-Ali klaga på att 'Abdu'l-Bahá inte ville ha någon maktdelning alls. 'Abdu'l-Bahá å sin sida, hade en typ av problematik att få fullt godkännande av många av sina släktingar. Vissa ifrågasatte hans totala ledarskap mer än Muhammad Ali inledningsvis gjorde. Resten av världens bahá'í-troende – de som var långt ifrån 'Abdu'l-Bahá – behövde däremot en karismatisk person att samlas kring eftersom tolkningarna av vad bahá'í egentligen var stretade åt olika håll. 'Abdu'l-Bahá behövde vara tydlig och auktoritativ när han skulle slå fast vad fadern Bahá'u'lláh egentligen hade menat i svårare passager av sina skrifter. Muhammad Ali ska med tiden ha utvecklat känslor av svartsjuka gentemot `Abdu'l-Baha tillsammans med ett konspirationstänkande som också fanns hos många andra släktingar. Men när han antydde inför världen att 'Abdu'l-Bahá utövat en otillbörlig påverkan på fadern, kunde han knappt för stöd från någon grupp av bahá'íer i världen.[7],[8]

Anklagelserna trappades upp från båda sidor, men när Muhammad Ali vände sig till myndigheterna och anklagade 'Abdu'l-Bahá för att konspirera mot den Osmanska regimen, resulterade det i att 'Abdu'l-Bahá kastades i fängelse och att både han och hans familj var nära att avrättas. 'Abdu'l-Bahá var ju fortfarande en fånge efter faderns död. Han hade kunnat röra sig relativt fritt i `Akká-området, men fick inte lämna regionen eller missionera. 'Abdu'l-Bahá berättade först i sitt testamente och sista vilja i detalj för resten av världen om hur Muhammed Ali hade varit otrogen mot Förbundet och utsatt hans egen person, hustru, barn och barnbarn för livsfara. Han förklarade Muhammad Ali vara förbundsbrytare och utsåg sin unge dotterson Shoghi Effendi till efterträdare istället för den nu ur religionen uteslutne Muhammad Ali.[9],[10] Muhammad Ali, som avled 1937, har kallats "Bahá'í-rörelsens anti-krist", och Shoghi Effendi (1897 – 1957) titulerade honom "Arch-Breaker av Bahá'u'lláhs Covenant".[6],[11]

Resor till väst[redigera | redigera wikitext]

Vid ungturkarnas revolution var `Abdu'l-Bahá fängslad, men blev frigiven i september 1908, och han flyttade från `Akká till Haifa. Vid bahá'íernas nyår den 21 mars 1909 gravlade han Bábs stoft på den plats som Bahá'u'lláh hade anvisat för en framtida helgedom. År 1910 åkte han till Alexandria, Egypten och började en serie resor i Afrika, Europa och Amerika. Under sina resor spred `Abdu'l-Bahá sin fars budskap och talade i alla slags föreningar, kyrkor, synagogor, andra religionssamfund och vetenskapliga församlingar. Hans budskap innehöll alltid principen om "Guds enhet, profeternas enhet, religionens enhet och mänsklighetens enhet".

Den 11 april 1912 ankom `Abdu'l-Bahá till New York, USA, och reste under åtta månader från kust till kust för att träffa alla sorts människor. Under sitt besök i USA och Kanada träffade `Abdu'l-Bahá bland annat Alexander Graham Bell, Andrew Carnegie, Theodore Roosevelt och andra viktiga ledare. Under resan lyckades han få en god täckning i massmedierna.

Den 28 november 1921, vid 78 års ålder gick `Abdu'l-Bahá bort, stilla och fridfullt i Haifa. Omkring tiotusen människor; judar, kristna, muslimer och representanter från flera olika samfund gav sin erkänsla till denna man som arbetat för mänsklighetens enhet och världsfred. I `Abdu'l-Bahás testamente upprättades institutionen för lärans beskydd, och han utnämnde sin äldste dotterson, Shoghi Effendi till "beskyddare" och ledare för det växande internationella bahá'í-samfundet.

Svenskar som var i kontakt med eller påverkades av `Abdu'l-Bahá[redigera | redigera wikitext]

Skrifter[redigera | redigera wikitext]

Nedan finns en lista över 'Abdúl-Bahás många böcker, tafletter och tal:

  • Foundations of World Unity
  • Memorials of the Faithful
  • 'Abdu'l-Bahá i Paris (Paris Talks)
  • Secret of Divine Civilization
  • Some Answered Questions
  • Tablets of the Divine Plan
  • Tablet to Auguste-Henri Forel
  • Tablet to The Hague
  • Will and Testament of `Abdu'l-Bahá
  • Promulgation of Universal Peace
  • Selections from the Writings of 'Abdu'l-Bahá
  • Divine Philosophy
  • Treatise on Politics / Sermon on the Art of Governance

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Cameron, Glenn & Momen, Wendi, (1996). A Basic Bahá'í Chronology. Oxford: George Ronald, ss 17, 211. ISBN 0-85398-404-2 
  2. ^ Momen, Wendi, (1989). A Basic Bahá'í Dictionary. Oxford: George Ronald 
  3. ^ Bausani, A., online edition, New York, 1996-. Encyclopædia Iranica. Encyclopædia Iranica. http://www.iranicaonline.org/articles/abd-al-baha. Läst 23 april 2013. 
  4. ^ Holmsen, Sverre. (1969; sv. upplaga.1981) ’’ De upplysta horisonterna, Bahá'í - Den globala erans religion ’’, s 12. Stockholm: Svenska Bahá'í-förlaget. ISBN 91-7444-022-5
  5. ^ Förbundsbrytare är en bahá'í-term som syftar på en bahá'í-medlem som bryter mot förbundet mellan Bahá'u'lláh och de troende, där de "lagligt" utsedda efterträdarna ges tolkningsföreträde när det gäller Bahá'u'lláhs skrifter och ska åtlydas av de troende som vore de Bahá'u'lláh själv. Före Shoghi Effendi (1897 – 1957) krävdes att efterträdaren utpekades i testamente.
  6. ^ [a b c] Smith, Peter (2000). A concise encyclopedia of the Bahá'í Faith. Oxford: Oneworld Publications. ISBN 1-85168-184-1, s 252
  7. ^ [a b] Smith, Peter (2008). An Introduction to the Baha'i Faith. Cambridge: Cambridge University Press. ISBN 0-521-86251-5, s 46
  8. ^ Smith, Peter (2000). A concise encyclopedia of the Bahá'í Faith. Oxford: Oneworld Publications. ISBN 1-85168-184-1, s 252-260
  9. ^ Smith, Peter (2008). An Introduction to the Baha'i Faith. Cambridge: Cambridge University Press. ISBN 0-521-86251-5, s 30
  10. ^ 'Abdu'l-Bahá, (1921). ”The Will And Testament of ‘Abdu’l-Bahá”. Mona Vale, N.S.W, Australia: Bahá'í Publications Australia (published 1992), ss 3-15. http://reference.bahai.org/en/t/ab/WT/wt-1.html#pg5. Läst 23 april 2013. 
  11. ^ Effendi, Shoghi, (1944). God Passes By. Wilmette, Ill: Bahá'í Publishing Trust. ISBN 0-87743-020-9. http://reference.bahai.org/en/t/se/GPB/gpb-18.html#pg263. Läst 23 april 2013.